resa

En bloggares livstecken

Nej jag har inte gått vilse i Boston eller förätit mig på Dunkin Donuts. Jag har bara haft en förkylning deluxe med alla tänkbara tillägg, och varit golvad, däckad T.K.O-stil sedan jag kom hem i söndags.

Men eftersom det är mest i hela världen tråkigt att höra om människors sjukande och krämpor lämnar vi saken därhän. Jag kan bara säga att det här är mest sjuk vad jag har varit i vuxen ålder. Bör tilläggas att jag nästan aldrig är sjuk och när jag är det är det ett lindrigt, nästan fånigt, ont i halsen och 50% täppt i näsan.

Nåväl. Nog om det.

IMG_5013.jpg

Boston då!

Boston var toppen! Jag blev fullkomligen förälskad! I stället, alltså. Och jag vet garanterat att jag kommer att åka tillbaka. Det är sådant man vet när man blivit förälskad (fortfarande, i stället).

Människor har frågat av mig vad jag egentligen gjorde där och svaret är väl: lite allt möjligt. Jag bekantade mig med två intressanta projekt, gjorde en intervju med vår samarbetspartner, träffade lärare, fick insyn i hur de jobbar i projekten, åt god mat, upplevde staden, fördjupade gamla och erhöll många nya bekantskaper och njöt njöt njöt.

Det är gott att vara hemma och jag känner mig rik på nya erfarenheter och upplevelser. Boston vill jag rekommendera till vemhelst som är nyfiken och vill uppleva något nytt. Det är en varm stad med en lång historia (ni har säkert hört om Boston Tea Party?) som har något att erbjuda för alla, kan jag lova.

D2FB487A-410D-4D49-BAF3-3ADF46E8D6A0.jpg
IMG_5029.jpg
IMG_E5007.jpg
IMG_E5011.jpg
IMG_5005.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

In transit

(… heter en bra bok av Hannele Mikaela Taivassalo. Den tycker jag att ni kan läsa!)

Jag är på resande fot. Och jag fullkomligen stortrivs med det.

Särskilt med att resa ensam. Särskilt om tidsramarna är stora och luftiga. Särskilt när det finns mycket tid till att iaktta, jobba i lugn och ro, läsa skönlitteratur (alternativt intetsägande flygplanstidskrifter) och dricka överbetalda cappucinon.

Jag tycker om att resa för det är så kravlöst på ett sätt. Här är jag nu, fast på flygplatsen, helt oförmögen att göra en hel del av punkterna på min ständigt växande att göra lista. Men fullt förmögen att göra helt andra punkter på min lista.

Så vad gör jag, nu då jag ändå har så luftiga tidsramar? Jo, jag sörplar i mig översöta cappucinon och läser Bara lite till av Heidi Hakala (HUR bra!?) och fascinerat iakttar jag människorna runtom mig.

Det är häftigt och kravlöst att vara i rörelse, in transit, och redan nästa inlägg kommer att komma från en helt annan plats.

WhatsApp Image 2018-10-24 at 14.22.47.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En plats som den där

Vi bytte en sorts värme till en annan, mycket mer tryckande, sådan. Som tur var är samtliga utrymmen i södern utrustade med AC, och jag kan tycka att värmen här på hemmafronten är mycket mer beklämmande än den i Cypern.

Och Cypern ja. Pafos. Vilket ställe! Vårt enda mål med vår resa vara att få koppla av, koppla bort och bara njuta av solen och sällskapet tillsammans. Det målet uppfylldes alldeles utomordentligt väl. 

Det förundrar mig att så vackra platser finns på vår planet. Att samtidigt som jag går här, just här i Finland, går någon annan just där på en plats som är otroligt vacker. Att samtliga platser existerar samtidigt. Och det slår mig också: vår plats just här är också alldeles underbar vacker. Lummig, grön och frodig till skillnad från en stor del av övriga Europa.

Men.
Lite mera om en plats som den här vi nyss besökte. Pafos, varsågoda:

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.49.32.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.40.57.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.00.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.01.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.02 (1).jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.02.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.03.jpeg
En förmiddag tog vi en billig buss in till centrum av Pafos och ett shoppingcenter med namnet Kings Avenue Mall. Jag har aldrig gått i så många butiker som samtliga representerar min klädstil! Man skulle tro att det resulterade i en helt ny garderob men tvärtom blev jag för överstimulerad och kunde inte förmå mig att förnya. Kanske lika bra så.

En förmiddag tog vi en billig buss in till centrum av Pafos och ett shoppingcenter med namnet Kings Avenue Mall. Jag har aldrig gått i så många butiker som samtliga representerar min klädstil! Man skulle tro att det resulterade i en helt ny garderob men tvärtom blev jag för överstimulerad och kunde inte förmå mig att förnya. Kanske lika bra så.

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.04.jpeg
Skulle jag gifta mig igenmed samma man, förstås!) skulle det vara här!

Skulle jag gifta mig igenmed samma man, förstås!) skulle det vara här!

Och med den här vyn!

Och med den här vyn!

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.41.jpeg
Så här lyckliga efter alldeles undersköna dagar i vackra Pafos!

Så här lyckliga efter alldeles undersköna dagar i vackra Pafos!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Reseskildring

Det är en rak väg som säkert har inspirerat och fått fantasin att flöda för säkert ingen enda kreativ person någonsin. Jag blir alltid inspirerad och kreativ på vackra bil- och bussfärder. Inte på denna. Men vad gör väl det när sällskapet är suberbt, destinationen är en av mina favoriter och den finländska sommaren är på sitt föraste. 

Vädret. Huden alldeles solvarm med doft av solsvett. En svett som det ofräscha tillståndet till trots är den bästa sortens svett en semesterfirare kan ha.

Dåsig och soltrött men äntligen matmätt efter en paus vid Finlands vanligaste och mest mainstream mack med tre godtyckliga bokstäver. Struntade i vuxenpoäng och beställde från barnmenyn . Fick en portion potatis (potatis = kärlek!) som värmde själ och magsäck. Och färden fortsätter.

Inte långt, för det måste handlas. Mat! Mm! Ja den där är bra! Mera! Mindre! Gott! En liten som blir så sömnig.

Men triumf! Belöning i form av en läskande läspig isglass (iischglasssch). Den mest välförtjänta, någonsin.

Och färden fortsätter igen. Den här gången bara en kort väg. Kort påriktigt! Och framme vid en drömmig skogsglänta med den himmelsblå stugan.

Och jag vet att här blir det allt gott att vara.  Här blir det allt bra.

IMG_3599.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Utforska dig själv

Dagens rubrik låter lite som ett temanummer om sexuell kompetens i lågstadiets fnissframkallande Kamratposten. 

Jag kan garantera att det här blogginlägget inte tar en sådan vändning idag. 

Snarare vill jag lyfta fram glädjen i att lära känna sig själv. En resa, är det för mig, att fördjupa insikten i vem jag är.

Jag är ofta ett stort frågetecken för mig själv. Jag tycker att jag kan reagera märkligt, häftigt och... fel, i olika sammanhang.

Med tiden har jag lärt mig att visa nåd åt mig själv. Förståelse med mitt oförståeliga.

Men underbart är det när något ibland klarnar. Ett frågtecken retas ut, en pusselbit faller på plats.

Tänk vad häftigt! Av alla människor jag har hängt med under min livstid, har jag hängt mest med mig själv.

Att jag ändå, fortfarande efter tjugofyra år förvånar, förbryllar och förundrar mig själv är häftigt. Inte för att jag är exceptionellt speciell eller anmärkningsvärd. Utan för att jag, precis som varenda människa, är en komplex och unik sammansättning till människa. 

Det är fascinerande den här resan, att utforska sig själv. 

Foto av bästa syster Ebba

Foto av bästa syster Ebba

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Där själen kan få ro

Vi har haft underbara vinterdagar i sagolika Vuokatti. Jag vet inte ens var jag ska börja med att förklara hur välbehövlig den här miniresan var. Vi är lite dålig på att unna oss, men nu gjorde vi det. Med råge. 

vuokatti1-blogg.jpg
vuokatti2-blogg.jpg
vuokatti4-blogg.jpg
vuokatti3-blogg.jpg
vuokatti5-blogg.jpg

Med laddade batterier och förnyad ork tar vi itu med vårvinterns utmaningar!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

I rörelse

Den här arbetsveckan går i resandets tecken. Mitt jobb tar mig till spännande nya ställen dit jag inte annars skulle bege mig. Jag har fått se härlig arkitektur, träffa fina människor, jag har gått på min första Runebergsfest, känt mig som Anastasia under kristallkronor och blivit inspirerad, så inspirerad.

Jag har börjat fånga ögonblicksbilder. Här är några från min senaste resa:

sunlight-blogg.jpg
ljuskrona-blogg.jpg
pori-blogg.jpg

Jag har tänkt på hur lätt ett nytt tillstånd blir ett normaltillstånd. Eller att säga att ett byte av tillstånd sker lätt är kanske fel uttryckt, men det blir det förr eller senare. När jag var heltidsstuderande tyckte jag att det var alldeles för mycket att har två föreläsningar på en dag. Jag tyckte det var orimligt att sluta klockan 17, och att ha regelbunden väckning klockan 05:45 var otänkbart inom ramen för min studierutin. Nu har jag en ny vardag med nya rutiner, och äntligen börjar jag känna mig van med min nya vardag (som inte helt stämmer överens med det scenario jag nyss målade upp).

För det handlar om perspektiv och referenser, om att vänja sig så att det nya blir det vanliga. Och till sist reagerar man inte på det som tidigare hade verkat otänkbart, orimligt och alldeles omänskligt. Ibland ser jag på någon med många bollar i luften  och tänker "Wow! Hur gör hon det?". Men kanske det ofta handlar om att vänja sig med det nuvarande tillståndet. Andra gånger handlar det mer om dårskap och brist på gränser och självbehärskning. Men det är en helt och hållet annan diskussion. En annan viktig aspekt att beakta, är ju också att vi alla har helt olika uppfattning om vad som är rimligt, vad vi orkar med och vad vi är kapabla till.

Som ni märker är det några halvtänkta tankar som jag delar med mig av i dag. Just nu är mina tankar i rörelse, liksom jag. Men häng med i varje fall. Det kan bli riktigt spännande att se vart vi hamnar.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Inget skamligt i det

Det finns så många härliga bilder på pinterest, instagram, tumblr (och andra fotoappar som jag inte ens har koll på); bilder på vita sanddyner och höga palmer, ljusblått vatten och solvarma frukter uppskurna i allehanda kreativa och roliga former. Och det finns minst lika många "inspirational quotes", alltså bilder med en text som förmedlar en livsstil präglat av ett resande, en äventyrslust och ett evigt utforskande. Explore. Travel. Go on adventures.

Ibland brukar jag stimulera mina estetiska sinnen med att se på vackra pastellfärgade eller exotiskt färgsprakande bilder. Det är vackert att se på livets goda. Men samtidigt blir jag med ens väldigt medveten om min egen tillvaro - som inte är tråkig - men inte alls fyllda med urgröpta ananaser (som för övrigt ger mig en förskräcklig halsbränna) eller hängmattor mellan kokospalmer så där dagligen. De här bilderna kan, i all sin skönhet, ibland få mig att känna att varje måltid borde vara en fotogenisk söndagsbrunch-deluxe.

Men i sanningens namn älskar jag min havregrynsgröt om morgnarna. Jag njuter av en enkel kaffekopp - och det behöver inte ens vara i snyggkoppen utan vilken udda fulkopp som helst duger. Jag behöver inte resa till andra sidan jordklotet i jakt på äventyr, för mig räcker det gott och väl med att packa en ryggsäck med termos och bulle och ta mig till havet som ligger inom några hundra meters avstånd från ytterdörren.

Det här betyder inte att jag inte längtar bort ibland och att jag inte vill ut och resa, för det vill jag verkligen. Men det betyder att jag vill kunna nöja mig med det lilla, det till synes anspråkslösa och inte alls exotiska. Mitt favoritord, som jag ofta använder här på bloggen är, det vardagsvackra. Det är inte kokosnötter och barfota fötter. Det är en kaffekopp i en vintrig solnedgång med smällkalla händer och gott sällskap. Det är nog för mig. 

Och det finns inget skamligt i det.

travel-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.