vardagsverklighet

Tre steg efter, tillsammans

Vårt hem har på sistone varit allt annat än en lugn miljö där vi har fått landa efter dagen.

Snarare har det varit ett kaotiskt näste där jag, vart jag än har fört ögonen, har mötts av ett större eller mindre projekt att ta itu med.Flera gånger om dagen har jag tänkt “usch vad det är stökigt — det är bara att blunda” eftersom jag inte har haft tid att ta itu med den röra som är vår.

De flesta av oss kan väl känna igen känslan av att vara tre steg efter. Med klädtvättningen, med diskandet, med undanröjningen, med fönstertvätten med …

För i den vardagsverklighet som så många av oss lever i finns perioder då vi aldrig är ikapp med tiden, och det är en obehaglig vardagsverklighet att leva i.

Igår var vi genomtrötta efter en lite för lång arbetsdag och ett talkopass på kvällen. Allt vi ville var att lägga oss på soffan, strunta i allt som heter städning, äta torsdagsgodis och pusta ut.

Och ofta har vi gjort just det.

Igår valde vi ändå att tillsammans försöka skapa ordning på det hem som är vårt trots att det gick stick i stäv mot allt som hette instinkt och egen vilja.

Men känslan när vi hade städat ordentligt och äntligen var i kapp med tiden, om så lite mer än förut, var sanslöst skön.

Jag tror det finns tider för att blunda för stök och prioritera annat.

Så finns det tider där vi gemensamt kämpar lite extra för att kunna njuta ännu mera efteråt. Och jag tror stenhårt på att försöka hitta en sund balansgång mellan dessa.

IMG_5989.JPEG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Ett foto i timmen

Jag har egentligen lite svårt för att intressera mig i större grad för någon annan människas vardagsbestyr men jag har alltid gillat ”ett foto i timmen”-inlägg.

Förhoppningsvis gör du det också, för här kommer ett!

Jag har en ledig dag idag och tänkte att en ledig dag ändå har lite mer intressant att erbjuda än en arbetsdag (som förvisso är intressant, men som i fotoväg mest ser ut som en dataskärm).

Då kör vi!

public.jpeg

07:53 Jag steg upp vid sju men fixade frukost först en timme senare. Här min favoritgröt med ett ägg i och med jordnötssmör på. Mums! Fantastisk frukostläsning med den sista delen i Milleniumserien.

public.jpeg
public.jpeg

08:35 En krispig morgondimma drog mig ut på morgonpromenad. Så underbart att under samma promenad få uppleva den nästan vintrigt kalla morgonluften och lite senare den värmande förmiddagssolen i ansiktet.

public.jpeg

09:29 Lite planering av veckan och bullet journalfix inför oktobermånad.

public.jpeg

10:20 Soffmys med mina skotska vänner från serien Outlander.

public.jpeg

11:14 Mera soffmys. Nu med två bra böcker och en morot. Mm!

public.jpeg

12:16 Efter lunchen trampade jag iväg till gymmet. Jag är inte van vid att ta spegelselfier …

public.jpeg

13:30 Cyklar hem efter ett tungt pass. Makaroniarmar och spaghettiben. Och jag är inte heller så bra på att ta kort när jag cyklar. Safety first!

public.jpeg

14:35 Jag i soffan lyssnar på min egen låt i radio. VA?! Från och med idag spelas The Haralds låt Autumn Mood i Yle Vega. Galet!

public.jpeg

15:24 Jag är aktiv på mina sociala medier gällande vår singels senaste framgångar.

public.jpeg

16:22 Återhämtning (inte så mycket efter träningen som radiodebuten) med min enda last i livet (de svindyra och svingoda rawbitesen) och Mikael Blomkvist.

public.jpeg

17:05 Vi äter kycklingsallad. Det är gott.

public.jpeg

18:47 Jag är sötsugen och rotar fram favoritgodiset ur något skrymsle. Och gör lite candykonst, det kanske redan är en grej!

IMG_7148.jpeg

19:35 Jag dricker mitt bästa höstte och läser bok. Höstmyset når nya höjder.

public.jpeg

20:25 Jag rullar ut yogamattan och stretchar ut min stela kropp och gör lite rörlighetsövningar. Så skönt att avsluta dagen med att lugna ner kroppen på det här sättet.

public.jpeg

21:17 Kvällsmål i form av smoothie. Nu intar jag detta till ljudet av min ljudbok och går sedan och lägger mig. En riktigt skön måndag har jag haft!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Tid finns, tid finns

Jag och tiden.

Trots att det inte är och aldrig har varit en kamp eller en tävling så känner jag mig ständigt som en förlorare.

Som att jag alltid är tre steg efter, och närhelst jag knappar in några steg — kanske till och med får ett litet försprång — vet jag ändå att jag inte har en chans.

Det låter kanske pessimistiskt,
det kanske rentav är det.

Men jag är ett barn av min tid (som jag ironiskt nog inte upplever mig ha tillräckligt av) och kan inte rå för det.

För att se på saken ur ett ljusare perspektiv kan jag tacksamt konstatera att det ändå inte är de tråkiga, stressande och obligatoriska aktiviteterna i mitt liv som upptar det mesta av min tid. Nej, snarare handlar det om att jag har så mycket roligt som jag vill göra som pockar på min uppmärksamhet.

Det jag vill är endast roligt och det är bland annat följande:

Jag vill musicera, skriva ny musik, spela in låtar och släppa dem frimodigt.

Jag vill skriva blogg, skriva fiktion, skriva dagbok och dela med mig av mina skriverier.

Jag vill träna, springa, stretcha och känna mig stark i den kropp som är min.

Jag vill läsa, läsa, läsa.

Jag vill fördjupa mig i en mängd olika intresseområden såsom personligheter, filosofiska inriktningar och makramé.

Jag vill umgås med de människor som står mig allra närmast.

Jag vill forska, studera och fördjupa min insikt i samskrivande och kreativt skrivande.

Jag vill, jag vill, jag vill.

Ni märker.

***

I Tomas Sjödin-anda försöker jag ändå vända mitt tankesätt från “jag har inte tid” till ett “jag har bara tid” eller “tid finns”.

Tid finns.

IMG_4228.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Alla färger

Livets palett.

Ibland dagar av färgexplosioner och en känsla av att livet är på topp. Hög på livet tar man sig an dagen som en gåva, lever upp, är i synk.

Andra dagar

lite mindre av just den färgsprakande verksamheten och mer gråhet, maletköttssås och mos i hjärnan. Eller som igår: ligga på soffan, äta oreobites och inte förmå producera eller intaga vettig information utan endast slötitta på tv-serier med halvslutna ögon.

Trots att dess färger, dagar, är vitt skilda är det ändå precis alla dom här dagarna som gör liv till liv.

Livets palett, hörni.

Jag vill aldrig sluta förundras!

Kanske den minst estetiska bild jag någonsin lagt upp på sociala medier. Samtidigt en så, så verklig del av mitt liv. Allt är inte, ska inte vara, some-vänligt!

Kanske den minst estetiska bild jag någonsin lagt upp på sociala medier. Samtidigt en så, så verklig del av mitt liv. Allt är inte, ska inte vara, some-vänligt!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Tre rutiner jag mår bra av

Jag är en rutinmänniska av rang.

Bäst skulle jag trivas på dagis. Inte kanske så mycket som barnträdgårdslärare men däremot som barn. Regelbundna mat- och sovtider (helst Skalman-style) och återkommande aktiviteter i repetitiva mönster gör bara så så gott för mig.

Jag märker att jag har rätt många rutiner i mitt liv. Vissa mer viktiga än andra.

Här tänkte jag lista tre ting som jag gör varje dag som ger mig så mycket energi, glädje och livslust.

E453C9CE-F884-4BEE-85E3-F6382F8CF2C6.jpg
  1. En lugn start på dagen

Min första instinkt när jag vaknar om morgonen är att kolla min telefon (millenialvarning). Ofta innebär det att jag har fått något mejl eller meddelande som kräver min respons.

Det här gör i sin tur att jag direkt från morgonen börjar tänka i termer av jobb, saker som ska göras, checklistor att kryssa av och med ens är min hjärna i full gång.

Någon gång har jag stigit upp och genast börjat göra mig redo för dagen. Smink-kläder-hår-frukost-tänder-iväg. Det är effektivt men sådana dagar känner jag att hela jag går på autopilot medan riktiga jag är några steg efter. Jag hänger helt enkelt inte med.

Det här har jag nu försökt råda bot på och min morgonrutin består nu av följande.

Koka kaffe, tända lite ljus, läsa lite Tomas Sjödin eller annan litteratur, skriva lite dagsboksanteckningar och bara landa i den nya dagen och i mig själv. Efter det kokar jag min morgongröt och äter den i allsköns ro. Först efter det gör jag mig klar för dagen och ger mig lov att kika på telefonen.

Det gör att jag känner att jag är synk med mig själv. På bråda och programspäckade dagar vet jag att jag åtminstone har gett tjugo minuter av dagen åt mig själv. Bästa starten!

47ACBA15-F225-46F3-9973-DEFDC7281C61.jpg

2. Kaffe- och jumppapaus

Klockan 10 plingar min mentala kaffeklocka och då blir det en kopp te oftast, ibland kaffe.

Men innan kaffepausen påbörjas brukar jag jumppa med en käpp som jag sveper runt med i kafferummet. Det är bara så bra för mig att få igång blodcirkulation, höja pulsen, aktivera kroppen litegrann innan jag unnar mig en kopp varmt och en smörgås.

I mitt jobb är det så lätt att bara fastna framför skärmen och hålla på utan att märka hur tiden går. Regelbundna pauser med tillhörande jumppa är precis vad jag behöver för att orka på jobbet. Provocerande pausjumppa-aktivist JAG VET!

IMG_0123.jpg

3. Lugna kvällar

Jag märker att mycket av mitt liv kretsar kring lugn. Jag antar att jag behöver en hel del av den varan.

Jag brukar ha som tumregel att lägga undan telefonen klockan 21. Helst ser jag inte heller på skärmar över huvud taget efter 21. Istället kokar jag upp varmt att dricka och läser en bok eller fixar lite kvällsmål med tillhörande kvalitetstid med min Samuel.

Efter 21 brukar jag alltså endast läsa eller prata. Två aktiviteter som gör mig lugn och behaglig till mods. Klockan 22 är det läggdags.

Tycker ni inte att jag passar bra på ett dagis, så säg!?

Vilka rutiner har du i ditt liv?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det jag hann och inte hann

Dagen idag har varit lång och på många sätt en typisk måndag.

Alltid när dagen börjar gå mot sitt slut brukar jag göra en mental lista på vad jag har gjort. Inte endast en prestationsorienterad lista, utan också en lista på vad jag har gjort som har berikat, gett glädje och ork.

I typisk läraranda är jag ändå frestad att göra en motsatt lista, en lista på vad jag inte har gjort som jag gärna hade gjort.

Idag, till exempel ser mina listor ut så här.

Det jag hann: komma enormt mycket framåt på min forskningsplan, sprida lite pausjumppa-motivation på jobbet, fixa lite The Haralds grejer, luncha med en vän, få ett glatt bokmeddelande, träna i allsköns ro, sitta en halvtimme i infraröd bastu och njuta, äta god middag, umgås med väninnor på kvällen, catcha up med en god vän och ha kvalitetskvällste med min Samuel.

Det jag inte hann …

Grejen med den här andra listan är att när jag har gjort den första listan brukar jag inte känna ett lika stort behov efter att skriva den andra.

Tacksamhet är rätt kraftigt.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En annan vardagsverklighet

Jag vill så mycket.

Jag vill att min vardag ska innehålla meningsfullt arbete, svettiga träningspass, givande diskussioner, ett rullande hushåll, spontana kaffedejter, tiotals sidor bokläsning varje dag, ledda gympass, kvalitetstid med min Samuel, lite Netflixtittande, mysiga kvällstestunder, ett rent och städat hem, löpturer längs motionsrundan och näringsrika måltider på färska varor. Varje dag.

Och då nämnde jag inte ens det viktigaste: vilan. Alla ovannämnda ting är nästintill obetydliga om jag inte känner mig utvilad.

Ni hör det och jag vet det, att det omöjligtvis går att klämma in allt det här på under samma dag. Knappt på samma vecka.

Och idealist som jag är har jag svårt att nöja mig med mindre. Jag vill ogärna pruta på något men tvingas göra det i tid och otid, vilket leder till att jag ofta känner mig missnöjd med mina dagar, ibland också min vardag i stort.

Alldeles huvudlöst, egentligen.

Så jag har varit så illa tvungen att revidera min vardagsverklighet. Eller snarare min uppfattning av den. (Vissa kanske skulle säga ”sänka kraven” men jag vägrar säga så, för varför ska färdriktningen alltid vara framåt och uppåt?)

Jag har kallt konstaterat: verkligheten är sådan att jag inte hinner med allt jag vill på de 24 timmar som jag, precis som alla, har blivit tilldelad — då hjälper inget annat än att jag istället nöjer mig med det jag verkligen hinner.

Idag hade jag stora ambitioner på att läsa några kapitel i åtminstone tre böcker, se ett avsnitt Outlander och ta en kort tupplur innan kvällens program tog vid. I slutändan blev det två sidor bokläsning och en lite för lång tupplur.

Och det var kanske precis det jag behövde idag.

Förnöjsamhet, hörni. Ett så skönt och bra ord. Mer av det vill jag ha i mitt liv.

Men morgonen inleddes emellertid med en varm kaffekopp och lite reflektioner på pränt. Utmärkt start på en dag i min smak.

Men morgonen inleddes emellertid med en varm kaffekopp och lite reflektioner på pränt. Utmärkt start på en dag i min smak.

Efter en lite för lång tupplur. Nöjd. Ändå

Efter en lite för lång tupplur. Nöjd. Ändå

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.