semester

Lite mer tillsammans

Jag är den som hyllar det vardagsvackra.

Jag älskar vardag, för vår gemensamma vardag är inte bara välfungerande - vi njuter njuter av den.

Nu har vi båda ändå semester.

Det innebär att vi friskt slänger allt som heter rutin och vardag ut genom fönstret för att gå ut och plocka upp det igen om någon vecka.

Hur mycket jag än gillar vardagen med dig är jag ändå störtförtjust över att nu få ha semester med dig.

Min bästa bei.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Kravlös tillvaro

Jag söker mig ständigt till det kravlösa.

I en tid där uttalade, outtalade men mest kanske självupplevda, krav tycks avlösa varandra dras jag till det avslappnat prestationsbefriade.

Vem ställer krav? Kanske samhället vi lever i, kanske människorna vi delar samhället med, mest kanske vi själva. Och vädret.

Ja, jag tycker faktiskt att vädret ställer krav.

Förra sommaren kände jag mig tvingad att ständigt vistas utomhus. Min tillvaro skulle vara bildskön och starkt upplevelsebetonad.

Förra årets sommarväder fick mig att känna mig skuldmedveten om jag föredrog att sitta inne och slötitta på Netflix, tupplura eller läsa under den svalkande luftkonditioneringen.

Som om vädret själv sade: ”Men hallå där! Ska du ligga inne och slöa på en så vacker sommardag!?”

Krav.

Jag söker mig ständigt till det kravlösa, och finner mig nöjd i detta kravlösa regniga, blåsiga eller bara svala sommarväder.

Kravlös tillvaro på sofflocket

Kravlös tillvaro på sofflocket

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Min bästa dag

Vore jag att skriva en skoluppsats om dagen idag skulle den ha rubriken ”Min bästa dag”.

Och skulle jag skriva en uppsats om ”Mitt sommarlov” skulle den här dagen definitivt finnas med; utförligt beskriven och detaljrikt berättad.

Jag har haft en oförskämt fin dag.

Den har varit planerad på somliga sätt, men ack så spontan på andra. Jag älskar sommarspontanitet, det är ett vedertaget ord.

Borde vara åtminstone.

Jag har sovit länge, ätit gott, spelat (förlorat!) spel, ätit bulla, träffat bokklubb, cirkeltränat på bakgården, båtat i kvällssolen, druckit kvällste. Allt detta i goda vänners lag.

Jag somnar genomtrött men med ett brett leende på läpparna idag.

Tack för idag, min bästa dag, mina fina vänner.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Jag har bara tid

Jag ligger lite lojt på soffan och försöker låta det sjunka in. 

Det som doftar nyklippt gräs, känns som bubbelvatten i blodet, kallas sommarlov och stavas semester.

Jag vet att det alltid tar några dagar, ofta långt fler än vad jag tror, att verkligen smälta det i sådan grad att det börjar kännas som en realitet. Det tar tid.

Men jag har tid, jag har bara tid. 

FullSizeRender.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En plats som den där

Vi bytte en sorts värme till en annan, mycket mer tryckande, sådan. Som tur var är samtliga utrymmen i södern utrustade med AC, och jag kan tycka att värmen här på hemmafronten är mycket mer beklämmande än den i Cypern.

Och Cypern ja. Pafos. Vilket ställe! Vårt enda mål med vår resa vara att få koppla av, koppla bort och bara njuta av solen och sällskapet tillsammans. Det målet uppfylldes alldeles utomordentligt väl. 

Det förundrar mig att så vackra platser finns på vår planet. Att samtidigt som jag går här, just här i Finland, går någon annan just där på en plats som är otroligt vacker. Att samtliga platser existerar samtidigt. Och det slår mig också: vår plats just här är också alldeles underbar vacker. Lummig, grön och frodig till skillnad från en stor del av övriga Europa.

Men.
Lite mera om en plats som den här vi nyss besökte. Pafos, varsågoda:

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.49.32.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.40.57.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.00.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.01.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.02 (1).jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.02.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.03.jpeg
En förmiddag tog vi en billig buss in till centrum av Pafos och ett shoppingcenter med namnet Kings Avenue Mall. Jag har aldrig gått i så många butiker som samtliga representerar min klädstil! Man skulle tro att det resulterade i en helt ny garderob men tvärtom blev jag för överstimulerad och kunde inte förmå mig att förnya. Kanske lika bra så.

En förmiddag tog vi en billig buss in till centrum av Pafos och ett shoppingcenter med namnet Kings Avenue Mall. Jag har aldrig gått i så många butiker som samtliga representerar min klädstil! Man skulle tro att det resulterade i en helt ny garderob men tvärtom blev jag för överstimulerad och kunde inte förmå mig att förnya. Kanske lika bra så.

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.04.jpeg
Skulle jag gifta mig igenmed samma man, förstås!) skulle det vara här!

Skulle jag gifta mig igenmed samma man, förstås!) skulle det vara här!

Och med den här vyn!

Och med den här vyn!

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.41.jpeg
Så här lyckliga efter alldeles undersköna dagar i vackra Pafos!

Så här lyckliga efter alldeles undersköna dagar i vackra Pafos!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Så kom dagen

Jag älskar mitt jobb. Verkligen! Det finns inget annat jag hellre skulle ägna mitt yrkesliv åt än precis det jag gör just nu. 

Men det är en vedertagen sanning att också det roliga kan bli för mycket, och i våras hann jag bli lite väl trött och lite väl mos i hjärnan (vilket jag i efterhand har noterat att går att avläsa i undertonen av mina blogginlägg). Men så kom semestern och jag har bokstavligen ägnat mig åt allt livets goda i fyra veckor.

Och idag kom dagen. Dagen som jag lika mycket har längtat efter, som bävat för att skulle utebli. Dagen då jag uppriktigt och ärligt känner och säger: ”vad skönt det ska bli att återgå till jobb och rutiner”. 

Men idag hände just det här, och det var ord uttryckta av hela mitt hjärta. De här orden yttrades av mitt morgonjag som uppenbarligen har haft identitetskris under de senaste veckorna. Det tycker också min hungerskänsla och aptit. Men framför allt mitt forskarjag - jag kan knappt vänta att få lägga händerna på mitt data!

Men nu: ännu några dagar kvar av det goda. Eat, beach, read, sleep, repeat!

IMG_4325.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Rum för förbättring

Så vi sökte oss ner till solen och värmen trots att vi inte ens hade behövt göra det på grund av vårt för tillfället stekheta Finland. Men det är ju förstås annat, att vara på semester utomlands.

Medan vi körde ner till huvudstaden lyssnade vi på Tomas Sjödins vinterprat från något år tillbaka. Och han satte huvudet på min vilospik när han sade att det är lite tokigt att människor förstår att vila först när orken är på sparlåga, eller när vi krampaktigt kämpar för att hålla huvudet ovan vattenytan. Vi säger saker som: ”Efter en lång och tuff höst tar jag en vecka på Teneriffa för att vila ikapp mig” eller ”Oj, jag har visst kört på för hårt, för länge” när vi är på  gränsen till utmattning och till och med läkaren ordinerad vila.

Min vila fungerar bäst så här: vila lite och regelbundet, inte mycket men sporadiskt. 

Jag mår som bäst när jag med jämna, och helst ganska täta, mellanrum får ordentligt med tid på mig att landa i mig själv, som jag kallar det. Jag är medveten om det här, men är ändå extremt dålig på att leva upp till det.

Så solsemester och ordentligt med vilotid i all ära (det är hur skönt som helst!) men vad gäller hösten har jag hittat ett rum för förbättring: i höst vill jag nämligen bli bättre på att vila regelbundet.

Med min kära i Pafos! 

Med min kära i Pafos! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Njuter du?

Det händer nästan varje dag. Men det handlar om små förstulna ögonblick och därför är det underbart att råka se just det.

Någon av oss sluter ögonen med ett alldeles särskilt ansiktsuttryck. Ett uttryck som är lika delar upprymdhet och lugn. Ögonen är slutna, läpparna ter sig till först neutrala men mungiporna rycker alldeles lite och ger en antydan om ett underliggande leende. Leendet spricker ändå inte upp i sin fullkomlighet, och det är nästan som om leendet vore hemligt. Eller snarare som om leendet egentligen är på insidan. Själens leende, om ni så vill.

Sommaren, solen och havet gör oss väl. Långsamma, lugna läsdagar likaså. Och därför har de här ögonblicken förekommit ofta på sistone. Och det är en vacker syn att se sin livskamrat precis så. Tillfreds. Så avslappnad. Helt nöjd.

Och varje gång vi ser varandra med det här uttrycket i ansiktet frågar vi: "Njuter du?". Inte på ett förebrående sätt, som om orden följs av ett "för annars!".

Utan vi frågar det på ett bejakande sätt. Vi verbaliserar den andres tillstånd samtidigt som vi visar att vi månar om den andres väl.

Och svaret på frågan då?
Jo där svarar vi tveklöst "Ja".

Ett halvfånigt försök att fånga ett förstulet ögonblick på bild. Till havs med min kära.

Ett halvfånigt försök att fånga ett förstulet ögonblick på bild. Till havs med min kära.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Helt rimligt

Då en nu har ledigt. Då det ändå är sällsynt, ofinländskt varmt. Då det nu i staden jag befinner mig finns en kilometer lång sandstrand med en vy som taget ur ett panormafoto på google bilder.

Då tycker jag det är helt rimligt att vara just här, just nu. 

Och boken! Jag kan inte ge en fullfjädrad analys än, men den har teman som är helt i min smak: identitet, tro, psykologi, dans, rotad vs. rotlöshet. Jag återkommer med en mer ingående recension senare.

Men nu, tillbaka till det rimliga.  Det mest rimliga.

IMG_4075.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Reseskildring

Det är en rak väg som säkert har inspirerat och fått fantasin att flöda för säkert ingen enda kreativ person någonsin. Jag blir alltid inspirerad och kreativ på vackra bil- och bussfärder. Inte på denna. Men vad gör väl det när sällskapet är suberbt, destinationen är en av mina favoriter och den finländska sommaren är på sitt föraste. 

Vädret. Huden alldeles solvarm med doft av solsvett. En svett som det ofräscha tillståndet till trots är den bästa sortens svett en semesterfirare kan ha.

Dåsig och soltrött men äntligen matmätt efter en paus vid Finlands vanligaste och mest mainstream mack med tre godtyckliga bokstäver. Struntade i vuxenpoäng och beställde från barnmenyn . Fick en portion potatis (potatis = kärlek!) som värmde själ och magsäck. Och färden fortsätter.

Inte långt, för det måste handlas. Mat! Mm! Ja den där är bra! Mera! Mindre! Gott! En liten som blir så sömnig.

Men triumf! Belöning i form av en läskande läspig isglass (iischglasssch). Den mest välförtjänta, någonsin.

Och färden fortsätter igen. Den här gången bara en kort väg. Kort påriktigt! Och framme vid en drömmig skogsglänta med den himmelsblå stugan.

Och jag vet att här blir det allt gott att vara.  Här blir det allt bra.

IMG_3599.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.