Jag vet att en del människor är periodläsare.
Sådana som läser mest på långhelger eller semestrar.
Jag är också en slags periodare men snarare av kategorin “anti-semesterläsare”. Jag läser helt enkelt inte lika mycket på min ledighet som under vardagen.
Varför, måntro?
Läsning för mig är basföda. Det är min gröt, min fiskleverolja, min tandborstningsrutin. Läsning är en del av mitt vardagliga liv, min måndag till söndag.
När jag nu har semester märker jag att mitt intresse riktas mot mycket annat. Jag blir bland annat sugen på att se på filmer och serier (vilket jag annars inte brukar göra), städa i skåpen och hitta på evenemang.
Läsningen blir förvisso av i någon mån, men absolut inte i vanlig mån.
Inför varje semester har jag en föreställning om att jag bara ska läsa dagarna lång. Sommar efter sommar märker jag att jag inte gör det.
Jag är ingen semesterläsare.
And that is fine.
Men visst läser jag ändå. Med katt, helst.