I mitt förra inlägg skrev jag att jag lever upp i dessa tider.
Det gör däremot uppenbarligen inte min blogg.
Och det är inte för att jag är upptagen med annat. Nej, verkligen inte. Faktum är att den här julimånaden är den lugnaste på … jag vet inte. Tio år kanske?
Så det är inte frågan om tidsbrist.
Läsning blir inte ens av i samma skala som förut.
Jag är en rutinmänniska. De flesta sidorna av mitt jag mår bäst av vardag och rutin.
Min sömn, min läsning och mina idéer frodas i det slentrianmässiga, inrutade.
Och det är märkligt för det är knappast typiskt kreativiteten – att komma på beställning och endast under vissa tidpunkter på dygnet!?
För mig gör den det ändå. Men sen igen tror jag inte att det är min kreativitet som är på paus.
Det är snarare så att jag unnar mig att inte gå så djupt under de här sommarveckorna.
Kanske jag blir mer som vår Touko - chill, lek, sömn och bus.
Alla andra timmarna, dagarna och månaderna om året är jag i ett tillstånd av ständig analys, reflektion, begrundan och tolkning. Både professionellt med mitt forskarjobb och privat i mitt varande, skrivande och bloggande.
Det säger sig självt att det är utmattande.
När jag nu är semesterledig märker jag att jag unnar mig det lättsamma, glättiga och snudd på ytliga.
Fortfarande är de mer djupgående och analytiska delarna av mitt jag verkliga och viktiga, men jag lägger dem på paus för ett tag.
Jag behöver det ibland. Uppenbarligen mellan midsommar och augusti.
Inte så att jag ser förbi mina behov och mitt jag, men jag låter min mer extroverta och lättsamma sida blomstra i takt med naturen under de här försvinnande korta sommarveckorna.
Och därför kanske jag inte helt enkelt har så många reflektioner vid dagens ände. Och därför det kanske inte blir det där dagliga inlägget som jag strävar efter.
Och kanske det är helt okej.
Okej om du inte gillar katter kan du sluta läsa min blogg typ nu för jag har på känn att ddt kommer bli en hel del kattbilder..