litteratur

Läst på sistone: kvinnans verklighet

Mina senast lästa böcker har kommit att handla en hel del om kvinnor och deras verklighet.

Jag dristar mig till att säga värklighet.

Två av böckerna är boknyheter från den här hösten, den tredje är en rätt ny översatt bok som kom ut för några år sedan.

Fortsätt läsa för finfina boktips!

529bebd9-0abf-4698-9311-9adeca9047b7.jpeg

David Lagercrantz (2019) Hon som måste dö

Den sista delen i Milleniumserien med Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist i spetsen.

Jag, och så många andra, har med spänning och nyfikenhet följt med de fascinerande och mångbottnade karaktärerna i den här serien och äntligen är vår väntan på den sista delen över.

I den här sjätte boken i serien är en hemlös mans märkliga död starten till ett svindlande mysterium bland högt uppsatta politiker där konspirationsteorier och skandaler flödar. Lisbeth Salander är hotad och ständigt i rörelse. Hon vill göra upp med det förflutna men förvånas över oväntad sentimentalitet.

Jag lyfter på hatten åt David Lagercrantz imponerande arbete med att ta över där Stieg Larsson slutade. Det var minsann inga små skor att fylla. Emellertid upplevde jag att den här berättelsen forcerades till ett slut, det kändes avhugget och avsnoppat.

Jag gillar emellertid hur Lagercrantz, precis som Larsson gjorde, väver ihop det stora med det lilla i ett intrikat mönster som (oftast) känns trovärdigt.

Mitt avsked med Salander och Blomkvist var inte ledsamt men lite vemodigt förstås.

7cd05e01-3e6d-4d07-b82a-814d26e020a6.jpeg

Monika Fagerholm (2019) Vem dödade Bambi?

Lika suggestivt som alltid målar Fagerholm upp en trovärdig finlandssvenks småstad (vad annars?) där yttre fokus ligget på ett brutalt våldtäktsfall som tystas ned, men läsare vet att fokus i verkligheten ligger på de mellanmänskliga relationerna och de träffsäkra psykologiska analyserna. Det gör det alltid när Fagerholm skriver.

Saga-Lill och hennes vän Emmy är de kvinnliga huvudkaraktärerna, trots att förvånande men välkommet mycket också handlar om några jämnåriga unga män i boken. Teman som behandlas är kvinnlighet, sexualitet, svartsjuka och psykiskt illamående och jag inser när jag skriver det här att det är väldigt mycket fokus på unga vuxnas värklighet.

Språket i boken är kompakt och fullt av intertexter, hashtaggar och flashbacks i typiskt Fagerholmskt manér. Det här är ändå en av de mer lättillgängliga av Fagerholms romaner.

Kanske därför något för dig som är ny för författarskapet?

IMG_7347.jpeg

Jaqueline Woodson (2014/2018) brun flicka drömmer

Lyssnade som ljudbok i en fin översättning av Athena Farrokzhad och det var ett lysande val.

På vaggande prosalyrik målas en detaljrik värld upp som både sorgligt och lyckligtvis nog har varit Woodsons egen uppväxt i ett Amerika ännu till stor del präglat av segregation och rasism.

Trots att språket är vaggande till sin form är innehållet sylvasst. Den dolda men uppenbara kritiken lämnar mig med en känsla av rättfärdigad förargelse och skam. Ändå är språket inte moraliserande eller anklagande, vilket gör det hela en njutning att läsa.

Jag hade också gärna haft den fysiska boken parallellt för att se hur orden ligger på sidorna. Men av alla ljudböcker jag har lyssnat på är det här en av de bästa att ta till sig auditivt. Farrokzhads stämma och egna författarskap och politiska aktivitet gör henne till en utmärkt uppläsare av verket.

Läs!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: samtidens villkor

Det är länge sedan jag har uppdaterat min läst på sistone kategori. Men nu så!

Jag har läst många böcker parallellt på sistone, och därför har det tagit låångsamt att läsa ut en bok men nästan alla böcker jag har läst har handlat om människan i vår samtid eller också i en dystopisk framtid.

IMG_7041.jpg

Juha Itkonen (2018) Ihmettä kaikki

Den här boken blev jag tipsad om av mina kolleger.

Och tacka dem vetja för vilken läsupplevelse det här var.

En otroligt gripande berättelse baserat på författarens egna upplevelser. I boken skildras en pappas perspektiv på oron över ett växande embryos tillstånd, om modern som rastlöst söker efter vägledning i ett svårt val och vad som rör sig i ens tankar när man ägnar alldeles för mycket tid i väntrum på kvinnokliniken.

Språket är så påtagligt vackert och lättillgängligt också för min icke-modersmålsfinska. Jag grät vid ett flertal tillfällen och levde mig in i berättelsen med själ och hjärta. Så vackert vemodig.

IMG_7056.jpg

Nora Hämäläinen (2019) Är Trump postmodern?

Den här toppar min lista på “Det mest svårlästa Mindy har läst under 2019” kanske till och med någonsin. Men jag kunde inte motstå utmaningen!

Trots att jag har läst litegrann om 1900-talets stora tänkare var det här mestadels en överkurs för mig. Å andra sidan var jag enormt stolt när jag fläckvis verkligen kunde hänga med i resonemanget.

Lite besviken blev jag över att boken sist och slutligen handlade rätt så lite om Trump, men istället hade boken ett annat viktigt uppdrag: att reda ut begreppen postmodern, postsanning och kunskapsrelativism som så fritt yrar på i dagens kanaler, men som sällan används enligt det sätt som ursprungspostmodernisterna menade.

Och det var väl min största lärdom av boken. Jag måste läsa den igen när jag är gammal och klok.

IMG_7169.jpg

George Orwell (1949) 1984

Den här har jag läst en gång förut, men gör det nu igen i bokklubbskontext.

Det här är en bok som jag har ett ambivalent förhållande till.

Samtidigt älskar jag premisserna för boken — ett dystopiskt samhälle med total diktatur och medborgarbevakning (Storebror ser dig) där inte ens tankens frihet råder. Älskar samhällskritiken, dramaturgin och den värld som Orwell bygger upp som känns främmande men ändå alldeles för bekant.

Å andra sidan får jag aldrig någon nära kontakt med huvudpersonen, Winston Smith, ifråga och har ibland svårt att orka igenom avsnitt där partiprogram redogörs för (dessutom i minimal textstorlek).

Men visst är det en genialisk bok och en av mina favoritdystopier! En must-read!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Två lärdomar om läsning

Läsning lär mig mycket.

Då syftar jag inte enbart på de lärdomar jag får av innehållet i de böcker jag läser, nej, redan aktiviteten i sig själv har mycket att lära mig.

Jag tänkte här dela med mig av två lärdomar som min egen läsning har gett mig:

gros5-blogg.jpeg

Skärmar och böcker

I vår tid av informationstäta flöden och snabba svajpanden kan läsningen kännas som en oerhört låååångsam aktivitet. Det är den också ibland.

Visst kan det kännas skönt att hänga hjärnan på hatthyllan och skrolla flöden eller slötitta på Netflix ibland; det känns ofta som en mycket mer lågtröskelaktivitet för en överfull hjärna.

Ändå tror jag vi gör vår hjärna en björntjänst om vi gång på gång väljer skärmen framför boken för att det känns mindre kravfyllt.

Jag tror att vi mer eller mindre aktivt måste välja bort skärmen — och varför inte då välja den analoga boken eller ljudboken istället?

lasning-blogg.jpg

Ta dig över läströskeln

Med total avsaknad av empirisk bevisning vill jag påstå att det vanligtvis tar tio minuter att komma in i en bok.

Då menar jag tio minuter totalt ostörd och sammanhängande läsning.

För vanligtvis brukar mina första minuter av en lässession präglas av att jag kommer på att jag måste hänga upp tvätt, att jag fryser om fötterna och är enormt törstig. Och alla de här tankarna leder till handling vilket gör att min läsning inte alls är ostörd och enhetligt.

Men när jag kommer till det skedet att jag har fått läsa tio minuter utan att ha tankarna (eller kroppen) på annat håll — då börjar det minsann gå undan! Då kan jag läsa hur länge som helst!

För en ovan eller mindre rutinerad läsare kanske den här tröskeln till en början är högre. Det kanske krävs upp till trettio minuter enhetlig läsning innan kropp och knopp kommer till ro och kan njuta av det.

Men ack! känslan av läsflyt. Det är värt alla minuter.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag läser jag

I dag mellan 19-20 läser jag.

Det gör jag för det mesta, så det är kanske inte märkvärdigt i sig, men förhoppningsvis gör jag det med en stor del av det finska folket, fler därtill.

Det är nämligen FN:s internationella läskunnighetsdag idag och det uppmärksammar Barn- och ungdomsstiftelsen i Finland genom att ordna en lästimme.

Läsning är och gör så mycket för mig. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan böckerna.

Att fler och fler ska få upp ögonen för läsningens glädje, kraft och förmåga är min hjärteönskan.

Att de som ännu inte har fått privilegiet att lära sig att läsa skulle få göra det, är en önskan ännu större.

Därför läser jag idag, mellan 19-20.

Andra dagar också, förstås.

Gör du det med!

Typ precis så här kommer det se ut.

Typ precis så här kommer det se ut.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: den jag är, den du vill jag ska vara

Hösten är i full gång (säger jag och konstatera att det är 20 grader och full sol ute.

Men min höstläsning är i alla fall i full gång. Jag blandar frisk nytt och gammalt, modern litteratur och klassiker om vartannat precis som man ska. De tre senaste böckerna jag har läst kan väl sägas hantera konflikten mellan den jag är och den du vill att jag ska vara.

Kanske.

Jag har läst finlandssvenska Adrian Pereras bok Mamma. Karin Boyes klassiska dystopi Kallocain och Kristofer Ahlströms bok Hjärtat är bara en muskel. Fortsätt läsa för att höra var jag tycker om dem.

Och som alltid: inga spoilers!

Mamma.jpg

Adrian Perera (2019) Mamma

Jag fullkomligen älskade Pereras diktsamling white monkey och visst lyfter hans roman också upp en hel del samma teman som präglade diktsamlingen (invandring, acklimatisering, samhällsskillnader för att nämna några).

Den här boken är spännande till sitt språk. Fyra olika språk blandas fritt med varandra, och den tålmodiga läsaren (inte jag) kan fördjupa sin förståelse genom att läsa översatta flerspråkiga partier längst bak.

Jag tyckte emellertid att det fanns en charm i att läsa boken utan att faktiskt förstå precis allt, för det är så mänsklig kommunikation fungerar i verkligheten. Kanske det också är så att komma från ett annat land och febrilt ta till alla lingvistiska resurser för att bli förstådd.

Bokens “skräck-” eller “spänningsinslag” har varit något som har delat många recensenter. Också jag sällar mig till dem som anser att boken hade varit nog i sig själv, att de mystiska inslagen kunde ha lämnats bort. Men å andra sidan var det en rätt fräsch twist.

En fin bok! Läs!

Kallocain.jpg

Karin Boye (1940) Kallocain

Jag kan inte förstå att jag har levt hela mitt liv som en bokslukare utan att ha läst denna. Den har legat länge på min “pinsamt att jag ännu inte har läst den här …”-lista.

Nåväl. Nu är den läst. Jag gillar!

Föreställ dig ett serum som, när det sprutas in i blodomloppet, gör det omöjligt för dig att säga annat än sanningen. Föreställ dig det här sanningsserumet i en tid av sträng statlig kontroll och ingen mänsklig frihet. Där har du premisserna för boken.

Visst är boken bra, jag kan inte påstå annat. Ändå krävde den en hel del av min koncentration, och så fort jag började skumläsa för mycket tappade jag fotfästet. När jag läser så brukar det vanligtvis betyda att boken är lite mer komplext uppbyggd, och jag hade därför lite svårt med den här. Jag hade behövt vara mer skärpt!

Men jag är glad att jag läste den!

Hjärtat är bara en muskel.jpg

Kristofer Ahlström (2017) Hjärtat är bara en muskel

Från sid ett var jag gripen av den här.

Scenariot: ett par är i en bilolycka. Den ena överlever, den andra inte. Det går inte att inte bli berörd. Jag gillade den här alltså från början.

Men den utvecklades i en riktning jag inte alls hade väntat mig. Av någon anledning hade jag tänkt att den skulle vara idyllisk, romantisk och berätta en historia om den utlimata kärleken. Men den förvånade mig i sin banalitet, sitt vardagslunk. Med sina smutskläder, tomma kylskåp. Vardag.

Å andra sidan; kanske just det trovärdigt vardagliga gör allting mycket mer tragiskt.

Jag gillade den ändå, trots att den inte var precis som jag trodde till en början.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: böcker som levererar

Jag har drabbats av bokflyt och bok efter bok som jag plockar upp fullkomligen levererar.

Vad har jag läst då?

Jo, jag har bland annat läst om en av vår samtids största utmaningar, terrorism, skildrat på en gripande individnivå. Jag har läst en rättegångsroman som har blivit en storsuccé som serie på Netflix och så har jag läst en bok som talas om i den svenska komediserien Solsidan.

Nyfiken på vilka böcker jag talar om? Fortsätt läsa det här inlägget.

IMG_6784.jpg

Kamila Shamsie (2018/2019) Vår älskade

För några år sedan, när terrorattackerna nådde Paris, London och Sverige tänkte jag ”jag undrar när det här kommer att börja skildras i skönlitteraturen”. För det vet vi, att skönlitteraturen vågar gå dit det gör ont och vrida åt vid samhällets smärtpunkter.

Det gör den här boken delvis, men så finkänsligt och skickligt.

Vi lär känna tre syskon: Aneeka, Isma och deras bror Parvaiz. Brodern börjar röra sig i islamistiska kretsar med stark terrorkoppling vilket givetvis gör systrarna bortom oroliga. Av en händelse får systrarna personlig kontakt med sonen till en mäktig politiker och plötsligt är hela Englands ögon på just de här tre syskonen.

Jag kan inte säga att den känns trovärdig alltigenom, men det är absolut en gripande berättelse som vågar lyfta upp den här problematiken på ett humant och lättfattligt sätt.

IMG_6783.jpg

Malin Persson Giolito (2016) Störst av allt

Många har sett serien, men inte lika många har läst boken.

Maja sitter på golvet i ett klassrum. Runt omkring henne ligger hennes medstuderande, hennes vänner. Det är blod överallt men blodet är inte hennes, det kommer från hennes döda klasskamrater. Hennes fingeravtryck hittas på ett av mordvapnen och följaktligen häktas hon för mord och mordförsök.

Under hela tiden vet jag som läsare inte om hon verkligen är så hemsk som åklagaren vill framställa henne. Om det ens var hon som gjorde det?

Jag har läst några rättegångsromaner tidigare, men aldrig riktigt fastnat för genren. Det är de tekniska redogörelserna, de återkommande mönstren och repetitiva språket som gör mig led.

Men den här! Jag bokstavligen slukade den i ett nafs och längtar redan efter mer.

Precis som alltid tycker jag att alla som gillade serien ska ge boken en chans, för ofta brukar ju boken vara bättre. Jag har bara sett ett avsnitt av Netflix serien men vågar ändå säga: läs boken!

IMG_6857.jpg

Orhan Pamuk (2002/1998) Mitt namn är Röd

Den här stötte jag på via min Goddreads-app (vilken grej!)

Boken utspelar sig i Konstantinopel under 1500-talet och kretsar kring så kallade miniatyrmålare som tillsammans gör illustrationer i en bok åt Sultanen. En av miniatyrmålarna blir mördad under processens gång, och boken blir ett mordmysterium.

Samtidigt är det en kärlekshistoria då tolv år av frånvaro äntligen avbryts, och Shekure och Kara äntligen återser varandra. Men kan kärleken övervinna försvunna makar, mordmisstänksamhet och också samhällets normer?

Det här är en märklig bok, jag kan inte säga annat.

Berättelsen förtäljes ur olika människors, men också föremåls, illustrationers, färgers och djurs perspektiv. Dessutom är det en väldigt rik resa i konst i Mellanöstern under renässanstiden. Jag hade hela noll kunskap om det tidigare.

Lärorikt, märkligt men väldigt läsvärt!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokhösten 2019: mina höjdpunkter

Jaja hörni!

Höst betyder mängder av nya boksläpp och julklappstips från bokförlagen. Här har jag samlat de höstböcker som jag ser mest fram emot. Låt er inspireras!

Bilderna hämtade från Bokförlaget Forum och Albert Bonniers Förlag

Stefan Ahnhem X sätt att dö är den femte boken i den oerhört fängslande serien om Fabian Risk. Jag har med stor hängivenhet följt med Ahnhems författarskap och ser verkligen fram emot att läsa den här en ruggig höstkväll!

Jonas Bonnier Knutby. Jag har tidigare skrivit inlägg på temat sekter och sett en mängd dokumentärer om Knutbydramat. Jag är med andra ord väldigt förväntansfull över att få läsa en romanversion om vad som hände i Philadelphiaförsamlingen i Knutby under tidigt 2000-tal. Jag gillar verkligen den skönlitterära approachen, eftersom jag tycker att epiken förmår nå djupare än kalla fakta.

Bilderna hämtade från Förlaget

Adrian Perera Mamma. Jag läste Pereras debut white monkey och blev såld med en gång. Därför är mina förväntningar inför romandebuten minst sagt skyhöga. En vass skildring av samhälle, familj och migration ur ett barns perspektiv utlovas. Det är bäddat för succé.

Monika Fagerholm Vem dödade Bambi? Monika Fagerholm är en av de författare som har gäckat mig mest under hela min tid som läsare. Få författare skriver lika suggestivt, skildrar människosjälen lika träffsäkert och beskriver vårt spruckna samhälle lika ödmjukt som väl. Den här boken lär bland annat handla om kvinnlig vänskap och söndriga familjer. Egentligen är det ingen skillnad. You had me at Fagerholm.

Bilderna hämtade från Förlaget

Nora Hämäläinen Är Trump postmodern Det här är lite av ett wild card i min bokhöst. Men när essän utlovar belysa vårt samhälle idag, med fokus på Trump och begreppet sanning, med utgångspunkt i filosofiska tänkare såsom Derrida och Foucault (som jag läste om i romanen Språkets sjunde funktion) blir jag väldigt intresserad. Plus att jag vill läsa mer i genren essä, för essäer kan vara mästerverk när de är välskrivna.

Kaj Korkea-aho & Ted Forsström ZOO! #3 Kärlek plz Atlas och hans vänner i skolan får mig att skratta högt flera gånger per sida. Illustrationerna, de knasiga listorna och den dråpliga men ändå väldigt träffsäkra skildringen av tonåringarnas vardag är allt jag behöver för att troget vilja fortsätta, fortsätta läsa de här böckerna.

Tomas Sjödin Lita på att det ljusnar Ja den här är så ”ny” att den knappt finns. I alla fall inte på bild. Men får vi tro Dagen så är en av mina favoritförfattare på gång med en ny bok som borde komma ut i höst. Vi får hålla ögonen öppna!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: den ångestfyllda människan

Min tröga semesterläsning till trots har jag ändå läst tre böcker på sistone som, mer eller mindre frivilligt och medvetet, har tagit upp människan och hennes ångest.

Av de tre nedan lästa böckerna är hela två av personer som jag räknar som mina favoritförfattare, så fortsätt att läsa för finfina boktips!

Hamilton beach.JPEG

Linda Olsson (2019) Hamilton Beach

Låt mig presentera en av mina favoritförfattare, Linda Olsson.

Ända sedan jag läste hennes bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger från 2003 har jag varit förälskad i Olssons stilistiskt sköra sätt att skriva. Hon behandlar människans smärta och lidande så, så finkänsligt och människans själ så ömt.

Precis som i tidigare nämnda bok handlar också Hamilton Beach om brustna människor med ett förflutet som läsaren väldigt gärna vill veta mer om. Huvudpersonen Helga är en karaktär som väcker min nyfikenhet; hon kommer påtagligt nära mig under läsningens gång.

Olsson har ett sätt att skildra människor som gör dem samtidigt sårbara, äkta och trovärdiga. Och som jag redan nämnde bemästrar hon ett språk som skulle få mig att sucka högt av beundran —om hon så bara hade gett en ingående beskrivning av en kökssoffa.

Så skicklig är Linda Olsson. Läs den här!

Svenne.jpg

Per Nilsson (2006) Svenne

En lite äldre bok bland de två andra som är från 2019, vackert så!

I Per Nilssons bok som kom ut i år Vill, vill inte (2019) nämns den här boken i förbigående. Sättet den beskrivs på i Vill, vill inte gjorde mig omedelbart nyfiken.

Boken handlar om Sverige i modern tid där ett alldeles nytt politiskt parti grundas, blossar upp och faller under en kort men intensiv tid. Från sida ett får vi höra historien berättas av Fredrik Svensson, eller Svenne som han kallas.

I början får jag som läsare inte veta så mycket mer än att Svenne nu är den mest efterlysta mannen i Sverige, och det med sina ynka 18 år. Vilken ångest! Vad han har gjort och vad som verkligen har hänt måste jag förstås läsa hela boken för att få reda på.

Det här är en bok som jag gärna hade kallat dystopisk, av den enkla anledningen att det hade varit lättare att smälta innehållet då.

Dessvärre känns den inte alls dystopisk alls till sitt innehåll, snarare rätt så träffsäker. Skrämmande. Bra.

Folk med ångest.jpg

Fredrik Backman (2019) Folk med ångest

Är det så bra så att jag gråter?

Jo, det är det.

Som alltid när det kommer till Backman verkar boken handla om en sak, när den egentligen handlar om något helt annat och mycket mer existentiellt.

Boken "handlar" om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning. Tillsätt ett dussin excentriska och sinsemellan olika människor, ett kaninhuvud, lite limefrukt och en nypa nyårsstämning så har du bokens ramar. Egentligen handlar det, som titeln emellertid avslöjar, om söndriga människor med ångest som bara vill skapa en dräglig tillvaro åt sig.

Sällan har en skönlitterär roman som får mig att skratta rakt ut i tomma intet samtidigt triggat till filosofiska diskussioner om människans varande.

Låter det torrt och tråkigt? Då ger jag fel bild, det är lättläst, flytande och alldeles underbart.

Läs, läs!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: att göra upp med det förflutna

Jag har kommit över många samtida böcker (från 2018-2019) på sistone.

Trots att de är skrivna i nutid har alla de här böckerna på sätt eller annat tampats med det förflutna och visat hur mycket vår historia kan prägla vårt nu.

Jag har läst om koreanska kvinnor som har gett upp sina liv och kroppar i krigstid, jag har läst om Tara Westover som har levt en stor del i sitt liv med att förbereda sig inför domedagen och jag har läst om Tom Malmquist som omskakas över ett ouppklarat mord i hans hemstad.

Läs vidare för att få fina boktips så här i julisolen!

public.jpeg

Mary Lynn Bracht (2018) Vit krysantemum

Jag brukar vanligtvis förhålla mig lite strävt gentemot böcker som har massor av lovord på pärmen. Ofta blir det som stämplas som “Den internationella bästsäljaren” endast ett utmärkt sätt att få mig att slopa en bok. Men den här överraskade mig.

Boken utspelar sig dels i det förflutna, dels i vår samtid när den skildrar två systrars liv i skuggan av andra världskriget och koreakriget. Den handlar om kvinnornas utsatthet och lidande i krigets skugga, och är en oerhört stark skildring av det brutala våld som kvinnor upplevde.

Vill du ha en gripande, historisk berättelse som är aktuell än idag så är det här boken för dig!

public.jpeg

Tara Westover (2019) Allt jag fått lära mig

När vi ändå är inne på temat “internationell bästsäljare”.

Det här var min flygplansläsning under min senaste resa, och den lämpade sig riktigt väl för sträckläsning.

Det är en självbiografisk berättelse om Tara som växer upp isolerad från samhället i geografisk, andlig och kunskapsmässig mening. Hennes familj är mormoner och spenderar sin tid med att förbereda sig inför domedagen. De misstror samhället, myndigheter och hälsovård. Tara har inte satt sin fot i en skola förrän hon är 17 år.

Ibland känns den här skildringen nästan overklig, det är ofattbart att någon kan leva ett sådant liv som Westover skriver fram. Likväl är det fascinerande att få ta del av hur Tara sakta men säkert bryter med det förflutna och börjar utbilda sig. Hon skriver väl och berättelsen är nog i sig själv.

Hennes resa är makalös.

WhatsApp Image 2019-07-04 at 10.29.08.jpeg

Tom Malmquist (2019) All den luft som omger oss

När Tom rotar bland bråte hittar han tidningsartiklar från 90-talet som handlar om en mans märkliga död i Toms hemstad. Det här gäckar Toms nyfikenhet och kan beslutar sig för att försöka ta reda på mer om fallet, det här fallet som har får en symbolisk betydelse för Tom.

Bokens genre fascinerar mig.

Jag kände inte till Malmquist från förut och tog mig an boken som en roman. Att huvudkaraktären i boken också hette Tom Malmquist förvånade mig inte, andra författare såsom Peter Sandström och Paul Auster använder samma grepp.

Det var först mot slutet av boken som jag insåg att det inte är en konventionell roman, det är en självbiografi, eller åtminstone en bok med starka självbiografiska inslag. Att jag insåg det så här sent säger väldigt mycket om stilen på boken; den kan alltså problemfritt läsas som en roman.

Det är stilistiskt tilltalande, lågmält och gripande. Underbar läsning, helt enkelt.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: det sjuka i mig

När är en människa normal?

När är en människa "frisk" enligt alla biologiska, psykologiska, sociala, medicinska och andra termer? De böcker jag på sistone har läst har, mer eller mindre medvetet, behandlat människans hälsa på olika sätt.

Är det en långsökt parallell mellan de här böckerna? Kanske det.

Men läs dem gärna för att själv utforska om det kan stämma.

Ärr.jpg

Audur Ava Ólafsdóttir (2017) Ärr

Den här boken blev jag tipsad om av mina kolleger, så tack för det!

Har du läst Fredrik Backmans En man som heter Ove och fattat tycke för det vackert vemodiga i den, så gillar du troligtvis den här också. Den handlar om medelåldersmannen Jónas som är less på sitt liv. Nej, inte ens less utan helt enkelt likgiltig. Han beslutar sig för vad han ska göra och åker bort till en av världens farligaste platser.

Jag sitter med telefonkameran och mitt citathäfte i högsta hugg när jag läser den här för den kryllar av utsökta citat och stilistiska finesser som definitivt gör författaren värdig Nordiska rådets litteraturpris. Jag blir tagen och rörd.

Så värd att läsas.

Märket.jpg

Carina Karlsson (2019) Märket

Det här var en bok vars omslag inte direkt tilltalade mig, och som jag därför lite motvilligt plockade upp och påbörjade.

Jag är rätt så bra på att bortse från böckers pärmbilder när jag läser, och tur är väl det, för den här läste jag på bara två sittningar!

Innehållet är så intressant att jag inte förmådde sluta. Boken handlar nämligen om något så spännande som häxjakter på Åland under 1600-talet; om hur kvinnor "hipp som happ" blev anklagade för trolldom och för att vara "trollkonor".

Boken belyser olika former av förtryck och är således förargelseväckande. Hade jag sett tv-serien How to make a murderer hade jag säkert sett en mängd likheter med den här, för ett återkommande fenomen är: om du blir pressad, får höra och tvingas säga något tillräckligt ofta börjar du till sist själv också tro på det.

Läskigt? Javisst.
Bra läsning? Absolut!

Går genom vatten, går genom eld.jpg

Christian Unge (2019) Går genom vatten, går genom eld

En hederlig sjukhusberättelse lockar väl allt som oftast?

Det här är del ett i en utlovad serie om läkaren Tekla vid det påhittade Nobelsjukhuset. Tekla är en oerhört skicklig akutläkare, men trots att hon lyckas väl proffesionellt har hon det inte alldeles för lätt på det privata planet. Ett förmodat terrordåd utspelar sig i staden, och Tekla blir indragen i ett drama hon absolut inte vill vara inblandad i.

En anekdot om när jag läste den här: jag satt uppkrupen i soffan och flämtade, vred mig och suckade högt om vartannat tills min Samuel frågade: “hur mår du!?”

Grejen var bara att jag var så medryckt i berättelsen att jag bara var tvungen att leva mig in i det med hela kroppen. I det här avseendet är boken närmast filmisk i sin dramaturgi — det är snabba vändningar och hög puls — ibland, ironiskt nog, ingen puls alls — som gäller.

Passar särskilt för läsaren med låg tristresströskel.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.