boktips

Läst på sistone: den jag är, den du vill jag ska vara

Hösten är i full gång (säger jag och konstatera att det är 20 grader och full sol ute.

Men min höstläsning är i alla fall i full gång. Jag blandar frisk nytt och gammalt, modern litteratur och klassiker om vartannat precis som man ska. De tre senaste böckerna jag har läst kan väl sägas hantera konflikten mellan den jag är och den du vill att jag ska vara.

Kanske.

Jag har läst finlandssvenska Adrian Pereras bok Mamma. Karin Boyes klassiska dystopi Kallocain och Kristofer Ahlströms bok Hjärtat är bara en muskel. Fortsätt läsa för att höra var jag tycker om dem.

Och som alltid: inga spoilers!

Mamma.jpg

Adrian Perera (2019) Mamma

Jag fullkomligen älskade Pereras diktsamling white monkey och visst lyfter hans roman också upp en hel del samma teman som präglade diktsamlingen (invandring, acklimatisering, samhällsskillnader för att nämna några).

Den här boken är spännande till sitt språk. Fyra olika språk blandas fritt med varandra, och den tålmodiga läsaren (inte jag) kan fördjupa sin förståelse genom att läsa översatta flerspråkiga partier längst bak.

Jag tyckte emellertid att det fanns en charm i att läsa boken utan att faktiskt förstå precis allt, för det är så mänsklig kommunikation fungerar i verkligheten. Kanske det också är så att komma från ett annat land och febrilt ta till alla lingvistiska resurser för att bli förstådd.

Bokens “skräck-” eller “spänningsinslag” har varit något som har delat många recensenter. Också jag sällar mig till dem som anser att boken hade varit nog i sig själv, att de mystiska inslagen kunde ha lämnats bort. Men å andra sidan var det en rätt fräsch twist.

En fin bok! Läs!

Kallocain.jpg

Karin Boye (1940) Kallocain

Jag kan inte förstå att jag har levt hela mitt liv som en bokslukare utan att ha läst denna. Den har legat länge på min “pinsamt att jag ännu inte har läst den här …”-lista.

Nåväl. Nu är den läst. Jag gillar!

Föreställ dig ett serum som, när det sprutas in i blodomloppet, gör det omöjligt för dig att säga annat än sanningen. Föreställ dig det här sanningsserumet i en tid av sträng statlig kontroll och ingen mänsklig frihet. Där har du premisserna för boken.

Visst är boken bra, jag kan inte påstå annat. Ändå krävde den en hel del av min koncentration, och så fort jag började skumläsa för mycket tappade jag fotfästet. När jag läser så brukar det vanligtvis betyda att boken är lite mer komplext uppbyggd, och jag hade därför lite svårt med den här. Jag hade behövt vara mer skärpt!

Men jag är glad att jag läste den!

Hjärtat är bara en muskel.jpg

Kristofer Ahlström (2017) Hjärtat är bara en muskel

Från sid ett var jag gripen av den här.

Scenariot: ett par är i en bilolycka. Den ena överlever, den andra inte. Det går inte att inte bli berörd. Jag gillade den här alltså från början.

Men den utvecklades i en riktning jag inte alls hade väntat mig. Av någon anledning hade jag tänkt att den skulle vara idyllisk, romantisk och berätta en historia om den utlimata kärleken. Men den förvånade mig i sin banalitet, sitt vardagslunk. Med sina smutskläder, tomma kylskåp. Vardag.

Å andra sidan; kanske just det trovärdigt vardagliga gör allting mycket mer tragiskt.

Jag gillade den ändå, trots att den inte var precis som jag trodde till en början.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokhösten 2019: mina höjdpunkter

Jaja hörni!

Höst betyder mängder av nya boksläpp och julklappstips från bokförlagen. Här har jag samlat de höstböcker som jag ser mest fram emot. Låt er inspireras!

Bilderna hämtade från Bokförlaget Forum och Albert Bonniers Förlag

Stefan Ahnhem X sätt att dö är den femte boken i den oerhört fängslande serien om Fabian Risk. Jag har med stor hängivenhet följt med Ahnhems författarskap och ser verkligen fram emot att läsa den här en ruggig höstkväll!

Jonas Bonnier Knutby. Jag har tidigare skrivit inlägg på temat sekter och sett en mängd dokumentärer om Knutbydramat. Jag är med andra ord väldigt förväntansfull över att få läsa en romanversion om vad som hände i Philadelphiaförsamlingen i Knutby under tidigt 2000-tal. Jag gillar verkligen den skönlitterära approachen, eftersom jag tycker att epiken förmår nå djupare än kalla fakta.

Bilderna hämtade från Förlaget

Adrian Perera Mamma. Jag läste Pereras debut white monkey och blev såld med en gång. Därför är mina förväntningar inför romandebuten minst sagt skyhöga. En vass skildring av samhälle, familj och migration ur ett barns perspektiv utlovas. Det är bäddat för succé.

Monika Fagerholm Vem dödade Bambi? Monika Fagerholm är en av de författare som har gäckat mig mest under hela min tid som läsare. Få författare skriver lika suggestivt, skildrar människosjälen lika träffsäkert och beskriver vårt spruckna samhälle lika ödmjukt som väl. Den här boken lär bland annat handla om kvinnlig vänskap och söndriga familjer. Egentligen är det ingen skillnad. You had me at Fagerholm.

Bilderna hämtade från Förlaget

Nora Hämäläinen Är Trump postmodern Det här är lite av ett wild card i min bokhöst. Men när essän utlovar belysa vårt samhälle idag, med fokus på Trump och begreppet sanning, med utgångspunkt i filosofiska tänkare såsom Derrida och Foucault (som jag läste om i romanen Språkets sjunde funktion) blir jag väldigt intresserad. Plus att jag vill läsa mer i genren essä, för essäer kan vara mästerverk när de är välskrivna.

Kaj Korkea-aho & Ted Forsström ZOO! #3 Kärlek plz Atlas och hans vänner i skolan får mig att skratta högt flera gånger per sida. Illustrationerna, de knasiga listorna och den dråpliga men ändå väldigt träffsäkra skildringen av tonåringarnas vardag är allt jag behöver för att troget vilja fortsätta, fortsätta läsa de här böckerna.

Tomas Sjödin Lita på att det ljusnar Ja den här är så ”ny” att den knappt finns. I alla fall inte på bild. Men får vi tro Dagen så är en av mina favoritförfattare på gång med en ny bok som borde komma ut i höst. Vi får hålla ögonen öppna!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

På väg

Det finns något rofyllt i att vara på väg.

Jag är fäst vid tanken att det bara är att ta sitt pick och pack på ryggen, eller släpa det efter sig som en annan minikaravan, och ständigt vara i rörelse. Jag gillar anonymiteten, det flyktiga, färdandet.

Den här gången är jag på väg i arbetets tecken — det allra sista jag gör innan min semester. Att min sista arbetsvecka spenderas i ett land med långt bättre väder än det sommarmulna som Finland uppvisar idag gör inte saker och ting sämre.

Att min slutdestination dessutom är en stad som är mångfalt belönad för sin skönhet gör det absolut inte sämre. Inte alls, faktiskt.

Att jobba inom forskning är underbart på många sätt. Alla möjligheter till att resa och uppleva nytt är definitivt en av det bättre aspekterna av jobbet.

IMG_E4282.jpg

Ps. Alltid när jag läser tänker jag på Hannele Mikaela Taivassalos utsökta bok In Transit. Läs den i sommar!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: ny litteratur

Eller ny och ny, men inte några gamyler i alla fall.

Här har jag samlat mina tre senaste lästa, samtliga nästan lika långa men alla väldigt olika. Håll till godo och låt er inspireras!

IMG_5981.jpg

Sarah Perry (2016/2018) Ormen i Essex

Jag slukade inte den här romanen, den slukade mig.

När jag började läsa den kändes det som att stiga i kvicksand och långsamt sjunka ner i ett hänförande mysterium. Jag kunde inte sluta läsa.

Det är ett rikt galleri av karaktärer som förekommer i den här romanen som kretsar kring 1800-talets Essex där mystiska ting börjar äga rum — människor och föremål börjar försvinna och djur dör under oklara omständigheter.

Att de här händelserna sker samtidigt som rykten, om ett ormliknande väsen lurar under vattenytan, börjar florera gör förstås allting mycket mer dramatiskt. Plötsligt befinner vi oss i en fullskalig Lochness-odjuret-konspiration och jag har inget emot det. Absolut inget.

I boken är min favoritkaraktär änkan Cora, som för mig blir en slags kontamination mellan Strindbergs Fröken Julie och Nora i Ibsens Et Dukkehjem. Hon är naturnära, orädd och en kvinnosakskämpe trots att samhället är allt annat än förstående.

Perfekt sommarläsning!

IMG_6013.jpg

Mattias Edvardsson (2018) En helt vanlig familj

Den här hade jag inga höga förväntningar inför, jag tänkte väl att det var ännu en mordhistoria. 

Så fel jag hade. 

Boken har underrubriken ”En roman om ett brott” och det är mycket lämpligt. För trots att ett mord äger rum, är det inte en mordutredning, med kriminalkommissarier och poliskår, som är i centrum.  

I huvudsak handlar den här boken, som titeln förtäljer, om en helt vanlig familj. Trots att allt till synes borde vara hur bra som helst bubblar hemligheter under ytan. De här aspekterna, och familjemedlemmarnas redogörelse av dem, är minst lika intressanta som själva mordet.

Boken är skickligt uppbyggd utifrån de tre familjemedlemmarnas perspektiv som med ett trovärdigt språk berättar sin syn på mordhändelsen och livet i allmänhet. Jag måste läsa hela boken för att få en heltäckande bild. 

Den här var över mina förväntningar. Läs den! 

IMG_6051.jpg


Laurent Binet (2015/2019) Språkets sjunde funktion

Roland Barthes, känd litteraturforskare och semiotiker, dör i en bilolycka. Omständigheterna kring hans död är emellertid så suspekta att kriminalkommissarie Bayard misstänker att det inte alls handlar om en olycka — snarare ett mord.

Barthes lär ha varit något stort till, och med revolutionerande på spåren, nämligen språkets sjunde funktion. Vilken den är och varför den funktionen är något som frammanar död och elände är förstås något som avslöjas i boken. Inte här.

Det här varje lingvists och litteraturvetares dröm i romanformat. Aldrig förr har jag med likadan iver förkovrat mig i språkfilosofiska utläggningar och metaspråkliga diskussioner.

Det är en enormt krävande bok, mina fleråriga studier i språk och litteratur hjälper en hel del — men jag hänger definitivt inte med i alla vetenskapliga vändningar.

Det oaktat är det en bok jag läste med stor glädje, för visst är det en fröjd att umgås med Foucault, Kristeva och Butler!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Boktips: om skadliga relationer

En av de samhällsfrågor (och en av mina hjärtefrågor) som lyfts fram i alldeles för liten utsträckning är psykisk misshandel i nära relationer.

Jag tror inte att vi någonsin kan bli kloka nog på de mekanismer och funktioner som präglar ett destruktivt förhållande. Men vem förstår att lära sig mer om det här innan det är för sent? Vem, förutom yrkesmänniskor, läser facklitteratur om något som inte direkt berör dem?

Grejen är ju att ingen vaknar upp en dag och tänker “idag ska jag inleda ett destruktivt förhållande”. Det kommer smygande, det är en långsam process där det udda och giftiga så småningom blir normalt.

Jag kan inte betona det tillräckligt: vi behöver alla lära oss mer om det här.

Och just därför vill jag slå ett slag för skönlitteraturen och lyriken.

Litteraturen är ett kraftigt redskap för att sprida information och göra människor medvetna om psykisk misshandel, som många tror att de är skyddade för och ingen gärna vill erkänna att de är utsatta för.

Jag har läst en del böcker med det här temat under årens lopp och vill här samla fyra böcker som behandlar fenomenet skadliga relationer.

lyriktips-blogg.jpg

Märta Tikkanen (1978) Århundradets kärlekssaga

Den här är ett måste för båda rutinerade och nybörjare till poesiläsare.

Det är, om ni förlåter mitt töntiga uttryck, “lättsmält poesi” som i sin till synes enkla struktur (men vi vet ju att också det enkla är noga eftertänkt) är kärnfullt och kraftigt i sitt budskap. Det känns som att det är skrivet i ett raseri — nästan som att läsa en urladdning i en privat dagbok. Och det bidrar förstås till att det känns oerhört privat men samtidigt väldigt allmängiltigt.

Nedan ett utdrag som ofta brukar citeras:

lyriktips-blogg3.jpg

Tematiskt sett är det här verket förstås mycket, mycket mer än bara en diktsamling om destruktiva relationer.

Det är faktiskt en av mina favoriter i poesiväg, och om du vill ha en mer ingående recension av verket kan du läsa mer om det här.

IMG_4248.jpg

Denise Rudberg (2017) STHLM Queens: Simone

Det här är en bok som jag inte vanligtvis skulle ha läst, om jag inte hade vetat att den handlar om just psykisk misshandel. Till innehåll och stil skulle jag vilja kalla det en bok för unga vuxna och den litterära kvaliteten kanske inte är den bästa.

Men temat är som sagt alltid lika viktigt att lyfta fram och det görs så tydligt i den här boken.

I den här boken får vi följa med hur en relation utvecklas från att till en början vara präglat av passion, kärlek och romantik men för att sakta men säkert leda till ett onormalt kontrollbehov, ogrundad misstänksamhet och osund svartsjuka.

Det är obehagligt realistiskt skildrat vilket gör det enormt trovärdigt.

Passar särskilt för unga eller ovana läsare.

WhatsApp Image 2019-04-22 at 16.50.06.jpeg

Lena Bivner (2018) Helvetet jag kallade kärlek

Den här färska boken har jag alldeles nyss läst ut och jag måste säga att jag är rejält omskakad.

När jag läste den här var jag tvungen att ta regelbundna pauser trots att jag vanligtvis kan sträckläsa i flera timmar. Jag suckade högt, drog efter andan och morrade ljudligt vid ett flertal tillfällen och får helt enkelt konstatera — det här är en bok som väcker mina känslor och forcerar mig till att yttra dem, om än i tomma intet.

Jag brukar ju vanligtvis inte ha mycket till övers för självbiografiska romaner eller autofiktion på grund av att händelseförloppet ofta hamnar i förgrunden på bekostnad av språket och de stilistiska finesserna. Den här var däremot annorlunda; det var inte bara en gripande berättelse utan hade också ett behagligt, flytande och fungerande språk.

Lena Bivner skrev ned traumatiska och jobbiga händelser under tiden som hon levde i en giftig parrelation, och de här händelserna är grunden för den här boken. Just det här faktumet gör att den här boken hamnar under huden på mig.

En bra bok att läsa i en bokcirkel — den får i alla fall mig att vilja diskutera mera.

Läs den!

WhatsApp Image 2019-04-22 at 16.50.06 (1).jpeg

Minna Rissanen (2011) Sieluani et saa

Till sist en bok på det andra inhemska språket.

Den här ville jag ha med i den här listan eftersom den tar fram en aspekt som inte de andra böckerna gör, nämligen den religiösa.

När personlighetsstörning kombineras med religion blir det farligt. Livsfarligt. Och det skildrar Minna Rissanen i den här boken som också den är en självbiografisk berättelser om hennes liv i ett förhållande med en narcissist.

Precis som alla böcker nämnda i det här inlägget är det förskräcklig läsning i det avseende att det stör och berör. Men den här tycker jag att redan på rubriknivå är hoppfull, eftersom rubriken slarvigt kan översättas till “Min själ får du inte — från ett offer för en narssicist, till en överlevare”.

Historien slutar alltså inte med ett offer, utan med en överlevare.

Och det hoppas jag att det gör för alla som är utsatta för psykisk misshandel och destruktiva relationer just idag.

Har du fler tips på böcker som handlar om
destruktiva relationer och psykisk misshandel?

Kommentera gärna nedan, så ökar vi meDvetenheten
sakta men säkert!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Alltid med mig

Utöver telefon, nycklar, läppomada och tuggummi finns det en annan sak jag alltid har med mig i min väska.

Och det är en bok.

Ja, jag ser alltid till att ha med mig en bok när jag rör mig utanför vårt hem. Och det är så himla praktiskt att alltid ha något läsbart nära till hands, för man vet aldrig när man har lite dötid att öda. Att ha en bok med mig är också mitt sätt att undvika att telefonen blir min go-to närhelst jag har tråkigt eller lite överlopps tid.

Jag brukar till exempel sitta och läsa när jag väntar på en tid till läkaren, frisören eller fysioterapin.

Jag brukar läsa när jag är tidig till ett gympass och väntar utanför salen. Jag brukar läsa när jag är ensam i kafferummet på jobbet och det inte finns annan intressant lektyr. Jag brukar också läsa om jag ska vänta på någon på stan och är lite väl tidig (ett bra alternativ för att slöshoppa!).

En bok alltid med mig i väskan — världens grej!

Det märkliga är att folk har verkligen stirrat på mig när jag har suttit och läst i det offentliga. Det här förvånar mig enormt för det finns människor som går eller till och med springer medan de skrollar på telefonen.

Att se en sittande, läsande människa skulle ju således inte behöva förvåna någon i dagens värld. Men det gör det.

Men jag bryr mig inte, för läsning är coolt 8)

Bild från idag när jag väntade på Samuel utanför hans jobb. 10 minuter utsökt billäsning!

Bild från idag när jag väntade på Samuel utanför hans jobb. 10 minuter utsökt billäsning!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Böcker att se fram emot 2019

Var vid gott mod, kära läsare!

Våren är i antågande och med våren kommer en massa härlig läsning.

Jag har gjort jobbet för er och tagit mig tid att undersöka vilka böcker som släpps under våren. I det här inlägget samlar jag de böcker som jag ser fram emot mest!

Varsågoda och låt er inspireras av bokvåren 2019!

Bildkällor: Albert Bonniers Förlag och Natur & Kultur

Laura Binet (2019) Språkets sjunde funktion

Litteraturforskaren Roland Barthes blir överkörd av en bil i Paris och dör av skadorna. Men omständigheterna kring Barthes död får en att undra om det alls var en olycka — tänk om Barthes egentligen bar på en stor hemlighet som fick någon att mörda honom?

Under mina studier i språk- och litteraturvetenskap var Barthes en ofta förekommande figur. Att få läsa om honom i kombination med mysterium och mord är bara för lockande. Det här ser jag fram emot!

Utgiven på Albert Bonniers förlag i februari 2019.

Michael Ondaatje (2019) Lyktsken

Boken handlar om två unga bröder i efterkrigstida London som, efter att föräldrarna överger dem, blir omskötta av en man kallad Nattfjärilen och andra vuxna tillsammans med honom.

Det visar sig emellertid snart att Nattfjärilen inte alls är en lämplig vårdnadshavare, snarare antar pojkarna att han ägnar sig åt kriminell och mystisk verksamhet. Det verkar som att Nattfjärilen och de vuxna vill skydda pojkarna mot något — men vad?

Den här romanen tilltalar mig eftersom den har kombinationen historisk roman (om än fiktionsbaserad) och thriller.

Kommer ut på Natur & Kultur i mars 2019.

Bildkällor: Ordfront Förlag och Albert Bonniers Förlag

Chigozie ObioMA (2019) Minoritetsorkestern

Chinonso råkar av en händelse rädda Ndali från att hoppa ner från ett bro och det blir startskottet för deras kärlek. Ndali kommer emellertid från en familj med högre socioekonomisk status vilket förhindrar Chinonso och Ndali från en gemensam framtid tillsammans.

Vem älskar inte en klassisk Julia och Romeo saga i ny tappning? Det här kan ju inte bli fel!

Kommer ut på Ordfront Förlag i mars 2019.

Tom Malmquist (2019) All den luft som omger oss

Boken handlar om huvudkaraktären Tom som stöter på en tidningsnotis om ett ouppklarat mord i hans hemstad Huddinge. Den mördade mannen, Mikael K, och omständigheterna kring hans mord väcker Toms nyfikenhet och slungar honom tillbaka till hans barndomsår, hemstad och till året 1991.

Jag har höga förväntningar på den här eftersom den samtidigt utlovar ett konkret mysterium men också en personlig inre resa som jag hoppas att har beröringspunkter.

Kommer ut på Albert Bonniers förlag i mars 2019.

Bildkällor: Rabén Sjögren och Forum Förlag

Per Nilsson (2019) Vill inte, vill

Vill inte, vill är en ungdomsroman som handlar om Nora. Nora är snäll, duktig och har goda betyg men hon vill hämnas sin goda vän som har råkat illa ut. Boken behandlar övergrepp, mobbning och svek och om jag får säga vad jag önskar så hoppas jag att den vågar gå dit det bränner.

Den här boken lockar mig främst för att jag uppskattar Nilsson som författare och eftersom boken bygger på verkliga händelser.

Utgiven på Rabén Sjögren i januari 2019.

Fredrik Backman (2019) Folk meD ångest

Sist men absolut inte minst: en av mina favoritförfattare kommer ut med en ny bok!

Den här romanen handlar om en lägenhetsvisning som utvecklas till ett gisslandrama. När polisen senare anländer till platsen är lägenheten tom och därefter får läsaren höra olika versioner av vad som verkligen hände.

Det här kan inte bli fel. You had me at lägenhetsvisning, liksom.

Jag har alltid älskat Backmans sätt att skriva humor med en stor näve allvar, och eftersom den här romanen utlovar lite pusselmysterium är alla mina läskriterier bemötta. Som jag ser fram emot denna!

Kommer ut på Forum förlag i april 2019.

Har ni tips på böcker som kommer ut under våren?
Vad ser ni fram emot att läsa?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: om rädslor

Det var tre väldigt olika böcker jag samlade ihop till det här inlägget, men jag tyckte mig ändå kunna urskilja en vag gemensam faktor i alla böckerna. Och det är temat rädsla. Hur tydlig den tråden egentligen är får ni själva avgöra.

Hur som helst, här är mina tre senast lästa:

Fladdermusmannen .jpeg

Jo Nesbø (1997/2000) Fladdermusmannen

Inspirerad av mina två goda vänner beslöt jag att i år läsa igenom hela Harry Hole-serien, och därför inledde jag med den här som är den första boken i serien på (hittills) tolv böcker.

Till skillnad från typisk nordisk krim-litteratur utspelas den här boken i solvarma Australien, vilket, logiskt nog, tog udden av betydelsen Nordic Noir. Ändå är det en bok som fick mig att bita på naglarna mot slutet, helt som sig bör alltså.

Det är förstås Nesbøs första verk om Harry Hole, och i vissa avseenden tycker jag att det märks. Men som tur vet jag att Harry Hole utvecklas som karaktär, och Nesbø utvecklas som författare med tiden.

Rekommenderar alla mer lättskrämda och lätträdda läsare att ta sig an den här, den var inte alldeles för hemsk!

Tio över ett.jpeg

Ann-Helén Laestadius (2016) Tio över ett

Den här boken fängslade mig från sida ett.

Den handlar om Maja som bor i Kiruna och som varje natt ställer in klockan på tio över ett för att vara vaken när det sprängs som mest i gruvorna under staden. Hon är livrädd att hela staden en natt ska rasa, men samtidigt är hon inte alls redo att lämna sitt barndomshem. Trots det kommer en stor del av hela Kiruna att flyttas.

Med kryddor som bokklubbar, Zlatan, vänskap och tonårskärlek blir resultatet en ungdomsroman helt i min smak.

Jag älskade den här boken.

Dels är jag otroligt fascinerad av hela Kiruna och dess flytt och dess gruvor, dels ser jag något väldigt allmänmänskligt i Majas existentiella ångest.

Min största insikt var att de flesta människor har ett slags Kiruna i sitt liv, som kanske fyller dem med ångest och håller dem vakna om nätterna.

Ängelns lek .jpeg

Carlos Ruiz Safón (2008/2009) Ängelns lek

Det här är den andra boken i serien om De bortglömda böckernas gravkammare (läs min recension om del ett här).

Spoiler alert: det här är bra!

Också här kretsar handlingen kring böcker och delvis också kring De bortglömda böckernas gravkammare. Och än en gång är det en mängd frågetecken som i det här fallet leder huvudkaraktären David Martín på otippade äventyr.

Ruiz Zafón har ett väldigt kännspakt sätt att berätta. Det är omöjligt att lägga ner boken, och efteråt känner jag mig alldeles matt. Min nyfikenhet väcks, jag bara måste få läsa vidare, samtidigt som jag stundvis håller andan för det är så spännande.

Det här är utmärkt läsning för alla som behöver böcker som verkligen fångar en från sid ett. Samtidigt lämpar den sig för människor som vill läsa spänning utan att det är blod, död och förruttnelse på agendan.

Enormt bra bokserie det här — läs läs!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: femstjärniga böcker

Jag har läst toppenbra böcker i januari!

Det finns ändå inte en chans att hinna rapportera om allt, så därför väljer jag att ta upp tre böcker som har fått fem stjärnor av mig i min Goodreads-app.

Femstjärning litteratur på väg åt ert håll, håll i hatten och varsågoda!

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.jpg

Håkan Nesser (2005) Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Den här boken minns jag att jag och min klass 7f behandlade i tiderna (åh, minnen!) Jag minns att jag gillade den redan då, men föga hade jag kunnat ana hur mycket jag skulle tycka om den här när jag läste den igen i vuxen ålder. Det är verkligen en crossover-bok!

Håkan Nesser är fenomenal. Den här boken är en slags uppväxtskildring samtidigt som det är ett mysterium. Det är humor och blodigaste allvar och allt på samma gång. Vad mera kan man egentligen begära av en god bok?

Läs den. Människor i alla åldrar. Läs den.

Så här upphör världen.jpg

Philip Teir (2017) Så här upphör världen

Ja, jag är kanske lite sen med att läsa den här.

För att säga sanningen har jag faktiskt varit lite “rädd” för att läsa den tidigare för jag trodde att den skulle vara en dystopisk miljö-apokalyps som skulle få mitt känsliga hjärta att förgås. Så fel jag hade.

Tvärtom skulle jag vilja kalla den här romanen en relationsroman.

En familj åker från huvudstaden till landet för att fira sommaren. Utan vardagens och storstadens störande element tvingas de konfrontera sig själva och sin familj på ett helt annat sätt. Samtidigt stiftar de bekantskap med människorna i grannhuset, som är en slags neo-hippierörelse (fast de skulle aldrig beskriva sig själva som så).

Jag blir nästan rädd av de otaligt många igenkännande relationella och psykologiska beskrivningarna i den här boken. Särskilt tolvåriga sonen Antons perspektiv på livet, människan, sig själv rör mig djupt.

Enormt bra. Jag tipsar samtidigt om Philip Teirs Vinterkriget. Läs den också.

Lincoln i Bardo.jpg

George Saunders (2017) Lincoln i Bardo

Det märkliga namnet till trots är det här väldigt häftig och besynnerlig läsupplevelse — jag har aldrig läst något liknande.

Min initiala reaktion var mild chock. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till boken för det såg nästan ut som ett manus. Efter en snabb googling var jag med på noterna igen.

Det handlar om Abraham Lincolns son Willie som dör och hamnar i ett tillstånd som kallas Bardo, vilket är ett post-liv men pre afterlife-tillstånd. Han är inte den enda själen i det här tillståndet, utan bekantar sig med många andra själar som inte har velat släppa tag om livet men som inte heller vågar ge sig av. Det är deras röster som ekar.

Det är en härlig kakofoni av röster, och en mäktig läupplevelse. Absolut värd Man Booker priset. Läs!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: mysterier att lösa

Hej på er från ett soffliggande lördagsläge.

Dags att uppdatera min “senast lästa”-lista. Den här gången faller böckerna på olika sätt under rubriken “mysterier att lösa”.

Hoppas ni får inspiration!

IMG_5438.jpg

Meg Rosoff (2013/2017) Om jag försvann

Den här ungdomsromanen handlar om tolvåriga Mila som tillsammans med sin far reser till USA för att hälsa på pappans goda vän. Men några dagar innan deras avfärd försvinner pappans vän spårlöst och leder Mila och hennes far på ett äventyr i jakt efter honom.

Det här är en varm, humoristisk och speciell roman som jag bara måste gilla. Mila har ett nästan hundlikt sjätte sinne och en slutledningsförmåga i likhet med deduktionens mästare, Sherlock Holmes. Jag storgillar relationen mellan Mila och hennes far och gillar hur de många trådarna i berättelsen vävs samman.

Det är djupt, varmt och humoristiskt på samma gång. Rekommenderar för ung och gammal.

IMG_5440.jpg

Amy Gentry (2016/2017) Andras döttrar

Titeln och baksidestexten fängslade mig genast. Det handlar om en trettonårig dotter Julie som försvinner över en natt, och det handlar om en familjs desperata jakt efter henne. Efter flera år dyker hon plötsligt upp på trappan igen men verkar totalförändrad — är det verkligen deras Julie eller är det rentav någon annan?

Den här boken hör definitivt till kategorin Woman on the Train och Gone Girl, så om du gillade dem fattar du troligtvis tycke för den här också. Jag hade faktiskt ingen aning om hur allting hände ihop i romanen förrän jag hade läst boken i sin helhet.

Det minuset jag fann i den här boken är att den är lite klyshig och “amerikansk”, men det brukar ofta böckerna i den här stilen vara där innehållet är på bekostnad av språket.

Men om du gillar en medryckande story i högt tempo ska du läsa den här!

IMG_5544.JPG

Jonas Hassen Khemiri (2006) Montecore: en unik tiger

Det har varit ett sant nöje att läsa den här. Hassen Khemiri förtjänar ett nobelpris!

Det här är hans andra roman som redan börjar ha några år på nacken. Ändå är den tidlös i sin skildring av föräldraskap, uppbrott och integrering, rasism och utanförskap. Det otroliga språket och berättelsens uppbyggnad är ett fantastiskt mysterium för mig.

Boken handlar om författaren Jonas Hassen Khemiri som får ett brev från sin pappas barndomsvän Kadir. Kadir vill att de tillsammans ska skriva en bok om Jonas pappa fotografen. Med en otroligt häftig (och underhållande) språkblandning skildras deras framväxande manus och brevkorrespondens.

Till en början visste jag knappt hur jag skulle förhålla mig till boken, främst språket. Men precis som med mitt första möte med Ett öga rött kom jag över språktröskeln efter ett tag och kunde börja njuta av det genialiska språkbruket och den lingvistiska kreativiteten.

Den här boken är alldeles otrolig att läsa. Gör det!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.