Hej på er!
Sommarvärmen har nått även detta nordliga land och nu om någonsin är det dags att fixa fram härlig sommarläsning! Därför kommer här tre bra böcker att läsa i sommar!
Moa Herngren (2020) Svärmodern
Precis som titeln förtäljer handlar den här romanen om gestalten svärmodern. Hon, som ofta förlöjligas och parodieras i vår samtid ställs i den här romanen i helt nytt dager.
I centrum för romanen står Åsa (svärmodern). Allt börjar när hennes son Andreas samt hans flickvän Josefine flyttar in hos Åsa eftersom deras lägenhet ska renoveras. Få av dem visste vad det draget skulle leda till.
Med en nästan thrillerliknande uppbyggnad visar den här romanen på de komplexa relationer som utvecklas och tärs när relationskonstellationer förändras. Den frammanar alla känslor på mitt känsloregister, allt från ilska till medkännande, och jag älskar när litteratur gör precis det.
Det här är lättläst, fängslande, gripande och med insiktsframkallande djup. Verkligen läsvärd!
Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing
Den här romanen fick jag av min goda vän D. Tack!
I centrum för romanen står Jojo och hans mamma Leonie. De ska, tillsammans med Jojos lillasyster Kayla, hämta hem sin far från fängelset. Flera narrativ från det förflutna vävs med denhär primärberättelsen på ett oerhört vackert och talande sätt.
Det här är en roman om hemmahörighet (heimat, ni minns), släktskap, ras och rasism. Det är en roman om hur vår historia oundvikligen påverkar oss och hur den kan binda osynliga trådar som kan hålla oss tillbaka, men som vi, förhoppningsvis, också kan bryta.
Rörande, vackert och på en tämligen lätt-begriplig engelska (även för den som mer sällan läser på engelska).
Kim Liggett (2020) Det sextonde året
WOW.
Jag som älskar både Hungerspelen och Tjänarinnans Berättelse (The Handmaid’s Tale) kan inget annat än storgilla den här.
Boken handlar om Garner County där flickor, vid det sextonde året, förskjuts från civilisationen för att frigöra sin magi i naturen, långt bort från samhälle och – framför allt – andra män.
Huvudpersonen Tierney funderar en hel del på detta “nådeår” och till skillnad från sina medkvinnor ställer hon sig väldigt kritiskt till nådeåret och sättet kvinnorna behandlas på i samhället.
Vasst, kusligt, stundvis romantiskt och hoppfullt trots en dyster premiss. En bladvändare av rang!