läst på sistone

Läst på sistone: att göra upp med det förflutna

Jag har kommit över många samtida böcker (från 2018-2019) på sistone.

Trots att de är skrivna i nutid har alla de här böckerna på sätt eller annat tampats med det förflutna och visat hur mycket vår historia kan prägla vårt nu.

Jag har läst om koreanska kvinnor som har gett upp sina liv och kroppar i krigstid, jag har läst om Tara Westover som har levt en stor del i sitt liv med att förbereda sig inför domedagen och jag har läst om Tom Malmquist som omskakas över ett ouppklarat mord i hans hemstad.

Läs vidare för att få fina boktips så här i julisolen!

public.jpeg

Mary Lynn Bracht (2018) Vit krysantemum

Jag brukar vanligtvis förhålla mig lite strävt gentemot böcker som har massor av lovord på pärmen. Ofta blir det som stämplas som “Den internationella bästsäljaren” endast ett utmärkt sätt att få mig att slopa en bok. Men den här överraskade mig.

Boken utspelar sig dels i det förflutna, dels i vår samtid när den skildrar två systrars liv i skuggan av andra världskriget och koreakriget. Den handlar om kvinnornas utsatthet och lidande i krigets skugga, och är en oerhört stark skildring av det brutala våld som kvinnor upplevde.

Vill du ha en gripande, historisk berättelse som är aktuell än idag så är det här boken för dig!

public.jpeg

Tara Westover (2019) Allt jag fått lära mig

När vi ändå är inne på temat “internationell bästsäljare”.

Det här var min flygplansläsning under min senaste resa, och den lämpade sig riktigt väl för sträckläsning.

Det är en självbiografisk berättelse om Tara som växer upp isolerad från samhället i geografisk, andlig och kunskapsmässig mening. Hennes familj är mormoner och spenderar sin tid med att förbereda sig inför domedagen. De misstror samhället, myndigheter och hälsovård. Tara har inte satt sin fot i en skola förrän hon är 17 år.

Ibland känns den här skildringen nästan overklig, det är ofattbart att någon kan leva ett sådant liv som Westover skriver fram. Likväl är det fascinerande att få ta del av hur Tara sakta men säkert bryter med det förflutna och börjar utbilda sig. Hon skriver väl och berättelsen är nog i sig själv.

Hennes resa är makalös.

WhatsApp Image 2019-07-04 at 10.29.08.jpeg

Tom Malmquist (2019) All den luft som omger oss

När Tom rotar bland bråte hittar han tidningsartiklar från 90-talet som handlar om en mans märkliga död i Toms hemstad. Det här gäckar Toms nyfikenhet och kan beslutar sig för att försöka ta reda på mer om fallet, det här fallet som har får en symbolisk betydelse för Tom.

Bokens genre fascinerar mig.

Jag kände inte till Malmquist från förut och tog mig an boken som en roman. Att huvudkaraktären i boken också hette Tom Malmquist förvånade mig inte, andra författare såsom Peter Sandström och Paul Auster använder samma grepp.

Det var först mot slutet av boken som jag insåg att det inte är en konventionell roman, det är en självbiografi, eller åtminstone en bok med starka självbiografiska inslag. Att jag insåg det så här sent säger väldigt mycket om stilen på boken; den kan alltså problemfritt läsas som en roman.

Det är stilistiskt tilltalande, lågmält och gripande. Underbar läsning, helt enkelt.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: det sjuka i mig

När är en människa normal?

När är en människa "frisk" enligt alla biologiska, psykologiska, sociala, medicinska och andra termer? De böcker jag på sistone har läst har, mer eller mindre medvetet, behandlat människans hälsa på olika sätt.

Är det en långsökt parallell mellan de här böckerna? Kanske det.

Men läs dem gärna för att själv utforska om det kan stämma.

Ärr.jpg

Audur Ava Ólafsdóttir (2017) Ärr

Den här boken blev jag tipsad om av mina kolleger, så tack för det!

Har du läst Fredrik Backmans En man som heter Ove och fattat tycke för det vackert vemodiga i den, så gillar du troligtvis den här också. Den handlar om medelåldersmannen Jónas som är less på sitt liv. Nej, inte ens less utan helt enkelt likgiltig. Han beslutar sig för vad han ska göra och åker bort till en av världens farligaste platser.

Jag sitter med telefonkameran och mitt citathäfte i högsta hugg när jag läser den här för den kryllar av utsökta citat och stilistiska finesser som definitivt gör författaren värdig Nordiska rådets litteraturpris. Jag blir tagen och rörd.

Så värd att läsas.

Märket.jpg

Carina Karlsson (2019) Märket

Det här var en bok vars omslag inte direkt tilltalade mig, och som jag därför lite motvilligt plockade upp och påbörjade.

Jag är rätt så bra på att bortse från böckers pärmbilder när jag läser, och tur är väl det, för den här läste jag på bara två sittningar!

Innehållet är så intressant att jag inte förmådde sluta. Boken handlar nämligen om något så spännande som häxjakter på Åland under 1600-talet; om hur kvinnor "hipp som happ" blev anklagade för trolldom och för att vara "trollkonor".

Boken belyser olika former av förtryck och är således förargelseväckande. Hade jag sett tv-serien How to make a murderer hade jag säkert sett en mängd likheter med den här, för ett återkommande fenomen är: om du blir pressad, får höra och tvingas säga något tillräckligt ofta börjar du till sist själv också tro på det.

Läskigt? Javisst.
Bra läsning? Absolut!

Går genom vatten, går genom eld.jpg

Christian Unge (2019) Går genom vatten, går genom eld

En hederlig sjukhusberättelse lockar väl allt som oftast?

Det här är del ett i en utlovad serie om läkaren Tekla vid det påhittade Nobelsjukhuset. Tekla är en oerhört skicklig akutläkare, men trots att hon lyckas väl proffesionellt har hon det inte alldeles för lätt på det privata planet. Ett förmodat terrordåd utspelar sig i staden, och Tekla blir indragen i ett drama hon absolut inte vill vara inblandad i.

En anekdot om när jag läste den här: jag satt uppkrupen i soffan och flämtade, vred mig och suckade högt om vartannat tills min Samuel frågade: “hur mår du!?”

Grejen var bara att jag var så medryckt i berättelsen att jag bara var tvungen att leva mig in i det med hela kroppen. I det här avseendet är boken närmast filmisk i sin dramaturgi — det är snabba vändningar och hög puls — ibland, ironiskt nog, ingen puls alls — som gäller.

Passar särskilt för läsaren med låg tristresströskel.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: skilda världar

Jag har läst böcker i alla möjliga genrer på sistone. Här är ett urval på tre böcker vilkas gemensam nämnare främst ligger i deras olikheter; de beskriver nämligen vitt skilda värdar.

Och som alltid — inga spoilers!

FullSizeRender.jpg

Michael Ondaatje (2018/2019) Lyktsken

Den här boken har jag sett fram emot att få läsa redan ett tag och jag njöt fullt ut av att äntligen få ta tag i den.

Premissen för boken: London, 1950-talet, två syskon blir överlämnade av sina föräldrar och blir omhändertagna av en mystisk man som barnen kallar för Nattfjärilen. Han umgås med märkliga, excentriska typer och ganska snart märker syskonen att något suspekt pågår bakom kulisserna.

En recensent kallar boken för “ett stillsamt mästerverk” och jag är benägen att hålla med. Boken präglas av ett sug, ett slags segt driv som gör läsningen lika frustrerande som hänförande. Det är stort i sin litenhet, fantastiskt i sin enkelhet.

Jag är särskilt imponerad av Ondaatjes sätt att skriva fram en tonårings syn på och förhållningssätt till världen. Och att det dessutom görs med ett utsökt språk gör ju ingenting värre.

Det känns redan som en klassiker.

Ursnyggt omslag! Nagellacksmatchning med fontfärgen självklart planerat (not)

Ursnyggt omslag! Nagellacksmatchning med fontfärgen självklart planerat (not)

Ray Bradbury (1953/1958) Fahrenheit 451

På tal om klassiker!

Boken utspelar sig i en framtid där all form av litteratur är totalförbjuden, där den vanliga människan är nästintill oförmögen att tänka självständigt och där brandmän inte finns till för att släcka bränder utan snarare för att tända eld på alla böcker som finns. Titeln, Fahrenheit 451, syftar på temperaturen vid vilken papper brinner. Kursligt, eller hur!?

En riktigt bra dystopi är tidlös och mångbottnad i sin samhällskritik vilket Fahrenheit 451 är. Efter att jag hade läst ut den kände jag ett enormt behov efter att få diskutera och dra paralleller till vår samtid — därför är den en utmärkt bok för en bokcirkel!

WhatsApp Image 2019-06-04 at 10.34.59 (1).jpeg

Jostein Gaarder (1992/1993) Sofies Värld

Boken Sofies värld har undertiteln “En roman om filosofins historia” vilket avslöjar en stor del av innehållet. Faktumet att den här boken ofta har använts i kurser inom filosofi är alltså föga förvånande.

I princip består boken av en ramberättelse som på ett förhållandevis snyggt inbakat sätt tar upp alla de viktigaste filosoferna och filosofiska riktningarna från “de gamla grekerna” till idag.

Det är klart att det känns lite skolskt och väldigt undervisande, och att det i sin tur påverkar särskilt dialogernas trovärdighet och bokens läsflyt. Visst är den lite tungrodd ibland men sällan har jag lärt mig så mycket som när jag läste den här.

Det är en bok som samtidigt är pedagogisk och spännande med sin ramberättelse. Kanske något att njuta av under sommarens semesterdagar?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: ny litteratur

Eller ny och ny, men inte några gamyler i alla fall.

Här har jag samlat mina tre senaste lästa, samtliga nästan lika långa men alla väldigt olika. Håll till godo och låt er inspireras!

IMG_5981.jpg

Sarah Perry (2016/2018) Ormen i Essex

Jag slukade inte den här romanen, den slukade mig.

När jag började läsa den kändes det som att stiga i kvicksand och långsamt sjunka ner i ett hänförande mysterium. Jag kunde inte sluta läsa.

Det är ett rikt galleri av karaktärer som förekommer i den här romanen som kretsar kring 1800-talets Essex där mystiska ting börjar äga rum — människor och föremål börjar försvinna och djur dör under oklara omständigheter.

Att de här händelserna sker samtidigt som rykten, om ett ormliknande väsen lurar under vattenytan, börjar florera gör förstås allting mycket mer dramatiskt. Plötsligt befinner vi oss i en fullskalig Lochness-odjuret-konspiration och jag har inget emot det. Absolut inget.

I boken är min favoritkaraktär änkan Cora, som för mig blir en slags kontamination mellan Strindbergs Fröken Julie och Nora i Ibsens Et Dukkehjem. Hon är naturnära, orädd och en kvinnosakskämpe trots att samhället är allt annat än förstående.

Perfekt sommarläsning!

IMG_6013.jpg

Mattias Edvardsson (2018) En helt vanlig familj

Den här hade jag inga höga förväntningar inför, jag tänkte väl att det var ännu en mordhistoria. 

Så fel jag hade. 

Boken har underrubriken ”En roman om ett brott” och det är mycket lämpligt. För trots att ett mord äger rum, är det inte en mordutredning, med kriminalkommissarier och poliskår, som är i centrum.  

I huvudsak handlar den här boken, som titeln förtäljer, om en helt vanlig familj. Trots att allt till synes borde vara hur bra som helst bubblar hemligheter under ytan. De här aspekterna, och familjemedlemmarnas redogörelse av dem, är minst lika intressanta som själva mordet.

Boken är skickligt uppbyggd utifrån de tre familjemedlemmarnas perspektiv som med ett trovärdigt språk berättar sin syn på mordhändelsen och livet i allmänhet. Jag måste läsa hela boken för att få en heltäckande bild. 

Den här var över mina förväntningar. Läs den! 

IMG_6051.jpg


Laurent Binet (2015/2019) Språkets sjunde funktion

Roland Barthes, känd litteraturforskare och semiotiker, dör i en bilolycka. Omständigheterna kring hans död är emellertid så suspekta att kriminalkommissarie Bayard misstänker att det inte alls handlar om en olycka — snarare ett mord.

Barthes lär ha varit något stort till, och med revolutionerande på spåren, nämligen språkets sjunde funktion. Vilken den är och varför den funktionen är något som frammanar död och elände är förstås något som avslöjas i boken. Inte här.

Det här varje lingvists och litteraturvetares dröm i romanformat. Aldrig förr har jag med likadan iver förkovrat mig i språkfilosofiska utläggningar och metaspråkliga diskussioner.

Det är en enormt krävande bok, mina fleråriga studier i språk och litteratur hjälper en hel del — men jag hänger definitivt inte med i alla vetenskapliga vändningar.

Det oaktat är det en bok jag läste med stor glädje, för visst är det en fröjd att umgås med Foucault, Kristeva och Butler!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: starka läsupplevelser

Det var superlätt att hitta en gemensam faktor för tre av mina senast lästa böcker.

De här böckerna är väldigt olika till innehåll och form, men läsupplevelsen för samtliga kännetecknades av att jag blev väldigt berörd och omskakad. Alla nedanstående böcker fick också fina vitsord på min Goodreads-profil.

Fortsätt att läsa för att få tre bra boktips!

IMG_5925.jpg

Linnea Axelsson (2018) Ædnan

Det här är en imponerande episk dikt både till omfång och innehåll. Omfånget ja, berättelsen tar plats på över 700 välskrivna blad som lämnar mig alldeles hänförd.

I verket får vi ta del av tre generationer av samer som på olika sätt tampas med frågor om tillhörighet, kulturarv och existensberättigande. Det här är således ett politiskt verk i allra högsta grad, men det är aldrig domderande och skuldbeläggande — snarare framförs budskapet väldigt hänsynsfullt och känslomässigt tilltalande om än med en skärpa som inte går att missa.

Ända sedan jag höll en övningslektion om samer under min period som lärarstuderande har jag funnit det oerhört intressant och viktigt att både läsa och lära mer om samerna. Ædnan är något alla borde läsa.

Stilistiskt sett är dikterna samtidigt mjuka och vassa och kännetecknas av ett böljande flyt, likt älven som så ofta omtalas i verket, och mer staccato om vartannat. Jag älskar det.

Den här boken fick en plats rakt i mitt bokhjärta, och jag tror bestämt att jag vill köpa en egen Ædnan att ha i min bokhylla.

Får jag dela med mig av en vacker en:

Jag reder ut mitt hår

Bland tovorna
hittar jag skammen
nån gömt där

Vem kan jag vara
bland mina vänner
hur ska jag gå här

Med tankar
för tunga för huvudet
att tänka

Känslor jag inte
har känslor för
— Linnea Axelsson Ædnan s. 733
IMG_5898.jpg

George Orwell (1945) Djurens gård

En klassiker med rätta!

Jag läste den här i en enda sittning, den var så lysande. Människans mörkaste sidor avspeglas här genom djuren själva. Djuren, och farmen de lever i, blir en allegori för människans och samhällets galenskaper och det är ett så genialiskt drag att jag blir golvad.

Det här är en bok som går snabbt att läsa men det betyder inte att den är lättsmält, åh nej! Jag låg längre och grunnade på den här när jag hade läst klart, för det är en bok med en väldigt lång eftersmak. Aktuell också idag? Javisst!

Passar perfekt för en tågresa eller till solstolsläsning, för trots att det är en negativ och obehaglig skildring av människans avigsidor så är det skrivet på ett lättsamt och underhållande sätt att det är svårt att lägga boken ifrån sig.

IMG_5909.jpg

Emma Cline (2016/2018) Flickorna

Den här hade jag hört en hel massa om innan jag började läsa.

Det handlar om unga flickor (och män) som blir en del av en egendomliga “familj” som eftersträvar en slags harmonisk utopi där kärlek, fred och andra hippie-begrepp är ledord.

Boken är baserad på Charles Manson (i boken Russell) och Mansonfamiljen (som jag, pinsamt nog, knappt hade hört talas om innan jag lånade hem boken) och de märkliga händelser som Mansonfamiljen omgavs av.

Att veta att händelserna i boken har hänt på riktigt gör förstås att det blir obehagligt. Ändå hade jag kanske förväntat mig ännu mer dramatiska upplösningar och action än vad boken de facto erbjöd.

Det oaktat är det en bok som lämnade mig småskakig och berörd. Helt klart läsvärd!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: att bli sedd

Att bli sedd hör väl till en av människans mest grundläggande behov. Mina tre senast lästa böcker har på olika sätt behandlat just det här.

Lärarrummet.jpg

Annika Luther (2013) Lärarrummet

Jag som har haft en så motig relation till Luthers ungdomsromaner tänkte äntligen när jag läste den här vuxenromanen!

Titeln kanske inte väcker omedelbart intresse; vad häftigt kan tänkas hända i en skola, än mer i ett lärarrum!? Men låt er icke luras — det händer absolut grejer! I boken får vi följa med en handfull lärare, både professionellt och privat och ni skulle bara ana vilka intriger och vilket drama som kan utspela sig i lärarrummet.

Som pedagog och lärare intresserade den här mig av naturliga orsaker. Jag gillade särskilt att den handlade mycket om att se sina studerande, se sina kolleger men också se och vara lyhörd för sig själv. Det var gripande.

Därför tror jag också att den här boken har mycket allmänmänskligt som kan tilltala vem som helst. Också dig.

Moxie.jpg

Jennifer Mathieu (2017/2018) Moxie

En high-school miljö med ett förstelnat socialt klimat. En modest ung tjej som inspireras av sin mammas punkperiod i tonåren och börjar göra uppror mot det rådande systemet i skolan med hjälp av en egengjord-tidning (eller fanzine) kallad Moxie. Det är premissen för boken.

Jag måste säga: det här känns fräscht!

Trots att jämställdhet och feminism länge, länge har behandlats i litteraturen känns det här nytänkande och 2019. Stundvis upplevde jag att händelserna i boken var snudd på överdrivna, men å andra sidan kanske just det var nödvändigt för handlingsförloppet.

En perfekt crossover-roman om hur vi kan arbeta för att både individer och större grupper kan känna sig sedda och trygga på ett individuellt, samhälleligt och institutionellt nivå.

Allt det här är boken utan att för den skull vara raljerande och predikande.

Åh, kom och se här.jpg

Hannele Mikaela Taivassalo (2010) Åh, kom och se här

Jag är ett stort fan av Taivassalo, och den här redan åtta år gamla romanen gör mig absolut inte besviken.

Redan från första början vet vi hur boken kommer att sluta, men vem och vad som leder fram till slutet vet vi inte. Den allvetande berättaren i boken är en så kallad trappdväljare; hon smyglyssnar på invånarna i huset med de tunna väggarna. Särskilt lägenheten där kvinnan bor tillsammans med sin bror och hans dotter ligger i hennes intresse.

Som alltid i Taivassalos romaner är språket underskönt och fritt strömmande. Berättelsen förtäljs nästan på ett sugande, suggestivt sätt vilket gör att jag inte vill (kan!) sluta läsa. Det är en roman om längtan, att färdas, om stora, svåra val och livets förgänglighet.

Det är en mer krävande bok, det medger jag, men jag kan tipsa om recensionen på Svenska Yle som stöd för läsningen.

Riktigt fin läsning!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: det handlar om identitet

Jag tänkte inte så mycket på det då, men nu när jag ville hitta en gemensam nämnare för mina tre senast lästa böcker märkte jag tydligt att de samtliga handlade om identitet.

Det här med identitet är givetvis väldigt mångfacetterat och kan belysas på olika sätt, så läs vidare för att veta hur ras, religion och kultur framställs och problematiseras i de skönlitterära verk som jag har läst på sistone.

Hur fin och tilltalande pärmbild!?

Hur fin och tilltalande pärmbild!?

Jodi Picoult (2016/2018) Små stora saker

Den här är omvälvande.

Det handlar om afroamerikanska Ruth som i tjugo år har jobbat som barnmorska på ett sjukhus. En tragisk händelse tillsammans med ett par nyblivna föräldrar, som öppet visar att de tillhör vit makt-rörelsen, skakar om hela Ruths bild på det amerikanska samhället — och jag som läsare skakas om med henne.

Jag förargas, sörjer, skäms mycket och kan inte låta bli att beröras. Det här är en roman om rasism — både aktiv rasism men också den så förrädiska passiva rasismen — och om hur samhället tragiskt nog inte är så jämlikt som vi så gärna vill tro.

Och mest av allt: det här är en roman att sluka.

Trots att den har rejält med asiaa (viktigt budskap) är den ändå inte predikande; berättelsen flyter på och jag som läsare vill bara fortsätta läsa.

Den här boken lär göras till film med bland annat Julia Roberts och Viola Davis (från How to get away with murder) i huvudrollerna, så se till att läsa den innan det!

Inte längre nunna.jpg

Helene Hägglund (2009) Inte längre nunna

Det är redan ett par år sedan den här hamnade på min läslista. Äntligen fick jag tid att läsa den också.

Det här är en berättelse om danska Helene som går med i ett kloster redan som sextonåring. Det är en berättelse om klosterlivet, om tro och tvivel, manipulation och andligt våld. Det heter att boken är en roman, men författaren är öppen med att den är självbiografisk, så jag skulle helst vilja kalla den autofiktion.

Jag vet inte när jag ska lära mig att jag inte gillar självbiografier.

Jag fann den här bokens titel och tema oerhört intressant, men språket var platt och händelseförloppet avbröts väldigt plötsligt. Visst var det intressant men läsupplevelsen gjorde mig smått besviken.

Vill du ändå läsa om livet i ett nordiskt kloster i modern tid är det här säkert av intresse för dig!

SMS från Soppero.jpg

Ann-Helen Laestadius (2007) SMS från Soppero

Ännu en ungdomsbok av Ann-Helen Laestadius. Vackert så!

Den här handlar om Agnes som är same men bor i Stockholm. När hon besöker Soppero i Lappland ställs hon inför frågan om hon verkligen kan räknas som same: kan man vara same om man inte bor i Lappland? om man inte ägnar sig åt renskötsel? om man inte pratar samiska?

Och den större, övergripande frågan som författaren tar upp är förstås: hur ska vi förhålla oss till det komplexa ting, som identitet är.

Det här är en viktig bok som jag är glad över att jag läste. Det går undan att läsa den, och jag förundras över hur så stora, existentiella frågor kan belysas på ett så oproblematiskt och naturligt sätt som i Laestadius roman.

Läsvärd, absolut!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: möten med något nytt

Jag har på sistone haft litterära möten människor som har kommit med nya perspektiv på det som kallas livet.

Jag har bekantat mig med en vietnamesisk båtflykting, nya karaktärer i fantasyvärlden Westeros och den muslimska Amal som gör ett avgörande beslut för sin tro.

Fortsätt läsa för att få lite nya boktips!

Ru.jpg

Kim Thuy (2009/2011) Ru

Att läsa den här är som att följa med på en resa i människans hjärna; att flyta bland fragmentariska minnesfrekvenser.

Det är en berättelse om en ett barn som tillsammans med sin familj emigrerar med en båt från Vietnam till Kanada. Det är också en berättelse om en kvinna som växer upp med fötterna i två världar. En berättelse om kultur, assimilation, integrering, saknad och hopp.

Det här är en bok som jag ville läsa långsamt och låta innebörden, språket sjunka och smälta i lugn och ro. Det är en vacker, rolig och skärpt berättelse om ett livsöde som inte kan undgå att röra läsaren.

Kråkornas dans.jpg

George R. R. Martin (2005) Kråkornas fest

Sakteliga framskrider mitt Game of Thrones-projekt.

Det här är den fjärde boken i serien och jag måste säga att det var den mest tungrodda hittills. Jag tror att det till stor del beror på att den här endast handlade om karaktärer som jag inte finner så väldigt intressanta (såsom Brienne, Jamie samt andra mindre “centrala” personer). Jag saknade förstås min Daenarys, Jon Snow och Tyrion!

Men visst är det en central bok, och visst för den den övergripande berättelsen framåt. Men ändå, meh, inte riktigt min favorit. Nu har jag emellertid bara två böcker kvar!

Ser mitt huvud tjockt ut i den här.jpg

Randa Abdel-Faitah (2005/2006) Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

Den här boken, som har drygt femton år på nacken kändes redan lite ålderdomlig. Och det, kära vänner, är ett enormt bra tecken.

Huvudpersonen i boken Amal beslutar sig för att börja bära slöja i high school, men det visar sig inte vara helt oproblematiskt. Hon möter både yttre motstånd i form av skolans formella klädkod och oförstående lärare, men det som jag främst finner intressant är Amals inre motstånd — hennes inre dialog, kanske till och med kamp.

Att den här boken kändes ålderdomlig innebär förstås att vår värld har blivit mycket mer tolerant och förstående, och det ser jag som en seger. Men dess “ålderdomlighet” är ingen ursäkt för att inte läsa den här. Den är viktigt, väldigt!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: om rädslor

Det var tre väldigt olika böcker jag samlade ihop till det här inlägget, men jag tyckte mig ändå kunna urskilja en vag gemensam faktor i alla böckerna. Och det är temat rädsla. Hur tydlig den tråden egentligen är får ni själva avgöra.

Hur som helst, här är mina tre senast lästa:

Fladdermusmannen .jpeg

Jo Nesbø (1997/2000) Fladdermusmannen

Inspirerad av mina två goda vänner beslöt jag att i år läsa igenom hela Harry Hole-serien, och därför inledde jag med den här som är den första boken i serien på (hittills) tolv böcker.

Till skillnad från typisk nordisk krim-litteratur utspelas den här boken i solvarma Australien, vilket, logiskt nog, tog udden av betydelsen Nordic Noir. Ändå är det en bok som fick mig att bita på naglarna mot slutet, helt som sig bör alltså.

Det är förstås Nesbøs första verk om Harry Hole, och i vissa avseenden tycker jag att det märks. Men som tur vet jag att Harry Hole utvecklas som karaktär, och Nesbø utvecklas som författare med tiden.

Rekommenderar alla mer lättskrämda och lätträdda läsare att ta sig an den här, den var inte alldeles för hemsk!

Tio över ett.jpeg

Ann-Helén Laestadius (2016) Tio över ett

Den här boken fängslade mig från sida ett.

Den handlar om Maja som bor i Kiruna och som varje natt ställer in klockan på tio över ett för att vara vaken när det sprängs som mest i gruvorna under staden. Hon är livrädd att hela staden en natt ska rasa, men samtidigt är hon inte alls redo att lämna sitt barndomshem. Trots det kommer en stor del av hela Kiruna att flyttas.

Med kryddor som bokklubbar, Zlatan, vänskap och tonårskärlek blir resultatet en ungdomsroman helt i min smak.

Jag älskade den här boken.

Dels är jag otroligt fascinerad av hela Kiruna och dess flytt och dess gruvor, dels ser jag något väldigt allmänmänskligt i Majas existentiella ångest.

Min största insikt var att de flesta människor har ett slags Kiruna i sitt liv, som kanske fyller dem med ångest och håller dem vakna om nätterna.

Ängelns lek .jpeg

Carlos Ruiz Safón (2008/2009) Ängelns lek

Det här är den andra boken i serien om De bortglömda böckernas gravkammare (läs min recension om del ett här).

Spoiler alert: det här är bra!

Också här kretsar handlingen kring böcker och delvis också kring De bortglömda böckernas gravkammare. Och än en gång är det en mängd frågetecken som i det här fallet leder huvudkaraktären David Martín på otippade äventyr.

Ruiz Zafón har ett väldigt kännspakt sätt att berätta. Det är omöjligt att lägga ner boken, och efteråt känner jag mig alldeles matt. Min nyfikenhet väcks, jag bara måste få läsa vidare, samtidigt som jag stundvis håller andan för det är så spännande.

Det här är utmärkt läsning för alla som behöver böcker som verkligen fångar en från sid ett. Samtidigt lämpar den sig för människor som vill läsa spänning utan att det är blod, död och förruttnelse på agendan.

Enormt bra bokserie det här — läs läs!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: livsöden värda att berättas

Jag är av den åsikten att allas livsberättelser är värda en egen bok.

Ändå finns det förstås livsöden som gör sig alldeles särskilt bra i bokformat, och på sistone har jag läst tre böcker om både verkliga och fiktiva livsberättelser (och också kanske en blandning av dessa två).

Pachinko.jpg

Min Jin Lee (2017/2018) Pachinko

Den här boken blev jag tipsad om av en vän från USA. Jag skulle vilja kalla den en generationsroman eftersom den spänner över årtionden och följer med en koreansk familj som emigrerar till Japan.

Eftersom jag automatiskt läser mycket litteratur av och om västerlänningar har jag som mål att under 2019 bredda mitt geografiska och litterära spektrum och läsa böcker om och/eller av människor från Asien, Afrika och Sydamerika. Den här boken var således ett gott val.

Generationsromaner och historiska romaner kan ibland vara sega och tungrodda, men den här hade ett behagligt flyt och en skön puls vilket underlättade läsningen. Den är informativ i det avseendet att den lyfter upp kulturella, geopolitiska och religiösa frågor i Korea och Japan — något som jag i vanliga fall inte hade fått upp ögonen för.

Den här boken har varit en ordentlig skräll i USA och jag tycker att den också förtjänar uppmärksamhet i Norden.

Boken om Kim Wall.jpg

Ingrid & Joachim Wall (2018) Boken om Kim Wall — när orden tar slut

Det här var utan tvekan rörande läsning.

Kim Wall, vars namn så tragiskt sattes på världskartan i augusti 2017, blir hedrad och, i viss mån kan jag tycka också återupprättad, genom den här boken. Hennes föräldrar har skrivit om händelserna den där sensommaren som för alltid skakade om deras liv och tragiskt nog släckte Kim Walls.

Jag älskar att Kims föräldrar vill att Kim ska bli ihågkommen som mer än ett offer — att hon var en lysande journalist gör den här boken mig verkligen medveten om.

Det är klart att det här är läsning som förargar — våldshandlingen emot Kim är så brutal och obegriplig, det är klart att det förargar — men den här boken är inte en hämnd utan det är en bok som värmer och visar på medmänsklighet och tröst i de mest ofattbara lägen.

Min fantastiska väninna.JPG

Elena Ferrante (2011/2016) Min fantastiska väninna

Jag är väldigt sen med att hoppa på Ferrante-tåget men ni vet vad man säger om hur det är med bättre sent…

Elena Ferrantes böcker har varit rejält omtalade (och utlånade) och hon har hyllats för sin träffsäkra uppväxtskildring, sitt avskalade men slagkraftiga språk och sin utsökta detaljrikedom.

Jag förstår varför Ferrantes böcker har liknats vid Knausgårds alla kamper, men eftersom jag inte gillade dem heller (vilket skandalöst erkännande!) blev jag inte heller helt övertygad av den här.

Jag måste ändå säga att jag beundrar Ferrantes sätt att skildra den speciella sorts avundsjuka och den psykologiska spänning som kan finnas barn (och människor) emellan.

Visst var den läsvärd men jag hade kanske förväntat mig lite mer eftersom den var så hajpad.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.