Drömmen i hastigt tempo

De senaste veckorna har varit intensiva men på de allra bästa av sätt.

För de senaste veckorna har varit drömmarnas, livsglädjens.

Stundvis blir jag alldeles stum av faktumet att jag i princip endast gör saker som jag älskar att göra.

Jag har börjat jobba deltid och det är otroligt kul och går jättebra. De dagar jag inte jobbar är jag hemma med Molly och lunkar på i den härliga och intensiva takt som är ettåringarnas.

Efter en paus på två år har jag börjat hålla jumppapass på ett härligt gym och det är hur kul som helst (och ännu två dagar efter mitt första pass är jag hur lemin som helst)

Tillsammans med mina syskon i The Haralds har vi varit i studion och spelat in material till ett helt album. Och i höst har jag en del spelningar med Mama Åström Band och jag njuter av att få stå på scen tillsammans med dem.

Nästa helg gifter min bror sig och det är underbart att få fara på bröllop!

Nyp mig i armen och slå mig hårt i ansiktet för detta är drömmen.

Det är intensiva dagar, veckor, månader men det jag och vi får i utbyte mot allt det intensiva väger lätt upp för alla uppoffringar vi gör.

Min barndoms septemberlördagar

Helgen har varit höstens, förkylningens och vilans.

Igår när jag var ut på promenad med vår M fick något (en doft? en syn? en stämning?) mig att slungas tillbaka till min barndoms septemberlördagar.

För jag minns dem så tydligt. I alla fall de från min äldre barndom, säg från 10 år uppåt.

Så här minns jag dem:

Min barndoms septemberlördagar var scrambled eggs till frukost (det var det i och för sig alltid på lördagsmorgnarna).

Det var lördagsgodis som jag åt i sängen till second breakfast.

Det var läsning eller tv-serie tittande på dagen. Ofta var det en fotbollsmatch som någon av mina syskon spelade som hela familjen var och se på.

Min barndoms lördagar var doft av kanel och socker och äpplen från det egna äppelträdet i en härlig äppelpaj som åts med vaniljglass. Det var skogspromenad i en mustig, våt skog med hunden Nelson.

Det var baseball eller fotbollsmatcher på gården med mina syskon. Och någon blev alltid sur när de förlorade (oftast var det Otto).

Det var bastu på kvällen och pappas godaste tortillapizzor.

Det var barnprogram på TV eller en lördagsfilm med familjen. Och oförskämt mycket gott att äta.

Det var halvslumrande familjemedlemmar i soffgruppen. Och de yngsta två som alltid ville sova på soffan om helgerna.

Säkert var det mycket annat också, knappast var det alltid så idylliskt som jag minns det.

Men så här minns jag det.
Så här vill jag minnas det.

Här ut på tur med härliga O som är så mån om småttingarna. ❤️

Hur det går

Nu är vi igång med vår nya vardag.

Jag har två dagar på jobb bakom mig och jag känner redan att jag har kommit igång med avhandlingsarbetet (som har legat och gosat till sig sen i våras då jag jobbade en kortare knyck).

Molly-vår har börjat dagis och det har också gått oförskämt bra.

Att kombinera jobb och vårdledighet med 50/50 känns åtminstone hittills som ett rätt så bra koncept. Jag har hittills haft sinnesfrid att faktiskt jobba då jag jobbar och faktiskt vara hemma med M då jag ska vara hemma.

Att kunna pendla så där mellan jobb och fritid är något jag har övat många, många år på men nu känner jag faktiskt att jag skördar frukten av denna övning.

Det är särskilt tacksamt att jobba halvtid i och med att mitt jobb och våra dagistider är väldigt flexibla och kan innebära 100 % jobb/dagis den ena veckan och i princip 0 % den andra veckan.

Annat jag gör just nu:

– Planerar dans- och jumppapass till höstens gruppträningstimmar.
– Söker stipendier till både jobb och fritid.
– Fixar med en massa olika spännande projekt med The Haralds (mer om det senare)
– Drömmer om att ta min man och åka iväg på en helg någonstans i Finland ännu i höst
– Läser bra böcker om än i maklig takt
– Drömmer om var vi ska bo när vi blir stora

Lite sånt.

Jag mår bra. Hoppas du mår bra!