bokrecension

Bokrecension: Andreas Marklund "Bletchely Park: Kodernas krig"

Februarimånadens facklitterära verk var denna. Ända sedan jag såg filmen “The Imitation Game” har jag fascinerarts av Alan Turing och Enigma.

Den här boken är handlar om just dem och just det: kodknäckarna i England under andra världskriget.

Boken är koncis och välformulerad och har en uppbyggnad som gör att jag hålls på tå under hela läsningens gång (fastän jag ju har facit i hand).

Visst var den lite väl specifik och detaljerad på sina ställen (på ett sätt som delvis övergick min förståelsehorisont) men trots det är det en riktigt spännande bok om ett fascinerande ämne.

Läs denna bok om du:
» är intresserad av historia
» gärna djupdyker i ett fenomen eller en händelse
» vill veta mer om kodknäckeri

Mitt betyg: 4/5

Blir du nyfiken på “Bletchley Park: Kodernas krig”?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Anna Granlund & Jenny Helldahl "Position okänd"

Tack för bokposten @bokfabriken

Jag läser väldigt sällan deckare och krim, men jag har alltid fascinerats av djur i tjänst och var därför väldigt nyfiken på denna!

Boken handlar om hundenheten vid Stockholms polis. Hundförarna Zarah och Micke är ute på ett uppdrag om att hitta två förrymda killar från ett ungdomsboende. Det är starten på ett fall som de båda två blir personligt innästlade i.

Åh vad fint det var att läsa om hur polishundar och hundförare jobbar!

Själva handlingen i boken sig känns något bekant men faktumet att det är en hundenhet och polishundar som är i fokus ger läsningen en helt ny vinkel och en fin, ny krydda.

“Position okänd” är en bok för dig som: » är en sann hund- och djurvän » gillar krim som inte frossar i obehagliga våldsskildringar » vill läsa lite mysrysare

Blir du nyfiken på “Position okänd”?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Madeleine Hessérus "Staden utan kvinnor"

Detta var vår bokklubbsbok i februari.

Boken utspelas i ett framtida, men inte alldeles för avlägset, Stockholm. Kvinnor och män hålls åtskiljda av Muren som delar in staden i den Norra och Södra staden.

Berättelsen förtäljs ur tre olika perspektiv.

Jakob Hall minns tiden innan muren och besöker nu staden igen efter många års paus. Kurt, David och Elliot driver dagarna och har inget minne av ett liv innan muren. En jagberättare blickar tillbaka på livet innan, under och efter muren och ger den övergripande berättelsen ramar.

Detta är en annorlunda bok vara baksidestext genast fängslade oss.

Dessvärre blev vi lite förbluffade, kanske rentav frustrerade, vid läsning eftersom många spår i boken inte följdes upp, strukturen kändes lite spretig och vi aldrig riktigt kom karaktärerna nära.

Ändå hade vi givande diskussioner om bland annat kvinnoroll och kvinnosyn, samhällsutveckling, berättartekniker och romanuppbyggnad.

Det bästa med en bokklubb är hur ens läsning både fördjupas och breddas när den delas.

Därför är detta en bok som gärna kan läsas i bokklubb då den annars hade varit lite seg att ta sig igenom.

Läs ”Staden utan kvinnor” om du:
» gillar samhällskritiska böcker
» älskar Stockholmsskildringar
» vill ha en annorlunda läsupplevelse

Mitt betyg: 3/5
Bokklubbens medelbetyg: 5/10

Har du läst ”Staden utan kvinnor”?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Clara Törnvall "Vanliga människor: Autistens guide till galaxen"

För något år sedan läste vi Törnvalls bok ”Autisterna: Om kvinnorna på spektrat” i bokklubben. Det var ögonöppnande och intressant läsning som gjorde mig nyfiken på mer av författaren.

Denna bok gör en välbehövlig och fräsch vändning på perspektiven mellan autisten–neurotypikern för i denna bok blir neurotypikern det otypiska. Uppfriskande!

Boken riktas till ungdomar och unga vuxna på spektrat och är en slags handbok till att förstå neurotypiker.

Boken är skriven på ett lättsamt sätt och består av tips, ordlistor och tolkningsverktyg, röster från människor på spektrat samt skildringar av hur neurotypiker beter sig i olika sammanhang.

Aldrig har jag blivit så medveten om mina egenheter som när jag läste den här – det är alltså inte endast läsning för människor på spektrat utan passar för alla.

Värmande och viktig läsning för dig som:
» gärna tar del av olika perspektiv på saker och ting
» jobbar med barn och unga vuxna
» har någon i din närhet som är på spektrat

Har du läst ”Vanliga människor”? Är den på din läslista? 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Marko Lehtosalo & Gustav Gedin "Markoolio: Mörkret och den rosa bubblan"

Jag var barn när Markoolio hade sin storhetstid i kring millenieskiftet och tillsammans med mina syskon har jag sjungit och dansat till hans låtar i timmar.

I denna självbiografi skildras mannen bakom den alltjämt glada showbiz-mannen Markoolio. 

Ingen hade väl kunnat ana att bakom fasaden dolde sig ett mörker till följd av en svår uppväxt med fattigdom, våld och alkoholmissbruk.

Boken är skriven på ett lättsamt sätt som känns typiskt för den Markoolio som vi är vana med i offentliga sammanhang. 

Samtidigt tar Marko modigt tag i svåra teman från sin egen uppväxt och gläntar på dörren till det mörker som ständigt har varit närvarande i hans liv.

Jag lyssnade på denna som ljudbok med författaruppläsning och kan rekommendera den som sådan. Det var som att lyssna på en flera timmar lång podcast: medryckande, sympatiskt och lättsamt.

Som fysisk bok vet jag inte om jag hade uppskattat den lika mycket, då åtminstone uppläsningen gjorde att boken upplevdes som talspråksnära och upprepande – något som funkar i tal men inte lika bra i skrift.

Ett fascinerande livsöde och intressant läsning!
Detta är en bok för dig som:
» uppskattar självbiografier
» vill att läsning ska vara både roande och underhållande
» gillar att läsa om personer som går från underdog till framgångssagor

Mitt betyg: 3/5

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Britney Spears "The woman in me"

När min pappa kom hem från en Kanada-resa i slutet av 90-talet hade han med sig en CD-skiva åt mig.

Det var Britneys ”…Baby One More Time”. Den blev snabbt min favorit och jag dansade och mimade till alla låtar med stor hängivenhet.

Kort sagt: jag älskade Britney.

Därför var det ingen tvekan om att jag ville läsa hennes självbiografi, inte minst efter allt med #freeBritney rörelsen och det kontroversiella förmyndarskapet.

Denna biografi är skriven av Britney själv och skildrar hennes liv: från den tuffa uppväxten i Mississippi till att bli ”Queen of Pop” och en av de största offren för paparazzon.

Jag kände inte till så mycket om Britneys livshistoria innan så i den bemärkelsen gav denna bok nya insikter och en förståelse för hennes liv och karriär.

Men som litterärt verk finns en hel del att önska.

I boken finns många upprepningar, uppbyggnaden är stundvis rörig och språket talspråksnära. Boken hade varit förtjänt av ett mer strikt redaktionellt arbete för i nuläget är boken en samling personliga anteckningar och skildringar.

Det är förstås viktigt och värdefullt i sig, men samtidigt synd att Britneys drabbande livsöde får en lite halvdan paketering i denna bok.

Jag är ändå glad att jag läste.

Läs denna om du:
» är ett Britney-fan
» gillar drabbande och imponerande framgångssagor
» föredrar en medryckande berättelse framom en omsorgsfull utformning

Mitt betyg: 2/5

Har du läst? Är den på din läslista?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Alex Ahndoril ”Jag kommer att hitta nyckeln”

b o k r e c e n s i o n

Alex Ahndoril | ”Jag kommer att hitta nyckeln”

I min stora renoveringsbubbla lyssnade jag på denna pusseldeckare.

Privatdetektiven Julia Stark blir kontaktad av en man som är delägare i ett familjeföretag. På hans telefon finns ett foto på en person som är illa tilltyglad – men på grund av minnesförlust har mannen ingen aning om vem personen är och ifall han själv är skyldig till något.

Tillsammans med sin examen Sidney från polisen inleder Julia en undersökning som steg för steg kommer att avslöja hur saker och ting ligger till.

Jag älskar att det välkända Kepler-paret nu tar sig an en betydligt mindre grotesk genre som på många sätt är som intellektuellt godis.

Jag har alltid varit svag för pusseldeckare och denna föll mig riktigt fint i smaken.

Särskilt uppskattade jag Julia som huvudperson; hennes intressanta historia och annorlunda egenskaper som protagonist.

Jag var kanske inte lika uppslukad av denna som av en klassisk Kepler-deckare, men ändå var det riktigt fin läsning.

Detta är boken för dig som:

» gillar böcker med mysterier som nästlas upp

» uppskattar romaner som skildrar svåra relationer

» Tycker om böcker av bland annat Agatha Christie, Maria Lang och Eva Frantz

Mitt betyg: 4/5

Har du läst ”Jag kommer att hitta nyckeln”?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Isabel Allende "Violeta"

Alltså vilken läsresa denna roman var!

Jag var helt betagen av denna och den fick mig båda att fnissa och gråta. En solklar femma!

Romanen är skriven som ett långt brev av Violeta till sitt barnbarn Camilo.

Violeta föddes under brinnande pandemi år 1920, och dör hundra år senare, mitt under en annan brinnande pandemi. Under bokens gång tar vi del av hennes liv: männen, vännerna, familjen.

Jag uppskattade romanen för den öppnade upp mina ögon för Sydamerika och Chile; dess historia, politiska situation och de turbulenta händelser som har skakat om landet och kontinenten.

Språket var utsökt och den varma berättarstilen fångade mig från första stund. Violeta delar med sig av sitt decennium långa perspektiv på livet, kärleken, åldrandet, kroppen, sorgen, människan och jag suger åt mig av varenda ord.

Få ting provocerar mig lika mycket som människor som säger ”jag läser inte romaner för då *lär* jag mig inget”. Med all respekt kan du som någonsin har yttrat det kan med fördel plocka upp denna bok och långsamt äta upp dina ord. ;)

Det här är en bok som långsamt men säkert får en att komma att älska huvudpersonen Violeta och människorna i hennes liv.

En bok att ryckas med i, helt enkelt.
Strålande bra.

Du kommer att älska ”Violeta” om du:
» uppskattar gripande livsöden
» vill att romaner får vara allmänbildande
» gillar att leva in dig i berättelser

Mitt betyg: 5/5

Omslaget är såå fint och nu är jag väldigt ivrig över att ta mig an ”Andarns hus” av samma författare!

Läs denna!

Lägger du till den på läslistan? Har du redan läst – vad tyckte du?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.