Favoriterna: julmusik

En månad har jag, väldigt mycket i smyg och med ett väldigt ont samvete, lyssnat på julmusik. Nu äntligen är det alldeles rumsrent, också bland de mest konservativa inget julrelaterat före december-personerna, att fylla örongångarna med härliga juletoner. I det här inlägget ger jag dig ett axplock av några av mina favoriter i julmusikväg. Samtliga låtar är hämtade från min egna Spotifylista med namnet christmas time som ni hittar här. 

Då det kommer till julmusik får jag rysningar (och inte goda sådana) av låtar som Hej tomtegubbar, Nu är det jul igen och Tomtarnas julnatt. Det är sött och gulligt när en barnkör sjunger det live, men då de här låtarna spelas sönder i högtalarna i allehande affärer blöder mina stackars öron. 

Men ändå är jag en allätare av rang då det kommer till julmusik (eller musik överlag). Jag lyssnar på allt från poppiga julnyheter till sakrala psalmer. Oftast är det låtar som har en vacker text som berör, eller har ett annorlunda och fint arrangemang på en annars sönderspelad julsång, som får komma med på min spellista. Men här kommer ett dussin av mina många favoriter i julmusiksväg!

Johanna Grüssner, som för övrigt konsertar i Vasanejden i helgen, har en underbar julskiva. Min favorit är, förvånansvärt nog, den här. Arrangemanget är så behagligt och smooth jazzigt.

Oslo Gospel Choir figurerar på flera spellistor hos mig, inte bara på julmusikslistan. Jag gillar äldre, mer okända julsånger och därför får de här två vara med. Jag har också en alldeles speciell relation till Mitt hjerte alltid vanker. Mer om det på luciadagen.

Den absolut mäktigaste versionen på O helga natt levererar David Phelps (inte att förväxlas med simmaren, Michael Phepls). Kalla kårar varje gång.

Min mamma har lyssnat mycket på Amy Grant under min uppväxt, så att hon bidrar med flera låtar till min spellista är inte förvånande. Den här sången, Christmas Lullaby (I will lead you home) brukar jag spela under lugna, tysta adventsmorgnar. Så fridfull och vacker.

Michael W. Smith i duett med Carrie Underwood kan inte bli fel. Den här är så hoppfull och mäktig. 

Francesca Battistellis sång Be Born in Me är en av många sånger på skivan The Story. Sången är Marias perspektiv på julevangeliets händelser. Jag blir så berörd av den här sången för texten och musik bildar en så mäktig enhet. Om jag någon gång spelar Maria i en jultablå skulle jag vilja sjunga den här. *goals* (som ungdomarna skulle säga).

Rascal Flatts är ett inte så jättekänt band i de här trakterna, men jag har diggat dem ända sen deras medverkan i filmen Bilar. Den här sången är ur Josefs perspektiv. Tankeväckande och annorlunda.

Det är nästan så jag tar fram min skämskudde då jag säger att jag är en helhjärtad Frozen fantast. Humorn är så fantastisk i filmen, musiken är så bra och i smyg önskar jag att jag också hade en Elsaklänning. Öppningssången Vuelie är kanske inte en julsång, men den är mäktig och passar väl in så här i vintertid.

När jag hör Pentatonix Coldest Winter kan jag inte sitta still. Det är en sång som alltid får mig att koreografera häftiga shownummer i huvudet.

Sara Bareilles är en av mina förebilder då det kommer till musik. Hennes två låtar Love is Christmas och Winter Song är superfina pianoballader. Lyssna och njut! 

Favoriterna: litteraturklassiker

Efter en inläggsönskan av fina Katarina fick jag idén att göra en serie där jag en gång i månaden listar Favoriterna. [Anekdot om ordet favoriterna: då jag var liten trodde jag det hette faborit, och jag var uppriktigt sagt besviken så jag lärde mig läsa och fick veta bättre]. Jag listar alltså mina favoriter inom ett visst ämne - allt från musik, litteratur, städer, you name it.

Inte för att jag tror att jag är så märkvärdig och speciell att ni, mina läsare, suktar efter att få veta "allt" om mig, utan snarare för att dela inspiration, vilket är ett av mina syften med den här bloggen.

Så härmed inviger jag favoriterna del 1 - litteraturklassiker. Bilderna är inte mina egna, originalkällan hittas då man klickar på respektive bild.

Boktjuven av Markus Zusack. En ungdomsroman som passar alla åldrar. Den här är jämförelsevis ganska ny (2005), men ändå tycker jag själv att den räknas som en riktig klassiker. Berättaren i boken är Döden själv, vilket är annorlunda och helt enkelt genialiskt. Boken handlar om andra världskriget, om vänskap och böcker, förstås.

Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Då Svenska Teatern producerade Kristina från Duvemåla förberedde jag mig med att läsa igenom de fyra böckerna som musikalen baseras på. För att läsa de här böckerna bör man kunna omfamna det långsamma; förhändelseförloppet sker inte i ett rasande tempo. Däremot får man följa med en otrolig karaktärsutveckling och lär känna några individer som emigrerade - inte bara den stora massan som vi har hört om.

Don Quijote av Miguel de Cervantes. En alldeles underbart dråplig och humoristisk roman om en fattig man som har tappat bort sig i riddarromaner och tror att han själv är en riddare. Förvriden verklighetsuppfattning, synvillor, tursamheter och komik på hög nivå finns att läsas den här berättelsen.

Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe. Som den romantiker jag är har jag alltid tyckt om den här berättelsen, om kärlek när den är som olyckligast. Romanen är lättläst men har flera nivåer att fördjupa sig i. Jag har bland annat gjort en analys av interpunktionen och användningen av interjektionen "Åh" i boken. Att sånt.

Utöver det här gillar jag F. Scott Fitzgeralds bok "Den stora Gatsby", Fjodor Dostojevskijs "Brott och Straff" och Victoria Benedictssons "Pengar". Det finns förstås en mängd andra klassiker som jag har läst och gillar, men jag börjar med de här.

Vilken är din favorit klassiker?