jul

Inte där

Jag hoppas att du fick en fridfull jul.

Eller en programfylld jul. Eller precis en sådan jul som just du ville ha och behövde. Tänk att vi kan ha så olika uppfattningar om vad julen är och ska vara.

På sistone har jag tänkt en hel del på julen. Särskilt efter att jag lyssnade på Norrena & Frantz senaste podcast-avsnitt, där de menade att julen är som en måttstock för livet.

Jag håller med. För det finns få andra tillfällen då man blir lika smärtsamt medveten om vad man har och vad man saknar som under julens festligheter. Det här gäller allt från relationer till materiella ting och mål i livet.

Jag har tänkt en hel del på de som känner saknad och sorg den här julen, som firar den första julen med ett utan. Som firar den femte, tionde, tjugonde julen — fortfarande med ett utan.

Jag har tänkt på de som är ensamma och på de som lider av depression den här julen.

Vilket hån de här människorna måste uppleva det vara, att höra de aldrig sinande sångerna om hur “holly and cheer” eller “merry and gay” man ska vara under den här tiden.

IMG_5392.jpg

Ja, mina tankar har sökt sig till dem som omges av de här sångerna, förväntningarna, kraven på att allt ska vara idel fröjd och glädje. Som omringas av allt det här, men som helt enkelt inte är där.

Om det är du, hoppas jag att du fick precis en sådan jul som du behövde. Kravlös. Lugn. Ens uthärdlig.

Den behöver inte vara en sådan som målas upp av andras förväntningar och föreställningar. Bara en sådan jul som just du behövde.

För det är okej, okej, okej att inte vara där.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En liten julhälsning

Att jag har tagit jullov är uppenbart med tanke på min sega blogguppdatering. 

Jag tänkte först att jag borde förklara, försvara och be om ursäkt. Men egentligen är jag bara glad om jag inte har min vanliga bloggstatistik under de här juldagarna.

Jag kanske är den världshistoriens enda bloggaren som någonsin har önskat att läsarna inte ska kika in som vanligt. Må så vara.

För egentligen är det precis som det ska vara då; att du är upptagen med att umgås, njuta, vila. Att du har fullt upp med att se dina nära och kära, verkligen se dem. Att du varken har tid eller lust att sitta vid en skärm. Jag hoppas det är så.

Efter de här juldagarna ska jag förstås återgå till sedvanligt bloggande. Jag lovar.

Men tills dess önskar jag er frid, en fridfull jul.

Bild från julen 2017. Foto: Ebba Åström

Bild från julen 2017. Foto: Ebba Åström

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Så mycket bättre

Jag har handlat de sista julklapparna och slagit in dem. 

Tänk att något så banalt kan bli ett sådant hjärnspöke, få en så hög tröskel. Men tänk hur snabbt tröskeln sjunker när man får göra det i gott sällskap. 

Att jag har handlat och slagit in julklappar, är alltså inte hela sanningen, för också de mest vardagliga sysslorna ändrar skepnad när man får göra det i goda vänners lag. Och när goda vänners lag är melodin hör många (långa) kaffepauser, skratt, löjliga presentförslag och roliga anekdoter till.

Jag får konstatera: så mycket, blir så mycket bättre, lättare och roligare när man inte gör det ensam. 

Mera sådant, ja ja tack!

Dessa! Saknar! Snart ses vi! 

Dessa! Saknar! Snart ses vi! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Jullovar att ta det lugnt

Jag har blivit med jullov. Officiellt och allt.

Till skillnad från mitt sommarlovs stora misstag, att med makt trycka in så mycket program som möjligt, har jag jullovat mig själv att riktigt på riktigt ta det lugnt.

Statusuppdatering: det är sjukt svårt och jag är otroligt dålig på det.

Sett från den ljusa sidan kan ju konstateras att jag tycker om mitt jobb så mycket, att det är svårt att vara ojobbat. Sett från den mörkare sidan vet jag, att för att orka med en lång vårtermin måste jag släppa tankarna på jobb och göra annat.

Men det är klart att det tar tid att skifta sättet att tänka.

Mindsetet (om ni tillåter ett fult svengelskt begrepp) måste helt enkelt få tid att byta. Det är svårt att gå från go go go till no no no.

Men jag försöker kurera det med god litteratur, sliskiga filmer, solskenspromenader, kvällsglögg och levande ljus.

Det fungerar rätt så bra,
ändå.

44CFE237-A837-4EAB-A71D-B4DB49552D8F.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Eget stök

Lilla Jullovet blev Stora Jullovet och rena-strumpdepåerna sinade illavarslande mot slutet. Tack och lov fick vi några strumpor i julklapp att skyla våra fötter med.

Nu är vi emellertid tillbaka i Vasa igen. När vi åkte norrut före jul tänkte vi att vi skulle slippa en stor del av den packning vi hade med oss. Vilken naiv tanke.

Så det är lite stökigt för tillfället. Tvättmaskinen går på högvarv, blommorna är svältfödda på vatten, kappsäckar och halvtömda påsar ligger utfläkt överallt, påsarnas innehåll hittas här och där. Vissa saker saknas, saker ställs så småningom på sin plats, och många fina nya saker hittar sin egen plats för första gången. Det är stök, kaos och åter kaos, men det är alldeles underbart. För det är vårt kaos. Det är vårt eget stök.

Nu känns det verkligen som att vardagen får börja. Choklad, soffhäng och slappande i all ära, men måtta med allt. Jag hoppas på riktigt supervardagliga, och nästan tråkiga, vardagar nu under vintermånaderna. För vardagen är bäst.

Och så några ännu opublicerade julbilder för att avrunda ett skönt jullov.

glögi-blogg.jpg
mistyjul-blogg.jpg
småsyskon-blogg.jpg
hjem-blogg.jpg
familjenjul-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Så mörk är natten

Nu är det förbi, kära vänner. Nu närmar vi oss ljusare dagar. Vad hoppfullt det är! Jag tycker att vi nordbor borde ha en ljusfest för att uppmärksamma att de mörkaste månaderna är förbi och att varje dag blir längre och längre, för usch vad mörkret har varit mörkt i år. Men NU svänger det! 

En av Vasas vackraste byggnader i dagens solsken.

En av Vasas vackraste byggnader i dagens solsken.

Här städar vi upp för julen och har inhandlat de sista klapparna (jag har aldrig varit så sent ute som i år!). Så småningom ska vi styra kosan norrut och fira jul med familj och släkt. Det blev bara ett kort hej idag, men redan imorgon dyker jag upp med lite tips på julläsning!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Favoriterna: julmusik

En månad har jag, väldigt mycket i smyg och med ett väldigt ont samvete, lyssnat på julmusik. Nu äntligen är det alldeles rumsrent, också bland de mest konservativa inget julrelaterat före december-personerna, att fylla örongångarna med härliga juletoner. I det här inlägget ger jag dig ett axplock av några av mina favoriter i julmusikväg. Samtliga låtar är hämtade från min egna Spotifylista med namnet christmas time som ni hittar här

Då det kommer till julmusik får jag rysningar (och inte goda sådana) av låtar som Hej tomtegubbarNu är det jul igen och Tomtarnas julnatt. Det är sött och gulligt när en barnkör sjunger det live, men då de här låtarna spelas sönder i högtalarna i allehande affärer blöder mina stackars öron. 

Men ändå är jag en allätare av rang då det kommer till julmusik (eller musik överlag). Jag lyssnar på allt från poppiga julnyheter till sakrala psalmer. Oftast är det låtar som har en vacker text som berör, eller har ett annorlunda och fint arrangemang på en annars sönderspelad julsång, som får komma med på min spellista. Men här kommer ett dussin av mina många favoriter i julmusiksväg!

Johanna Grüssner, som för övrigt konsertar i Vasanejden i helgen, har en underbar julskiva. Min favorit är, förvånansvärt nog, den här. Arrangemanget är så behagligt och smooth jazzigt.

Oslo Gospel Choir figurerar på flera spellistor hos mig, inte bara på julmusikslistan. Jag gillar äldre, mer okända julsånger och därför får de här två vara med. Jag har också en alldeles speciell relation till Mitt hjerte alltid vanker. Mer om det på luciadagen.

Den absolut mäktigaste versionen på O helga natt levererar David Phelps (inte att förväxlas med simmaren, Michael Phepls). Kalla kårar varje gång.

Min mamma har lyssnat mycket på Amy Grant under min uppväxt, så att hon bidrar med flera låtar till min spellista är inte förvånande. Den här sången, Christmas Lullaby (I will lead you home) brukar jag spela under lugna, tysta adventsmorgnar. Så fridfull och vacker.

Michael W. Smith i duett med Carrie Underwood kan inte bli fel. Den här är så hoppfull och mäktig. 

Francesca Battistellis sång Be Born in Me är en av många sånger på skivan The Story. Sången är Marias perspektiv på julevangeliets händelser. Jag blir så berörd av den här sången för texten och musik bildar en så mäktig enhet. Om jag någon gång spelar Maria i en jultablå skulle jag vilja sjunga den här. *goals* (som ungdomarna skulle säga).

Rascal Flatts är ett inte så jättekänt band i de här trakterna, men jag har diggat dem ända sen deras medverkan i filmen Bilar. Den här sången är ur Josefs perspektiv. Tankeväckande och annorlunda.

Det är nästan så jag tar fram min skämskudde då jag säger att jag är en helhjärtad Frozen fantast. Humorn är så fantastisk i filmen, musiken är så bra och i smyg önskar jag att jag också hade en Elsaklänning. Öppningssången Vuelie är kanske inte en julsång, men den är mäktig och passar väl in så här i vintertid.

När jag hör Pentatonix Coldest Winter kan jag inte sitta still. Det är en sång som alltid får mig att koreografera häftiga shownummer i huvudet.

Sara Bareilles är en av mina förebilder då det kommer till musik. Hennes två låtar Love is Christmas och Winter Song är superfina pianoballader. Lyssna och njut! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.