vardag

Tre steg efter, tillsammans

Vårt hem har på sistone varit allt annat än en lugn miljö där vi har fått landa efter dagen.

Snarare har det varit ett kaotiskt näste där jag, vart jag än har fört ögonen, har mötts av ett större eller mindre projekt att ta itu med.Flera gånger om dagen har jag tänkt “usch vad det är stökigt — det är bara att blunda” eftersom jag inte har haft tid att ta itu med den röra som är vår.

De flesta av oss kan väl känna igen känslan av att vara tre steg efter. Med klädtvättningen, med diskandet, med undanröjningen, med fönstertvätten med …

För i den vardagsverklighet som så många av oss lever i finns perioder då vi aldrig är ikapp med tiden, och det är en obehaglig vardagsverklighet att leva i.

Igår var vi genomtrötta efter en lite för lång arbetsdag och ett talkopass på kvällen. Allt vi ville var att lägga oss på soffan, strunta i allt som heter städning, äta torsdagsgodis och pusta ut.

Och ofta har vi gjort just det.

Igår valde vi ändå att tillsammans försöka skapa ordning på det hem som är vårt trots att det gick stick i stäv mot allt som hette instinkt och egen vilja.

Men känslan när vi hade städat ordentligt och äntligen var i kapp med tiden, om så lite mer än förut, var sanslöst skön.

Jag tror det finns tider för att blunda för stök och prioritera annat.

Så finns det tider där vi gemensamt kämpar lite extra för att kunna njuta ännu mera efteråt. Och jag tror stenhårt på att försöka hitta en sund balansgång mellan dessa.

IMG_5989.JPEG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Ett foto i timmen

Jag har egentligen lite svårt för att intressera mig i större grad för någon annan människas vardagsbestyr men jag har alltid gillat ”ett foto i timmen”-inlägg.

Förhoppningsvis gör du det också, för här kommer ett!

Jag har en ledig dag idag och tänkte att en ledig dag ändå har lite mer intressant att erbjuda än en arbetsdag (som förvisso är intressant, men som i fotoväg mest ser ut som en dataskärm).

Då kör vi!

public.jpeg

07:53 Jag steg upp vid sju men fixade frukost först en timme senare. Här min favoritgröt med ett ägg i och med jordnötssmör på. Mums! Fantastisk frukostläsning med den sista delen i Milleniumserien.

public.jpeg
public.jpeg

08:35 En krispig morgondimma drog mig ut på morgonpromenad. Så underbart att under samma promenad få uppleva den nästan vintrigt kalla morgonluften och lite senare den värmande förmiddagssolen i ansiktet.

public.jpeg

09:29 Lite planering av veckan och bullet journalfix inför oktobermånad.

public.jpeg

10:20 Soffmys med mina skotska vänner från serien Outlander.

public.jpeg

11:14 Mera soffmys. Nu med två bra böcker och en morot. Mm!

public.jpeg

12:16 Efter lunchen trampade jag iväg till gymmet. Jag är inte van vid att ta spegelselfier …

public.jpeg

13:30 Cyklar hem efter ett tungt pass. Makaroniarmar och spaghettiben. Och jag är inte heller så bra på att ta kort när jag cyklar. Safety first!

public.jpeg

14:35 Jag i soffan lyssnar på min egen låt i radio. VA?! Från och med idag spelas The Haralds låt Autumn Mood i Yle Vega. Galet!

public.jpeg

15:24 Jag är aktiv på mina sociala medier gällande vår singels senaste framgångar.

public.jpeg

16:22 Återhämtning (inte så mycket efter träningen som radiodebuten) med min enda last i livet (de svindyra och svingoda rawbitesen) och Mikael Blomkvist.

public.jpeg

17:05 Vi äter kycklingsallad. Det är gott.

public.jpeg

18:47 Jag är sötsugen och rotar fram favoritgodiset ur något skrymsle. Och gör lite candykonst, det kanske redan är en grej!

IMG_7148.jpeg

19:35 Jag dricker mitt bästa höstte och läser bok. Höstmyset når nya höjder.

public.jpeg

20:25 Jag rullar ut yogamattan och stretchar ut min stela kropp och gör lite rörlighetsövningar. Så skönt att avsluta dagen med att lugna ner kroppen på det här sättet.

public.jpeg

21:17 Kvällsmål i form av smoothie. Nu intar jag detta till ljudet av min ljudbok och går sedan och lägger mig. En riktigt skön måndag har jag haft!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Mer än det

Den här veckan har förlöpt helt enligt handbokens alla regler för vardagsslentrian.

Mina dagar har varit en enda repetition av vakna-jobba-äta-diska-sova-upprepa. Och alla dagar har känts som en evighetslång tisdag.

Jag brukar vara bra på att uppskatta de små ljusglimtarna i min anspråkslösa vardag, men den här veckan har jag suckat tröttsamt åt livets enformighet.

Inte för att jag behöver mycket action i mitt liv, oo nej jag är väldigt benägen att hålla med Ernst i att i det enkla bor det vackra.

Men det är i det skedet då jag knappt hinner landa i mig själv och bara använder schablonen från igår till att skapa dagen idag som jag blir lite less.

För livet är mer än repetition av gårdagen. Jag håller envist fast vid att livet är så mycket mer än det.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Allt jag inte måste

Fredag brukar vanligtvis vara min “sköta ärenden”-dag.

På fredagar brukar jag besöka biblioteket, veckohandla och städa.

Visst är det bra med en rutin och ett fungerande system för att lättare hantera det som kallas vardagsrumban, men ibland lever helt enkelt inte orken upp till kraven.

Som igår.

Då jag väl hade tagit mig igenom de två första punkterna (i ärlighetens namn är den första punkten inte alls jobbig), och steg innanför dörren med mina handelskassar rann min annars oftast befintliga städiver ur mig på samma sätt som då jag klämmer vatten ur golvmoppen.

Om jag hade kommit så långt, vill säga.

Jag nöjde mig med att släcka de starkaste lamporna, tända lite levande ljus och totalt ignorera mina dammråttor till husdjur.

Det är mycket man inte måste, sade en klok person en gång. Det handlar om att välja vad man vill se, skrev jag själv för bara några inlägg sedan.

Jag valde att se min lediga dag. Njutningen av att läsa en bra bok. Doften av rykande hett kaffe.

Vad gör lite damm egentligen?

Ja och morgonen började jag med mys på café. Det var inte så pissot, som man säger i Österbotten.

Ja och morgonen började jag med mys på café. Det var inte så pissot, som man säger i Österbotten.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag, tisdag

Idag, tisdag, ser ut som högsommar, doftar nyklippt gräs och känns som semestertider hej hej.

Trots det biter blåsten hårt och fastän barnen ivrigt sjunger “mor, nu är sommarn kommen mor” märkte jag tidigt att jag borde ha tagit på mig fingervantarna inför cykelturen.

Cykelturen, ja.

Jag har besökt mitt nya närbibliotek, strosat bland bokhyllor och cyklat fram i mina nya hemtrakter på min svarta Jopocykel.

Därutöver har jag fyndat på loppis, tränat hårt och läst länge. Jag har tagit en oförskämt skön tupplur som varade längre än tupplurers rimliga gränser.

Och jag känner, tisdag är bra. Jag gillar tisdag.

Läser just nu: Laurent Binets  Språkets sjunde funktion  fantastiskt spännande läsning för min inre lingvist och språkfilosof.

Läser just nu: Laurent Binets Språkets sjunde funktion fantastiskt spännande läsning för min inre lingvist och språkfilosof.

WhatsApp Image 2019-05-14 at 19.55.50 (1).jpeg
Världens bästa grej. IKEAs VIVALLA håller mina böcker när mina händer är fulla av andra ting.

Världens bästa grej. IKEAs VIVALLA håller mina böcker när mina händer är fulla av andra ting.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det lilla storslagna

Jag håller på att acklimatiseras till vardagsverkligheten.

Det tar en tid för mig att inse att viljan till mycket är stor (det är sällan där det brister) men att det snarare är tiden eller orken som svackar.

Men jag acklimatiseras, sakta men säkert.

Som alltid strävar jag efter att inte nödvändigtvis sänka mina krav, men kanske bara sträva efter en mer lågmäld förnöjsamhet.

För när jag når ett stadium av “det här var kanske inte precis det jag ville, men det är ändå bra” märker jag ju genast — gott. Livet är ju gott!

Dagens små glimtar av livets goda har varit:

härligt flyt med en arbetsuppgift jag jobbar med. Trevligt lunchsällskap och fina lunchdiskussioner. En apelsin som var fantastiskt god. En komplimang mitt under jobbdagen. Ett berikande samtal under kaffepausen. Aprilmånads identitetskris som har lett till härlig sommarvärme.

En bok som jag tänkte på under dagen och som låg framför nosen på mig i bibliotekshyllan. Dagens svettiga träningspass med svägerskan. Gott cykelföre. Fint besök av en granne. Min Samuel hade städat vårt hem. Solnedsgångsstretchning. Bokläsning och god smoothie.

Det behövs inte mycket, egentligen. Bara jag minns att se det lilla storslagna.

En glimt av livets goda från sommaren 2018.

En glimt av livets goda från sommaren 2018.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En lördag, tre tankar

Det är mycket på gång nu så jag bjuder på tre spridda tankar som sysselsätter min kognitiva verksamhet för tillfället.

Cykelinförskaffning. Det är med införskaffning av cykel som med införskaffningen av typ försäkring, elavtal och internetanslutning — väldigt ointressant, mycket som jag inte förstår och något jag helst skulle vilja att någon annan skulle sköta åt mig. Och att när jag väl använder det ska det fungera friktionsfritt. Tips på bra och snygga cyklar att cykla 10 kilometer om dagen med emottages i kommentarfältet. Tack.

Tapetsering. Vi har gjort om två väggar i vårt nuvarande hem men jag är sugen på att också fixa en tredje. Därför går jag fortfarande i tapettankar. Också här är jag inte så värst tålmodig och intresserad utan vill bara ha det gjort. Beige blir det, ifall ni undrar.

Vänner att chilla med. Det är snarare regel än undantag att när vi umgås med våra vänner är chill det bästa ordet för att beskriva vår verksamhet.

Med vissa människor måste det ske och hända hela tiden, men jag som gärna ser mig som en mer avslappnad person nöjer mig med en kaffekopp och en skön matta att ligga på. Därför hyser jag mycket kärlek åt mina vänner som också föredrar chill framför galej.

Ett av mina favorithörn i vår hem. Den här bilden är fångad av min goda vän Sofia Ylimäki-Lindqvist.

Ett av mina favorithörn i vår hem. Den här bilden är fångad av min goda vän Sofia Ylimäki-Lindqvist.

Ha en fin lördag, kära läsare!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag, måndag

Dagen idag andas vår men heter snösmörja, ser ut som solskensfönster och kallas säsongsinfluensa (för mannen, inte mig).

solsken-blogg.jpg

Spellistan för dagen är ambulanssirener utanför fönstret tillsammans med sportlovsbarn på väg till simhallen.

Jag älskade känslan av sportlov som barn. Sällan gjorde vi något extra, men möjligheterna fanns. Alla möjligheter.

Idag, och många dagar framöver, läser jag den fjärde boken i Game of Thrones, Kråkornas fest. Förrädare, riddare och troninkräktare är således mitt eminenta sällskap om dagarna. Vi har det bra tillsammans, trots att jag jämt och ständigt ifrågasätter deras moral. Men dömer gör jag inte.

Idag funderar jag på gränssättning, loppisbord (Ja! Vasabor hepp! kolla in vårt loppisbord nummer 64 på Comboliina) och vår annalkande flytt.

Dagen idag äter jag smoothie med banan, blåbär och havregryn (bästa!) och dricker mitt kaffe hett och starkt. För idag behöver jag just det.

Det är måndag och en ny vecka står för dörren.

Må den bli en bra en, för dig. För mig.

morgonmys3-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Trötta tillsammans

Det har varit en lång dag. 

Vi har städat, burit, packat ner, packat upp, roadat av och an och slutligen flyttat våra goda vänner till deras alldeles egna hem. 

Klockan 19:30 ligger sex stycken goda vänner på golvet i det egna hemmet. Förnöjda, förnöjda men ack så trötta. 

Vi säger inte mycket. Inget alls faktiskt. 

Det är mest djupa nöjda suckar, tillsammans med sprakandet från vedspisen, som fyller den behagliga tystnaden.

Och en av mina goda vänner säger orden som Tomas Sjödin skriver om i en av sina många krönikor. ”Vi kan vara trötta tillsammans”. 

Och jag tänker, 

få saker är bättre än att ha vänner man kan umgås med oavsett befintligt tillstånd. Och få saker är lika fint, som att vara trötta tillsammans. 

Trötta tillsammans. Vackert så.

Trötta tillsammans. Vackert så.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det riktiga målet

Jag var långt ifrån den enda som hade valt att ta sig ut i det vackra vinterlandskapet.

Nej, både pensionärer och motionärer var ute och promenerade, sprang eller till och med skidade i det snötäckta Sandviksområdet.

Fastän jag ofta är ute och går, tycker jag att hela grejen med promenader är lite märklig. Jag är väldigt målmedveten som person, och därför har jag ibland svårt att omfatta att det är själva resan som är ändamålet.

Med andra ord: jag har svårt för att bara “gå omkring och njuta”.

Så jag gjorde inte det.

Tvärtom gjorde jag upp en plan för hur jag skulle promenera och lade sedan manken till. Med blicken stadigt fäst på följande backkrön gick jag raskt fram. Siktet inställt på målet: att gå min rutt snabbt och raskt och sedan komma hem igen.

Tills jag såg en dam stå vid vattenbrynet, precis vid det där idylliska stället med de två bänkarna och den fina lilla bron. Och hon bara … stod, där; blickade ut över de vackert frysta vasstråna, det istäckta havet och den efterlängtade solen, som skymtade bakom den molntäta himlen.

Jag såg bara hennes ryggtavla, men jag bara visste att hon nöjt betraktade omgivningen. Jag tror till och med att hon log.

Och när jag såg henne mattades min fart av, stegen blev långsammare och min blick sökte sig mot havet. Det är vackert, konstaterade jag.

Alldeles för ofta rusar jag på, har min blick stadigt fäst på något avlägset mål och glömmer allt det sköna som finns just här just nu.

Den här okända kvinnan påminde mig om hur själva resan, eller kanske bara nuet är målet. Och att det räcker.

Från söndagens kaffeutflykt.

Från söndagens kaffeutflykt.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.