Idag drack vi kaffe på terassen.
Iklädda t-shirt och topp och med solen gassande i ansiktet. Det var helt underbart.
När vi satt där konstaterade jag att det här nästan är som att vara i Lappland. Att det nästan kändes som en kaffepaus i ett mysig litet café mitt i backen. Solen som värmer, vinden som är sval men inte kall och snön som är bländande vit.
Vi har inte varit i Lappland i år. Vi brukar försöka besöka Lappland varje vinter. Men med ett coronaläge som är som det är och med en gravidkropp som varken gör nedförsåkning bekvämt eller särskilt tryggt stod vi över i år.
Och nöjde oss med terasskaffe i vintersolen.
Lite samma men ändå helt olika.
Men vi tar vad vi får, detta coronaår.
Från en tid när vi faktiskt var i Lappland.