vardagsvackra

Lite borta men ändå hemma

Jag håller sakteliga på att acklimatiseras i området som vi har kommit att kalla hem.

Hur det känns så här två månader efter flytten? Kort och gott bra. Superbra, faktiskt, alldeles över förväntan.

Eftersom jag har växt upp nära skogen, bredvid stora åkrar och i en idyllisk lantmiljö känner jag mig hemma i den här mer rurala miljön som ändå är förvånansvärt nära stad och civilisation.

Om jag hittar mig fram i mina nya hemtrakter?

Tja, sådär.

Det beror väl på vad man har planerat att hitta. Jag har bland annat hittat en massa små skogsstigar, mysiga alléer och lummiga gläntor. Och visst har jag hittat till biblioteket, gymmet och gymnasiet också, om än med lite ofrivillig fördröjning ibland.

Jag är kanske lite borta i mitt nya område ännu

men ändå är jag så väldigt mycket hemma.

Mysigt, eller hur?

Mysigt, eller hur?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En sådan dag

Jag inledde min dag med att försova mig fyrtio minuter.

Jag fortsatte den med att tappa en hel kopp te över hela kaffebordet och över den nya duken, som mina kolleger bara en dag innan hade skrutit på och berättat en rörande historia om.

Dagen fortsatte med regnköld, missförstånd, bråttomhet och dålig kommunikation. Släng in lite oljeklott på bästa jackan och en katastroffinne i örat så målar det upp en representativ bild över dagen idag. En sådan dag, ni vet.

Men den här dagen avslutades med en vårfest med fina, fina kvinnor som jag regelbundet har haft nöjet att träffas och umgås med under det här året.

Den avslutades med god mat och närande samtal. Som jag behövde det. Och, förstås, skratt. Alltid skratt med de här kvinnorna. Och liv. Så mycket liv i alla nyanser.

Nåd är att en sådan dag ändå kan bli en bra en.

En helt annan dag med helt andra människor. Också den en bra en. Också de bra sådana.

En helt annan dag med helt andra människor. Också den en bra en. Också de bra sådana.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Vad vi väljer att se

Det sägs att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det. 

Och det stämmer, det gör det med all säkerhet, men det är ändå ett väldigt cyniskt sätt att förhålla sig till det vi kallar livet.

Måste vi bli sjuka förrän vi kan glädjas över god hälsa? Måste vi förlora innan vi verkligen inser hur mycket vi älskade?

Nej, jag tror inte det.

Jag tror stenhårt att det går att öva upp förmågan att känna och uttrycka tacksamhet även utan förlustens närvaro. Jag tror inte att mörker är nödvändigt, för att vi ska lägga märke till ljuset.

Det handlar väl om att välja vad man vill se.

Och just idag väljer jag att se solsken, grönskande trädalléer och mina fina relationer som jag värderar så högt.  

Vad väljer du att se idag? 

Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.

Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag, tisdag

Idag, tisdag, ser ut som högsommar, doftar nyklippt gräs och känns som semestertider hej hej.

Trots det biter blåsten hårt och fastän barnen ivrigt sjunger “mor, nu är sommarn kommen mor” märkte jag tidigt att jag borde ha tagit på mig fingervantarna inför cykelturen.

Cykelturen, ja.

Jag har besökt mitt nya närbibliotek, strosat bland bokhyllor och cyklat fram i mina nya hemtrakter på min svarta Jopocykel.

Därutöver har jag fyndat på loppis, tränat hårt och läst länge. Jag har tagit en oförskämt skön tupplur som varade längre än tupplurers rimliga gränser.

Och jag känner, tisdag är bra. Jag gillar tisdag.

Läser just nu: Laurent Binets  Språkets sjunde funktion  fantastiskt spännande läsning för min inre lingvist och språkfilosof.

Läser just nu: Laurent Binets Språkets sjunde funktion fantastiskt spännande läsning för min inre lingvist och språkfilosof.

WhatsApp Image 2019-05-14 at 19.55.50 (1).jpeg
Världens bästa grej. IKEAs VIVALLA håller mina böcker när mina händer är fulla av andra ting.

Världens bästa grej. IKEAs VIVALLA håller mina böcker när mina händer är fulla av andra ting.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Att se fram emot

Livet är ju mest vardag.

Eller: livet är mest havregrynsgröt, för att använda den eviga och väldigt lämpliga metaforen för det trygga, invanda vanliga.

Jag gillar vardag och tycker att det är skönt med rutin och tydliga ramar. Men visst känns det ibland som att havregrynsgröten nästan växer i munnen på mig och att mina dagar bara upprepar ett aldrig sinande mönster av väckning, jobb, träning, sömn repeat.

Just därför är jag mån om att alltid ha något att se fram emot i mitt liv. Något liiite, om ens pikulite, utöver det vanliga.

Som en bokhylla på väg på posten, som en ny bok att se fram emot att få börja läsa, som en snart antågande semester, som en resa, som ett paket med saker som doftar gott.

Eller som nu, en helg i mitt kära västra grannland med ännu kärare människor.

Att ha något att se fram emot är så vitalt för mig; det får mig att orka med vardagslunk och havregrynsgröt.

IMG_5937.JPG

Vad har du att se fram emot just nu?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bästa sättet

Valborgsmässoafton  

och jag har inte rikigt hängt med.

Det blir inget hejdundrade galej för mig, utan snarare, i stilla protest mot sådana här påtvingade glädjefester, blir det lite inledning-av-hamburgersäsongen och skönt häng med vänner.

Helt i min smak.

Trots att jag hyser lite aversion mot påtvingade glädjefester av detta slag kan jag ändå inte undgå att vara glad idag. Inte så mycket på grund av ledigheten och festligheterna, men däremot över två härliga paket som har ramlat in i min postlåda på sistone.

Jag blev totalöverraskad av ett paket jag fick för ett tag sen, som innehöll Mariette Lindsteins nyaste bok Sprickor i jorden. Av alla överraskningar jag vet, är ändå den av bokslag min favoritöverraskning. Tack Mariette och Forum bokförlag!

Idag fick jag också uthämta en mycket efterlängtad bok, nämligen Fredrik Backmans senaste: Folk med ångest.

Galej i all ära, men att fira våren med litteratur är väl ändå det bästa sättet!

IMG_5917.JPG

Glad valborg, hörni! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det lilla storslagna

Jag håller på att acklimatiseras till vardagsverkligheten.

Det tar en tid för mig att inse att viljan till mycket är stor (det är sällan där det brister) men att det snarare är tiden eller orken som svackar.

Men jag acklimatiseras, sakta men säkert.

Som alltid strävar jag efter att inte nödvändigtvis sänka mina krav, men kanske bara sträva efter en mer lågmäld förnöjsamhet.

För när jag når ett stadium av “det här var kanske inte precis det jag ville, men det är ändå bra” märker jag ju genast — gott. Livet är ju gott!

Dagens små glimtar av livets goda har varit:

härligt flyt med en arbetsuppgift jag jobbar med. Trevligt lunchsällskap och fina lunchdiskussioner. En apelsin som var fantastiskt god. En komplimang mitt under jobbdagen. Ett berikande samtal under kaffepausen. Aprilmånads identitetskris som har lett till härlig sommarvärme.

En bok som jag tänkte på under dagen och som låg framför nosen på mig i bibliotekshyllan. Dagens svettiga träningspass med svägerskan. Gott cykelföre. Fint besök av en granne. Min Samuel hade städat vårt hem. Solnedsgångsstretchning. Bokläsning och god smoothie.

Det behövs inte mycket, egentligen. Bara jag minns att se det lilla storslagna.

En glimt av livets goda från sommaren 2018.

En glimt av livets goda från sommaren 2018.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Dagens finurliga

Dagen idag är måndag, den trettonde veckan under året 2019.

Dagen idag låter grusknaster, ser ut som vårens första dag och smakar batatsoppa.

Äntligen, äntligen är snön på väg bort, äntligen har hoppet — våren — anlänt!

Jag kämpar på med den femte boken i Game of Thrones, och det går segt men också segt är framåt. För tillfället på sid 941 av 1064, kämpa kämpa (påminn mig om varför jag tog mig an den här utmaningen igen?)

Dagen idag umgås jag med Ted och Kaj, dessvärre är kommunikationen oss emellan mer en dialog men inte mig, Ted och Kaj emellan. Det är okej, jag trivs ändå. Jag är inte bitter.

Och jag är glad. Jag mår bra.

För idag är en finurlig dag, idag får vi nycklarna till vårt första hem.

Finurlig min, eller hur?

Finurlig min, eller hur?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Dagen idag, onsdag

Flytten närmar sig och sakteliga töms vårt nuvarande hem på prylar.

Eller töms och töms, snarare paketeras i tidningspapper, försätts i kartonger och göms i bastun som är vårt tillfälliga förråd. Världens mest mångsidiga utrymme, den där bastun.

Och jag roar mig med att hitta på nya grejer att packa ner, skruva ihop och förminska till flyttbart tillstånd.

Varje dag när Samuel kommer hem från jobbet har något föremål försvunnit. Igår var det gardinerna, i dag var det en hylla, imorgon lite kläder.

Ja, det har nästan blivit till en kul lek som jag i hemlighet roar mig åt. Typ som den där leken “vilka föremål saknas i bilden” fast liveversionen i vårt fall.

För jag måste erkänna: fastän det ännu är en och en halv vecka innan vi flyttar är jag ivrig, så ivrig. Det är sällan jag i vuxenålder har upplevt den här nivån av iver!

Jag är som ett barn som ser fram emot en resa till Disneyland— det är rimligt att packa sin kappsäck fastän resan först äger rum om fyra veckor! Det är rimligt!

Färre och färre prylar i vårt hem för varje dag. Det här från vårt Åbohem innan flytt till Vasa december 2016.

Färre och färre prylar i vårt hem för varje dag. Det här från vårt Åbohem innan flytt till Vasa december 2016.

I övrigt gläds jag åt solsken och smältande snö. Jag som cyklar mycket har varit så förbajskat led det otacksamma cykelföret med antingen buckliga isvägar eller litervis av slush-liknande snöfenomen på gatorna. Härligt med vårväder!

Och till kännedom: det är tre och en halvvecka tills sista säsongen av Game of Thrones börjar!

Så mycket att se fram emot nu.

Allt gott till er, mina fina läsare!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag, måndag

Dagen idag andas vår men heter snösmörja, ser ut som solskensfönster och kallas säsongsinfluensa (för mannen, inte mig).

solsken-blogg.jpg

Spellistan för dagen är ambulanssirener utanför fönstret tillsammans med sportlovsbarn på väg till simhallen.

Jag älskade känslan av sportlov som barn. Sällan gjorde vi något extra, men möjligheterna fanns. Alla möjligheter.

Idag, och många dagar framöver, läser jag den fjärde boken i Game of Thrones, Kråkornas fest. Förrädare, riddare och troninkräktare är således mitt eminenta sällskap om dagarna. Vi har det bra tillsammans, trots att jag jämt och ständigt ifrågasätter deras moral. Men dömer gör jag inte.

Idag funderar jag på gränssättning, loppisbord (Ja! Vasabor hepp! kolla in vårt loppisbord nummer 64 på Comboliina) och vår annalkande flytt.

Dagen idag äter jag smoothie med banan, blåbär och havregryn (bästa!) och dricker mitt kaffe hett och starkt. För idag behöver jag just det.

Det är måndag och en ny vecka står för dörren.

Må den bli en bra en, för dig. För mig.

morgonmys3-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.