vardagsvackra

Mer än det

Den här veckan har förlöpt helt enligt handbokens alla regler för vardagsslentrian.

Mina dagar har varit en enda repetition av vakna-jobba-äta-diska-sova-upprepa. Och alla dagar har känts som en evighetslång tisdag.

Jag brukar vara bra på att uppskatta de små ljusglimtarna i min anspråkslösa vardag, men den här veckan har jag suckat tröttsamt åt livets enformighet.

Inte för att jag behöver mycket action i mitt liv, oo nej jag är väldigt benägen att hålla med Ernst i att i det enkla bor det vackra.

Men det är i det skedet då jag knappt hinner landa i mig själv och bara använder schablonen från igår till att skapa dagen idag som jag blir lite less.

För livet är mer än repetition av gårdagen. Jag håller envist fast vid att livet är så mycket mer än det.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Några aldrig tidigare beskådade bilder

Jag skrollar igenom mina telefonbilder, i brist på annat.

Och samtidigt hittar jag en mängd bilder som jag har tagit men som aldrig kommer att få se “dagens ljus”.

Uppenbarligen har jag haft någon slag anledning till att plocka fram telefonen och öppna kamera-applikationen, men alla bilder är ju inte direkt designade och eftertänkta och tänkta att hamna på sociala medier.

Jag har alltid haft medlidande med leksaker som inte leks med (Toy Story är en hjärtskärande film!) och känner kanske lite likadant med vissa bilder i min bildmapp.

Så därför, på min quest att göra ge bilderna ett meningsfullt värv, vill jag här dela med mig av några aldrig tidigare skådade bilder! Håll till godo!

IMG_6576.jpg
IMG_6622.jpg

Till vänster. Den här bilden är från Kyroboas där Oravais sommarteater uppförde pjäsen Under liten himmel i sommar. En regnig julidag bilade jag och några vänner dit för att förundras. Vi gillade pjäsen och sällskapet!

Till höger. Mina föräldrars hund Nelson, en australisk vallhund. Den är så söt så söt men så rädd för främlingar. Mig älskar den dock. Det är ömsesidigt.

IMG_6641.jpg
IMG_6645.JPG

Till vänster. När vi testade Naughty Burger i Helsingfors. Älskar batatfries. Älskar fries. Buge är väl helt okej också.

Till höger. Och samma dag när vi såg Lejonkungen i en mäktig biosalong tillsammans med 600 andra jämnåriga (90-talister, ni vet). Grät igenom allt.

IMG_6654.JPG
IMG_6680.JPG

Till vänster. Jag och Samuel på konsert när det regnade lätt. Samuel tyckte inte det var sådär jättekul precis.

Till höger. Ack sommarvärmen! Minns ni den? Min bror i farten på en intensiv volleybollmatch. En av sommarens skönaste dagar.

IMG_6720.PNG
36298D31-2D8D-401F-BF02-3CC1DB04AC72.JPG

Två självare.

Till vänster. En screenshot som jag tog på min bästa Sam under en dag då jag behövde extra mycket pepp inför en spelning. Det fick jag ju såklart, av den här sötaste bilden! Min sommarsam!

Till höger. Jag är allergisk för bilder på gymmet. Men den här var också en del av en snapchathistoria. Jag ligger och försöker benpressa. Det går sådär.

IMG_6770.JPG

Världens godaste frukost. Gröt med ägg i. En sked jordnötssmör, rejält med frysta blåbär och färska jordgubbar på det. Och kaffi! Förstås.

IMG_6771.JPG
IMG_6802.jpg

Till vänster. Så här ser väldigt mycket av vår lediga tid ut tillsammans. Jag läser en bok, Sam läser Twitter. Vi myser.

Till höger. Min cykel! Nu har vi äntligen skaffat ett ordentligt fordon åt mig och jag vill cykla mest alltid.

1F5F262E-D3CE-4190-88B5-E1EFC759B959.jpg
IMG_6834.JPG

Till vänster. Detaljer från familjefotografering. Älskar klänningen jag skaffade inför fjolårets examensfest och älskar läderväskan som jag har fått av mamma för några år sedan.

Till höger. Ännu en snapchathistoria. Denna ganska uppenbar.

IMG_6838.JPG
IMG_6856.JPG

Till vänster. Detaljer från en lässession. Fnissade alltid åt kapitlen som började med “Jag är Kara”. Dialekttalare i Svenskfinland vet jag pratar om.

Till höger. God smoothie om än lite tjock men passar utmärkt som mellis! En avokado, en fryst banan, 0,5 dl havregryn, en matsked jordnötssmör, lite mjölk av valfri sort (typ 0,5 dl för rätt så tjock konsistens), 0,5 tsk vaniljsocker, 1 msk kakao. Färska hallon att top it off med. SÅ gott! SÅ mättande!

Har du några bilder du borde rädda?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Skynda dig älskade

Dagen idag andas eftervärme, doftar skolstart och kallas friyay.

En kollega nämnde Höstvisan på jobbet och min hjärnas soundtrack har varit ett ständigt ”Skynda dig älskade skynda att älska” sedan dess.

Dagen idag har jag städnjutit.

Ni vet, ägnat mig åt den typen av städning som går långsamt, i sakta mak, med många avbrott men alldeles utan brådska och måsten. Städnjuta. It’s a thing.

Dagen idag har doftat skolstart, nämnde jag. Daggigt gräs, sommarväxter som går på sista versen, mustigt äppelträd, krispig morgonluft - alltså precis den doft och morgon som präglade skolstarten.

Hej fredag, jag gillar dig.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bra på det jag gör

Idag började jag jobba.

Från hemmakontoret förvisso, och mest med planering av hösten i det här skedet.

Men jag hann börja skriva lite, egentligen mycket mer än förväntat, på en text som ska vara klar i augusti.

Och jag hann inse att jag faktiskt är bra på det jag gör. Åtminstone älskar jag det, och det är drivkraft nog för att vilja utvecklas, veta mer och förstå bättre.

Alltså drivkraft för att i förlängningen kunna bli bra på något.

Vilken rikedom det är. Att få göra något som så läckert kombinerar det jag kan och det jag vill.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Lite mer tillsammans

Jag är den som hyllar det vardagsvackra.

Jag älskar vardag, för vår gemensamma vardag är inte bara välfungerande - vi njuter njuter av den.

Nu har vi båda ändå semester.

Det innebär att vi friskt slänger allt som heter rutin och vardag ut genom fönstret för att gå ut och plocka upp det igen om någon vecka.

Hur mycket jag än gillar vardagen med dig är jag ändå störtförtjust över att nu få ha semester med dig.

Min bästa bei.

public.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Min junimånad

Jag blev inspirerad av Lindas mysiga blogg att göra en liten tillbackablick på junimånad genom telefonkameran (kul att jag specificerar att foton är tagna genom telefonkameran, för det antyder att jag äger en annan kamera att ta kort med. Det gör jag nämligen inte).

Jag glömmer allt som oftast att fotografera det vardagsvackra i mitt liv, men som tur är jag ändå rätt så bra på att njuta av det i alla fall. Ibland är jag också helt okej på att fånga det på bild.

Här är min junimånad i bildformat, var så goda.

IMG_6122.JPEG

Juni inleddes starkt med skön sommarlovsvibe å alla skolelevers och gymnasiestuderandes vägnar. Det firade vi med studentkalas i Kronoby och jag tog en trött bilselfie bara för att jag kunde.

Måndagen därefter embejsade jag regnet och njöt av den lummiga grönskan i mina hemkvarter på cykel. Påbörjade också ett kul träningsprojekt!

IMG_6126.JPEG
IMG_6129.JPG

Junimånad bjöd som sagt på en del regnväder men jag måste erkänna att jag njuter till fullo av regnets kravlöshet. En bok på soffan under filten är komponenter till en genomhärlig dag. Sådana har jag avnjutit i tid och tid i juni.

I juni blev vi också med grill! Sommarmatlagningen känns med ens så mycket trevligare. Två personer i hushållet Svenlin var mycket nöjda, den andra ändå snarare extatisk.

CD64B061-3945-4E49-8242-C9A9FEC045E5.jpg
IMG_6155.JPG

Juni är en sommarmånad, och sommarmånad innebär spelningar. En stormig fredagkväll pallrade min bror och jag oss till Karleby för övning. Alltid lika kul att spela med mitt bästa gäng! Och kolla in vilken snygg keikkabil vi har numera!

IMG_6157.JPG

Utflykter hör min sommar till.

En händelselös lördag bilade därför Samuel, Linn, Max och jag iväg till världsnaturarvet i Björköby helt enkelt för att äta deras formidabla laxsoppa (också för att promenera längs vandringsleden, uppleva naturen och njuta av kaffe i det fria etc. men mest soppan!)

IMG_6164.JPG
IMG_6161.JPEG

Min midsommar var lugn och fin.

Jag förhåller mig egentligen lite avigt mot tillfällen där festligthet och glädje ska krystas fram, om inte av naturlig vilja så med forcerat tvång. Jag förespråkar hellre det spontana vardagsvackra.

Men visst blev det en midsommar med vissa av dess nödvändiga komponenter. Och visst var det komponerat av ytterst lämplig litteratur.

IMG_6212.JPEG

Juni har också varit en härlig fotbollsmånad.

Inte nog med att min Samuel har börjat spela fotboll mer aktivt i juni så har hela två fotbollsturneringar på TV underhållit oss om kvällarna. Dessutom har vi hejat på vårt eget Vasalag VPS. Inte med särskilt mycket framgång dock.

IMG_6193.jpg
IMG_6199.jpg

Fest!

Min goda vän Sofia firade pedagogie magister och jag och min Samuel firade årsdag. God mat, bra typer, trevligt program. Vackert så.

IMG_6181.jpg
IMG_6182.jpg

Och så har jag varit till Portugal på en sista arbetsinsats innan min semester tog vid. Jag har bombarderat er med bilder redan, men här kommer ännu några från den fotogeniska staden Lissabon.

Nu är det juli och jag har semester! Flott!

IMG_6337.jpg
IMG_6314.jpg
IMG_6330.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Jag har bara tid

Jag ligger lite lojt på soffan och försöker låta det sjunka in. 

Det som doftar nyklippt gräs, känns som bubbelvatten i blodet, kallas sommarlov och stavas semester.

Jag vet att det alltid tar några dagar, ofta långt fler än vad jag tror, att verkligen smälta det i sådan grad att det börjar kännas som en realitet. Det tar tid.

Men jag har tid, jag har bara tid. 

FullSizeRender.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Lite borta men ändå hemma

Jag håller sakteliga på att acklimatiseras i området som vi har kommit att kalla hem.

Hur det känns så här två månader efter flytten? Kort och gott bra. Superbra, faktiskt, alldeles över förväntan.

Eftersom jag har växt upp nära skogen, bredvid stora åkrar och i en idyllisk lantmiljö känner jag mig hemma i den här mer rurala miljön som ändå är förvånansvärt nära stad och civilisation.

Om jag hittar mig fram i mina nya hemtrakter?

Tja, sådär.

Det beror väl på vad man har planerat att hitta. Jag har bland annat hittat en massa små skogsstigar, mysiga alléer och lummiga gläntor. Och visst har jag hittat till biblioteket, gymmet och gymnasiet också, om än med lite ofrivillig fördröjning ibland.

Jag är kanske lite borta i mitt nya område ännu

men ändå är jag så väldigt mycket hemma.

Mysigt, eller hur?

Mysigt, eller hur?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En sådan dag

Jag inledde min dag med att försova mig fyrtio minuter.

Jag fortsatte den med att tappa en hel kopp te över hela kaffebordet och över den nya duken, som mina kolleger bara en dag innan hade skrutit på och berättat en rörande historia om.

Dagen fortsatte med regnköld, missförstånd, bråttomhet och dålig kommunikation. Släng in lite oljeklott på bästa jackan och en katastroffinne i örat så målar det upp en representativ bild över dagen idag. En sådan dag, ni vet.

Men den här dagen avslutades med en vårfest med fina, fina kvinnor som jag regelbundet har haft nöjet att träffas och umgås med under det här året.

Den avslutades med god mat och närande samtal. Som jag behövde det. Och, förstås, skratt. Alltid skratt med de här kvinnorna. Och liv. Så mycket liv i alla nyanser.

Nåd är att en sådan dag ändå kan bli en bra en.

En helt annan dag med helt andra människor. Också den en bra en. Också de bra sådana.

En helt annan dag med helt andra människor. Också den en bra en. Också de bra sådana.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Vad vi väljer att se

Det sägs att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det. 

Och det stämmer, det gör det med all säkerhet, men det är ändå ett väldigt cyniskt sätt att förhålla sig till det vi kallar livet.

Måste vi bli sjuka förrän vi kan glädjas över god hälsa? Måste vi förlora innan vi verkligen inser hur mycket vi älskade?

Nej, jag tror inte det.

Jag tror stenhårt att det går att öva upp förmågan att känna och uttrycka tacksamhet även utan förlustens närvaro. Jag tror inte att mörker är nödvändigt, för att vi ska lägga märke till ljuset.

Det handlar väl om att välja vad man vill se.

Och just idag väljer jag att se solsken, grönskande trädalléer och mina fina relationer som jag värderar så högt.  

Vad väljer du att se idag? 

Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.

Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.