fotografi

Genom min systers lins

Jag har en syster.

Hon är lik mig på många sätt men väldigt olik mig på många andra. Precis som en syster oftast är.

Hon har en talang för att fånga bilder, stunder, ögonblick på ett sätt som jag inte förmår. Därför låter jag henne få tala genom det här inlägget, genom hennes lins. En bild säger mer än tusen ord, och allt det där.

Alla bilder tagna av bästa syster Ebba Åström.

DSC03128.jpg
DSC03097.jpg
DSC03180.jpg
DSC03117.jpg
DSC03113.jpg
DSC03142.jpg
DSC03190.jpg
DSC03157.jpg
DSC03093.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En plats som den där

Vi bytte en sorts värme till en annan, mycket mer tryckande, sådan. Som tur var är samtliga utrymmen i södern utrustade med AC, och jag kan tycka att värmen här på hemmafronten är mycket mer beklämmande än den i Cypern.

Och Cypern ja. Pafos. Vilket ställe! Vårt enda mål med vår resa vara att få koppla av, koppla bort och bara njuta av solen och sällskapet tillsammans. Det målet uppfylldes alldeles utomordentligt väl. 

Det förundrar mig att så vackra platser finns på vår planet. Att samtidigt som jag går här, just här i Finland, går någon annan just där på en plats som är otroligt vacker. Att samtliga platser existerar samtidigt. Och det slår mig också: vår plats just här är också alldeles underbar vacker. Lummig, grön och frodig till skillnad från en stor del av övriga Europa.

Men.
Lite mera om en plats som den här vi nyss besökte. Pafos, varsågoda:

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.49.32.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.40.57.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.00.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.01.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.02 (1).jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.02.jpeg
WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.03.jpeg
En förmiddag tog vi en billig buss in till centrum av Pafos och ett shoppingcenter med namnet Kings Avenue Mall. Jag har aldrig gått i så många butiker som samtliga representerar min klädstil! Man skulle tro att det resulterade i en helt ny garderob men tvärtom blev jag för överstimulerad och kunde inte förmå mig att förnya. Kanske lika bra så.

En förmiddag tog vi en billig buss in till centrum av Pafos och ett shoppingcenter med namnet Kings Avenue Mall. Jag har aldrig gått i så många butiker som samtliga representerar min klädstil! Man skulle tro att det resulterade i en helt ny garderob men tvärtom blev jag för överstimulerad och kunde inte förmå mig att förnya. Kanske lika bra så.

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.04.jpeg
Skulle jag gifta mig igenmed samma man, förstås!) skulle det vara här!

Skulle jag gifta mig igenmed samma man, förstås!) skulle det vara här!

Och med den här vyn!

Och med den här vyn!

WhatsApp Image 2018-07-31 at 18.41.41.jpeg
Så här lyckliga efter alldeles undersköna dagar i vackra Pafos!

Så här lyckliga efter alldeles undersköna dagar i vackra Pafos!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Underbara påsk

Påsken går i rosa toner i mina föräldrars hus. Min mamma är en höjdare till inredare och varje gång vi besöker mitt barndomshems blir jag lika inspirerad. Min händiga far som gillar att fixa själv och är en mästare på att skapa nytt av gammalt har bland annat gjort det här fantastiska soffbordet av en gammal torpdörr - är det inte tjusigt!?

I övrigt har påsken förflutit på alldeles underbart för min del. Mycket familjetid, brädspel, lugn och ro. Alldeles för lite påskgodis för min smak, men det må åtgärdas under dagen. Jag är kortfattad idag men låter bilderna nedan tala för sig själv. Ha en fin påsk!

IMG_3036.JPG
IMG_3042.JPG
IMG_3043.JPG
IMG_3045.JPG
IMG_3064-2.JPG
IMG_3067.JPG
IMG_3054.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Upplopp och avkoppling

Den här stilla veckan har inte alls varit stilla hittills. Jag har haft många deadlines på arbetet och dubbeljobb tre av hela tre arbetsdagar. Men det har varit ett upplopp och alla upplopp slutar med att man kommer i mål. Så också jag. Nu blir det rejält med avkoppling resten av veckan.

Jag ska bland annat uthämta två pinfärska böcker från biblioteket som jag har reserverat. Bland annat Fredrik Långs senaste roman Basim, min kära. Jag har tidigare läst Långs Flickorna på Nappari och blev stormförtjust i både boken och författarskapet (rekommenderas åt Jane Austen-läsare som ändå gillar lite mer tempo och inte lika mycket utdragenhet som Austens). Basim, min kära är däremot av helt annat art då den behandlar Israel-Palestina situationen med brevromanen som genre. Det blir intressant och tankeväckande påskläsning.

Dessutom har jag reserverat Karin Wahlbergs senaste roman i serien om lasarettet, Lätta ditt hjärta. Den här serien har jag följt med ända sedan den första boken kom ut 2013. Serien kretsar kring ett lasarett i Sverige på 1950-talet då polioepidemin härjade i hela Europa. Det är en roman rik på mångbottnade karaktärer vars liv i mindre eller större utsträckning kretsar kring lasarettet. Nu är det länge sedan jag läste den andra romanen, så jag tror jag får ta en snabbtitt i de tidigare böckerna innan jag lägger händerna på den här tredje delen. 

Nu tar jag påsklov (men uppdaterar här på bloggen, förstås!)

Hur ålderdomstecken är väl inte det att de enda bilderna jag har på min telefon är vackra naturbilder. Sorry not sorry!

Hur ålderdomstecken är väl inte det att de enda bilderna jag har på min telefon är vackra naturbilder. Sorry not sorry!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Till det indigoblå

Det känns så overkligt att det i en annan del av världen, precis just nu, är hur galet varmt och härligt sommarväder som helst.

Det är ändå en väldigt hoppfull tanke, speciellt de dagar då jag försöker cykla hem från jobbet i snöslask och oväder. Att då veta att solen skiner och värmer någon annan människas hud just nu är tröstande.

I dag har jag tänkt på den senaste gången jag upplevde tropisk sol, det var i Igrane, Kroatien 2015. Några glimtar från den resan här, var så goda:

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Fångad på bild

Trots att jag fotograferar mer, och mer regelbundet nu än vad jag någonsin har gjort tidigare och på så sätt har massor av bilder från nutid så finns det något sällsynt vackert i gamla foton. Är det här ett mätbart faktum som beror på den lite korniga kvaliteten på gamla bilder? Eller beror det på att fotografier har ett nostalgiskt värde, ett värde i att det är en bild från en svunnen tid? Jag vet inte men det ligger något magiskt i bilder från förut.

Här är en minimindy kanske år 1996 eller 1997? 

Här är en minimindy kanske år 1996 eller 1997? 

Ett av mina mål för år 2018 är att fotografera mera. Och inte bara matbilder utan också fånga människor, fånga naturen, fånga det vardagsvackra. Jag har lyckats helt okej med det under den tid som hittills har förlöpt, men jag märker att jag under en vanlig vardag sällan kommer att tänka på att plocka fram telefonen och föreviga det jag ser. Jag har också börjat experimentera lite mer med vinklar och kompositioner och med att redigera bilder, men det är tur ändå att jag har en mängd släktingar och vänner som är så mycket bättre på det där än jag.

Men 2018 hej, om jag sku bli lite bättre på att fotografera!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

I rörelse

Den här arbetsveckan går i resandets tecken. Mitt jobb tar mig till spännande nya ställen dit jag inte annars skulle bege mig. Jag har fått se härlig arkitektur, träffa fina människor, jag har gått på min första Runebergsfest, känt mig som Anastasia under kristallkronor och blivit inspirerad, så inspirerad.

Jag har börjat fånga ögonblicksbilder. Här är några från min senaste resa:

sunlight-blogg.jpg
ljuskrona-blogg.jpg
pori-blogg.jpg

Jag har tänkt på hur lätt ett nytt tillstånd blir ett normaltillstånd. Eller att säga att ett byte av tillstånd sker lätt är kanske fel uttryckt, men det blir det förr eller senare. När jag var heltidsstuderande tyckte jag att det var alldeles för mycket att har två föreläsningar på en dag. Jag tyckte det var orimligt att sluta klockan 17, och att ha regelbunden väckning klockan 05:45 var otänkbart inom ramen för min studierutin. Nu har jag en ny vardag med nya rutiner, och äntligen börjar jag känna mig van med min nya vardag (som inte helt stämmer överens med det scenario jag nyss målade upp).

För det handlar om perspektiv och referenser, om att vänja sig så att det nya blir det vanliga. Och till sist reagerar man inte på det som tidigare hade verkat otänkbart, orimligt och alldeles omänskligt. Ibland ser jag på någon med många bollar i luften  och tänker "Wow! Hur gör hon det?". Men kanske det ofta handlar om att vänja sig med det nuvarande tillståndet. Andra gånger handlar det mer om dårskap och brist på gränser och självbehärskning. Men det är en helt och hållet annan diskussion. En annan viktig aspekt att beakta, är ju också att vi alla har helt olika uppfattning om vad som är rimligt, vad vi orkar med och vad vi är kapabla till.

Som ni märker är det några halvtänkta tankar som jag delar med mig av i dag. Just nu är mina tankar i rörelse, liksom jag. Men häng med i varje fall. Det kan bli riktigt spännande att se vart vi hamnar.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Nedslag i telefonbilder

Mitt telefonminne är ständigt fullt vilket gör att jag med jämna mellanrum är tvungen att gå igenom bilder och övrigt, i jakt på sådant som går att radera eller flytta över till en extern hårddisk. Innan jag gör det vill jag dela med mig av några godbitar ur mitt bildflöde på telefonen.

Bild från februari 2016. Vårt fadderbarn Sibel och jag på hennes dop i februari 2016. Hennes fina mors blogg hittar ni  här .

Bild från februari 2016. Vårt fadderbarn Sibel och jag på hennes dop i februari 2016. Hennes fina mors blogg hittar ni här.

Bild från mars 2016. Samuels lyxmorgonmål-på-säng. Skulle inte sitta fel imorgon.

Bild från mars 2016. Samuels lyxmorgonmål-på-säng. Skulle inte sitta fel imorgon.

Bild från juni 2016. Idyllen ja. Min pappas mästerverk. Gäststugan  torpet  i sommarsken

Bild från juni 2016. Idyllen ja. Min pappas mästerverk. Gäststugan torpet i sommarsken

Bild från november 2016. Obligatorisk flygplansbild. Vi flög från Åbo till Vuokatti. Att se solen efter veckor av kaamosmörker var ett välbehövligt underverk.

Bild från november 2016. Obligatorisk flygplansbild. Vi flög från Åbo till Vuokatti. Att se solen efter veckor av kaamosmörker var ett välbehövligt underverk.

Bild från Åbo, december 2016. Någon vecka innan vi flyttade. Jag minns hur nostalgisk och vemodig jag kände mig i det här skedet av åboslutspurten.

Bild från Åbo, december 2016. Någon vecka innan vi flyttade. Jag minns hur nostalgisk och vemodig jag kände mig i det här skedet av åboslutspurten.

Bild från december 2016. Vi "spelade sällskapsspel" i Torpet, mina syskon, svägerskan, Samuel och jag. I verkligheten skrattade vi ihjäl oss medan vi planerade hur vår mors juluppdrag. I 19 år har hon planerat juluppdrag åt oss på julaftonsmorgon, nu var det ombytta roller. Mer om det i ett inlägg i december!

Bild från december 2016. Vi "spelade sällskapsspel" i Torpet, mina syskon, svägerskan, Samuel och jag. I verkligheten skrattade vi ihjäl oss medan vi planerade hur vår mors juluppdrag. I 19 år har hon planerat juluppdrag åt oss på julaftonsmorgon, nu var det ombytta roller. Mer om det i ett inlägg i december!

Bild från december 2016. Min Samuel och jag på väg på ugly sweater party!

Bild från december 2016. Min Samuel och jag på väg på ugly sweater party!

Bild från december 2016. Min sista KDC show. Hjärtesorg och översvallande tacksamhet.

Bild från december 2016. Min sista KDC show. Hjärtesorg och översvallande tacksamhet.

Bild från april 2017. Mina syskon, ingifta och jag klädde ut oss till sjukvårdspersonal på påsk. Vi reste runt i ambulansen (mina föräldrars amerikanska minivan) och underhöll nära och kära. Allt sådant tokigt med de här typerna.

Bild från april 2017. Mina syskon, ingifta och jag klädde ut oss till sjukvårdspersonal på påsk. Vi reste runt i ambulansen (mina föräldrars amerikanska minivan) och underhöll nära och kära. Allt sådant tokigt med de här typerna.

Bild från mars 2017. Att jag får dela allt det här med honom. ❤

Bild från mars 2017. Att jag får dela allt det här med honom. ❤

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Jag dansar genom livet

Jag är en dansare.

Det är självklart för mig. Ändå känns det vulgärt att uttrycka det sådär alldeles givet, utan vidare förbehåll eller bisatser eller parenteser. Det är faktiskt först för ett par år sedan som jag vågade säga det högt, på det där naturliga och självklara sättet. Förr sade jag "Jag dansar" eller "Jag håller på med dans". Men det är en stor skillnad på att intressera sig och ägna sig åt något, och att vara något. Att ha dans som en hobby är en sak, att vara en dansare en helt annan.

dansbild2-blogg.jpg

Jag har aldrig utbildat mig till dansare per se. Jag har inte dansat balett sen jag var 3, inte heller studerat nutidsdans vid något konservatorium. Jag har inget intyg eller diplom att skylta med. Det är därför jag har dragit mig för att säga att jag är en dansare. Det känns ofinländskt att hävda sådant om sig själv utan något konkret bevis på det. Jag antar att jag är påverkad av vårt byråkratiska land där allt ska finnas svart på vitt. På gott och ont.

Men likväl är jag en dansare. Det är en del av min natur. Det är vem jag är. Jag behöver inte ett intyg, jag behöver inte en utbildning. Jag kan inte sitta still när musik spelas, jag tänker i koreografier eller som uttrycket lyder "My heart beats in 8 counts".

dansbild3-blogg.jpg

Jag älskar att dansa, för dans kombinerar tre element som jag gillar både enskilt, men framför allt i kombination. De här tre elementen är musikalitet, känslor och fysisk träning. Eftersom musiken också är en enorm del av mitt liv känns det naturligt för mig att uttrycka musiken i rörelser; att hitta de där små effekterna i musiken och ge dem en fysisk gestalt. När musiken och rörelsen smälter samman bildas en dynamik och en oförenlig enhet. När det görs väl är det fantastiskt. 

En av fördelarna med att dansa är möjligheten att uttrycka känslor och sinnesstämningar. Dans och drama går väldigt hand i hand i det här avseendet. I dansen kan alla sorters känslor uttryckas. Både känslor som man själv upplever för stunden, men likaväl känslor som man aldrig har känt, få gehör. Vissa sånger och sångtexter kan vara mitt i prick i ens liv, och hur mycket mer levandsgörs inte texten om man också får uttrycka den med sin kropp. Dansen ger känslor rum.

dansbild1-blogg.jpg

Och förstås, den fysiska träningen. Jag njuter av att träna, men tycker att monotona träningspass såsom att promenera och springa kan bli enformigt i slutändan. Dans är en väldigt varierande träningsgren som kräver mycket av dansaren. Balans, koordinationsförmåga, explosivitet, statisk styrka och vighet för att nämna några. Och det bästa med ett svettigt danspass är att man sällan märker hur hårt man tränar förrän dagen efter då man vaknar upp med skön träningsvärk. 

Alla bilder är från när jag dansade i KDC i Åbo. 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Sommaren anno 2017

Vad minns jag efter sommaren 2017?

Jag minns Sverigeresan, som officiellt avslutade min peffanvår och inledde min sommar. Jag minns min syster Ebbas och Samuels kusin Emmis studentfest, lägerveckor i Pargas där jag jobbade som sånglärare, ett vackert bröllop i juni, övningar inför och verkställande av keikkor (gigs eller spelningar på svenska) i mängd och parti och midsommarfirande förstås. Jag tog en stilla vecka i slutet på juni, då jag varvade ner och tog tag i det där som man inte riktigt hinner eller orkar med under vardagen. Jag minns den fina 80-årsfesten. Och jag minns den vackra bröllopsdagen med min Samuel. 

Jag minns, med sällsyn nostalgi, sommarens Kokkola Cup. Jakobs Dagar flöt mig lite förbi, men visst hann jag med några Jakobstadsbesök i år också. Jag minns den härliga tjejdagen (i brist på möhippa i år) med brunch, baseball, brudar och burgare. Jag minns återföreningen med min Maja och hennes Martin. Jag minns många fotbollsmatcher på läktaren, och jag minns att umgås med våra Umesvenskar fina Lina med Staffan och deras härliga dotter, och vårt fadderbarn, Sibel. 

Jag minns en fartfylld sommar då vi nötte riks8 som aldrig förr. Jag minns svettiga minuter (timmar blev det verkligen inte) på vår balkong och jag minns att jag hann läsa alla de där böcker jag länge suktat efter.

Jag minns min sommar med glädje.

Jag och min Samuel firade två år den 18 juli.

Jag och min Samuel firade två år den 18 juli.

Baseballspel vid Rödsö Park.

Baseballspel vid Rödsö Park.

Badbrudar på väg och svalka sig efter intensivt baseball och fotbollsspel. En riktigt goals kväll!

Badbrudar på väg och svalka sig efter intensivt baseball och fotbollsspel. En riktigt goals kväll!

Nostalgin i och med Kokkola Cup. Härliga kids som lirar boll.

Nostalgin i och med Kokkola Cup. Härliga kids som lirar boll.

Fina brudar beundrar båtar.

Fina brudar beundrar båtar.

En härlig panoramabild fotad av min Samuel.

En härlig panoramabild fotad av min Samuel.

Kaffe med utsikt. På en bortglömd strand någonstans i Korsholm.

Kaffe med utsikt. På en bortglömd strand någonstans i Korsholm.

Mycket chill vid föräldrarnas "Torp". Någon dag ska jag göra ett inlägg om det här mästerverket.

Mycket chill vid föräldrarnas "Torp". Någon dag ska jag göra ett inlägg om det här mästerverket.

Mycket mumsigt i sommar. Bland annat det här goda vid Vasatorg. 

Mycket mumsigt i sommar. Bland annat det här goda vid Vasatorg. 

KeikkaMindy (och photobomb Ebba) i bilen på väg på gig!

KeikkaMindy (och photobomb Ebba) i bilen på väg på gig!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.