kreativitet

Varför inte?

Igår fick jag fira två kvinnor och deras nya businesslokal där magic will happen.

Deras oräddhet och mod inspirerar mig, deras handlingskraft och förmåga att tänka utveckling och expansion gör dem till sanna förebilder för mig. Jag vet med säkerhet att de är det för många andra.

Idag har jag också haft förmånen att spendera min förmiddag med en annan kvinna som jag ser upp till. En kvinna som sprudlar av kreativa idéer och som alltid har något spännande projekt på gång. En sann entreprenör.

Jag tänker, om vi nu en gång har en förmåga som samtidigt resonerar med våra personliga intressen. Om vi nu en gång tror på vår kompetens och vet att andra människor har både nytta och glädje av våra tjänster —

varför skulle vi inte göra business av det?

Från dagens brunch med en av dessa kvinnor

Från dagens brunch med en av dessa kvinnor

Och från gårdagens härliga evenemang, här med min bror Max. Och en jordgubbe.

Och från gårdagens härliga evenemang, här med min bror Max. Och en jordgubbe.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Skapa nytt

Då jag var liten var en av mina många drömmar att en gång spela in egen musik. 

Jag fick smak för det redan i tidig ålder. 

Med hjälp av vår radio spelade jag in låtar som jag hade gjort, bestående av texter jag hade skrivit till de färdiga melodierna på vår keyboard. Alla de här godbitarna samlades på en C-kassett och hade, den inte alls klyschiga, titeln ”Tillsammans”. 

C-kassetten, har jag lyckligtvis i säkert förvar än idag (vilken guldgruva!). Och jag kan berätta att den innehåller hitlåtarna ”Vad har du för gemensamt här” samt ”Lysande strå”.

Idag är de tekniska förutsättningarna helt annorlunda än för tjugo år sedan, och dagen idag har jag spelat in sång och skapat nytt tillsammans med min bror i hans hemmastudio.

Det må låta ålderdomligt för alla millenialkids därute (inklusive mig själv) men woah vad mycket bra grejer man kan göra med teknik bara i sitt eget hem!

Det har alltså varit en kreativt skapande dag idag, en utmärkt sådan.

Så håll utkik efter ny musik nära dig inom obestämd framtid!

kp15738web.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Ett år med bullet journal

I ett år har ju nu ägnat mig åt bullet journal-metoden.

Jag har tidigare skrivit om bullet journal, eller bujo, här på bloggen. Bland annat i ett introduktionsinlägg där jag gjorde en recension efter en månad (läs här) eller ett inlägg då jag återupptäckte nyttan med bujo i våras (läs här).

Min första bujo anteckning gjorde jag i oktober 2017, alltså ett år sedan. Därför tänkte jag nu dela med mig av en ettårsrecension. Det här inlägget är perfekt för dig, om du är nyfiken på bujo och kanske överväger att börja!

bujo8-blogg (1).png

FÖRDELARNA MED BULLET JOURNAL

Den största fördelen med bullet journal är att allt är samlat på ett ställe. Jag har minskat användningen av post it-lappar rejält sedan jag började använda bullet journal. En gärning för miljön!

Jag har mer koll på mina dagar. Just nu planerar jag så, att jag å ena sidan har en spalt med saker som jag bör göra under dagen. Därutöver har jag också en spalt på hur jag kan strukturera upp min dag så att jag hinner med allt.

Bullet journal är också ett ställe för att få utlopp för kreativitet. Jag är inte så jättebra på att rita och teckna, men i min bullet journal får jag på ett hämningslöst sätt ge utlopp för det finmotoriska plottrandet (rita, skriva, doodla) som jag annars inte får utlopp för. Och ingen kommenterar eller kritiserar.

Jag kan modifiera min bujo efter hand. Det här är en av mina favoritfunktioner med en bujo! En vanlig kalender styr med sina klockslag och sin strikta, regelbundna layout . Med en bujo får jag bygga upp veckoöversikten precis hur jag vill. Det här fungerar speciellt väl för mig eftersom jag sällan är bunden av tiden, utan snarare har deadlines att jobba mot.

bujo9-blogg.jpg

NACKDELAR MED BULLET JOURNAL

Att använda en bujo kräver mer tid än om du har en färdig kalender. Det förutsätter att du själv skriver in månad för månad, vecka för vecka, dag för dag. Om du inte har den här tiden, eller tycker det är onödigt att uppfinna hjulet själv, är bujo kanske inget för dig.

Ibland fungerar inte en viss mall som du har skapat. Jag har någon gång använt ett veckouppslag som bara framkallade gråa hår och frustration. Veckouppslaget fungerade inte för att den a) inte inrymde alla punkter jag ville skriva per dag och den b) gjorde att jag skrev in rätt saker på fel dag. Den var så oöverskådlig och råddig [stökig] och veckodagarna hoppade hipp som happ. Nej, det var ett dåligt veckouppslag.

Det blir inte alltid så snyggt. När jag ser hur fina grejer människor åstadkommer i sina bujon blir jag ibland lite modfälld. Också fastän jag ibland försöker kopiera exakt vad någon på pinterest har gjort blir min version inte alla gånger lika snygg. Och det får jag leva med.

Ett av mina tidigaste veckouppslag. Inte det finaste men jag har lärt mig vad som funkar och vad som inte gör det för mig!

Ett av mina tidigaste veckouppslag. Inte det finaste men jag har lärt mig vad som funkar och vad som inte gör det för mig!

LÄRDOMAR EFTER ETT ÅR MED BULLET JOURNAL

Learning by doing. Ingen är expert från start och jag hade faktiskt ingen aning om hur jag skulle börja min bujo-karriär. Det finns emellertid massvis med idéer och praktiska tips på internet, och kul är det att se att jag hela tiden förfinar och anpassar bujo-tekniken så att den passar för mig.

Alltid går det inte som på Strömsö och ibland blir något som jag visionerat fram inte alls så bra i slutändan. Men det är okej!

Det är viktigare att det är funktionellt, inte fantastiskt fint.

Blev du nyfiken på att börja använda bullet journal? Eller använder du dig kanske redan av en? Dela med dig av frågor, tips och kommentarer!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Rum för kreativitet

Jag har ett häfte.

Jag har alldeles nyss införskaffat det här häftet, och idag har jag invigt det.

Det här häftet har ett enda syfte: att samla spontana tankar och ord som alldeles oförhappandes kommer till mig under dagen. Det är ett häfte, vars innehåll jag inte ämnar visa för någon, men det är ändå inte som en dagbok, eller tja kanske det, men på många sätt inte.

Det här är mitt ställe för mig att samla min kreativitet.

Mitt skrivande blir lätt begränsat till mitt jobbskrivande och mitt bloggskrivande. Men båda de här skrivkontexterna är offentliga, öppna för opposition.

Jag behöver ett rum där mitt skrivande inte kan bli granskat och kritiserat. Jag vill ha ett rum där min kreativitet bara får… vara.

Och för just det här ändamålet köpte jag det här häftet.

WhatsApp Image 2018-09-11 at 15.28.57.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bakom skärmen, några betraktelser

För en vecka sedan firade jag att jag har bloggat stadigt i ett år; får jag dela några betraktelser om bloggskrivandet så här långt på vägen?

Jag har uppnått mina mål
Mina mål för mitt första bloggår var att skriva regelbundet, med ett inlägg om dagen som linje. Det har jag lyckats väl med; endast en handfull dagar har jag inte publicerat något alls. Jag har också haft fina samarbeten med företag och författare som jag gärna understöder, och så har jag också hittat en publik att skriva för.

Jag börjar hitta mitt bloggjag
Jag är väldigt mån om att överväga vad jag skriver och vad jag publicerar. Jag har vissa riktlinjer som jag följer, och jag upplever att jag har lyckats med att hitta ett sätt att skriva som är personligt utan att det blir för intimt.

Jag har utvecklat mitt skrivande
Det regelbundna skrivandet har gjort att jag har börjat ta mera risker. Jag har vågat experimentera med språket, och känner mig nu alltmer bekväm i mitt skrivande. Min tröskel för att skriva har blivit mycket lägre i och med att jag bloggar regelbundet, och redan det (bristen på skrivkramp) är en utveckling i sig.

Snälla, snälla ni
Jag måste erkänna att jag var lite rädd att börja blogga igen (läs mer här). Att blogga är att blotta en del av sig själv, oavsett hur utvald och avgränsad den delen är, och ni som läsare har makten att krossa och förgöra. Jag har emellertid inte fått in en enda hatkommentar och det är jag ödmjukt tacksam för. Tack, tack snälla ni!

Foto: Sofia Ylimäki Photography

Foto: Sofia Ylimäki Photography

Blogginläggen dyker upp. Alltid.
Jag har en plan för mina blogginlägg som jag följer... hyfsat. Ibland har jag ändå ingen som helst aning om vad jag ska skriva när jag sätter mig ner framför datorn. Men orden kommer, inläggen kommer, bara jag slappnar av och väntar in. Det här har gjort att bloggandet inte alls är en stressfaktor för mig, snarare ett sätt att processa det som jag inte har hunnit tänka på tidigare under dagen.

Nya riktningar
Inför det här bloggåret har jag några nya idéer och tankar som jag så småningom tänker implementera här i min blogg, och jag ser fram emot att få börja på med några nya bloggprojekt.

Och till sist:

Det är helt sjukt kul
Skulle det inte ge ett enormt utbyte skulle jag inte spendera så mycket tid på mitt bloggande som jag de facto gör. Jag hoppas att du också upplever att min blogg ger dig ett utbyte i någon form.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det som varit

Ja sommaren är kort
och så var det det där med vädret.

Men vad gör väl det när jag ändå är en innekatt av rang och älskar allt som har med böcker, sällskapsspel, film, dämpad belysning, levande ljus och regnsmatter att göra.

Jag är inne på min sista arbetsvecka innan semestern och planerar och förbereder för examensfest så det är mycket på gång. Därför låter jag bilderna nedan få tala för sig.

Familjechill i Rödsö på midsommarafton

Familjechill i Rödsö på midsommarafton

Trivial Pursuit som jag inte vann i.

Trivial Pursuit som jag inte vann i.

Morgonkaffe ur legendariskt skön kopp på terrassen.

Morgonkaffe ur legendariskt skön kopp på terrassen.

Midsommarkväll med vänner och fantastiskt god pavlova av Amanda

Midsommarkväll med vänner och fantastiskt god pavlova av Amanda

Och att vakna upp på landet. Men inte alls så skönt som det ser ut på bild.

Och att vakna upp på landet. Men inte alls så skönt som det ser ut på bild.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

För att illustrera

Ifall ni läste mitt inlägg från igår och fortfarande inte tror mig:

“Hjärnan känner inga tempus. Det den har längtat efter har den redan haft. Språnget sker när vi inte vill förlora den framtid vi redan känt.”
“Varje gång hon kommenterade något blev det stumt. Hugo följde aldrig upp det Ester sa. Ester följde alltid upp det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom.”
Det är inte värt det, kände hon.
Det är alltid värt det, tänkte hon.
Och oavsett vilket kan jag inte avstå, tänkte hon och kände hon
Det hon definitivt inte fick göra nu var att utsätta sig för ångesten i att skicka ett sms på vilket det inte kom något svar. Ångesten över uteblivna svar var något de som skapade sms och mejl inte kunde föreställt sig. Eller också saknade de den sortens inlevelseförmåga. Det brände i fingrarna efter att sms:a och få lättnaden det innebar att skicka iväg något, som höll i sig under minuterna som följde när man fortfarande kunde hoppas på ett svar. Hon höll flera gånger i telefonen och började skriva ett meddelande, men raderade varje gång och la den långt ifrån sig.

Samtliga citat ovan från Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande. 

Om ni inte fattat än: läs den!

Inte alls  Egenmäktigt förfarande.  Snarare en bok av John Green

Inte alls Egenmäktigt förfarande. Snarare en bok av John Green

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Rum för skönhet

I dagens samhälle där orden effektivitet och produktivitet är ledord, och där olika föremåls och verksamheters nyttofunktion är det väsentliga, är det ibland svårt att argumentera för det skönas rum i vår tillvaro. Jo visst ska de flesta nyttoprylar också idag ha en estetisk dimension, men jag talar om den långsamma läsningens, filmklassikernas och bildkonstens allt krympande rum i dagens nyttosamhälle.

Mina försök till att uppmuntra till skönlitterär läsning möts inte sällan av ett: "Nä jag vill lära mig något när jag läser"; och således marginaliseras den skönlitterära läsningen till förmån för "nyttoläsningen" som då må vara populärvetenskap eller biografier. Nu menar jag inget illa om de här genrerna, men inte sällan vill jag möta de här kommentarerna med ett: "Så man lär sig inget av att läsa skönlitteratur?".

Vi behöver vetenskap och populärvetenskap, vi behöver läsa biografier, känna till vår historias viktiga händelser och ha kunskap om vad som händer i vår samtid. Men jag vill också hävda att vi behöver estetik. Men vi behöver skapa rum för skönhet. Och vi behöver göra det med stor envishet, just på grund av att det rummet ständigt krymper.

Nej, jag tror inte att vi automatiskt blir bättre människor av att läsa skönlitteratur, och jag tror inte att vi kan lösa alla världens problem genom att rota fram VHS:kassetter med filmklassiker. Men jag tror absolut inte att det skadar att göra det. Och jag tror absolut inte att det är en förlust att bredda sina horisonter eller enbart njuta av långsamhetens lov. Jag tror tvärtom att det är viktigt med en ordentlig motvikt till samhällets slungande centrifugalkrafter.

I mitt jobb blir jag ständigt mer övertygad om hur viktig konsten är. L'art pour l'art - konst för konstens egen skull. När samtidsmänniskan ges möjlighet att i lugn och ro ta till sig, diskutera och ägna sig åt det sköna och vackra i livet händer något. På riktigt. Skönhet tilltalar människan på ett så grundläggande plan. Men det är så sällan vi mellan möten, motionspassen och matlagningen får tillfälle att ostört ägna oss åt det sköna, att vi sorgligt nog har blivit riktigt dåliga på det (upp med handen alla som känner att tröskeln till att välja boken över netflix är oerhört hög).

Men låtom oss inte låta det stoppa oss, för vi behöver skapa rum för skönhet.

BOKET-Blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Med slutna ögon

Igår hade jag förmånen att ta del av en alldeles underbar konsert. Det är få saker som är lika njutningsfullt som att i ro få luta sig tillbaka och totalt stänga ut allting annat förutom de sköna, samstämmiga ljud som musikerna och sångarna producerar.

Ja, det är faktiskt få saker som är lika underbart som att insupa de ljud som uppstår när musiker -oerhört skickliga musiker! - gör sin grej. Då behöver ingen i publiken spänna sig och bekymra sig för hur (eller om) sångaren kommer att klara av det höga partiet, eller vara nervös å pianistens vägnar och oroa sig för om hen kommer att klara av att spela det krävande stycket. Nej, utan då någon verkligen är skicklig behöver man inte vara på helspänn utan får helt och totalt slappna av och bara ta in det ljuvligt låtande.

Jag satt där i kyrkbänken och var tvungen att sluta mina ögon. Jag är väldigt visuell till min inlärning, och bearbetar synintryck i stor omfattning. Det kan ofta innebära att mina ögon kan fastna för något som jag ser, och jag kan koncentrera mig på det i större utsträckning än andra sinnesintryck. På en konsert kan det här leda bort fokus från musiken. Därför ville jag ta in konserten till stor del endast med öronen, och således ta in det verkligt väsentliga. Och när jag slöt mina ögon blev musiken levande på ett helt annat sätt. Den stora kören var inte längre en samling av människor i olika åldrar och med olika utseenden, utan när jag blundade var det en enda, men paradoxalt nog ändå mångstämmig, röst som fick taket att lyfta och mitt hjärta att skälva.

Med slutna ögon blev musiken vatten; stundvis vågor som dök, forsade, strömmade och lekfullt utforskade, stundvis sel som stilla och mjukt smekte sin väg framåt. Ibland var musiken nyckfull och dynamisk som vinden till havs, och andra gånger byggdes den långsamt upp med tydliga föraningar om tilltagande styrka, precis som himlen mörknar innan en storm bryter ut.

mindysjunger.jpg

Ja, upplevelsen var så mäktig med slutna ögon. Det är häftigt hur musik kan ta nästan konkreta uttryck för ens inre syn när man sluter ögonen. Du borde testa det någon gång!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Underbara påsk

Påsken går i rosa toner i mina föräldrars hus. Min mamma är en höjdare till inredare och varje gång vi besöker mitt barndomshems blir jag lika inspirerad. Min händiga far som gillar att fixa själv och är en mästare på att skapa nytt av gammalt har bland annat gjort det här fantastiska soffbordet av en gammal torpdörr - är det inte tjusigt!?

I övrigt har påsken förflutit på alldeles underbart för min del. Mycket familjetid, brädspel, lugn och ro. Alldeles för lite påskgodis för min smak, men det må åtgärdas under dagen. Jag är kortfattad idag men låter bilderna nedan tala för sig själv. Ha en fin påsk!

IMG_3036.JPG
IMG_3042.JPG
IMG_3043.JPG
IMG_3045.JPG
IMG_3064-2.JPG
IMG_3067.JPG
IMG_3054.JPG
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.