vardagsglädje

Min junimånad

Jag blev inspirerad av Lindas mysiga blogg att göra en liten tillbackablick på junimånad genom telefonkameran (kul att jag specificerar att foton är tagna genom telefonkameran, för det antyder att jag äger en annan kamera att ta kort med. Det gör jag nämligen inte).

Jag glömmer allt som oftast att fotografera det vardagsvackra i mitt liv, men som tur är jag ändå rätt så bra på att njuta av det i alla fall. Ibland är jag också helt okej på att fånga det på bild.

Här är min junimånad i bildformat, var så goda.

IMG_6122.JPEG

Juni inleddes starkt med skön sommarlovsvibe å alla skolelevers och gymnasiestuderandes vägnar. Det firade vi med studentkalas i Kronoby och jag tog en trött bilselfie bara för att jag kunde.

Måndagen därefter embejsade jag regnet och njöt av den lummiga grönskan i mina hemkvarter på cykel. Påbörjade också ett kul träningsprojekt!

IMG_6126.JPEG
IMG_6129.JPG

Junimånad bjöd som sagt på en del regnväder men jag måste erkänna att jag njuter till fullo av regnets kravlöshet. En bok på soffan under filten är komponenter till en genomhärlig dag. Sådana har jag avnjutit i tid och tid i juni.

I juni blev vi också med grill! Sommarmatlagningen känns med ens så mycket trevligare. Två personer i hushållet Svenlin var mycket nöjda, den andra ändå snarare extatisk.

CD64B061-3945-4E49-8242-C9A9FEC045E5.jpg
IMG_6155.JPG

Juni är en sommarmånad, och sommarmånad innebär spelningar. En stormig fredagkväll pallrade min bror och jag oss till Karleby för övning. Alltid lika kul att spela med mitt bästa gäng! Och kolla in vilken snygg keikkabil vi har numera!

IMG_6157.JPG

Utflykter hör min sommar till.

En händelselös lördag bilade därför Samuel, Linn, Max och jag iväg till världsnaturarvet i Björköby helt enkelt för att äta deras formidabla laxsoppa (också för att promenera längs vandringsleden, uppleva naturen och njuta av kaffe i det fria etc. men mest soppan!)

IMG_6164.JPG
IMG_6161.JPEG

Min midsommar var lugn och fin.

Jag förhåller mig egentligen lite avigt mot tillfällen där festligthet och glädje ska krystas fram, om inte av naturlig vilja så med forcerat tvång. Jag förespråkar hellre det spontana vardagsvackra.

Men visst blev det en midsommar med vissa av dess nödvändiga komponenter. Och visst var det komponerat av ytterst lämplig litteratur.

IMG_6212.JPEG

Juni har också varit en härlig fotbollsmånad.

Inte nog med att min Samuel har börjat spela fotboll mer aktivt i juni så har hela två fotbollsturneringar på TV underhållit oss om kvällarna. Dessutom har vi hejat på vårt eget Vasalag VPS. Inte med särskilt mycket framgång dock.

IMG_6193.jpg
IMG_6199.jpg

Fest!

Min goda vän Sofia firade pedagogie magister och jag och min Samuel firade årsdag. God mat, bra typer, trevligt program. Vackert så.

IMG_6181.jpg
IMG_6182.jpg

Och så har jag varit till Portugal på en sista arbetsinsats innan min semester tog vid. Jag har bombarderat er med bilder redan, men här kommer ännu några från den fotogeniska staden Lissabon.

Nu är det juli och jag har semester! Flott!

IMG_6337.jpg
IMG_6314.jpg
IMG_6330.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Utan plan, inte planlös

Vet du var du har varit? Vet du vart du är på väg?

När jag blev student visste jag endast att jag ville bli modersmålslärare. Att jag ville forska var något som jag hade tänkt på, men tanken började på allvar gro i mig när jag väl började studera och på allvar kom i kontakt med det akademiska för första gången.

Jag visste också att jag ville ägna mig åt musik, dans och kreativt skapande. Jag har alltid velat inspirera, alltid velat skriva, alltid velat dela med mig av mitt kreativa jag. Likaså, har jag alltid vetat att jag vill vara omringad av böcker, både professionellt och privat.

Jag trodde inte att det fanns en utbildning - ännu mindre ett yrke - där jag kunde kombinera alla dessa. Jag trodde inte att jag skulle hitta en vardag där allt det här var möjligt.

Jag hade ingen plan, men ändå virrade jag inte planlöst omkring.

Tänk att jag får göra allt det här samtidigt.

Tänk att jag inte ens visste att det var möjligt för bara några år sedan.

Tänk om jag hade vetat hur bra allting kan bli, trots att jag saknade plan.

Mitt studentfoto för flera år sedan. Foto av bästa Sofia Ylimäki Photography

Mitt studentfoto för flera år sedan. Foto av bästa Sofia Ylimäki Photography

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En sådan dag

Jag inledde min dag med att försova mig fyrtio minuter.

Jag fortsatte den med att tappa en hel kopp te över hela kaffebordet och över den nya duken, som mina kolleger bara en dag innan hade skrutit på och berättat en rörande historia om.

Dagen fortsatte med regnköld, missförstånd, bråttomhet och dålig kommunikation. Släng in lite oljeklott på bästa jackan och en katastroffinne i örat så målar det upp en representativ bild över dagen idag. En sådan dag, ni vet.

Men den här dagen avslutades med en vårfest med fina, fina kvinnor som jag regelbundet har haft nöjet att träffas och umgås med under det här året.

Den avslutades med god mat och närande samtal. Som jag behövde det. Och, förstås, skratt. Alltid skratt med de här kvinnorna. Och liv. Så mycket liv i alla nyanser.

Nåd är att en sådan dag ändå kan bli en bra en.

En helt annan dag med helt andra människor. Också den en bra en. Också de bra sådana.

En helt annan dag med helt andra människor. Också den en bra en. Också de bra sådana.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Vad vi väljer att se

Det sägs att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det. 

Och det stämmer, det gör det med all säkerhet, men det är ändå ett väldigt cyniskt sätt att förhålla sig till det vi kallar livet.

Måste vi bli sjuka förrän vi kan glädjas över god hälsa? Måste vi förlora innan vi verkligen inser hur mycket vi älskade?

Nej, jag tror inte det.

Jag tror stenhårt att det går att öva upp förmågan att känna och uttrycka tacksamhet även utan förlustens närvaro. Jag tror inte att mörker är nödvändigt, för att vi ska lägga märke till ljuset.

Det handlar väl om att välja vad man vill se.

Och just idag väljer jag att se solsken, grönskande trädalléer och mina fina relationer som jag värderar så högt.  

Vad väljer du att se idag? 

Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.

Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag, tisdag

Idag, tisdag, ser ut som högsommar, doftar nyklippt gräs och känns som semestertider hej hej.

Trots det biter blåsten hårt och fastän barnen ivrigt sjunger “mor, nu är sommarn kommen mor” märkte jag tidigt att jag borde ha tagit på mig fingervantarna inför cykelturen.

Cykelturen, ja.

Jag har besökt mitt nya närbibliotek, strosat bland bokhyllor och cyklat fram i mina nya hemtrakter på min svarta Jopocykel.

Därutöver har jag fyndat på loppis, tränat hårt och läst länge. Jag har tagit en oförskämt skön tupplur som varade längre än tupplurers rimliga gränser.

Och jag känner, tisdag är bra. Jag gillar tisdag.

Läser just nu: Laurent Binets  Språkets sjunde funktion  fantastiskt spännande läsning för min inre lingvist och språkfilosof.

Läser just nu: Laurent Binets Språkets sjunde funktion fantastiskt spännande läsning för min inre lingvist och språkfilosof.

WhatsApp Image 2019-05-14 at 19.55.50 (1).jpeg
Världens bästa grej. IKEAs VIVALLA håller mina böcker när mina händer är fulla av andra ting.

Världens bästa grej. IKEAs VIVALLA håller mina böcker när mina händer är fulla av andra ting.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Att se fram emot

Livet är ju mest vardag.

Eller: livet är mest havregrynsgröt, för att använda den eviga och väldigt lämpliga metaforen för det trygga, invanda vanliga.

Jag gillar vardag och tycker att det är skönt med rutin och tydliga ramar. Men visst känns det ibland som att havregrynsgröten nästan växer i munnen på mig och att mina dagar bara upprepar ett aldrig sinande mönster av väckning, jobb, träning, sömn repeat.

Just därför är jag mån om att alltid ha något att se fram emot i mitt liv. Något liiite, om ens pikulite, utöver det vanliga.

Som en bokhylla på väg på posten, som en ny bok att se fram emot att få börja läsa, som en snart antågande semester, som en resa, som ett paket med saker som doftar gott.

Eller som nu, en helg i mitt kära västra grannland med ännu kärare människor.

Att ha något att se fram emot är så vitalt för mig; det får mig att orka med vardagslunk och havregrynsgröt.

IMG_5937.JPG

Vad har du att se fram emot just nu?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bästa sättet

Valborgsmässoafton  

och jag har inte rikigt hängt med.

Det blir inget hejdundrade galej för mig, utan snarare, i stilla protest mot sådana här påtvingade glädjefester, blir det lite inledning-av-hamburgersäsongen och skönt häng med vänner.

Helt i min smak.

Trots att jag hyser lite aversion mot påtvingade glädjefester av detta slag kan jag ändå inte undgå att vara glad idag. Inte så mycket på grund av ledigheten och festligheterna, men däremot över två härliga paket som har ramlat in i min postlåda på sistone.

Jag blev totalöverraskad av ett paket jag fick för ett tag sen, som innehöll Mariette Lindsteins nyaste bok Sprickor i jorden. Av alla överraskningar jag vet, är ändå den av bokslag min favoritöverraskning. Tack Mariette och Forum bokförlag!

Idag fick jag också uthämta en mycket efterlängtad bok, nämligen Fredrik Backmans senaste: Folk med ångest.

Galej i all ära, men att fira våren med litteratur är väl ändå det bästa sättet!

IMG_5917.JPG

Glad valborg, hörni! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det lilla storslagna

Jag håller på att acklimatiseras till vardagsverkligheten.

Det tar en tid för mig att inse att viljan till mycket är stor (det är sällan där det brister) men att det snarare är tiden eller orken som svackar.

Men jag acklimatiseras, sakta men säkert.

Som alltid strävar jag efter att inte nödvändigtvis sänka mina krav, men kanske bara sträva efter en mer lågmäld förnöjsamhet.

För när jag når ett stadium av “det här var kanske inte precis det jag ville, men det är ändå bra” märker jag ju genast — gott. Livet är ju gott!

Dagens små glimtar av livets goda har varit:

härligt flyt med en arbetsuppgift jag jobbar med. Trevligt lunchsällskap och fina lunchdiskussioner. En apelsin som var fantastiskt god. En komplimang mitt under jobbdagen. Ett berikande samtal under kaffepausen. Aprilmånads identitetskris som har lett till härlig sommarvärme.

En bok som jag tänkte på under dagen och som låg framför nosen på mig i bibliotekshyllan. Dagens svettiga träningspass med svägerskan. Gott cykelföre. Fint besök av en granne. Min Samuel hade städat vårt hem. Solnedsgångsstretchning. Bokläsning och god smoothie.

Det behövs inte mycket, egentligen. Bara jag minns att se det lilla storslagna.

En glimt av livets goda från sommaren 2018.

En glimt av livets goda från sommaren 2018.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Dagens finurliga

Dagen idag är måndag, den trettonde veckan under året 2019.

Dagen idag låter grusknaster, ser ut som vårens första dag och smakar batatsoppa.

Äntligen, äntligen är snön på väg bort, äntligen har hoppet — våren — anlänt!

Jag kämpar på med den femte boken i Game of Thrones, och det går segt men också segt är framåt. För tillfället på sid 941 av 1064, kämpa kämpa (påminn mig om varför jag tog mig an den här utmaningen igen?)

Dagen idag umgås jag med Ted och Kaj, dessvärre är kommunikationen oss emellan mer en dialog men inte mig, Ted och Kaj emellan. Det är okej, jag trivs ändå. Jag är inte bitter.

Och jag är glad. Jag mår bra.

För idag är en finurlig dag, idag får vi nycklarna till vårt första hem.

Finurlig min, eller hur?

Finurlig min, eller hur?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Starkare tillsammans

När mycket blir för mycket och något bör bantas bort har jag ofta valt bort träningen. 

Och det är ju det sista jag borde

Under de här tre månaderna som jag har återhämtat har jag därför sett till att ta hand om de mest basala, livsnödvändiga funktionerna. Bra mat, bra sömn, bra motion.

Och nu känns en dag utan ett pulshöjande eller muskelstärkande träning som att något väsentligt fattas mig. Jag är mycket mer gnällig och rastlös när jag inte har fått svettas bort mina bekymmer under dagen.

Min bästa träningskamu.

Min bästa träningskamu.

Att skriva om träning bär mig emot ibland, för träning kan vara så känsligt för så många; förknippat med skuld, tvång, vikt och kroppsfixering.

Jag vill inte bidra till de känslorna och göra ont värre.

Men det vet jag, att träning kan vara så bra när det endast ger glädje, ork och gott välmående. När det inte görs med syftet att kroppen ska se ut på ett visst sätt (som ifrågavarande kroppen inte alls är byggd för att se ut) utan snarare för att träningen gör gott för kropp, för själ.

Och bäst är det förstås när jag har förmånen att ha man, bror och brorsfru till eminent träningssällskap. 

Med dem får orden ”starkare tillsammans” en fin, bokstavlig innebörd.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.