Juliböcker 2020

Juli var min semestermånad och som vanligt blev det lite mindre läst för min del. Men ändå en hel del.

De här böckerna läste jag i juli.

Kristen Roupenian (2019) Kattmänniska och andra berättelser. En fascinerande novellsamling som amplifierar människans märkligheter och gör dem snudd på absurda. Skratt, frustration, och igenkänning!

Celeste Ng (2019) Små eldar överallt. Jess! Mera Celeste Ng åt folket. Vilken roman! Den här romanen har i princip allt som jag vill ha av en roman. En spännande intrig, en känsla av “jag måste läsa till slut” och trovärdiga karaktärsskildringar. Tankeväckande och drabbande. Läs!

Angie Thomas (2017/2019) The Hate U Give. Den här romanen skaver och skaver och det är den allra bästa sortens skavande. Ofattbart och fruktansvärt om hur rasism tar sig i uttryck i vår samtid. Nu när jag har läst den här vill jag omedelbart se Netflix-serien. Galet viktig bok.

Reni Eddo-Lodge (2017/2018) Varför jag inte längre talar med vita om ras. Den här essäsamlingen ger oerhört skarpsynta skildringar av rasism idag. Eddo-Lodge är en makalös skribent och kan lättfattligt och jordnära skriva om väldigt stora frågor. Ögonöppnande!

Liane Moriarty (2013) Öppnas i händelse av min död. Den här boken förvånade positivt med sin ironiska och humoristiska ton och lika mycket förvånade den med sitt djup. Rekommenderar den till dig som vill läsa något lättsamt men inte ändå alltigenom rosa moln och fluffig feelgood.

Jonas Karlsson (2019) Regnmannen – en trädgårdsberättelse. En underbar roman om saknad, rosor och viljan att hålla fast i det som är borta. Jag fick väldigt mycket Fredrik Backman-vibbar av den här romanen som är både rolig och gripande samtidigt. Läsvärd!

Celeste Ng (2020) Säg inget om Lydia. JESS! Den här författaren är lätt på min topp tio lista av favoritförfattare. Den här romanen var kanske ännu bättre änSmå eldar överallt. Den handlar om en förlorad dotter, mörka familjehemligheter och om hur föräldrar kan överkompensera i sin uppfostran. Skickligt skriven, mångbottnad, fantastisk.

Carlos Ruiz Zafón (2016/2018) Andarnas Labyrint. Den sista boken i min favoritserie De bortglömda böckernas gravkammare. Jag kämpade med den här bamsingen till bok på närmare 800 sidor men ÅH vad bra den var. Så fort jag sträckläste den var jag alldeles hänförd av Ruiz Zafóns världar. Helt underbar. Men har du inte läst så börja med Vindens skugga och gör flitiga anteckningar om handlingen och karaktärerna.

Peppe Öhman (2017) Livet och patriarkatet. Det här var vår bokklubbsbok i juli. En rätt grundläggande handbok om vad feminism är (och framför allt inte är). En bra första bok att gå till ifall du är nyfiken på feminism och jämställdhet.

Johan Ehn (2019) Hästpojkarna. Den här ungdomsromanen var annorlunda och intressant. Två män från två olika generationer möts och märker att de har ett gemensamt intresse för hästar. Anton vårdar närmare hundraåriga Alexander och blir nyfiken på hans historia och tar reda på mer. På det här sättet rullas två människors liv ut i den här speciella romanen.

Lina Bonde (2020) Tecknar snö. Tyvärr var jag tvungen att sträckläsa den här diktsamlingen och det brukar vanligtvis inte vara att rekommendera, men det gick faktiskt riktigt bra. Jag gillar den lekfulla ordkonsten och de många kontrasterna mellan urbant och ruralt, högt och lågt. Strålande!

Imre Kertész (1975/2005) Mannen utan öde. En stark Auschwitz-skildring som ändå inte frossar i det förskräckliga, obehagliga. Huvudkaraktärens skildrar sina upplevelser på ett väldigt introspektivt och reflekterande sätt som gör att det samtidigt känns som att det är hans närvarande jag, och och hans framtida jag, som berättar det som händer. Nobelprisvinnare och allt!

Colson Whitehead (2019) Nickelpojkarna. Jag älskade Den underjordiska järnvägen av samma författare och ville genast läsa den här. I romanen får vi följa med huvudpersonen Elwood när han åker in på en uppfostringsanstalt vid namn Nickelakademin. Rasism, maktstrukturer men ändå hopp i den här gripande romanen.

Chimamanda Ngozi Adichie (2017) Brev till en nybliven förälder – ett feministiskt manifest i femton punkter. Om ni inte har läst Alla borde vara feminister ska du göra det. Helst igår. Ord som feministiskt manifest kanske kan låta avskräckande, men detta brev till bok (som kanske helst kunde kallas handbok eller manual) är väldigt jordnära och skrivet på ett avskalat sätt.

Har du läst någon av böckerna ovan?
Blir du nyfiken på någon av dem?

Juniböcker 2020

Vad gjorde jag innan jag lyssnade på ljudböcker?

När junimånadens sista dag är här och jag blickar över min bokskörd ser jag att den mestadels består av ljudböcker.

Bara för några månader sedan lyssnade jag väldigt sällan på ljudböcker. Jag orkade inte med formatet och föredrog att hålla i en bok. Numera förstår jag inte hur jag har varit så sen på ljudboksbollen!

Nåväl, ljudbok eller inte, här kommer junimånadens bokskörd:

Tove Jansson (1972) Sommarboken. Idyllen! Barndsomsminnen! Skildringarna! Den här är lågmäld och ömsint och skildrar en underbar relation mellan en farmor och hennes barnbar under en ljuvlig sommar i skärgården. Underbar sommarläsning!

Nina Lykke (2020) Nästa! En läkarroman. Jag gillade skildringarna av livets vardagliga i Nej och åter nej av samma författare. Den här är stilistiskt och intrigmässigt väldigt lika (stilistiskt ironisk, intrigmässigt fattig) och handlar om en läkare som har trassliga relationer och sover på sitt undersökningsrum. Helt rolig!

Patrik Hagman (2017) Sorgens gåva är en vidgad blick. Den här är en av de där böckerna som jag redan nu vet att jag kommer att återkomma till i mitt liv. Det är essäistiskt, personligt och djupt tankeväckande om att genomleva sorg och förlust.

Stina Jackson (2020) Ödesmark. Jag hade hoppats på lite mer av den här boken då jag verkligen uppskattade Silvervägen. Emellertid är jag osäker på hur mycket beror på min läsning som var väldigt utdragen och okoncentrerad. Ändå storgillar jag naturskildringarna, människorelationerna och det lågmält trovärdiga. En roman om ett mord, kort och gott. Passar även känsliga läsare.

Moa Herngren (2020) Svärmodern. En av junimånadens bättre böcker! Så fascinerande om den ofta missförstådda svärmodern, om de komplexa relationerna som stöts och blöts när människor utvecklas. Alla mina känslor aktiveras när jag lyssnade på den här! Läs den!

Louis Sachar (1998) Ett hål om dagen. Jag som älskar magisk realism hade lätt för att fatta tycke för den här. Om en tonårig pojke som blir oskyldigt dömd till ett straffläger där han ska gräva ett hål om dagen. Olika narrativ från olika tider vävs samman i den här ungdomsromanen som med rätta har klassikerstatus.

Kim Liggett (2019/2020) Det sextonde året. Där Hungerspelen möter The Handmaid’s Tale tillkommer den här. I en dystopisk framtid tvingas flickor under sitt sextonde levnadsår att avlägsna sig från civilisationen för att göra sig av med sin magi som uppfattas som farlig. Vissa återvänder aldrig. En ungdomsroman som enligt rykten ska bli film. Oerhört spännande och aktuell!

Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing. Den här öppnade upp mina ögon för hur rasism kan se ut idag och för hur det förflutna oundvikligen är närvarande i nuet. Den här romanen utspelas på en roadtrip under några få dagar, men den vävs skickligt in i det lapptäcke som är människans historia. Den har också en touch av magisk realism. Den här romanen fick jag av min goda vän, D. Thank you. Den finns även på svenska (De dödas sång).

Danny Wattin (2020) Lärarinnan – Je suis Elin Mild. Den här boken var ett litet wild card i min läsning för jag brukar inte vanligtvis läsa böcker som faller innanför ramen feel good. Den här hade ändå en sådan titel som väckte mitt intresse. Det svenska samhället, skolsystemet och den svenska mentaliteten får sig en känga i den här underhållande och provocerande romanen om en icke-typisk lärare som av en händelse ändå börjar undervisa i en rätt utmanande klass.

Mattias Edvardsson (2020) Goda grannar. Älskade En helt vanlig familj och den här höll också måttet. En bilolycka, som senare också får brottsrubricering, äger rum på den till synes lyckliga, stillsamma gatan där Micke med familj, Jacqueline och hennes tonårsson Fabian bor. Romanen utspelas både före och efter olyckan och jag är tvungen att läsa till sista sidan för att pusslet ska falla på plats. Skickliga psykologiska skildringar och trovärdiga karaktärer i den här romanen!

Anna Burns (2018/2020) Mjölkbudet. Åh som jag ville tycka om den här! Stundvis gjorde jag det också men tyvärr inte som helhet. Jag började läsa den engelska versionen förra året, men språket var väldigt annorlunda och utmanande. När översättningen kom kastade jag mig över den. Tyvärr höll den inte måttet. Väldigt långa, komplexa meningar, anonymiserade namn, t.ex. Viktig McViktig och Nästan-Pojkvän gör att min läsning haltar trots att innehållet (om konflikten i Nordirland) intresserar mig.

Sheila Heti (2018) Moderskap. YES. Älskade den här udda och märkliga romanen som var allt annat än vi (jag och min bokklubb) hade väntat oss. I den här autofiktiva romanen nystar Heti i moderskapets vara eller inte vara. Hon kombinerar litteraturhistoria, en uråldrig metod för slantsinglande vid beslutsfattande och egna tankar. Det är ältande och vältande och jag älskar det.

Två ungdomsromaner utkomna samma år. Båda lyssnade jag på som ljudböcker och båda båda får tre av fem stjärnor.

Sandra Beijer (2019) Mellan oss. Om jag hade varit säg 12-14 år hade jag älskat den här. Flera gånger när jag läste tänkte jag “precis så där var det”. I vuxen ålder är den här boken rätt anonym för mig, men rekommendera den åt tweensen i era liv!

Flora Wiström (2019) Hålla andan. Och detsamma gäller den här. Väldigt rörande och hög igenkänningsfaktor om prestationskrav och prestationsångest. Minas storasyster Daria försvinner plötsligt utan anledning och hon börjar nysta i varför. Hemligheter och skam dyker upp till ytan i den här romanen som till stor del rör sig i simhallens bassänger.

Sara Paborn (2020) Tistelhonung. Jag erkänner att jag inte hade läst en endaste mening om den här boken innan jag började läsa. Den handlar om två kvinnors öden och relationer som på många sätt påminner om varandra. Det handlar om ett pensionat, om olycklig kärlek och nyvunnet hopp. Lite för mycket mysfaktor för mig, men säkert mysig om du gillar feelgood.

Jennifer Clement (2017/2019) Gun Love. Den här romanen tar upp en tematik som jag vanligtvis inte skulle tänka på (vapenfrågan i USA). Att något så torrt och tråkigt som vapenlagar och vapenanvändning får mig att läsa sida upp och sida ner vittnar om ett skickligt författarskap. Jag älskade den här romanen som handlade om unga Pearl som växer upp i en bil i en trailerpark. Läsvärd!

Chimamanda Ngozi Adichie (2014/2015) Alla borde vara feminister. Feminism 101. Det här är en grundläggande bok om feminismens idé och ideologi. Det är inte manshatande, det är inte “alla män är svin” utan det handlar om varför feminism är viktigt och varför vi alla borde vara det. Alla borde vara feminister och alla borde läsa den här boken!

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (2011) Cirkeln. En mastig ljudbok som har precis ALLT jag vill ha i en ungdomsroman: allt från mystik, magi och mord till knepiga vänskapsrelationer, akne och prestationskrav. En spännande bokserie som jag gärna läser fortsättningen på.

Två härligt röda böcker till slut.

Malin Lindroth (2020) Rolf. Precis som i Nuckan (som jag älskade) tar också den här upp ensamhet och handlar om någon som kanske kunde uppfattas som en samhällets ”misfit”. Rolf är 60 år och jobbar som lärare på komvux. Han träffar den unga Pinkie och de utvecklar en högst märklig relation som ingen förstår sig på. Det är otäckt, obehagligt men på något sätt ändå djupt mänskligt. Och sorgligt. Väldigt sorgligt. Inget för känsliga läsare.

Colson Whitehead (2017/2018) Den underjordiska järnvägen. JA! Så bra! Den underjordiska järnvägen hette det hemliga nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly från södra USA till norr. I boken är järnvägen en verklig järnväg som hjälper Cora fly från sin slavägare. Vi får följa med hennes flykt och försök till nystart, men slavjägaren Ridgeway letar efter henne med ljus och lykta, dag och natt. Hjärtskärande, förargelseväckande och viktig läsning.

Det var min juniskörd!

Vad är det bästa du har läst i juni?
Har du läst någon av böckerna här?
Vad tyckte du om dem i såfall?

Starta din egen bokklubb

Jag fick en fråga om jag kunde öppna upp lite mer om fenomenet bokklubb och ja det kan jag absolut!

Jag är givetvis ingen expert och det finns oändligt många sätt att förverkliga en bokklubb på. I det här inlägget tänkte jag ändå öppna upp lite om mina personliga upplevelser av att ha en bokklubb och hur jag gjorde för att starta upp en.

Så håll till godo, här kommer en bokklubbsguide!

1. Fundera på mål och målgrupp

Att ha någon slags riktning i ett tidigt skede är bra.

Fundera på ifall bokklubben ska ägna sig åt läsning i flera genrer eller till exempel bara inom en avgränsat område (t.ex. en fantasybokklubb eller en bokklubb för business eller personlig utveckling). Skapa dig en föreställning om vad som kunde vara bokklubbens mål och vem som kunde vara intresserad av att delta i din tänkta bokklubb.

2. Skaffa medlemmar

Det andra steget är förstås att skaffa medlemmar till bokklubben.

Jag började med att fråga av mina vänner och bekanta ifall de är intresserade av att delta i en bokklubb.

Ett bra tips är att också fråga personer som inte annars verkar vara läsande individer! Många människor är gärna med på nästan vad som helst så länge interaktion och diskussion ingår (jämför till exempel hemmaträning vs. gruppträning på gymmet).

I det här skedet kommer säkert en del människor att ställa frågor om bokklubbens natur och mål, och därför är det bra att du har någon slags tanke om hur bokklubben skulle förverkligas (punkt 1).

Bild från vår första bokklubbsträff. Sommaren 2019.

3. Etablera kontakt

När du har en grundtanke för din bokklubb och har hittat medlemmar är det viktigt att skapa ett forum för bokklubben. På vilket sätt kommunicerar ni? Har ni en Facebook-grupp? En Messenger-chatt? WhatsApp-grupp eller liknande?

När ni har en gemensam plattform är det lättare att börja förverkliga bokklubbandet.

Jag började med att bjuda in alla intresserade till en WhatsApp-grupp. Där spikade vi in en första träff utifrån en doodle-poll. Vi är igång

4. Lär känna varandra

Den första bokklubbsträffen kan fungera som ett “lära känna varandra som läsare”-tillfälle. Alla kanske inte känner varandra överlag och då är också en mer allmän presentation på sin plats.

På den allra första bokklubbsträffen inledde vi med en runda där alla fick fundera på och berätta om sig själva utifrån frågorna:

Hurudan är jag som läsare (när, vad, varför läser jag)?
Vad och vem läser jag (författare, genre)?
Finns det något jag ogärna läser?
Vad vill jag utveckla med mitt läsande?
Varför är jag med i en bokklubb? Vad vill jag få ut av det?
Favoritbok?
Vad läser jag just nu?

Godsaker på bokklubbsträff är aldrig fel. Det här var från vår julfest. Mums!

5.Etablera grundregler för bokklubben

Det andra som är bra att göra under den första bokklubbsträffen är att etablera en gemensam bas.

I min bokklubb har vi syftet att ”erbjuda ett lågtröskelforum för diskussion och samtal om böcker och litteratur”. Bokklubbens mål behöver absolut inte vara så här definierat och högstämt. ”Att samlas och prata om lästa böcker” är gott nog.

Det här med spelregler tycker jag att är viktigt. Vilken gemensam förståelse för bokklubbens hur, vad, vem och när har ni i bokklubben?

En konkret spelregel vi har är att vi strävar efter att alltid ha läst ut hela boken. Ifall någon inte har läst till slut är det ändå okej att prata om slutet på träffen. Det är alltså på egen risk att bli ”spoilad” om man inte har läst ut hela boken :)

Här är några andra frågor att tänka på gällande grundreglerna:

Hur = hur många böcker vill ni läsa? läser ni några kapitel och diskuterar eller läser ni hela verk och diskuterar? hur väljer ni böcker?

Vad = vilken typ av litteratur läser ni? finns det någon typ litteratur som ni inte läser? vilka krav har ni på böckerna som ni ska läsa?

Vem = vem är bokklubbsledare (om en sådan finns)? ordnar ni bokträffarna hemma hos varandra? hur fungerar det systemet? vem väljer böckerna som ska läsas? är det demokrati eller turas ni om med att välja?

När = hur ofta vill ni träffas? vill ni alltid ha en viss veckodag eller tidpunkt?

6. Lista upp böcker att läsa och välj en första bok

Under den första bokklubben är det också bra att namedroppa boktitlar så att ni har en lista att utgå ifrån.

Bestäm er för vilken bok ni vill börja med att läsa. Ifall någon är intresserad av att köpa kan ni samköra en beställning och kanske be om offert från en bokhandel.

Ifall ni är många som vill låna boken från biblioteket kan det vara klokt att se till så att tillräckligt många kopior finns och fördela böckerna så att ingen blir utan. E-böcker och ljudböcker är ju också alternativ.

Sen är det bara att boka in ett datum och börja läsa!

Från vår bokklubbsträff vid Vilja Medis utrymmen i december. Jag brukar inte alltid klämma på bokklubbsmedlemmarna fastän det ser ut så, haha.

7. Gör själva läsningen

Under själva läsningen är det bra att göra anteckningar. Särskilt om man läser i god tid innan träffen, detaljer kan lätt glömmas bort om de inte skrivs ned.

I min bokklubb har jag gett alla medlemmar ett likadant häfte med sitt eget namn på, och i den skriver vi ned anteckningar, citat och frågor som dyker upp. På det här sättet har vi alltid något att falla tillbaka på ifall diskussionen avtar.

Ibland uppdaterar vi varandra om läsningen i WhatsApp-gruppen där vi också kan ställa frågor eller helt enkelt avreagera oss vid behov.

Ibland är det svårt att veta vad man ska ta fasta på i en bok. Därför har jag också utformat en lista med frågor att tänka på vid läsning – både innan, under och efter läsningen. Den bjussar jag på här:

8. Håll den första "riktiga" bokklubbsträffen

Bokklubbsträffarna kan se ut på olika sätt.

Våra bokklubbsträffar siktar vi på att hålla två timmar och då har vi en struktur som ungefär ser ut såhär:

1. Vi småpratar och fyller på tallrikarna med snacks och kopparna med te, kaffe eller valfri dryck
2. Vi tar en runda där alla berättar vad de läser just nu och vad de har läst sedan senast vi sågs
3. Vi börjar med att prata rätt öppet om vår läsupplevelse av bokklubbsboken
4. Fri diskussion där var och en får dela med sig av reflektioner och tankar om boken (den här delen brukar ta mest tid)
5. De femton sista minutrarna ägnar vi åt att välja nästa bok och hitta en tidpunkt som passar

Under undantagstillståndet träffades vi också över internet. Gick hur bra som helst!

Några goda råd längs vägen

Hur många medlemmar?

Det här är givetvis väldigt varierande och långt beroende på medlemmarna och gruppdynamiken.

Jag tänker att tio personer börjar vara någon slags maxgräns, för blir det mycket större än så kan det bli en kamp om talturerna och framförallt en utmaning att hitta tidpunkter som passar alla. Men med det sagt tror jag ändå absolut att bokklubbar med fler än tio personer är fullt möjliga att förverkliga.

I min bokklubb är vi mellan 8-9 personer per träff.

Bokklubbsledare eller inte?
I min bokklubb är jag bokklubbsledare.

Det betyder inte att jag bestämmer allt men jag ansvarar för att påminna om bokklubbsträffar, fråga runt efter offerter om vi vill köpa in en bok och sköta allt det där praktiska så att bokklubbsmedlemmarna får fokusera på läsandet.

Jag tycker inte nödvändigtvis att en bokklubbsledare är ett måste, men jag tror det är bra att någon lite håller i trådarna så att inte bokklubben rinner ut i sanden eller börjar sakna struktur. Det går också bra att ha flera ledare, eller något slags rullande system från månad till månad.

Hur välja böcker
I vår bokklubb avslutar vi alltid med att diskutera vilken bok vi ska ta till näst. Här är det helt enkelt demokrati som gäller. Vi brukar försöka tänka på att få variation i det långa loppet och läsa brett och mångsidigt.

Vi planerar alltid böckerna två månader på förhand. Nu i juni beslöt vi redan vad vi läser i augusti, julimånadensbok valde vi i maj. På det här sättet kan man planera sin läsning långt i förväg. Diskutera er fram om hur ni vill göra!

Goodreads-grupp
På communityn Goodreads kan man skapa bokklubbsgrupper (endast via webbläsare, inte via appen). Där kan man pricka in datum för träffar och spara intressanta böcker i olika bokhyllor. Det här är ett bra sätt att samla alla förslag på bokklubbsböcker på ett och samma ställe.

I gruppen skriver jag också en sammanfattning av vår bokklubbsdiskussion och samlar våra vitsord för respektive bokklubbsbok. På det här sättet kan den som eventuellt missade bokklubbsträffen eller ansluter sig till klubben senare hållas uppdaterad om vad vi har läst och tyckt.

Vår senaste bokklubbsbok

Bra bokklubbsböcker
En bra bokklubbsbok tycker jag är engagerande, mångtydig och gärna lite utmanande. Vår första bokklubbsbok var Fredrik Backmans Björnstad och den väckte enormt mycket diskussion. Vi har också bland annat engagerat oss i Yaa Gyasis Vända hem, George Orwells 1984, Henna Johansdotters Glasvaggan och Sheila Hetis Moderskap.

Utvidga bokklubben
I januari läste vi Susanna Alakoskis Bomullsängeln och vi bokade också en ett gemesamt teaterbesök för att se Bomullsängeln som pjäs samma månad. Det var en fantastiskt rolig kväll där vi efteråt också diskuterade boken och pjäsen och deras beröringspunkter och skillnader.

I sommar ska vi ha en “bring your spouse or cat to the book club”-träff. Till den träffen har varje medlem läst en facklitterär bok tillsammans med sin karl/katt som vi diskuterar tillsammans. Samtidigt gör vi en kul grej av det och ordnar grillfest! Vi har också planer på att göra fler teaterbesök och kanske göra gemensamma biobesök med efterföljande diskussion.

Vetorätt

I min bokklubb har vi vetorätt. Om någon redan har läst en bok som vi eventuellt har tänkt läsa i bokklubben har den personen rätt att dra ett vetokort. Kanske finns det andra tillfällen där veto också är rimligt? Prata om det!

En bokklubb ska vara roligt!
Diskutera ständigt med varandra ifall tempot är för högt, ifall ni vill träffas mer sällan, ifall allting fungerar. Rak kommunikation är viktigt! Om det börjar kännas som stress och press att hinna läsa, eller om all annan läsning än bokklubbsläsningen inte hinns med kanske det är skäl att ändra på tempot.

SÅ!

Det var min utförliga guide till att starta en bokklubb.

Som sagt är det här inget one size fits all sätt, utan det är helt enkelt det sätt på vilket jag har förverkligat bokklubb tillsammans med mina härliga bokklubbisar.

Jag hoppas att du fick tips och inspiration inför att starta din egen bokklubb!

Är det något du undrar över?
Har du synpunkter på något av mina förslag?
Hör av dig i kommentarsfältet nedan!

Läst på sistone: sommarläsning

Hej på er!

Sommarvärmen har nått även detta nordliga land och nu om någonsin är det dags att fixa fram härlig sommarläsning! Därför kommer här tre bra böcker att läsa i sommar!

Moa Herngren (2020) Svärmodern

Precis som titeln förtäljer handlar den här romanen om gestalten svärmodern. Hon, som ofta förlöjligas och parodieras i vår samtid ställs i den här romanen i helt nytt dager.

I centrum för romanen står Åsa (svärmodern). Allt börjar när hennes son Andreas samt hans flickvän Josefine flyttar in hos Åsa eftersom deras lägenhet ska renoveras. Få av dem visste vad det draget skulle leda till.

Med en nästan thrillerliknande uppbyggnad visar den här romanen på de komplexa relationer som utvecklas och tärs när relationskonstellationer förändras. Den frammanar alla känslor på mitt känsloregister, allt från ilska till medkännande, och jag älskar när litteratur gör precis det.

Det här är lättläst, fängslande, gripande och med insiktsframkallande djup. Verkligen läsvärd!

Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing

Den här romanen fick jag av min goda vän D. Tack!

I centrum för romanen står Jojo och hans mamma Leonie. De ska, tillsammans med Jojos lillasyster Kayla, hämta hem sin far från fängelset. Flera narrativ från det förflutna vävs med denhär primärberättelsen på ett oerhört vackert och talande sätt.

Det här är en roman om hemmahörighet (heimat, ni minns), släktskap, ras och rasism. Det är en roman om hur vår historia oundvikligen påverkar oss och hur den kan binda osynliga trådar som kan hålla oss tillbaka, men som vi, förhoppningsvis, också kan bryta.

Rörande, vackert och på en tämligen lätt-begriplig engelska (även för den som mer sällan läser på engelska).

Kim Liggett (2020) Det sextonde året

WOW.

Jag som älskar både Hungerspelen och Tjänarinnans Berättelse (The Handmaid’s Tale) kan inget annat än storgilla den här.

Boken handlar om Garner County där flickor, vid det sextonde året, förskjuts från civilisationen för att frigöra sin magi i naturen, långt bort från samhälle och – framför allt – andra män.

Huvudpersonen Tierney funderar en hel del på detta “nådeår” och till skillnad från sina medkvinnor ställer hon sig väldigt kritiskt till nådeåret och sättet kvinnorna behandlas på i samhället.

Vasst, kusligt, stundvis romantiskt och hoppfullt trots en dyster premiss. En bladvändare av rang!

Läst på sistone: tre strålande böcker att läsa i sommar

Hej på er!

Det är vår och det betyder att det snart är sommar. Därför vill jag här dela med mig av tre strålande böcker att ta dig an i sommar!

Här kommer alltså solstolsläsning!

Delia Owens (2019/2020) Där kräftorna sjunger

Wow wow wow.

Jag hade hört så mycket om den här och var rädd att bli besviken. Det blev jag inte.

Romanen handlar om Kya Clark som som växer upp i usla förhållanden i Barkley Cove. Hon lär sig tidigt att läsa tidvattnets skiftningar, känna igen träskmarkens djur och växter och att aldrig lita på någon annan än sig själv.

Under bokens gång får läsaren följa med hennes uppväxt och relationer. När hon så blir vuxen sker ett mystiskt mord i träskmarken och Kya blir genast misstänkt.

Orsaker att älska den här: träskmarken som miljö är magisk och den dimmiga mystiken sätter sin prägel på romanen som helhet. Den handlar om människans fantastiska resiliens, om hur våra grundförutsättningar inte alltid binder oss.

Den är lite amerikansk och överdramatisk på sina ställen, men om du som jag älskar våtmarksmiljö i litteraturen (och om du gillar Tara Westovers “Educated”) gillar du den här.

Läs den om du vill ha gripande, tankeväckande och mystisk men ändå lättillgänglig läsning i sommar.

Malin Lindroth (2018) Nuckan

Jag älskar när litteratur öppnar upp mina ögon för nya perspektiv. Det gjorde den här.

Nuckan är ett, i finlandssvenska kretsar, inte så väldigt ofta använt ord. På min dialekt skulle nuckan kanske motsvaras av “gambäpiigå” – alltså en ogift, barnlös och ofta äldre kvinna.

Den här boken blir på ett sätt en etymologisk undersökning av begreppet nuckan. Vad nuckan har varit, är och fram för allt vad det kan bli.

Malin Lindroth skriver oerhört sårbart och ärligt om sina egna upplevelser och erfarenheter av nuckskap. Hon pekar på vår samtids strama normer och hur svårt det är att hitta en plats i den schablon som samhället helst använder för att kategorisera människor, relationer, system.

Om du vill läsa något som är tankeväckande, erbjuder nya perspektiv och lite tuggmotstånd ska du läsa den här i sommar!

Italo Calvino (1979/2017) Om en vinternatt en resande

Okej. Det här är bland det häftigaste jag har läst i år. Nej, på länge länge.

Boken börjar med ett direkt tilltal: ”Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman ’Om en vinternatt en resande’. Slappna av. Koncentrera dig. Avlägsna alla ovidkommande tankar.”

Och jag? Jag är fast.

Så jag slukade den. Och jag ville läsa den genast igen, en gång till, för jag vet att det är så mycket som jag missade, som jag inte uppfattade i min första läsning.

Det är en bok om böcker. Om huvudkaraktären i romanen, alltså “du”, som köper en bok och börjar läsa men som inser att det här ju inte alls är rätt bok, plus att den abrupt tar slut. Du börjar nysta i vad som har hänt och plötsligt befinner du dig i ett virrvarr av avbrutna, fängslande böcker.

Jag är den första att erkänna att den här romanen erbjuder motstånd. Det är många lösa trådar som läsaren själv måste försöka koppla. Boken tänjer på gränserna för vad som är en roman, vad som förväntas av en tänkt författare eller en tänkt läsare.

På många sätt påminner romanen om Pulp Fiction, vilket inte är så konstigt eftersom de båda kan tillskrivas den postmodernistiska eran.

Vill du ha en utmaning i sommar? Läs då denna.

Aprilböcker 2020

April var ett långt år,
men vi klarade det.

Aprilmånadens sista dag är här och därför kommer nu aprilmånadens bokskörd. Det har varit mycket ljudböcker, vilket syns på mängden iPad-foton. Har verkligen förtjusat ned mig i ljudböcker.

I övrigt väldigt varierande litteratur. Allt från fantasy—fakta—klassiker—nyheter.

Hoppas ni hittar något spännande!

Stina Jackson (2018) Silvervägen. Den här överraskade positivt! Det är lite Jägarna-filmerna känsla i den här boken som handlar om en pappa som söker sin försvunna dotter i en karg Norrländsk miljö.

Patrik Svensson (2019) Ålevangeliet. Aldrig hade jag trott att en bok om en fisk kunde vara så intressant. Den här har jag skrivit och hyllat här.

Axel Åhman (2020) Klein. En härlig novellsamling som rör frågor om manlighet, mänsklighet och sårbarhet. Allt detta i ett igenkännbart österbottniskt landskap. Älskar den!

Vigdis Hjorth (2016) Arv och miljö. En bok om familjehemligheter och känslan av att inte bli hörd, förstådd eller trodd. Lite väl tungrodd men ack vilket utsökt språk. Hade gärna läst denna på norska.

Marie Aubert (2020) Vuxna människor. Jag finner att jag ofta återkommer till den här. Den berörde mig. En bok om systraskap, samhällsnormer, ofrivillig ensamhet. Fräscht grepp.

Malin Persson Giolito (2008) Dubbla slag. “Den som väntar på något gott väntar … “ helt i onödan när det kommer till den här boken. Att läsa den här känns som att läsa igenom tio år av facebookuppdateringar från övertrötta, överarbetade föräldrar. Inte kul. Jo, jo, det är viktigt att lyfta fram ojämställdhet i juristbranschen, familjelivet och hemmalivet men det här paketet är verkligen inte tilltalande. Tyvärr!

Lewis Carroll (1865/2017) Alice i Underlandet. Njöt så mycket av att läsa den här. Kanske är det fantasy eller kanske är det metafysik. Oavsett vilket är det härlig läsning.

Nora Krug (2018/2019) Heimat. Den här boken älskade jag från början till slut. En grafisk roman i scrapbook-stil om att göra upp med sitt förflutna och gå till rötterna med sitt arv. Oavsett hur det ser ut. Recension här.

J. K. Rowling (1998/2000) Harry Potter och Hemligheternas Kammare. Jag är förälskad i den här serien. Vilken skatt att ha dessa olästa i vuxen ålder! Detta är bok nummer två — bättre än bok nummer ett!

Deborah Feldman (2012) Unorthodox: The Scandalous Rejection of my Hasidic Roots. Innan jag såg Netflix-serien ville jag läsa boken (såklart). Oerhört gripande om att vistas i trånga rum och uppleva att den form man enträget bör försöka få plats i helt enkelt inte passar. Underrubriken till trots handlar boken sist och slutligen väldigt lite om “the scandalous rejection” medan majoriteten av boken handlar om livet i de här ultraotrodoxa-sammanhangen.

Johanna Elomaa (2020) Grottdykaren: Mikko Paasi och den dramatiska räddningsoperationen. En väldigt otypisk bok för mig att läsa. Den här lyssnade jag på tillsammans med Samuel. För att vara en memoar/självbiografi/dokumentär hade den förvånansvärt mycket djup. Recension här.

Mariette Lindstein (2017) Sekten som återuppstod. Jag ville fräscha upp mitt minne med de här böckerna om trånga, manipulativa rum nu när Lindstein har kommit ut med en fjärde bok (!) i serien om Sekten på Dimön. Så spännande. Så viktiga!

Van Veeteren (1996) Kvinna med födelsemärke. Vem tackar nej till lite hederliga deckare? Den här serien är så mysig och precis lagom spännande.

Gun-Britt Sundström (1976) Maken. YES! Att höra författaren själv läsa upp detta mästerverk var en njutning. Jag är så imponerad av språket, karaktärerna och hur moralfilosofiska frågor om relationer, frihet, lojalitet och sexualitet aktualiseras i den här. Helt makalös (no pun intended).

Hanna Ylöstalo (2020) Silver. Debutroman om ett igenkännbart brytningsskede, vänskap, klass och relationer. Lågmäld och stillsam med många fina detaljskildringar.

Bea Uusma (2013) Expeditionen: Min kärlekshistoria. Det är svårt att inte fascineras över polarexpeditioner i allmänhet och Andrées polarexpedition i synnerhet när man läser den här. Som en häftig thriller. Rekommenderar ljudboksversionen!

Vigdis Hjort (2020) Lärarinnans sång. Hur mycket stämmer vår bild av oss själva överens med hur andra ser på oss? Vad händer när vi plötsligt blir filmade och väldigt medvetna om allt vad vi gör, säger, är? Den här boken är väldigt okonventionell till sin tematik och jag älskar den för det. Som forskare väcks många forskningsetiska frågor hos mig. Jag gillar det.

Heather Morris (2020) Cilkas resa. En fristående fortsättning, eller kanske snarare sidostory, till Tatueraren i Auschwitz. Jag gillar Cilka som karaktär och hennes story är så, så viktig men själva paketet är inte lika bra som Tatueraren. Ändå läsvärd.

Det var mina aprilböcker.

Blev du sugen på att läsa något?

Läst på sistone: det jag inte visste att jag ville veta

Säga vad man vill om dessa undantagstider men de gynnar mitt läsflöde enormt!

Att mitt favoritställe (biblioteket) är stängt är synd men lyckligtvis finns det läsplattor och ljudböcker.

Jag brukar ofta lyfta fram romaner i dessa läst på sistone-inlägg.

Den här gången tänkte jag däremot lyfta fram böcker som rör sig mer mot fakta och biografi hållet.

Personligen läser jag inte så mycket i den här kategorin, men jag vet att många av er som kikar in här gärna (och kanske till och med helst) läser fakta framom fiktion.

Här presenterar jag tre böcker ”faktaböcker” mer ingående.

Jag har läst den kritikerrosade och omtalade Ålevangeliet av Patrik Svensson, den imponerande grafiska släktkrönikan Heimat av Nora Krug samt Mikko Paasis berättelse om den otroliga grottdykningen som räddade ett fotbollslag i Thailand 2018.

Stay tuned för recension.

Patrik Svensson (2019) Ålevangeliet

I kategorin: Det jag inte visste att jag ville veta, placerar sig den här väldigt högt upp.

Precis som titeln avslöjar är det här är en bok om ålen.

Egentligen är den ändå en bok om livet. Fakta och minnesfragment varvas med varandra i den här eleganta boken om den mystiska ålen, men boken kommer i slutändan att handla om så mycket mer.

Jag som starkt ogillar allt som är vått i allmänhet och allt som är vått och slemmigt i synnerhet trodde inte att jag skulle bli förtjust i varken boken eller ålen. Nu är jag förtjust i båda (om än med lite förbehåll till den senare).

Det är Svenssons imponerande sätt att skriva och dra paralleller från ålen till livet, tron, människor och livets stora frågor som gör den här till en sann bladvändare och en värdig mottagare av Augustipriset.

Den här boken är också ett fantastiskt exempel på hur forskning kan populariseras för att få större spridning.

Läsvärd i så många kategorier!

Nora Krug (2018/2019) Heimat

Den här imponerande.

Jakten efter ens rötter och känslan av hem och samhörighet (det som på tyska kallas heimat och uttalas ”hhajmat”) leder jaget i boken på en resa genom tid och rum.

Jag har länge vetat att många tyskar upplever en kollektiv känsla av skuld på grund av landets illgärningar under andra världskriget. Att den här skuldskänslan ännu sträcker sig till vår generation visste jag däremot inte.

Också författarjaget i Heimat påtalar detta när hon börjar utforska sin släkt och dess historia närmare.

Boken handlar om rotadhet, skuld, arv och försoning. Boken är scrapbook-aktig till sin form och präglas av fantastiska illustrationer, urklipp och autentiska texter från årtionden tillbaka.

Och vilket fantastiskt begrepp heimat är.

Slutresultatet blir en bok som måste upplevas, kännas. Det är ett helgjutet verk som inte kan annat än lämna mig märkbart berörd.

Johanna Elomaa (2020) Grottdykaren: Mikko Paasi och den dramatiska räddningsoperationen

Jag var en av dem som med hjärtat i halsgropen följde med händelserna i grottan i Thailand under den stekheta sommaren 2018. Var du?

I den här boken berättar Paasi om den otroliga räddningsoperationen som räddade tretton unga människors liv.

Men inte bara det: en ödesdiger händelse i Paasis ungdom gör att boken också har en genomgående underton av skuld vilket gör att all eventuell “den felfria hjälten to the rescue”-tematik är som bortblåst.

Djupt mänsklig och inspirerande. Lite väl upprepande på sina ställen men det oaktat ett rörande livsöde och en verklig händelse att uppmärksamma.

Och hur bra skulle den här boken inte göra sig som film? Läs, så vet du vad jag menar!

Blev du inspirerad att läsa någon av böckerna?
Har du kanske gjort det redan?
Vad tyckte du?

Ögonblick

Ett av det svenska språkets vackraste ord, förutom orden lagom och varsam, är ordet ögonblick.

Den här påsken har erbjudit många fina ögonblick som jag vill värna om.

Jag har i vanlig ordning förätit mig på allt chokadigt, jag har sovit lite för korta nätter och inte varit lyhörd för mina mer introverta behov.

Men jag har också läst ut en bok, badat i solsken, umgåtts med mina bästa djurvänner, haft tid med familj, spelat spel och tagit det lugnt.

Och därutöver har jag spelat in en cover med mina syskon i vårt band The Haralds.

Lyssna på vår cover här.

Hur bra passar väl inte denhär pärmbilden under den här högtiden? Jag älskade den här boken and now I feel I need to read it in English in order to really see all the word games and linguistic and symbolic creativity in it.

Mina föräldrars hund Lord Nelson.

Oliver, min systers katt.

Jag älskar långsamma morgnar med min familj. Tiden går och vi dröjer och dröjer. Ingen brådska, ingen stress.

En maffig och god chokladmoussekaka.

Inspelning med mina syskon.

Helst flera

Jag är född bokslukare.

När jag var barn plöjde jag bland annat igenom Tvillingarna och Kitty-böckerna (ni som vet, ni vet).

Jag minns att jag ofta läste flera böcker samtidigt och hade en slags bokstafett med mig själv.

Den gick till på det sättet att jag kunde läsa ett kapitel ur Tvillingarna #78 Kak-katastrofen (legendarisk bok!) för att sedan läsa ett kapitel ur Kitty och ödeslottets hemlighet och därefter varva med ett kapitel ur boken Hopptävlingen (också Tvillingarna, denna bok nummer 41) och så tillbaka till Kak-katastrofen.

Upprepa.

Jag förstår verkligen inte hur jag kunde hänga med i handlingarna i böckerna men jag minns att jag älskade detta bokrally.

Än idag läser jag flera böcker samtidigt. Jag är alldeles för ivrig med att plöja igenom mina bokhögar för att hålla mig till en bok åt gången. Jag blir rastlös om jag (av någon obegriplig anledning) bara får läsa en bok i gången.

Då sneglar jag bara längtansfullt på alla andra böcker och det tar ändå inte länge innan jag vänstrar med någon ljudbok.

Varför jag helst läser flera böcker samtidigt vet jag faktiskt inte.

Det enda jag vet är att jag älskar böcker och älskar läsning och inte kan sluta läsa. Och tur är det att jag absolut inte behöver sluta.

Förhoppningsvis aldrig någonsin.

Hur är det med dig - läser du sn eller flera böcker samtidigt?

Tre, denna torsdag

Tre spridda tankar den här torsdagen.

1. Klubben av Matilda Gustavsson är alldeles sanslöst drabbande läsning. Känns obehagligt att läsa samtidigt som det är så viktigt att händelserna kring Kulturprofilen och Klubben får synas i dagsljus. Läs den!

2. Trots att alla dagar har sina fördelar gillar jag onsdag och torsdag mest. Onsdag för att det är puckeldagen och torsdag för det är städdag och snart helg. Torsdag är också lite som våren, en förväntan inför den annalkande favorittiden.

3. Att vara doktorand på heltid är fantastiskt. Idag har jag jobbat hemifrån och tog en och en halvtimme ledigt mitt i dagen för att promenera i solsken och svettas på gymmet. Väl hemma igen var det uuteen nousuun som gällde och jag satt och läste artiklar i min soffa, stärkt av hett kaffe och pigg av den friska luften och motionen. Då orkade jag hålla på i timmar igen!

Ja, och här en glimt av vad jag läser som bäst.