litteratur

Idag läser jag

I dag mellan 19-20 läser jag.

Det gör jag för det mesta, så det är kanske inte märkvärdigt i sig, men förhoppningsvis gör jag det med en stor del av det finska folket, fler därtill.

Det är nämligen FN:s internationella läskunnighetsdag idag och det uppmärksammar Barn- och ungdomsstiftelsen i Finland genom att ordna en lästimme.

Läsning är och gör så mycket för mig. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan böckerna.

Att fler och fler ska få upp ögonen för läsningens glädje, kraft och förmåga är min hjärteönskan.

Att de som ännu inte har fått privilegiet att lära sig att läsa skulle få göra det, är en önskan ännu större.

Därför läser jag idag, mellan 19-20.

Andra dagar också, förstås.

Gör du det med!

Typ precis så här kommer det se ut.

Typ precis så här kommer det se ut.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Världen stannar upp

Jag läser som bekant en hel del.

Ibland på autopilot, ibland helt oreflekterat, ibland utan att det har någon nämnbar effekt på mig (läser till exempel en roman av Jo Nesbø för tillfället som inte har påverkat mig i någon riktning över huvud taget. Ändå är det rätt skön IQ-befriad läsning).

Men ibland händer det att något jag läser får världen att stanna upp. Om så bara för en mikrosekund.

Det händer till exempel när någon har uttryckt en tanke så glasklart, skildrat ett fenomen på ett så uppenbart sätt att det öppnar upp något i mig och mitt sätt att tänka om och uppleva världen.

Jag vill nästan kalla det en slags djupinlärning, en ahaa-upplevelse. Nästan en kroppslig reaktion.

Som idag.

Jag satt i allsköns ro och konsumerade allehanda litteratur. Allt från den halvbra romanen av Nesbø till Är Trump postmodern till en bok om enneagram. Tills jag tog upp boken av Tomas Sjödin och läser:

Människosyn är ju inte en uppsättning värderingar man bestämde sig för i tjugoårsåldern och som man sedan inte behöver bry sig särskilt mycket om i det dagliga livet. Lika mycket handlar det om hur jag ser på dig här och nu, hur jag bemöter dig under rådande omständigheter.
— Tomas Sjödin (2015) Det är mycket man inte måste, s. 45

Det är ju så självklart, men ändå har det aldrig slagit mig med den här magnituden förut.

Det påminde mig om varför Sjödin hör till en av mina bästa favoritförfattare. Han förmår uttrycka det uppenbara på nya sätt som gör att det inte längre går att ta för givet.

Världen stannade upp för mig idag. Och fortsatte snurra igen, om än lite långsammare än förut.

1E3DFD3B-2534-41C8-B006-84A53EC1E6C2.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: den jag är, den du vill jag ska vara

Hösten är i full gång (säger jag och konstatera att det är 20 grader och full sol ute.

Men min höstläsning är i alla fall i full gång. Jag blandar frisk nytt och gammalt, modern litteratur och klassiker om vartannat precis som man ska. De tre senaste böckerna jag har läst kan väl sägas hantera konflikten mellan den jag är och den du vill att jag ska vara.

Kanske.

Jag har läst finlandssvenska Adrian Pereras bok Mamma. Karin Boyes klassiska dystopi Kallocain och Kristofer Ahlströms bok Hjärtat är bara en muskel. Fortsätt läsa för att höra var jag tycker om dem.

Och som alltid: inga spoilers!

Mamma.jpg

Adrian Perera (2019) Mamma

Jag fullkomligen älskade Pereras diktsamling white monkey och visst lyfter hans roman också upp en hel del samma teman som präglade diktsamlingen (invandring, acklimatisering, samhällsskillnader för att nämna några).

Den här boken är spännande till sitt språk. Fyra olika språk blandas fritt med varandra, och den tålmodiga läsaren (inte jag) kan fördjupa sin förståelse genom att läsa översatta flerspråkiga partier längst bak.

Jag tyckte emellertid att det fanns en charm i att läsa boken utan att faktiskt förstå precis allt, för det är så mänsklig kommunikation fungerar i verkligheten. Kanske det också är så att komma från ett annat land och febrilt ta till alla lingvistiska resurser för att bli förstådd.

Bokens “skräck-” eller “spänningsinslag” har varit något som har delat många recensenter. Också jag sällar mig till dem som anser att boken hade varit nog i sig själv, att de mystiska inslagen kunde ha lämnats bort. Men å andra sidan var det en rätt fräsch twist.

En fin bok! Läs!

Kallocain.jpg

Karin Boye (1940) Kallocain

Jag kan inte förstå att jag har levt hela mitt liv som en bokslukare utan att ha läst denna. Den har legat länge på min “pinsamt att jag ännu inte har läst den här …”-lista.

Nåväl. Nu är den läst. Jag gillar!

Föreställ dig ett serum som, när det sprutas in i blodomloppet, gör det omöjligt för dig att säga annat än sanningen. Föreställ dig det här sanningsserumet i en tid av sträng statlig kontroll och ingen mänsklig frihet. Där har du premisserna för boken.

Visst är boken bra, jag kan inte påstå annat. Ändå krävde den en hel del av min koncentration, och så fort jag började skumläsa för mycket tappade jag fotfästet. När jag läser så brukar det vanligtvis betyda att boken är lite mer komplext uppbyggd, och jag hade därför lite svårt med den här. Jag hade behövt vara mer skärpt!

Men jag är glad att jag läste den!

Hjärtat är bara en muskel.jpg

Kristofer Ahlström (2017) Hjärtat är bara en muskel

Från sid ett var jag gripen av den här.

Scenariot: ett par är i en bilolycka. Den ena överlever, den andra inte. Det går inte att inte bli berörd. Jag gillade den här alltså från början.

Men den utvecklades i en riktning jag inte alls hade väntat mig. Av någon anledning hade jag tänkt att den skulle vara idyllisk, romantisk och berätta en historia om den utlimata kärleken. Men den förvånade mig i sin banalitet, sitt vardagslunk. Med sina smutskläder, tomma kylskåp. Vardag.

Å andra sidan; kanske just det trovärdigt vardagliga gör allting mycket mer tragiskt.

Jag gillade den ändå, trots att den inte var precis som jag trodde till en början.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: böcker som levererar

Jag har drabbats av bokflyt och bok efter bok som jag plockar upp fullkomligen levererar.

Vad har jag läst då?

Jo, jag har bland annat läst om en av vår samtids största utmaningar, terrorism, skildrat på en gripande individnivå. Jag har läst en rättegångsroman som har blivit en storsuccé som serie på Netflix och så har jag läst en bok som talas om i den svenska komediserien Solsidan.

Nyfiken på vilka böcker jag talar om? Fortsätt läsa det här inlägget.

IMG_6784.jpg

Kamila Shamsie (2018/2019) Vår älskade

För några år sedan, när terrorattackerna nådde Paris, London och Sverige tänkte jag ”jag undrar när det här kommer att börja skildras i skönlitteraturen”. För det vet vi, att skönlitteraturen vågar gå dit det gör ont och vrida åt vid samhällets smärtpunkter.

Det gör den här boken delvis, men så finkänsligt och skickligt.

Vi lär känna tre syskon: Aneeka, Isma och deras bror Parvaiz. Brodern börjar röra sig i islamistiska kretsar med stark terrorkoppling vilket givetvis gör systrarna bortom oroliga. Av en händelse får systrarna personlig kontakt med sonen till en mäktig politiker och plötsligt är hela Englands ögon på just de här tre syskonen.

Jag kan inte säga att den känns trovärdig alltigenom, men det är absolut en gripande berättelse som vågar lyfta upp den här problematiken på ett humant och lättfattligt sätt.

IMG_6783.jpg

Malin Persson Giolito (2016) Störst av allt

Många har sett serien, men inte lika många har läst boken.

Maja sitter på golvet i ett klassrum. Runt omkring henne ligger hennes medstuderande, hennes vänner. Det är blod överallt men blodet är inte hennes, det kommer från hennes döda klasskamrater. Hennes fingeravtryck hittas på ett av mordvapnen och följaktligen häktas hon för mord och mordförsök.

Under hela tiden vet jag som läsare inte om hon verkligen är så hemsk som åklagaren vill framställa henne. Om det ens var hon som gjorde det?

Jag har läst några rättegångsromaner tidigare, men aldrig riktigt fastnat för genren. Det är de tekniska redogörelserna, de återkommande mönstren och repetitiva språket som gör mig led.

Men den här! Jag bokstavligen slukade den i ett nafs och längtar redan efter mer.

Precis som alltid tycker jag att alla som gillade serien ska ge boken en chans, för ofta brukar ju boken vara bättre. Jag har bara sett ett avsnitt av Netflix serien men vågar ändå säga: läs boken!

IMG_6857.jpg

Orhan Pamuk (2002/1998) Mitt namn är Röd

Den här stötte jag på via min Goddreads-app (vilken grej!)

Boken utspelar sig i Konstantinopel under 1500-talet och kretsar kring så kallade miniatyrmålare som tillsammans gör illustrationer i en bok åt Sultanen. En av miniatyrmålarna blir mördad under processens gång, och boken blir ett mordmysterium.

Samtidigt är det en kärlekshistoria då tolv år av frånvaro äntligen avbryts, och Shekure och Kara äntligen återser varandra. Men kan kärleken övervinna försvunna makar, mordmisstänksamhet och också samhällets normer?

Det här är en märklig bok, jag kan inte säga annat.

Berättelsen förtäljes ur olika människors, men också föremåls, illustrationers, färgers och djurs perspektiv. Dessutom är det en väldigt rik resa i konst i Mellanöstern under renässanstiden. Jag hade hela noll kunskap om det tidigare.

Lärorikt, märkligt men väldigt läsvärt!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En lista om böcker

Mitt huvud är, om möjligt, ännu mer insnöat på böcker än vanligt i och med min härligt fina bokhylla som påminner mig om alla de fina, kloka och underbara böckerna i mitt liv.

För att hylla min bokhylla valde jag att fylla (I don’t mean to rhyme but I do it all the time) i Sevendays blogglista om böcker, varsågoda!

Sevendays blogglista om böcker

Böcker för mig är: (Stön vilken enorm fråga att börja med.) Böcker är liv, massor av liv och massor av andra världar att utforska. Böcker är min livlina och samtidigt min förankring i nuet som min verklighetsflykt.

Just nu läser jag: En helt vanlig familj av Mattias Edvarsson och Språkets sjunde funktion av Laurent Binet. Båda erbjuder mycket, mycket njutningsfull läsning.

En perfekt läsplats är: en skön länstol vars ryggstöd går att luta bakåt, omringad av god belysning, en varm filt om fötterna och en kaffe- eller tekopp nära till hands. Som av en händelse råkar vi ha just en sådan här läshörna i vårt hem.

Att läsa i solen är för övrigt en överskattad utopi — det är genomsvettigt, obekvämt och något saknas eller blåser iväg hela tiden. Eller så gästas man av måsskit i huvudet.

Min bokhylla. Gör mig alltid lika glad.

Min bokhylla. Gör mig alltid lika glad.

En bok som alla borde läsa: att välja en bok är som att be en förälder säga vilket av sina barn hen älskar mest. Orimligt och förskräckligt. Jag väljer därför att nämna några stycken läsvärda: Björnstad av Fredrik Backman, Bruna flickor av Koko Hubara och Utvandrarna av Vilhelm Moberg.

Pappersbok eller e-bok: Pappersbok! Alla gånger. Har också läst på ipad och lyssnat på ljudböcker men det finns något särskilt i bläddrandets dramaturgi och känslan av att hålla i en fysisk bok som är oslagbar.

En bok jag kan läsa flera gånger om: Mod att vara sårbar av Brene Brown, Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, Tomas Tranströmers Samlade dikter och prosa 1954-2004

Mina favoritförfattare: Tomas Sjödin, Fredrik Backman, Linda Olsson, Kaj Korkea-aho

Det här skrivs det alltför lite böcker om: andligt våld och psykisk misshandel

Den bok som berört mig mest är: Tre böcker som har berört mig på väldigt olika sätt är Is av Ulla-Lena Lundberg, 1984 av George Orwell och Bibeln

I sommar ser jag fram emot att läsa: Hamilton Beach av Linda Olsson och Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Fastän jag hämtade ut den här för flera veckor sedan har jag dragit mig från att läsa den. Det finns något ljuvligt i tanken att ha en oläst bok av Fredrik Backman i hyllan. Den karamellen vill jag suga på ännu ett tag.

Fastän jag hämtade ut den här för flera veckor sedan har jag dragit mig från att läsa den. Det finns något ljuvligt i tanken att ha en oläst bok av Fredrik Backman i hyllan. Den karamellen vill jag suga på ännu ett tag.

Det var min boklista det. Jag hoppas ni fick lite läsinspiration och förhoppningsvis några nya författarnamn och fina boktips!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: starka läsupplevelser

Det var superlätt att hitta en gemensam faktor för tre av mina senast lästa böcker.

De här böckerna är väldigt olika till innehåll och form, men läsupplevelsen för samtliga kännetecknades av att jag blev väldigt berörd och omskakad. Alla nedanstående böcker fick också fina vitsord på min Goodreads-profil.

Fortsätt att läsa för att få tre bra boktips!

IMG_5925.jpg

Linnea Axelsson (2018) Ædnan

Det här är en imponerande episk dikt både till omfång och innehåll. Omfånget ja, berättelsen tar plats på över 700 välskrivna blad som lämnar mig alldeles hänförd.

I verket får vi ta del av tre generationer av samer som på olika sätt tampas med frågor om tillhörighet, kulturarv och existensberättigande. Det här är således ett politiskt verk i allra högsta grad, men det är aldrig domderande och skuldbeläggande — snarare framförs budskapet väldigt hänsynsfullt och känslomässigt tilltalande om än med en skärpa som inte går att missa.

Ända sedan jag höll en övningslektion om samer under min period som lärarstuderande har jag funnit det oerhört intressant och viktigt att både läsa och lära mer om samerna. Ædnan är något alla borde läsa.

Stilistiskt sett är dikterna samtidigt mjuka och vassa och kännetecknas av ett böljande flyt, likt älven som så ofta omtalas i verket, och mer staccato om vartannat. Jag älskar det.

Den här boken fick en plats rakt i mitt bokhjärta, och jag tror bestämt att jag vill köpa en egen Ædnan att ha i min bokhylla.

Får jag dela med mig av en vacker en:

Jag reder ut mitt hår

Bland tovorna
hittar jag skammen
nån gömt där

Vem kan jag vara
bland mina vänner
hur ska jag gå här

Med tankar
för tunga för huvudet
att tänka

Känslor jag inte
har känslor för
— Linnea Axelsson Ædnan s. 733
IMG_5898.jpg

George Orwell (1945) Djurens gård

En klassiker med rätta!

Jag läste den här i en enda sittning, den var så lysande. Människans mörkaste sidor avspeglas här genom djuren själva. Djuren, och farmen de lever i, blir en allegori för människans och samhällets galenskaper och det är ett så genialiskt drag att jag blir golvad.

Det här är en bok som går snabbt att läsa men det betyder inte att den är lättsmält, åh nej! Jag låg längre och grunnade på den här när jag hade läst klart, för det är en bok med en väldigt lång eftersmak. Aktuell också idag? Javisst!

Passar perfekt för en tågresa eller till solstolsläsning, för trots att det är en negativ och obehaglig skildring av människans avigsidor så är det skrivet på ett lättsamt och underhållande sätt att det är svårt att lägga boken ifrån sig.

IMG_5909.jpg

Emma Cline (2016/2018) Flickorna

Den här hade jag hört en hel massa om innan jag började läsa.

Det handlar om unga flickor (och män) som blir en del av en egendomliga “familj” som eftersträvar en slags harmonisk utopi där kärlek, fred och andra hippie-begrepp är ledord.

Boken är baserad på Charles Manson (i boken Russell) och Mansonfamiljen (som jag, pinsamt nog, knappt hade hört talas om innan jag lånade hem boken) och de märkliga händelser som Mansonfamiljen omgavs av.

Att veta att händelserna i boken har hänt på riktigt gör förstås att det blir obehagligt. Ändå hade jag kanske förväntat mig ännu mer dramatiska upplösningar och action än vad boken de facto erbjöd.

Det oaktat är det en bok som lämnade mig småskakig och berörd. Helt klart läsvärd!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Att ha en bokhylla

Igår kom den då.

Min dröm i paketformat med hemleverans.

Jag har alltid drömt om att ha en stor bokhylla, helst så hög att man är tvungen att använda stege. Min favoritfilm som barn Skönheten och Odjuret och därifrån fick min bokhyllsinspiration sin början i tiderna.

Ja, en bokhylla full av böcker och inredningsdetaljer som berättar om vem just jag är, är något som längelänge har funnits på min önskelista. För finns det någon mer personlig möbel än en bokhylla?

Jag valde en trofast och stilren bokhylla från ett mainstream varuhus.

Visst finns det många läckra, tjusiga (och svindyra!) designbokhyllor i häftiga former och färger — men eftersom jag vill att själva innehållet i hyllan, framom hyllan själv, ska få tala valde jag en relativt simpel möbel för att framhäva bokhyllans väsentliga. Dessutom gillar jag att den här bokhyllan har många möjligheter att utvecklas, expandera och förändras med tid.

Vissa väljer att till den här bokhyllan ha dörrar i antingen heltäckande trä eller i glas för ett mer vitrinskåpsaktigt utseende — och det tycker jag är ursnyggt!

Under åren som jag har suktat och drömt om att ha en egen bokhylla har jag emellertid utvecklat en hel bokhyllsfilosofi, och det är följande: jag vill att mina gäster ska känna att de fritt får gå och bläddra i böcker, glädjas över nya läsfynd och frimodigt låna böcker av mig.

Dörrar är snygg men exkluderande. Jag vill att min bokhylla ska få kännas lite som ett bibliotek. Öppet, fritt och tillgängligt.

Och ja.

Jag grät igår när alla hyllor var på plats och min favoritmöbel äntligen började ta form. Det var så fint.

Välkommen in till Mindys bokhylla!

Inte alls min bokhylla, det här bokhyllan finns i den härliga butiken Gros. Bilder på just min bokhylla får ni när det börjar vara klart (blir det någonsin det?)

Inte alls min bokhylla, det här bokhyllan finns i den härliga butiken Gros. Bilder på just min bokhylla får ni när det börjar vara klart (blir det någonsin det?)

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bästa sättet

Valborgsmässoafton  

och jag har inte rikigt hängt med.

Det blir inget hejdundrade galej för mig, utan snarare, i stilla protest mot sådana här påtvingade glädjefester, blir det lite inledning-av-hamburgersäsongen och skönt häng med vänner.

Helt i min smak.

Trots att jag hyser lite aversion mot påtvingade glädjefester av detta slag kan jag ändå inte undgå att vara glad idag. Inte så mycket på grund av ledigheten och festligheterna, men däremot över två härliga paket som har ramlat in i min postlåda på sistone.

Jag blev totalöverraskad av ett paket jag fick för ett tag sen, som innehöll Mariette Lindsteins nyaste bok Sprickor i jorden. Av alla överraskningar jag vet, är ändå den av bokslag min favoritöverraskning. Tack Mariette och Forum bokförlag!

Idag fick jag också uthämta en mycket efterlängtad bok, nämligen Fredrik Backmans senaste: Folk med ångest.

Galej i all ära, men att fira våren med litteratur är väl ändå det bästa sättet!

IMG_5917.JPG

Glad valborg, hörni! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En dag i mitt läsande liv

Gör du något annat än läser? frågade någon mig.

Svaret lät sig vänta, men absolut gör jag det! Se nedan hur varierad min tankeverksamhet är:

En dag i mitt läsande liv.png

Trots att diagrammet ovan överdriver lite grann i humorns syfte finns det väldigt mycket sanning i det — jag får helt enkelt inte nog av böckerna!

Och vad är väl bättre än att slå sig ner på terrassen i detta undersköna vårväder, dricka en kopp kaffe och läsa en bra bok? Inte mycket om du frågar mig.

Gott folk. En vänlig påminnelse:

Böcker är bra.
Böcker är kul.
Läs böcker!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Läst på sistone: att bli sedd

Att bli sedd hör väl till en av människans mest grundläggande behov. Mina tre senast lästa böcker har på olika sätt behandlat just det här.

Lärarrummet.jpg

Annika Luther (2013) Lärarrummet

Jag som har haft en så motig relation till Luthers ungdomsromaner tänkte äntligen när jag läste den här vuxenromanen!

Titeln kanske inte väcker omedelbart intresse; vad häftigt kan tänkas hända i en skola, än mer i ett lärarrum!? Men låt er icke luras — det händer absolut grejer! I boken får vi följa med en handfull lärare, både professionellt och privat och ni skulle bara ana vilka intriger och vilket drama som kan utspela sig i lärarrummet.

Som pedagog och lärare intresserade den här mig av naturliga orsaker. Jag gillade särskilt att den handlade mycket om att se sina studerande, se sina kolleger men också se och vara lyhörd för sig själv. Det var gripande.

Därför tror jag också att den här boken har mycket allmänmänskligt som kan tilltala vem som helst. Också dig.

Moxie.jpg

Jennifer Mathieu (2017/2018) Moxie

En high-school miljö med ett förstelnat socialt klimat. En modest ung tjej som inspireras av sin mammas punkperiod i tonåren och börjar göra uppror mot det rådande systemet i skolan med hjälp av en egengjord-tidning (eller fanzine) kallad Moxie. Det är premissen för boken.

Jag måste säga: det här känns fräscht!

Trots att jämställdhet och feminism länge, länge har behandlats i litteraturen känns det här nytänkande och 2019. Stundvis upplevde jag att händelserna i boken var snudd på överdrivna, men å andra sidan kanske just det var nödvändigt för handlingsförloppet.

En perfekt crossover-roman om hur vi kan arbeta för att både individer och större grupper kan känna sig sedda och trygga på ett individuellt, samhälleligt och institutionellt nivå.

Allt det här är boken utan att för den skull vara raljerande och predikande.

Åh, kom och se här.jpg

Hannele Mikaela Taivassalo (2010) Åh, kom och se här

Jag är ett stort fan av Taivassalo, och den här redan åtta år gamla romanen gör mig absolut inte besviken.

Redan från första början vet vi hur boken kommer att sluta, men vem och vad som leder fram till slutet vet vi inte. Den allvetande berättaren i boken är en så kallad trappdväljare; hon smyglyssnar på invånarna i huset med de tunna väggarna. Särskilt lägenheten där kvinnan bor tillsammans med sin bror och hans dotter ligger i hennes intresse.

Som alltid i Taivassalos romaner är språket underskönt och fritt strömmande. Berättelsen förtäljs nästan på ett sugande, suggestivt sätt vilket gör att jag inte vill (kan!) sluta läsa. Det är en roman om längtan, att färdas, om stora, svåra val och livets förgänglighet.

Det är en mer krävande bok, det medger jag, men jag kan tipsa om recensionen på Svenska Yle som stöd för läsningen.

Riktigt fin läsning!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.