solstolsläsning

Läst på sistone: starka läsupplevelser

Det var superlätt att hitta en gemensam faktor för tre av mina senast lästa böcker.

De här böckerna är väldigt olika till innehåll och form, men läsupplevelsen för samtliga kännetecknades av att jag blev väldigt berörd och omskakad. Alla nedanstående böcker fick också fina vitsord på min Goodreads-profil.

Fortsätt att läsa för att få tre bra boktips!

IMG_5925.jpg

Linnea Axelsson (2018) Ædnan

Det här är en imponerande episk dikt både till omfång och innehåll. Omfånget ja, berättelsen tar plats på över 700 välskrivna blad som lämnar mig alldeles hänförd.

I verket får vi ta del av tre generationer av samer som på olika sätt tampas med frågor om tillhörighet, kulturarv och existensberättigande. Det här är således ett politiskt verk i allra högsta grad, men det är aldrig domderande och skuldbeläggande — snarare framförs budskapet väldigt hänsynsfullt och känslomässigt tilltalande om än med en skärpa som inte går att missa.

Ända sedan jag höll en övningslektion om samer under min period som lärarstuderande har jag funnit det oerhört intressant och viktigt att både läsa och lära mer om samerna. Ædnan är något alla borde läsa.

Stilistiskt sett är dikterna samtidigt mjuka och vassa och kännetecknas av ett böljande flyt, likt älven som så ofta omtalas i verket, och mer staccato om vartannat. Jag älskar det.

Den här boken fick en plats rakt i mitt bokhjärta, och jag tror bestämt att jag vill köpa en egen Ædnan att ha i min bokhylla.

Får jag dela med mig av en vacker en:

Jag reder ut mitt hår

Bland tovorna
hittar jag skammen
nån gömt där

Vem kan jag vara
bland mina vänner
hur ska jag gå här

Med tankar
för tunga för huvudet
att tänka

Känslor jag inte
har känslor för
— Linnea Axelsson Ædnan s. 733
IMG_5898.jpg

George Orwell (1945) Djurens gård

En klassiker med rätta!

Jag läste den här i en enda sittning, den var så lysande. Människans mörkaste sidor avspeglas här genom djuren själva. Djuren, och farmen de lever i, blir en allegori för människans och samhällets galenskaper och det är ett så genialiskt drag att jag blir golvad.

Det här är en bok som går snabbt att läsa men det betyder inte att den är lättsmält, åh nej! Jag låg längre och grunnade på den här när jag hade läst klart, för det är en bok med en väldigt lång eftersmak. Aktuell också idag? Javisst!

Passar perfekt för en tågresa eller till solstolsläsning, för trots att det är en negativ och obehaglig skildring av människans avigsidor så är det skrivet på ett lättsamt och underhållande sätt att det är svårt att lägga boken ifrån sig.

IMG_5909.jpg

Emma Cline (2016/2018) Flickorna

Den här hade jag hört en hel massa om innan jag började läsa.

Det handlar om unga flickor (och män) som blir en del av en egendomliga “familj” som eftersträvar en slags harmonisk utopi där kärlek, fred och andra hippie-begrepp är ledord.

Boken är baserad på Charles Manson (i boken Russell) och Mansonfamiljen (som jag, pinsamt nog, knappt hade hört talas om innan jag lånade hem boken) och de märkliga händelser som Mansonfamiljen omgavs av.

Att veta att händelserna i boken har hänt på riktigt gör förstås att det blir obehagligt. Ändå hade jag kanske förväntat mig ännu mer dramatiska upplösningar och action än vad boken de facto erbjöd.

Det oaktat är det en bok som lämnade mig småskakig och berörd. Helt klart läsvärd!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokrecension: Stefan Ahnhem ”Motiv X”

✖ tack till bokförlaget forum för recensionsexemplaret ✖


Regn och rusk råder, och vad är väl bättre än att gosa ner sig bland filtar med en bra bok? Och inte vilken bok som helst — en rykande färsk deckare såklart!

Jag har nyligen läst Stefan Ahnhems fjärde bok i serien om Fabian Risk: Motiv X. Den är alldeles pinfärsk och kommer ut till försäljning nu i september.

Ett tärningskast vittnar om att någon kommer att dö. En flyktingpojke från Syrien försvinner och hittas brutalt mördad. Samtidigt börjar andra märkliga händelser med rasistiska undertoner äga rum i Helsingborg. Fabian Risk och kollegorna på Helsingborgspolisen är alltså mer än sysselsatta.

Familjen Risk försöker hitta balansen igen efter att mattan rycktes under fötterna på dem, i samband med den dramatiska upplösningen i “Aderton grader minus”. Huvudpersonen Fabian Risk kämpar med att finna en jämvikt mellan det privata och det offentliga; och just däri ligger en del av grundproblematiken som lyfts upp i boken: finns det en gräns mellan det privata och det offentliga?

ahnhem-blogg1

Precis som i de tidigare böckerna är det en nästan filmisk gestaltning som genomsyrar verket. Det är inte bara de sinnrika beskrivningarna och de rikliga, obehagliga detaljerna som gör att läsningen blir visuell, utan också — och kanske framför allt — Ahnhems fenomenala taktkänsla och sinne för tempo. Läsningen blir påtaglig och nästan varje kapitel avslutas på ett sätt som får mig, nej, tvingar mig till att fortsätta läsa. Jag kan bara inte låta bli.

Det rika persongalleriet är fyllt av spännande personligheter, men jag hade gärna sett att karaktärerna varit ännu mer nyanserade och runda. Trots att den här boken avslöjar lite mer om vem Fabian Risk är under den hårdhudade polisfasaden hade jag önskat lära känna honom lite mer.

WhatsApp Image 2018-09-18 at 17.04.00.jpeg

Boken går in i en relevant dialog med samtiden då rasism, främlingsfientlighet och politik är centrala teman i boken. Att riksdagsvalet i Sverige bara ägde rum för någon vecka sedan, och att sverigedemokraterna har figurerat i många rubriker i den verkliga världen, gör det nästan absurt att läsa om Jimmie Åkesson i Fabian Risks värld. Det var en oväntad men välkommen överraskning. Boken är med andra ord uttalat politisk men ändå inte en moralpredikan.

Det är definitivt detaljerna och tempot som är bokens styrkor. Det är framför allt de här aspekterna som gör att jag fortfarande kan hålla fast vid orden, som jag uttryckte när jag läste Ahnhem för första gången 2014: “Det här är den skickligaste deckarförfattaren jag har läst”.

Efter läsningen upplevde jag däremot en tomhet. Dels den typiska livet-efter-boken-tomheten som var väntad. Men också en tomhet eller kanske paffhet till följd av att en del frågor fortfarande förblev obesvarade. Men jag är vid gott mod. En femte bok utkommer hösten 2019!

WhatsApp Image 2018-09-18 at 17.03.58.jpeg

Det här är en bok som passar för en läsare som vill ha medryckande sträckläsning och som tål otäcka beskrivningar och mardrömsframkallande scenarion. Till skillnad från några tryckfel, sammanskrivningar och satsradningar var det en bok lätt att sjunka ner i, svår att lägga ifrån sig.

Och för den här boken, precis som för samtliga Ahnhems böcker, får jag komma med en varning: du kommer att strunta i att duscha, äta och sova så länge du läser den här. Så välj tidpunkten för att läsa den här med omsorg, för när du väl har plockat upp den är den fastklistrad i dig.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.