Jag hade förmånen att inte bara bevittna ett utan två fina par bli äkta makar (tre, om jag får räkna med det kungliga bröllopet). Att jag därutöver fick bidra till respektive pars bröllopsdag gör mig ödmjukt tacksam.
Ja. Vad mer kan sägas efter en sådan kärlekens dag? Kanske bilderna får tala för sig själva.
Fina Julia och Jonatan ❤
Suddig bild men i varje fall. Julia och Jonatan.
Charlotta och Jonas. ❤ (och min bei som bestman!)
Urstiliga män. Bestman Samuel och the man of the day, Jonas.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Allra mest uppskattar jag hur nära naturen är, också när man rör sig i centrum. Det är aldrig längre än några stenkast till havet eller skogen. Endast några få kilometer utanför stadskärnan finns en mängd vackra vandringsleder och stigar att utforska.
Den här sköna torsdagen har spenderats med bror, brorsfru och min Samuel till skogs. Rekreation för kroppen och knoppen.
Jag som tidigare har lidit av rejäl grodfobi fick också utsätta mig för lite exponeringsterapi. Hu vad de är läskiga ändå de där slemmigt krälande djuren!
Men jag klarade det!
Ha en skön torsdag och fortsatt vecka, kära läsare!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Den här veckan har inneburit mycket program och hemskt roliga sådana. Men det har jag lärt mig alltsedan barnsben att det också kan bli för mycket av det goda. Därför är jag så enormt tacksam för den här söndagen, då jag verkligen har fått vila ikapp mig.
För det har varit en hel del på sistone.
Eftersom jag endast var på plats på jobb en arbetsdag under den gångna veckan, gjorde jag flera dagars arbete på mer än vad som kan räknas som en arbetsdag, för att sedan åka på arbetsresa torsdag och fredag. Hela gårdagen spenderades i dansens tecken och jag hade en pampig avslutning på mitt Kipinäkapitel; resultatet blev alldeles underbara uppvisningar och jag är så stolt som danslärare och koreograf! ❤
Min fina +25 år hiphop-grupp som gjorde sitt livs framförande med temat The Incredibles.
Hela maj är ganska hektisk för mig. Det brukar i allmänhet vara det för de flesta då allt ska avrundas, avslutas och firas (såklart) innan någon ens vågar ta sig an ett sommarlov eller en semester.
Så tyvärr har mina energilågor främst gått åt att upprätthålla de mest basala funktionerna utöver allt det roliga jag har på programmet.
Men tur är det väl ändå att det endast är roligt på programmet, det skulle kunna vara annorlunda.
Sköt om er, alla läsare ❤
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Evighetsvecka. Omväg till jobbet i väntan på ny cykelväg. Omöjligt att klä sig rätt i det växlande vädret; iskallt om morgonen, tropikvärme om eftermiddagen.
Sova, ja. Det gör jag. Inte så hemskt länge. Men.
Sen när jag har blivit en kvinna med påsar under ögonen? Never happens to me.
Mat, mat, mat. Mitä tänään syötäisiin? Vad kan man tillreda av tre sorters pasta?
Jag hinner med lite men ändå allt. Och det får jag vara nöjd med.
Balkonghäng med min Samuel. Här spenderar vi en stor del av våra kvällar.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Det må finnas många obligatoriska men så förbajskat tråkiga ärenden som bör skötas som vuxen.
Bara under den senaste månaden har vi skött ärenden med FPA, jämfört och bytt försäkringsbolag, förnyat bilförsäkring och övervägt om vi borde skaffa nya sommardäck. Urk. Tråk tråk tråk.
Men sen finns det så enormt många fördelar med vuxenlivet. Låt mig lista några saker som jag har gjort den senaste månaden, och som en kan göra som vuxen:
• äta godis in i veckan
• vaka till tolv på en tisdag
• spontanbaka en äppelelikatess
• köra till prisma under en ohelig timma och köpa lösgodis
• se på en film på en söndagsmorgon
• ta en kvällspromenad efter läggdags
• skippa städdagen
Äppeldelikatess á la Micke Björklund
Vilket är din favoritfördel med att vara vuxen? Eller: vad ser du fram emot med att få göra/inte göra som vuxen eller i ditt eget hem?
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Inte för att solen skiner och gatorna är torra. Inte för att det sista studievitsordet registrerat, och inte för att jag nu endast väntar på att betyget ska dimpa ner i postlådan.
Inte heller för att jag har fått igång träningsinspirationen efter en lång och seg vinter. Och inte för att jag har blivit bortskämd med god mat av min mästerkock den här veckan.
Eller ja, samtliga påståenden ovan bidrar definitivt till den här lyxveckan.
Men den största lyxen är att jag två gånger den här veckan får delta i olika konstellationer av människor och dela skratt, bekymmer, utmaningar och glädjeämnen.
Dela liv, helt enkelt.
Det, go' vänner. Det är lyx.
Mat och vänner i Helsingfors 2016.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Igår kom jag på mig själv med att utbrista: "Yes! Imorgon får jag åka till jobbet!".
Det är sällandet här händer för jag brukar ofta drabbas av den där melankoliska söndagsångesten om söndagarna.
Men nu hände det sig i varje fall att jag uttryckte det här orden.
Inte för att jag som person är sällsynt positiv som människa som aldrig tycker att måndagsmorgnar är tröga. Men inte heller för att jag i verkligheten tycker det motsatta, och uttrycker de här orden för att psyka mig själv till att ändra uppfattning om den annalkande måndagen.
Och det var definitivt inte ord som uttrycktes i ren sarkasm.
Nej, jag är bara genuint glad över att få fortsätta där jag slutade i fredags. Nu låter jag kanske störande optimistisk och bara för att klargöra; det är klart att mitt förhållande till måndagsmorgnar varierar, och att jag vissa dagar njuter mer och vissa dagar lite mindre.
Men min grundhållning till mitt arbetet är gott och jag kan njuta av det jag gör, och det är en sann glädje.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Under hösten bestämde jag mig för att göra det. Jag hade tänkt på det länge och nu skulle jag göra slag i saken. Flera gånger hade jag tänkt "Yes! Idag är dagen!". Idag ska jag äntligen göra det!
Jag skulle alltså köpa gymkort.
Det här var under hösten och jag hade tänkt hugga till på Black Friday som inföll i oktober/november, för jag tänkte att de säkert har någon häftig rea då. De hade ingen häftig rea på black friday så jag köpte inget gymkort. Och lite oförhappandes gled hösten plötsligt över i vinter. Och jag tänkte, ja men så fort jag får jullov då ska jag hugga till! Men när jullovet kom tänkte jag "ja men så fort mina dansträningar är över för i år då vet du!". Men då danssäsongen var över insåg jag, att jag ändå inte kommer vara så mycket i Vasa under den resterande månaden. Så det blev inget gymkort.
Januari: new year new whatever. Det var lite väl mycket med avhandlingsskrivande och två jobb. Jag tänkte "så fort jag fått min avhandling skriven då ser ni!". Börjar ni se ett mönster här? Avhandlingen blev skriven och jag tänkte, jag men nu ska ju alla våruppvisningsprogram göras, men så fort jag får dem överstökade ska jag omedelbart bege mig till gymmet och skaffa det där förbajskade kortet.
Jag borde ha lärt mig mer av Alfons Åberg. Speciellt det där med hur det går då man "Jag ska bara" hela tiden.
Nu har hösten och vintern övergått till våren men vet ni: nu har jag skaffat gymkort!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Påsken går i rosa toner i mina föräldrars hus. Min mamma är en höjdare till inredare och varje gång vi besöker mitt barndomshems blir jag lika inspirerad. Min händiga far som gillar att fixa själv och är en mästare på att skapa nytt av gammalt har bland annat gjort det här fantastiska soffbordet av en gammal torpdörr - är det inte tjusigt!?
I övrigt har påsken förflutit på alldeles underbart för min del. Mycket familjetid, brädspel, lugn och ro. Alldeles för lite påskgodis för min smak, men det må åtgärdas under dagen. Jag är kortfattad idag men låter bilderna nedan tala för sig själv. Ha en fin påsk!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Den här stilla veckan har inte alls varit stilla hittills. Jag har haft många deadlines på arbetet och dubbeljobb tre av hela tre arbetsdagar. Men det har varit ett upplopp och alla upplopp slutar med att man kommer i mål. Så också jag. Nu blir det rejält med avkoppling resten av veckan.
Jag ska bland annat uthämta två pinfärska böcker från biblioteket som jag har reserverat. Bland annat Fredrik Långs senaste roman Basim, min kära. Jag har tidigare läst Långs Flickorna på Nappari och blev stormförtjust i både boken och författarskapet (rekommenderas åt Jane Austen-läsare som ändå gillar lite mer tempo och inte lika mycket utdragenhet som Austens). Basim, min kära är däremot av helt annat art då den behandlar Israel-Palestina situationen med brevromanen som genre. Det blir intressant och tankeväckande påskläsning.
Dessutom har jag reserverat Karin Wahlbergs senaste roman i serien om lasarettet, Lätta ditt hjärta. Den här serien har jag följt med ända sedan den första boken kom ut 2013. Serien kretsar kring ett lasarett i Sverige på 1950-talet då polioepidemin härjade i hela Europa. Det är en roman rik på mångbottnade karaktärer vars liv i mindre eller större utsträckning kretsar kring lasarettet. Nu är det länge sedan jag läste den andra romanen, så jag tror jag får ta en snabbtitt i de tidigare böckerna innan jag lägger händerna på den här tredje delen.
Nu tar jag påsklov (men uppdaterar här på bloggen, förstås!)
Hur ålderdomstecken är väl inte det att de enda bilderna jag har på min telefon är vackra naturbilder. Sorry not sorry!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
