stanna upp

Mycket av det goda

Den här veckan har inneburit mycket program och hemskt roliga sådana. Men det har jag lärt mig alltsedan barnsben att det också kan bli för mycket av det goda. Därför är jag så enormt tacksam för den här söndagen, då jag verkligen har fått vila ikapp mig.

För det har varit en hel del på sistone.

Eftersom jag endast var på plats på jobb en arbetsdag under den gångna veckan, gjorde jag flera dagars arbete på mer än vad som kan räknas som en arbetsdag, för att sedan åka på arbetsresa torsdag och fredag. Hela gårdagen spenderades i dansens tecken och jag hade en pampig avslutning på mitt Kipinäkapitel; resultatet blev alldeles underbara uppvisningar och jag är så stolt som danslärare och koreograf! ❤

Min fina +25 år hiphop-grupp som gjorde sitt livs framförande med temat  The Incredibles.

Min fina +25 år hiphop-grupp som gjorde sitt livs framförande med temat The Incredibles.

Hela maj är ganska hektisk för mig. Det brukar i allmänhet vara det för de flesta då allt ska avrundas, avslutas och firas (såklart) innan någon ens vågar ta sig an ett sommarlov eller en semester.

Så tyvärr har mina energilågor främst gått åt att upprätthålla de mest basala funktionerna utöver allt det roliga jag har på programmet.

Men tur är det väl ändå att det endast är roligt på programmet, det skulle kunna vara annorlunda.

Sköt om er, alla läsare ❤

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Rum för samtal

Jag har tidigare nämnt att jag tycker att vi behöver bereda rum för skönhet idag. Speciellt då samhällstempot är som det är, och de snabba nöjen tar över i förmån för långsamhetens lov. Skönhet är emellertid inte det enda vi medvetet behöver barna väg för, utan jag tror också att det goda samtalet är lite av en utrotningshotad vara.

Det är alldeles för lätt att vardagen flyter på med konversationer som handlar om dagens program och meny, veckans inköpslista och vilka räkningar som bör betalas. De här konversationerna är ju viktiga i och för sig, men representerar det effektivitets- och nyttotänk som jag är lite av en passiv motståndare av. Inte så mycket för att effektivitet är något dåligt i sig, men däremot för att jag tycker det har ett pris. Ett högt pris.

På det personliga planet är effektivitetstänkandet alltså ofta på bekostnad av det goda samtalet. Det samtalet som sträcker sig djupare, ända ner till rötterna. Det där samtalet som tar sig längre än inköpslistor och helgens program. Det där samtalet som leder oss dit vi inte annars går, och som kanske får fungera läkande, helande, där det går fram. 

Men det känns abrupt att gå från "Vad ska vi äta idag?" till "Vad tänker du på då du ligger i sömnlös vånda om nätterna?". Det går inte att nå de nivåerna i en handvändning, utan jag tror att vi behöver beredas ordentligt med tid och sakta värmas upp för att våga gå dit vi inte borde.

Och jag tror att vi behöver signalera att vi också har just det — tid, att erbjuda den som talar. För när vi får ta del av en glimt ur en annan människas. Då stannar tiden upp, och plötsligt har vi all tid i världen.

vintri2-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.