Det som aldrig händer

Den här krispigt vackra vinterlördagen har jag gjort två flugor på smällen, och kombinerat nytta med nöje då jag promenerade till stan för att sköta några ärenden. Det slog mig hur Vasa vaknar till liv då solen tittar fram. Det slog mig också hur många människor det finns i Vasa - var har ni hållit hus under hela vinterhalvåret? Var har ni varit? Kul att se er!

Idag gjorde jag också det som aldrig (i alla fall sällan) händer. Jag besökte biblioteket endast för att bli några böcker fattigare, inte rikare. Det är rent ut sagt omöjligt för mig att strosa bland bokhyllorna i biblioteket utan att samtidigt plocka med mig en, två, tio bokskatter skrivna av både nykomlingar och gamla bekanta. Men i dag hände just det. Tomhänt lämnade jag min favoritplats.

Jag har emellertid redan några biblioteksböcker som pockar på. Näst på min läslista har jag romanen VI skriven av karlebybon Agneta Kallis. Det är en ungdomsroman som utspelar sig i min hemstad Karleby - det kan jag ju inte som modersmålslärare missa! Därefter väntar jag lite mera inhemsk litteratur på finska: Tiranan sydän av stjärnskottet Pajtim Statovci. Efter det är listan än så länge öppen, jag har ju litteraturförslag i mängd och parti men jag måste utvärdera situationen när jag väl kommer dit.

Jag älskar stadsbibliotekets härliga retrobokstäver!

I övrigt önskar jag dig en riktigt skön lördag och hoppas att du, som jag, följer med Melodifestivalen ikväll! 

Alldeles för viktigt för mig

Det har knappast undgått en enda av er, som har följt med den här bloggen ens ett litet tag, att läsning är min grej. Jag skulle helst livnära mig på det om jag kunde. Nu livnär jag mig emellertid på lite annat (som för övrigt också är min grej) och det har sina följder på mitt läsande. 

Läser gör jag ju i jobbet också, en hel del till och med. Men den skönlitterära läsningen har varit som en avlägsen, ljuv dagdröm under den senaste månaden. Visst har jag läst en del, men inte alls lika mycket som jag brukar. Och när min vardag har fyllts med så mycket annat, har läsningen fallit bort. Jag har saknat läsningen, men jag har medvetet valt att inte prioritera det just nu. 

Läsning för mig är avkoppling. Det bästa sättet för mig att varva ner är att sträckläsa en bra bok i två-tre timmar. Om jag efter en hektisk dag tar fram min bok märker jag att den första läskvarten präglas av en viss rastlöshet och otålighet. Jag ömsom tittar på telefonen, ömsom kokar te, ömsom rättar till filten eller på annat sätt har svårt att komma till ro. Men sen, när jag kommer över den där rastlöshetströskeln, då vet ni. Då är det så skönt att vaggas in i berättelsen, språket, karaktärerna. Tiden står still samtidigt som den rusar i väg.

Samtidigt är skönlitteratur för mig en ständig inre dialog. Min läsning präglas inte av ett passivt mottagande, utan jag märker att jag hela tiden förhandlar min position i förhållande till vad jag läser. Jag märker att läsningen gör att jag inombords för en konstant intervju med mig själv: Vad tycker jag om det här? Vilka tankar väcker det här i mig? Kan jag förstå varför den här karaktären gör så här? På det sättet är min läsning också en värld av reflektion och tankeverksamhet.

Jag ville inte att läsningen skulle bli ett stressmoment. En "to-do"-ruta att bocka av vid dagens slut. Nej, läsning är alldeles för viktigt för mig för att bli ett måste. Jag vill inte att läsningen ska vara kravfylld och att bristen på läsning ska väcka känslor av otillräcklighet.

Nej. Jag vill ha gott om tid på mig.
Eller lite tid men mycket ork.
Helst mycket tid, massor av ork och många möjligheter. 

I brist på att alla variabler i min läsningekvation infaller, läser jag när jag kan.

Som i dag.

Min favorithörna i vårt hem. Läshörnan.

Mitt 2017 i litteraturväg

Jag har ådragit mig en rejäl förkylning men jag tänkte ändå kika in med ett inlägg om det bästa jag har läst under varje månad under 2017.

Januari: Per Nilsson Hjärtans fröjd
Den här ungdomsromanen från 1992 fångade mig omedelbart. Det är kombinationen av en lättläst text, en klassisk tematik (kärlek och olycklig sådan) men ändå med en lite annorlunda twist som gjorde att jag sträckläste boken. Jag fascinerades också av hur boken kan analyseras på många olika nivåer och hur mångsidigt den kan användas i klassrummet.

Februari: Pauliina Rauhala Taivaslaulu
Den här finska romanen från 2015 läste jag på mitt andra, eller kanske snarare tredje språk, finska. Boken handlar om Vilja och Aleksi, och är på många sätt den ärligaste och vackraste kärlekshistorien jag någonsin har läst. Vilja och Aleksi växer upp och lever i en gammallaestadiansk tradition, och en stor del av romanen vill problematisera och lyfta upp svåra frågor inom traditionen och kristendomen överlag. Rauhala närmar sig de här stora och svåra frågorna med en taktfullhet och finkänslighet som lämnar mig djupt berörd. En oerhört viktig bok.

Mars: Hannele Mikaela Taivassalo In Transit
Efter att jag personligen fick träffa författaren och lyssna på dennes föreläsning under våren, kände jag mig minst sagt manad att ta mig an hennes senaste roman. Den här finlandssvenska författarens verk har en historia som tilltalar mig, då den handlar om hur stad möter landsbygd, om rörelse och ro. Läsaren får följa med tre livsöden som sammanflätas på ett vackert och smidigt sätt.

April: Ann-Luise Bertell Vänd om min längtan
En klassisk amerikamigration men ändå med ett sällsynt djup och vemod. Också den här är en finlandssvensk berättelse om ett öde som så många nordbor upplevde under sekelskiftet mellan 1800 och 1900-talet. Boken gav jag också till min mormor i julklapp då den passar alla åldrar!

Juni: Kepler Hypnotisören
Jag är lite trotsig mot mainstream litteratur och därför har jag varit sen i starten med min Kepler. Under mina första lediga dagar i juni tog jag mig an den första av Keplers Joona Linna böcker och nu är jag hooked. Mainstream är ändå mainstream av en orsak. Kepler är perfekt läsning då jag inte orkar ta in så mycket annat, utan bara vill ha underhållsläsning och spänning.

Juli: Tomas Sjödin Den som hittar sin plats tar ingen annans
Den här boken tog jag till mig genom hörlurar under många löpturer och promenader under sommarens hetaste månad. Trots att den på många sätt var helt annorlunda än jag hade tänkt mig fick den ändå fem stjärnor i min läsdagbok. Hade jag läst som fysisk bok hade jag suttit med understrykningspennan i högsta hugg och plockat ut en massa citat. Sjödin är min favorit.

Augusti: Mariette Lindsteins Sekten på Dimön
Den här boken, den första i trilogin om sekten ViaTerra, läste jag under en period då jag i litteraturväg hade snöat in mig på sekter. Den här romanen skildrar hur det är att bli indragen i en sekt på ett trovärdigt sätt som jag inte har stött på i litteratur förut. Tempot i boken stämmer så väl överens med handlingens tempo, och det bildar en fin synergi. En på många sätt skrämmande och ryslig läsning, men på ännu fler sätt en oerhört viktig läsning! Nästa år ska jag ta mig an den andra och tredje boken i serien.

September: Johanna Holmström Själarnas ö
Den här nykomlingen för år 2017 hade jag länge suktat efter. Historien är baserad på den sanna berättelsen om kvinnan som dränkte sina barn i Aura å under skiftet mellan 1800-1900. Det är alldeles rysligt. Boken öppnar ändå upp och gör precis det som litteraturen gör när den är som bäst: den öppnar upp ögonen för det oförståeliga och oförklarliga. Därutöver lyfts kvinnornas roll, kvinnosyn och psykvården upp och problematiseras.

Oktober: George R. R Martin Kampen om Järntronen
Jag som aldrig har varit en fantasyfantast föll alldeles totalt för Game of Thrones serien, som Samuel efter mycket övertalning fick mig att se på. Att jag sen också började läsa böckerna är bara en naturlig följd av mitt intresse för serien. Jag kan helt och hållet instämma i det som så ofta har sagts om R.R Martins böcker: även de som inte annars gillar fantasy gillar den här serien!

November: Amanda Audas Kass Till den lilla människan intill
Vilken inspiratör och förebild den här kvinnan är! Jag hade lyckan att få tag på hennes andra bok efter en lång väntetid i bibliotekskön. Min läsning av den kan bäst liknas vid då man länge och girigt vill suga på en god karamell. En perfekt bok att ge som gåva åt vem som helst, när som helst. Den här boken satte en guldkant på min novembermånad!

December: Sara Jungersten Lika delar liv och luft
Vasaskildraren övertygade mig än en gång med den här romanen om att försumma ett barn, förlora ett barn och önska ett barn. Jag gillar starkt Jungerstens förmåga att sätta fingret på kvinnan i samhället idag, just nu. Också i den här romanen är kvinnan i fokus och många utmaningar som dagens kvinna möter skildras i romanen. Utöver allt det här älskar jag att kunna känna igen mig i de miljöer som personerna rör sig i. Igenkänningsfaktorn är hög i Jungerstens samtliga böcker. Också i denna.

Sammanfattningsvis kan sägas att mitt litteraturår har varit väldigt inhemskt och finlandssvenskt Författare som inte är från Finland eller Sverige har sällan varit med på min litteraturlista. Det beror på att jag gillar när jag kan känna igen mig i den livsstil och den miljö som handlingen utspelar sig i. Jag har svårt att fysiskt och mentalt relatera till, till exempel, New Yorks storstadsmiljöer. Under nästa år hoppas jag däremot på mer spridning i min läsning!

Jag har nått mitt mål med en skönlitterär bok per vecka med råge, och det är jag glad för! 

Julläsning till eder alla

Jag har en förkärlek för julböcker. Som barn var Astrid Lindgrens julsagor i Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan och Madicken mina favoriter. Lindgren beskrev sinnebilden av den mest idylliska julen med stöpta ljus och doft av gran. 

Det finns emellertid också andra och nyare julläsning som jag har fattat tycke för. Den senaste som jag läste är novellen Ditt livs affär av Fredrik Backman. Till skillnad från Lindgrens julsagor är den här inte alls idyllisk och har inte heller särskilt mycket med jul att göra, trots att handlingen utspelar sig i juletid. Däremot har den det sällsynta djupet som jag hittills bara har hittat i ett enda skönlitterärt författarskap, och det är just i Backmans. Sällan har romaner (noveller) berört mig på ett så allmänmänskligt plan som Backmans gör. Så också med den här novellen som utkom 2016 i Helsingborgs Dagblad. I år utkom novellen i bokform. 

Redan med att läsa bokens baksida väcks min nyfikenhet och läslust:

"Ditt livs affär, av författaren till En man som heter Ove, är en magisk liten julhistoria om vad vår tid är värd och vad det vi lämnar efter oss egentligen betyder. Vem skulle du ge ditt liv för, om det inte räckte med att bara dö? Vad skulle du offra, om du visste att ingen skulle minnas det?

Det är natten före julafton. När gryningen kommer är en av oss borta."

Läs den!

Jag har läst novellen via Elib (superbra, gratis tjänst som används av de flesta bibliotek och många skolor/universitet i Finland). Överlag föredrar jag den fysiska boken alla gånger, men en novell och kortare romaner går bra att läsa också på en läsplatta.

Läst i november

I ett tidigare inlägg i höstas nämnde jag hur jag längtar efter alla boknyheterna som utkommer lagom till jul. Jag har redan fått lägga händerna på två av de många litteraturnyheterna och de är ungdomsromanen Zoo! Virala genier av duon Korkea-aho & Forsström, samt den femte boken i milleniumserien Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz. 

Boken Zoo! Virala genier har, inte alls utan orsak, blivit kallad svenskfinlands svar på Sveriges Sune och Bert. Jag måste erkänna att jag vid ett flertal tillfällen skrattade högljutt när jag läste den här boken. Den passar alldeles utmärkt åt både gammal och ung som gärna snuttläser och njuter av att sidorna fylls med skrattframkallande bilder. Jag gillade också ordvitsarna och de många absurda händelserna som uppstod. Jag hade gärna sett att vissa teman skulle ha fördjupats ännu mer, såsom frågorna om integration, mobbning och psykisk hälsa. Boken nuddade endast de här teman, men kanske det var ett högst medvetet val från författarnas sida; att som ung grabb i åk 8 öppet och utan förbehåll prata om depression är sällsynt. 

Länge fick jag vänta i reservationskön innan jag fick tag på den här rackaren. Jag var på plats nummer 26 då jag började köa, men nu äntligen! Mina förväntningar var höga inför läsningen, och inte blev jag direkt besviken. Jag var bara inte alldeles begeistrad som jag var av den första och fjärde boken. Det kan förstås bero på att jag var tvungen att läsa snuttar ur boken ur någon veckas tid, istället för att sträckläsa den. Det (snutt- eller sträckläsning) har väldigt stor inverkan på hur jag upplever en bok och läsningen av den. Men absolut, det är en samhällsaktuell roman med sylvassa iakttagelser som alla ni som har läst de tidigare böckerna ska läsa!

Ord på vägen

Minns ni om när jag skrev om mina 6 bästa tips för ett läsande liv?

Ett av mina tips var att samla vackra, tänkvärda citat i ett och samma ställe. Idag tänkte jag dela med mig av några glimtar jag har sparat i mitt häfte. Häftet kallas jag "Ord värda att bevinga".

Ibland satsar jag lite mer på hur jag rent kalligrafiskt skriver ner mina citat. Ibland mindre. Oftast inte så mycket alls. Men det får vara lite imperfekt, det är bara mänskligt.

Jag hoppas att jag med de här bilderna kan inspirera er till att läsa mer. Och våga ta er an lyrik också. Längst ner finns en lista på varifrån citaten är hämtade. Läs och njut.

Citaten är hämtade ur:
Bodil Malmsten (2014) Det här är hjärtat (den här bara måste ni läsa)
Peter Sandström (2012) Till dig som saknas
Lars Huldén (2016) Läsning för vandrare och andra (vari citatet från 1974 finns med)
Pauliina Rauhala (2015) Taivaslaulu

Själarnas ö

Ibland när man läser eller ser på tv kan man trösta sig med att tänka "Det här har inte hänt på riktigt". I andra fall går det inte alls. Till exempel i Johanna Holmströms senaste roman Själarnas ö.

Romanen är baserad på den verkliga händelsen om Kristina som dränkte sina barn i Aura å i slutet på 1800-talet. Hon skickas till ett dårhus på ön med det vackra namnet, Själö - därav titeln. På Själö får läsaren bekanta sig med flera andra intagna genom åren, och på det här sättet bilda sig en uppfattning om hur mentalvården såg ut för lite mer än etthundra år sedan.

Vi kan alla ignorera dammigheten på grönväxten.

Jag hade gärna lärt känna Kristina bättre, få veta hennes innersta tankar och se hennes inre utveckling genom åren. Det var förvisso intressant att lära känna olika karaktärer, men det var fram för allt Kristina som trollband mig från sida ett.

Det är en tankeväckande roman. Efter att jag läst ut boken försjunker jag in i tankar om vilka stora utmaningar mentalvården innefattar. Jag försjunker i tankar på vem som är frisk och vem som inte är det, och vem som har rätt att avgöra någons mentala hälsa - och på så sätt ha makt över liv, kanske död. Jag tänker också på hur långt mentalvården har kommit; i boken bestäms den mentala hälsan bland annat utifrån huvudform, kroppslighet och kön. 

Historiska romaner med ett alltjämt lika aktuellt tema är de som lever längst, och de som i mitt tycke också är bäst. Den här romanen har verkligen samhällsrelevans, bara för någon dag sedan läste jag den här artikeln på svenska yle om mentalvård. Romanen tilltalar den som vill ha en djupare och tankeväckande läsning, men den tilltalar också lustlästaren som inte kräver mer än en god story.

Finsk litteratur gratuleras

Idag har Finland flaggat till Alexis Kivis ära; en av den finska litteraturens mest centrala figurer genom historien. Jag har själv läst bland annat Kivis kända roman Sju Bröder, som för övrigt är väldigt underhållande om man har tid och ork att läsa långsamt. Därutöver har jag läst hans pjäs Sockenskomakarna som också är alldeles tragikomiskt härlig på finskt vis.

Jag är glad över att jag i tidig ålder genom fotbollen fick gå i "språkbad", och att tröskeln för att tala finska därmed alltid har varit låg. Språket mitt är långt ifrån felfritt, men jag förstår och blir förstådd. Trots att jag aldrig har problem med finska idag, önskar jag att hade lyssnat lite noggrannare på finska lektionerna under 7-9 och gymnasiet. För finska är faktiskt ett otroligt vackert språk och de där krångliga formerna man lärde sig har man nytta av i det dagliga livet. 

Att finska är ett vackert språk ja! Jag hörde en anekdot om en man som var på resa utomlands. En kväll på hotellet ordnades en tävling i vilket språk, representerat av gästerna, som var det vackraste. Ni kan väl tänka er den romantiska symfoni av vackra fraser på franska, grekiska, italienska och andra skönklingande språk. Men det var de facto den finländska mannen som tog hem segern. Hans vinnande fras löd: "Illalla menen rannalle". 

Men Alexis Kivi är the man of the day. Alltid när jag hör Alexis Kivi namn kommer jag att tänka på romanen Seitsemän veljekset. Och på hur det finska språket ibland inte är det lättaste. Och hur lätt tungan kan slå volter när man ska tala detta vackra, uraliska språk. Och hur lätt det är att inte säga "Seitsemän veljekset" som man bör. Utan hur lätt det kan bli något annat.

Hur lätt det kan bli "Seitsemän kivekset".

Och Finlands bibliotek. Världens bästa. Den här bilden är från Karleby Stadsbibliotek, mitt favoritbibliotek och jag är inte alls jävig!

6 tips för ett läsande liv

Jag läser en hel del. Det hör lite till modersmålslärarens uppgift. Med åren har jag samlat på mig en halv vetenskap kring mitt läsande, och nedan listar jag mina 6 bästa tips för ett läsande liv!

1) Läslista. Jag har en anteckning på min telefon, och en anslagstavla på pinterest, där jag omedelbart sparar boktitlar jag blir intresserad av att läsa. Det kommer många bra tips på facebook, instagram, i dagstidningen, radion och tv, ja boktips finns överallt. Det värsta är ju att jag glömmer bort böckerna om jag inte skriver ner det omedelbums. Men med en lista på telefonen går det snabbt. Om listan blir lång, dela in den i olika underkategorier. Jag har t.ex. skönlitteratur, deckare/kriminal, barn- och ungdomslitteratur etc. På det här sättet har jag olika listor för olika humör.

2) Biblioteksplanera. Jag skulle aldrig gå till biblioteket utan att ha tagit reda på åtminstone 3 böcker jag ska ha från ifrågavarande bibliotek. Jag brukar också ta reda på i vilken hylla böckerna ligger. På det här sättet sparar jag mycket tid och energi. Att strosa runt bland bokhyllor är förstås en njutning i sig, men det kan också vara frustrerande. Med biblioteksplanering sparar jag tid och energi!

3) Läsdagbok. Dokumentera din läsning! I min läsdagbok skriver jag ner väsentlig fakta om boken och gör en mini-recension. Jag brukar också skriva ner till vem jag rekommenderar boken, för jag får ganska ofta frågan om jag har något bra boktips. På det här sättet för jag logg över vad jag läser och vad jag tyckte. Det är också roligt att bläddra tillbaka och se "Nämen hej, här läste jag den här boken!". Samtidigt är en läsdagbok ett utmärkt stöd för minnet.

Läsdagböcker finns att köpas i Akademiska Bokhandeln och på nätet, förstås. Men varför inte göra din egen?

4) Bevinga ord. Förutom att skriva om mina lästa böcker i min läsdagbok brukar jag också bevinga ord, alltså plocka ut vackra och kloka ord och samla dem i ett häfte som jag heter "Ord värda att bevingas" (se häftet på bilden nedan). Det är terapeutiskt att sitta skriva, klottra och rita i ett häfte som samtidigt fylls av minnesvärda ord och vackra fraser. Om jag inte orkar göra det i den exakta stunden som jag läser, brukar jag ta ett kort på boksidan och spara skrivandet till en annan gång.

5) Googla vilt. Läsning är så allmänbildande. När jag läser brukar jag skriva ned saker som jag ska slå upp, på mitt bokmärke (oftast bibliotekskvittot). Det är ofta ord jag inte stött på förut, historiska händelser eller viktiga personer. Nyfikenhet är viktigt men låt det inte störa din läsning. Skriv ner det, lämna det och återkom till det senare när du inte läser

6) Sök inspiration. Ibland känner jag att inspirationen tryter. Då brukar jag öppna adlibris hemsida, akademibokhandeln (i Sverige), bokbloggar med mera. Genom att se vad som finns på topplistorna, vilka nyheter som har utkommit eller vad personalen i en bokhandel rekommenderar, hamnar jag ofta in på nya spännande litteraturstigar. Har du en favoritförfattare och skulle gärna hitta flera författare i samma stil, slå in författaren i en litteraturkarta (exempelvis Literature Map eller Goodreads - jag slog färdigt in Lars Kepler).

Här har jag skapat en Litteraturkarta genom att slå in Lars Kepler.

Boktips: #döden

Sara Jungerstens bok från 2015 med den annorlunda titeln #döden är en bok som inte släpper taget om mig, fastän det nästan är ett halvt år sedan jag returnerade den till biblioteket. Läsarna för följa med Vivi, en framgångsrik lifestyle bloggare med sin egna talk-show, med drömhuset och familjeidyllen. Med andra ord lite av ett #goals liv. 

Skulle man tro.

I ett blankpolerat liv som till stor del levs för andra, finns inte rum för tvivel, självförakt, trötthet, ångest och rädsla. Rädslan ja, den där seglivade rädslan om att allting plötsligt kan ryckas ifrån en. Katastroftänkandet. "Tänk om..."-tänkandet. Döden kan ligga och lura runt nästa hörn. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt. Allt kan förloras på en sekund.

Det är den svidande och spot-on samhällskritiken och den otroliga psykologiska skildringen som gör att den här boken tilltalar mig så. Jag kommer osökt att tänka på den norska klassikern "Et Dukkehjem" när jag läser #döden, för tematiken är densamma: kvinnosyn, familjeroller, hur vi bör och hur vi vill leva som ligger i fokus. Pärmbilden skulle lika väl kunna vara omslaget till Ibsens Ett Dockhem.

Att handlingen utspelar sig i Vasa gör att boken för mig får en hög igenkänningsfaktor. Den kommer näranära. Jag kunde fnissande skriva under beskrivningen om "röda vågen hela vägen från Prisma in till stan". Vasabor - ni vet vad jag pratar om.

Så om du är ute efter en bok som har en tydlig handling, men samtidigt vill nå djupare än bara ytskrap, kan jag varmt rekommendera Sara Jungerstens #döden. Det är den spännande kontrasten mellan verkligheten och ytligheten som gör den så vass. Det är en bok som inte släpper taget.