Livet med katt

Vi har varit med katt i nästan åtta månader nu.

Både jag och Samuel har vuxit upp med katter men de har alltid varit bondkatter och utekatter, och i ärlighetens namn är det nästan som en helt annan art än innekatter.

Vår Touko är elva månader gammal och har fler smeknamn än det käraste av barn. Ibland undrar jag om han faktiskt vet vad han heter på riktigt när hans smeknamn spänner från Pörrönen till Tokkeri, från Dubben till Smuschi.

Efter åtta månader med katt kan jag med handen på hjärtat säga att få saker har medfört så mycket vardagsglädje i vårt liv som vår hårigaste familjemedlem.

Så låt mig dela med mig av några glimtar om livet med katt, eller i alla fall med den katt som är vår.

Han kommer alltid och hälsa
Touko, precis som den sibiriska kattrasen överlag, är en social kattras. Touko kommer alltid och hälsar på nya människor genom att lukta på deras skor eller händer om de försiktigt sträcker ut dem. När jag och Samuel kommer hem springer han alltid lunkande emot oss och vill helst upp i famnen för lite gos. Han påminner lite om en hund i det här avseendet.

Han är ledsen när vi åker
Okej, detta må vara min egen mänskliga konstruktion men faktiskt så vet han alltid av när vi är på väg ut och då ställer han sig i dörröppningen i protest. När vi har stängt dörren efter oss sitter han ofta och blickar på oss genom köks- eller dörrfönstret. När han hör att vi är utomhus mjauar han gnälligt och vill komma med. Det är lite fånigt men det skär i hjärtat att lämna honom sådana gånger!

Han söker kontakt
Oavsett om det handlar om att jag gör ett nattligt toabesök eller lämnar vardagsrummet för att bre en macka åt mig i köket följer han med. Han vill vara där det sker, om så bara ligga på golvet och iaktta vad vi gör. Det är gulligt.

Han vill sova med oss
Det här må vara en dealbreaker för många, men eftersom Touko är en innekatt och rör sig i samma smuts och damm som vi människor så får han (oftast) sova i sängen med oss. Grejen är att han helst sover på oss: nära nära på vår huvudkudde eller på min höft eller på Samuels bröst. Han spinner som en motorsåg och väcker oss ofta men det är för gulligt när han vill vara “lilla skeden” om nätterna.

Så här vill han helst ligga om nätterna ❤️

Han är lättskött
Vi matar honom, ger honom vatten och leker med honom dagligen så han är väldigt lättskött. Sibiriska katter har medellång päls och för att undvika katthår-bohnanza dammsuger vi hemmet (tacka vetja Dyson!) och borstar honom flera gånger i veckan.

Han ger upphov till många skratt
Jag och Samuel delar många skratt när vi ser hur han gör lustiga utfall på sina “byten” (leksaker), hur han ibland får fnatt, jagar sin svans som en tok eller springer runt i huset som om han hade eld i baken. Han har också gett upphov till en hel del insiderskämt mellan mig och Samuel, och ofta kan vi säga “Precis som Touko” åt andra katter, människor eller skeenden i livet.

Han minskar stress och ökar gos
Att klappa en katt är avkopplande. Att en katt hoppar upp bredvid en i soffan om kvällarna känns tryggt. Touko höjer mysfaktorn i vårt hem och förankrar oss i nuet på ett naturligt sätt. Det är allt bra mysigt att ha en katt!

Så efter åtta månader med katt kan jag varmt rekommendera det. Visst kräver det lite mer planering vid resor och visst behöver katter (särskilt innekatter) uppmärksamhet och ordentlig skötsel. Men fördelarna väger upp mot nackdelarna och jag skulle aldrig byta bort vår Touchi-katt! <3

Är du en kattmänniska?

Från när Touko var en kattunge ❤️

Lite samma men helt olika

Idag drack vi kaffe på terassen.

Iklädda t-shirt och topp och med solen gassande i ansiktet. Det var helt underbart.

När vi satt där konstaterade jag att det här nästan är som att vara i Lappland. Att det nästan kändes som en kaffepaus i ett mysig litet café mitt i backen. Solen som värmer, vinden som är sval men inte kall och snön som är bländande vit.

Vi har inte varit i Lappland i år. Vi brukar försöka besöka Lappland varje vinter. Men med ett coronaläge som är som det är och med en gravidkropp som varken gör nedförsåkning bekvämt eller särskilt tryggt stod vi över i år.

Och nöjde oss med terasskaffe i vintersolen.

Lite samma men ändå helt olika.

Men vi tar vad vi får, detta coronaår.

Från en tid när vi faktiskt var i Lappland.

Drömma lite

Det går oftast helt okej.

På ett sätt har ju detta coronastillstånd blivit normaltillstånd och jag minns knappt hur det var att inte sätta på mig ansiktsskydd och överanvända handdesinfektion.

Ibland får jag ändå coronalejdon och vill ha människosamlingar, vill kramas, vill träffa nya människor, vill resa, vill röra mig fritt på stan, mellan städer och i affärer utan det där ständigt gnolande samvetet, den konstanta försiktigheten.

Så den här snömulna dagen drömmer jag mig bort till förra sommarens största glädjeklick.

Jag är uppvuxen på landet och ett stenkast från mitt barndomshem finns en härlig festplats vid namn Poropirtti som jag och Samuel hyrde för en helg.

Vi bjöd in våra vänner, handlade, bakade, bad några av våra vänner bidra med något till serveringen, ordnade med lekar, tävling, musik och program och ställde till fest.

Egentligen hade vi väl ingen konkret orsak att fira.

Det var bara så mycket som våra gäster och vi inte hade kunnat eller fått fira under coronavåren – födelsedagar, examen, årsdagar och what not. Vi kallade festen, lite naivt så här i efterhand “Vi överlevde coronavåren-fest”.

Och vilken dag det var.

Min goda vän Sofia Ylimäki-Lindqvist fångade många fina ögonblick (hon är så skicklig på att fånga dom där ögonblicken!).

Idag drömmer ser jag tillbaka på bilderna med ett brett leende. Och njuter.

HAR jag inte dom snyggaste vännerna!? Dom här och många andra (som inte är på bild) gör mitt liv så rikt! <3

Fest och vardag

Min vardag är en fest just nu.

Jag älskar det.

Morgongröt, artikelskrivande, lite för långa lunchpauser med kollegor, kattmys om eftermiddagarna, middag med mannen i mitt liv, träning och läsning och läggdags i rimlig tid.

Fest!

Min helg var också en enda lång fest. Vi hade vår första ordentliga spelning för säsongen och det var riktigt kul. Och på söndagen hade vi konfirmationsfest åt min lillebror Otto. Det var också riktigt kul.

Men trots allt det trevliga så är det rätt tröttsamt med mycket fest om helgerna. Men lyckligtvis kommer också lugnare helger ibland. Och högst vanliga vardagar där emellan.

Hoppas du har haft en fin helg och att du är redo för veckan!

Mina syskon ❤️ Men min bror Elis som är i militären fattas på bild.

Sjukt bra

Jag har en spelning idag med mitt syskonband.

Det ska bli väldigt kul och väldigt spännande. Nervös är jag inte (ännu), det brukar komma så där lagom innan scendags.

Jag blir ofta hemmablind för hur häftigt det är att jag får spela och sjunga tillsammans med min familj. Och inte bara så där jamma lite lojt bland hemmets fyra väggar nej riktiga spelningar med lön och grejer.

Det är egentligen helt sjukt kul att få göra detta!

Och mina syskon då? Dom är helt sjukt bra.

Som en hund kan

Han kom till oss efter en storm.

Vi byggde genast rum för honom i våra hjärtan och på vår gård.

Han var så gullig med de yttepytte valpbenen och den fluffiga, mjukmjuka pälsen och den krokiga svansen som gjorde honom allt annat än lämplig för showcase men helt perfekt för vår familj.

Vår Lord Nelson.

Vi märkte tidigt att han var ett känsligt djur.

Han närmade sig alltid människor försiktigt, var aldrig en som ivrigt rusade fram för att överrösa oss med kyssar. Men han mjuknade sakta upp och är idag så lojal mot de han älskar.

Varje gång jag besöker mina föräldrar tankar jag mitt liv med hundkärlek.

För ingen öser kärlek på det sättet som en hund gör. Ingen tömmer mitt huvud på bekymmer som en hund kan.

Och ÄR han inte bara för söt?

Nelson. En australiensisk vallhund.

Miljöombyte

Vi har den stora förmånen att få husera vid min svärfamiljs fantastiska sommarparadis den här veckan.

Jag har helt tappat räkningen över hur många veckor detta undantagstilstånd har pågått nu, men både jag och Samuel var övertygade om att vi behöver se något annat än hemmets väggar som vi har stirrat på alldeles för mycket på sistone.

Tänk vad gott det gör att få lite andra vyer, lite nya perspektiv.

Jag har haft ett härligt flow i jobbväg hela dagen när jag har suttit och skrivit i sommarsolsken. Visst hade jag fått gjort något där hemma också, kanske precis lika mycket, men det är inspirerande med lite miljöombyte ibland.

Att miljöombytet dessutom råkar vara till en sådan här plats gör det inte sämre.

Absolut inte sämre.

Glimtar av hopp

Ja!

Idag har jag kaffat med en vän. Cyklat längs torra gator. Njutit av eftermiddagssolen på terassen.

Känt doften och närvaron av en sommar. En sommar som kanske blir verklighet väldigt snart.

Mitt humör är väldigt kameleont-likt och har ofta samma tonart som vädret, trots att jag försöker att inte påverkas av omständigheter som jag inte kan påverka.

Men i dessa dagar, när vädret är idel solsken och löften om sommar är det svårt att inte påverkas.

Och tur är det, att det endast påverkar mig positivt.

Det finns en sommar! Det finns en sommar! Det finns en sommar!

Glimtar av hopp från vårt vardagsrum.

Min syster

Om gårdagen var mödrarnas dag är dagen idag systrarnas dag.

Eller nej såhär: min lillasysters dag.

Min enda syster Ebba fyller år idag. Jag har vuxit upp omgiven av mestadels pojkar, och att ha en syster är därför stort.

Ebba har öga för detaljer. Hon är oerhört samvetsgrann och alltid godhjärtad. Hon är sjukt musikalisk och kan spela de flesta instrument man ger i handen på henne. Hon är också fotograf till upp till 70 % av samtliga bilder på den här bloggen.

För tillfället bor hon i Vasa vilket är härligt och enormt praktiskt, men snart ska hon ska iväg på äventyr.

Hon är målinriktad och vet vad hon vill och för det beundrar jag henne.

Grattis på din dag, Ebba!

Och bra stilöga har hon också. Bild från igår då vi körde twinning i klädväg!

Ögonblick

Ett av det svenska språkets vackraste ord, förutom orden lagom och varsam, är ordet ögonblick.

Den här påsken har erbjudit många fina ögonblick som jag vill värna om.

Jag har i vanlig ordning förätit mig på allt chokadigt, jag har sovit lite för korta nätter och inte varit lyhörd för mina mer introverta behov.

Men jag har också läst ut en bok, badat i solsken, umgåtts med mina bästa djurvänner, haft tid med familj, spelat spel och tagit det lugnt.

Och därutöver har jag spelat in en cover med mina syskon i vårt band The Haralds.

Lyssna på vår cover här.

Hur bra passar väl inte denhär pärmbilden under den här högtiden? Jag älskade den här boken and now I feel I need to read it in English in order to really see all the word games and linguistic and symbolic creativity in it.

Mina föräldrars hund Lord Nelson.

Oliver, min systers katt.

Jag älskar långsamma morgnar med min familj. Tiden går och vi dröjer och dröjer. Ingen brådska, ingen stress.

En maffig och god chokladmoussekaka.

Inspelning med mina syskon.