Hur klara av vardagen igen?

För många är den här fredagen den sista innan glada vi till skolan gå.

Många tycker det blir hejsan hoppsan med vardag, rutiner och husmanskost efter en loj och ostrukturerad sommar med glass till lunch (för det är helt okej på sommaren). Andra tycker att det blir mindre kul med tidiga morgnar och mindre fritid.

Men vi måste se sanningen i vitögat och konstatera att livet är mestadels vardag — och kanske vi av just den anledningen ska göra vardagen till en slags fest. Typ.

Så låt mig dela några tankar om hur vi kan göra återgången till vardag lite smidigare.

GÖR EN ÖVERSIKT PÅ ÅRET
Vad händer under hösten, våren, hela året? Vilka speciella händelser är på kommande? Vilka bör du förbereda dig för så småningom? Börja med att skapa dig en översikt över året!

VAD HAR DU ATT SE FRAM EMOT?
Det här är SÅ viktigt! För att inte drunkna i måndagsmorgnar och kurser hit och dit måste vi ha något att se fram emot. Det kan vara en resa, ett teaterbesök, en bok som du har väntat på, långväga gäster eller vad helt som ger livet ett lyft!

NY UTRUSTNING
Det bästa lågstadiebarn vet är att få nya pennor, penaler och skolväskor (i alla fall jag gjorde det) men varför bör vi sluta med det bara för att vi är vuxna? Jag har nyligen utrustat mig med härliga brush pennor i pastellfärg som jag tänkte skriva med i min bujo. Tänk! En sån grej lyser upp min vardag!

Mina nya brushpennor som jag har börjat öva med. Och min favoritpenna från Clas Ohlson! Världens bäst! Jag köpte tre på en gång!

STÄLL UPP MÅL
Jag tror stenhårt på mål! Jag tror på att ställa upp delmål som till exempel kan gälla för dagen eller för veckan, men också på att ha konkreta långsiktiga mål för hösten eller hela året. Kom ihåg att mål ska vara SMART

RUTINER
Jag har ännu inte kommit in i rutinerna riktigt men jag märker att jag bör vara skonsam mot mig själv och väldigt principfast till en början. Att gå och lägga mig samma tid om kvällarna och vakna upp samma tid om morgnarna är det bästa jag kan göra för mig själv i det här stadiet av post-semestermode.

HUSHÅLLSSYSSLOR
Inför semestern hade jag en lista på hushållssysslor som jag vill ha gjort. Jag fick pricka av hela noll punkter på den listan eftersom vi var norröver hela semestern (och vem vill skura bastu i en lägenhet som är 35 grader varm!). Men ingen fara! Istället har jag skrivit ner en liten grej "extragrej" att göra varje vecka utöver veckostädningen. Den här veckan har jag städat skåpen under diskhon och rensat i städskrubben. No biggie — men det blir gjort!

Minigolf är ett exempel på en perfekt syssla som kan förgylla vardagskvällar!

VAR POSITIV
Jag älskar mitt jobb men det var inte utan ett visst vemod jag sade farväl till semestern. Det snällaste jag kan göra för mig själv är att vara positiv. Tänka: "men fastän jag börjar jobba kan jag ändå hitta på saker om kvällarna!", "tänk vad gott med husmanskost igen! och "oj vad kul det ska bli att träffa mina kolleger". Ibland går det lättare, ibland sämre men med ansträngning ska det gå! He ska gaa! 

Jag vill önska dig en riktigt skön start på hösten oavsett om det är skola, jobb, studier eller hemmaliv som gäller för dig!

Så kom dagen

Jag älskar mitt jobb. Verkligen! Det finns inget annat jag hellre skulle ägna mitt yrkesliv åt än precis det jag gör just nu. 

Men det är en vedertagen sanning att också det roliga kan bli för mycket, och i våras hann jag bli lite väl trött och lite väl mos i hjärnan (vilket jag i efterhand har noterat att går att avläsa i undertonen av mina blogginlägg). Men så kom semestern och jag har bokstavligen ägnat mig åt allt livets goda i fyra veckor.

Och idag kom dagen. Dagen som jag lika mycket har längtat efter, som bävat för att skulle utebli. Dagen då jag uppriktigt och ärligt känner och säger: ”vad skönt det ska bli att återgå till jobb och rutiner”. 

Men idag hände just det här, och det var ord uttryckta av hela mitt hjärta. De här orden yttrades av mitt morgonjag som uppenbarligen har haft identitetskris under de senaste veckorna. Det tycker också min hungerskänsla och aptit. Men framför allt mitt forskarjag - jag kan knappt vänta att få lägga händerna på mitt data!

Men nu: ännu några dagar kvar av det goda. Eat, beach, read, sleep, repeat!

Helt rimligt

Då en nu har ledigt. Då det ändå är sällsynt, ofinländskt varmt. Då det nu i staden jag befinner mig finns en kilometer lång sandstrand med en vy som taget ur ett panormafoto på google bilder.

Då tycker jag det är helt rimligt att vara just här, just nu. 

Och boken! Jag kan inte ge en fullfjädrad analys än, men den har teman som är helt i min smak: identitet, tro, psykologi, dans, rotad vs. rotlöshet. Jag återkommer med en mer ingående recension senare.

Men nu, tillbaka till det rimliga.  Det mest rimliga.

Varje dag på bild

Jag har mycket jag vill göra under min semester men bara en sak som jag måste göra. Och det är att fånga varje dag på bild. 

Bilden behöver inte nödvändigtvis vara av hög kvalitet eller instagramvärdig. Men den ska vara ett minne från just dagen idag, för att minnas vad jag har gjort. 

Semestern som ska präglas av vila och återhämtning kan lätt bli en enda grå dimma där dagarna flyter in i varandra. När semestern väl är slut kan man fråga sig: "men vad gjorde jag egentligen?".

Jag menar inte att man måste göra något särskilt. Men lätt glömmer man bort också de där mindre händelserna, det där roliga, annorlunda eller högst vanliga som man gjorde.

Men inte i år, för i år fångar jag ett litet minne från varje dag. Så här har det sett ut hittills:

Min första semesterdag präglades av fixande inför Samuels och min gemensamma examensfest. Det regnade frikostigt och medan jag tvättade fönster vid sommarstugan drabbades jag av akut glädje över att min (mammas) regnrock matchade min (svärmors) fönstertvättsredskap. Det resulterade i en dansvideo (endast för utvalda ögon) till Taylor Swifts svängiga Shake it Off.

På fredag förberedde vi för examensfesten och lade upp tältet ackompanjerat av en vindstyrka på tio meter per sekund. Det var en bedrift i sig att vi inte sveptes i väg med vinden när Samuel och jag själva försökte få upp taket. Som tur fick vi extern hjälp på eftermiddagen. På kvällen firade vi med vänner — vilken fest! Modiga vänner som trotsar blåst!

Den här boken läste jag under lördagens soliga timmar. Storyn fångade mig då den var lite annorlunda: en ung kvinna har hamnat i koma. Alla tror att hon inte alls är i medvetande, men hennes hörselsinne är aktivt. Det vet däremot ingen annan om. Samtidigt börjar personal och familj överväga att ta bort de livsuppehållande maskinerna och patienten själv hör precis allting. Och så lite kärlekshistoria på det. Helt okej solstolsläsning!

På söndag var vädret mildare och vi firade igen. Den här gången med familj och släkt.

Min första "riktiga" semesterdag och veckans (hittills) enda soldag. Vad ljuvlig att med gott samvete ligga och läsa. Dagen spenderades i Rödsö. Jag älskar lande!

Min bästa vän och jag. En länk med syster, make och hund följt av plankträning tabata-style på gården och på bilden på väg till Skorpan i Jakobstad. Ett sommarmåste!

Sova länge, lyssna på sommarprat, diskutera, klottra på ett gammalt kuvert, sitta inne med gott samvete, umgås med fina vänner. En onsdag helt i min smak.

Nu i Vasa en sväng för att tvätta kläder och ladda om. Trots att jag älskar mitt sommarvasa känns det som att jag ska på jobb imorgon. Jag har inte samma sommarkänsla när jag är här, för för mig är Vasa min jobbstad. Det är inte så konstigt att det är så här, men jag hoppas att jag också kan ha semester eller hemester här!

Jag hoppas att också du kommer ihåg att fånga din dag på sätt eller annat, oavsett om du har semester eller inte. Vi gör mycket mer än vi tror under helt vanliga dagar. Och trots att vårt liv inte är prestationer är det fint att bevara de små ögonblicken, de till synes obetydliga minnen. 

Hjärtat överfyllt

Vad kallas det när ens hjärta är så överfyllt och ens hjärna är så matt av all tacksamhet? Ta det gånger två och där hittar du mig just nu.

Två fina examensfester senare är vi mer än nöjda med att spendera lugna dagar i solen med fin litteratur (lite rysk litteratur för tillfället), poddar och sommarprat. Vad mera kan man begära?

Tack alla fina vänner, hela fina släkten, bästa familjen för att ni kom, för att ni firade oss. Tack för alla fina gåvor, för alla fina ord! Tack alla ni som hjälpte på ett eller annat sätt! Vad vore vi utan er?

Fredagsdukningen. Kolla in svärmors makalösa smörgåstårtor!

Min dröm om en krans blev uppfylld!

Mina knasiga, knasiga syskon och vår knasiga förlängda familj. SOM jag tycker om er!

Jag och min mamma

Min allra förstaste

Det är en alldeles särskild känsla. Att stiga ut ur arbetsrummet och veta att när jag kommer tillbaka är jag förhoppningsvis och sannolikt utvilad, solbränd, fräknig och peppad med energi inför en ny termin, ett nytt arbetsår. 

Min allra förstaste semester.

Jag försökte motstå men jag kunde inte, så jag gjorde en lista. En semester to do-lista. Den är fylld med allt jag borde göra.

Eller, jag korrigerar: kan göra.

Tänk att ett så litet ord kan göra så stor skillnad, all skillnad. Istället för en semester med måsten vill jag ha en semester med möjligheter.

Alla böcker jag kan läsa.
Alla människor jag kan möta.
Alla rätter jag kan äta.
Alla sena nätter jag kan uppleva.
Alla utflykter jag kan gå på.

Allt det här som jag inte alls måste men kan och får.
Och vill, ja jag vill, jag vill!

Jag kommer uppdatera i vanlig ordning, också fast ni numera kan kalla mig semestermindy

Svärfamiljens fina villa. Foto: Samuel Svenlin 2017

Det som varit

Ja sommaren är kort
och så var det det där med vädret.

Men vad gör väl det när jag ändå är en innekatt av rang och älskar allt som har med böcker, sällskapsspel, film, dämpad belysning, levande ljus och regnsmatter att göra.

Jag är inne på min sista arbetsvecka innan semestern och planerar och förbereder för examensfest så det är mycket på gång. Därför låter jag bilderna nedan få tala för sig.

Familjechill i Rödsö på midsommarafton

Trivial Pursuit som jag inte vann i.

Morgonkaffe ur legendariskt skön kopp på terrassen.

Midsommarkväll med vänner och fantastiskt god pavlova av Amanda

Och att vakna upp på landet. Men inte alls så skönt som det ser ut på bild.

Drömmen om en krans

Regnet passar mig alldeles utmärkt. Jag klagar faktiskt inte alls.

Regnet är så sympatiskt på alla sätt. Precis som du, jag och många många fler, som har köttat på hela våren vet vi att vi behöver lugndagar. Stekhet vår och försommar kräver regndagar. Våra gräsmattor suktar efter vatten. Arbetaren behöver få vila. 

Att just de här regn- och vilodagarna inträffade under den enda sommarhögtiden (bortsett från Veneziaden i slutet på augusti) är ironiskt, tycker många. Jag tycker det passar mig helt perfekt.

Bok, jordgubbar och lite glass inomhus när regnet smattrat mot fönsterblecket — jag vet inte ens om jag kan föreställa mig en mer idyllisk sommarkväll.

Ja, fast med en blomkrans förstås. Nu råkar jag ha lika gröna fingrar som Bibbi i Babblarna och får därför hitta på kreativa lösningar. Men idag lyckades jag uppfylla den: drömmen om en krans

Jag önskar dig en helmysig midsommar!

Det som jag vill

De här senaste veckorna har mitt korttidsminne varit under all kritik. Jag glömmer bort viktiga saker och kläcker ur mig ogenomtänkta fraser. 

Det börjar med andra ord vara dags för den här kvinnan att ta semester. Fast inte riktigt än. 

Som tur är, är nästa veckas jobbvecka en kort en, och samtidigt en som inte kräver särskilt många hjärnceller. En enda hjänrcell, känns det som att jag har just nu. 

Men trots att jag är ganska trött i huvudet har jag ironiskt nog svårt att varva ner. Det känns ovant att slappna av. Det är nästan så att jag inte vågar, det känns fel på något sätt. Fel att göra det som jag vill, inte måste. 

Fastän det är svårt är det oerhört viktigt. Så det ska jag göra nu: det som jag vill.

Sommarstockholm 16.6.2018

I min favoritstad

Jag är i min favoritstad. Det är sommar och skolavslutning.

Det är underbart grönt och jag får umgås med underbara, intellektuella människor och ha givande och stimulerande samtal.

 Vi pratar om skrivande. Barn och ungdomars skrivande. Skrivande och identitet.

Och vi pratar om emancipation; skrivandet som frigör. Skrivandet som en politisk akt. Vem som får skriva, vem som skriver och vem som blir missunnade skrivandet.

När vi gör allt det här, här i min favoritstad, kan jag inte låta bli att tänka att det är precis det här jag vill göra. 

Och det är underbart att jag får göra det. 

Ha en underskön helg, kära läsare!