närvaro

Det måste få vara helt okej

Nu äntligen börjar jag hitta tillbaka till rutin och vardaglunk. Men ett får jag konstatera: jag hinner inte göra allt jag vill under en vanlig arbetsvecka. Det är ingen skillnad hur mycket jag önskar att jag hann träna, läsa, blogga och se på serier varje kväll — det finns ingen chans att det skulle vara möjligt.

Inte med ett heltidsjobb, ett hushåll och en familj att rå om.

Nu har jag ju ett jobb i världsklass, mitt hem är inte många kvadratmetrar, och min familj består ju bara av en fullvuxen man men ändå. Jag lyfter på hatten åt alla yrkesverksamma småbarnsföräldrar. Eller föräldrar över huvud taget. Det känns maffigt redan med det ansvar jag har i detta nu.

Men jag tränar mig i förnöjsamhetens sköna konst.

Förnöjsamhet för mig är att kunna njuta av en kväll utan egentliga måsten. Strunta i att tömma diskmaskinen och istället koka en kopp kvällskaffe och njuta av den med min bästa vän. Tänka att det är helt okej att prioritera läsning före klädtvätt.

Men det är i sanning en konst, förnöjsamheten. Det är inte något som låter sig köpas lättvindigt. Men jag tränar mig, som sagt. Tränar och utmanar mig själv till att tänka, tro, veta och leva med att det är helt okej att inte hinna eller orka med allt.

Det måste få vara helt okej.

Från Vasas snyggaste gata

Från Vasas snyggaste gata

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En vänlig påminnelse

Hej du
Ja, just du.
Visst vet du att sommaren är nu?

Sen då du frågar
i september
"vart tog sommaren vägen?"

Här
är den

Känner du?
Ser du?

Njuter du?
 

I dag har jag varit på utomhusträning i parken. Efteråt cyklade jag hem genom en frodig och lummig allé av träd, och insåg att det är just nu som sommaren är. 

Jag tror att jag är ouppmärksam på sommaren eftersom jag jobbar. Jag har ju förstås tidigare sommarjobbat, men då har själva arbetstiteln vittnat om den pågående årstiden. Nu är det bara... jobb (men det är inte så "bara" för jag stormtrivs!).

Så jag påminner mig själv, och jag kan samtidigt påminna just dig, om att sommaren är nu.

Sommaren är nu och inte först sen då jag får semester. Inte först sen då jag utan dåligt samvete kan ligga och lapa i mig sol och läsa en bra bok. Utan just precis nu.

Och det vill jag inte glömma.
Gör inte du det heller!

baseball-blogg.jpg
badbrudar-bloggbild.jpg

Två favoritbilder från sommaren 2017. En goalsdag med brunch, baseball, burgare, bastu och brudar. 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Om längtan och närvaro

Det här året har gått snabbt.

Då jag var liten ansåg jag att man var riktigt gammal då man tyckte, och uttryckte, liknande fraser om hur snabbt tiden förlöper. Men som barn står tiden ofta stilla, så känns det i alla fall. Jag antar att jag med mini-Mindys mått mätt är gammal nu. Må så vara.

Faktum är att jag tycker att tiden går snabbt mest hela tiden. Plötsligt står oktober för dörren, hösten är här och sommaren minns vi som den där ena dagen i juli då termometern visade mer än 17 grader.

Jag är en framåt-människa. Jag tänker ofta tankar som: Sen då jag har min avhandling färdig, då ska jag njuta. Sen då vi bor i ett större hem, då ska jag satsa på att göra det trivsamt. Sen då vi har gemensamma semestrar, då blir det bäst.

Jag tror de här milstolparna är viktiga, jag tror att det är nödvändigt att ha större och mindre mål att sträva efter. Absolut. Ändå tror jag att de här tankarna lätt kan bli ens fiende. Längtan framåt gör en blind för idag. 

Foto av bästa syster Ebba.

Foto av bästa syster Ebba.

Den här veckan utmanar jag mig själv att se det goda i min livssituation just idag, just den här veckan, just den här tiden i mitt liv. Fastän jag har mycket jag längtar och drömmer efter står livet inte still i väntan på. Därför vill jag utmana mig själv att ta vara på dagen idag. Att vara närvarande och kunna se det flyktigt sköna med just den här dagen, den här tiden. 

Klyschigt? Ja. Men med rätta. 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.