Alltid nyfiken

Vi har varit tillsammans i år som är närmare  tvåsiffrigt än en. Vid det här laget känner vi varandra väldigt väl.

Tror vi, ibland.

Fantastiskt, är det.
Att upptäcka nya egenskaper om varandra. Sådant som vi trodde oss veta efter många goda år tillsammans. Det är underbart att kunna konstatera hur mycket vi ännu inte vet.

Och jag tror att vi upptäcker nya sidor hos varandra för att vi är nyfikna. För att vi ställer frågor om varandra som vi redan tror att vi vet svaret på. Men vi ställer dem i varje fall och märker ofta att svaret, till föga förvåning, fortfarande är det samma som för några år sedan.

Men ibland.

Ibland kan svaret på en fråga ändå ha ändrats, eller åtminstone nyanserats. 
Svaret kan förvåna oss, glädja oss eller totalt golva oss.

Och hur underbart är väl inte det, att se att också vi utvecklas och utmanas inom kärlekens ramar.

Så en egenskap jag hoppas att vi aldrig växer ur är just vår nyfikenhet.
Jag hoppas att vi aldrig sluta ställa nya frågor för att lära oss nytt om varandra.

Men jag hoppas också att vi fortsätter att ställa gamla frågor,
också fast vi tror att vi redan vet svaret.

Eller kanske precis just därför.

 Foto och redigering: Sofia Ylimäki-Lindqvist

Foto och redigering: Sofia Ylimäki-Lindqvist

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Drömmen om en krans

Regnet passar mig alldeles utmärkt. Jag klagar faktiskt inte alls.

Regnet är så sympatiskt på alla sätt. Precis som du, jag och många många fler, som har köttat på hela våren vet vi att vi behöver lugndagar. Stekhet vår och försommar kräver regndagar. Våra gräsmattor suktar efter vatten. Arbetaren behöver få vila. 

Att just de här regn- och vilodagarna inträffade under den enda sommarhögtiden (bortsett från Veneziaden i slutet på augusti) är ironiskt, tycker många. Jag tycker det passar mig helt perfekt.

Bok, jordgubbar och lite glass inomhus när regnet smattrat mot fönsterblecket — jag vet inte ens om jag kan föreställa mig en mer idyllisk sommarkväll.

Ja, fast med en blomkrans förstås. Nu råkar jag ha lika gröna fingrar som Bibbi i Babblarna och får därför hitta på kreativa lösningar. Men idag lyckades jag uppfylla den: drömmen om en krans

krans
WhatsApp Image 2018-06-22 at 18.27.41.jpeg

Jag önskar dig en helmysig midsommar!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det som jag vill

De här senaste veckorna har mitt korttidsminne varit under all kritik. Jag glömmer bort viktiga saker och kläcker ur mig ogenomtänkta fraser. 

Det börjar med andra ord vara dags för den här kvinnan att ta semester. Fast inte riktigt än. 

Som tur är, är nästa veckas jobbvecka en kort en, och samtidigt en som inte kräver särskilt många hjärnceller. En enda hjänrcell, känns det som att jag har just nu. 

Men trots att jag är ganska trött i huvudet har jag ironiskt nog svårt att varva ner. Det känns ovant att slappna av. Det är nästan så att jag inte vågar, det känns fel på något sätt. Fel att göra det som jag vill, inte måste. 

Fastän det är svårt är det oerhört viktigt. Så det ska jag göra nu: det som jag vill.

 Sommarstockholm 16.6.2018

Sommarstockholm 16.6.2018

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Om och om igen

Dagens konferensdag har till viss del haft temat multimodalitet, och i den andan väljer jag att fatta mig kort med det skritfliga och istället låta en video få tala för sig.

Jag kan se det här youtube-klippet om och om igen.

Kanske för att det är min lillebror som är huvudpersonen i filmen.
Kanske för att det är min lillasyster som har filmat, redigerat och producerat alltihop.

Men ändå mest för att det är så sjuttons bra!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

För man får faktiskt ändra sig

För några månader sedan skrev jag om en uppenbar kulturskillnad mellan Finland och Sverige. Det gällde tack-kulturen och artighetskulturen överlag.

Jag skrev i mitt inlägg att jag upplevde att det genomhjärtliga och hurtiga "tack snälla!" och "eller huuuur" kändes lite väl krystat och hurtfriskt.

Vilken tur att det är tillåtet att ändra sig!

De senaste dagarna har jag umgåtts med svenskar och amerikaner. Och jag måste säga: att ställa artighetsfraserna och "how are you" och "hur är det med dig?" må vara 70 % pliktskyldighet och 30 % genuinitet (eller hur du nu vill fördela procenterna), men det går inte att förneka att det gör skillnad!

Det är helt enkelt trevligt att umgås med människor som är artiga, vänliga, hjälpsamma och generösa. Och då är det ingen skillnad om de är alltigenom genuina eller om det bara är ett symptom på kulturen.

Orsaken gör det samma, verkan är kraftig.

Så i ljuset av att förändring är tillåtet, tar jag mig friheten att säga: jag tycker det är bra att använda artighetsfraser flitigt! Mera sådant!
 

 Foto: Ebba Åström

Foto: Ebba Åström

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Hemmablindhet

Om de här stockholmsdagarna inte har lärt mig något annat, så har det i alla fall lärt mig att vi behöver varandra. 

Vi behöver varandra på så många plan.

Som forskare behöver vi varandra för att komma vidare i vår forskning. Som människor med olika bakgrund och etnicitet behöver vi varandra för att fördjupa vår förståelse om andra kulturer och således om oss själva och vår egen kultur. 

Vi behöver ständigt nya, fräscha ögon på det vi håller för självklart. Det är så lätt att falla för ”så här har jag alltid gjort, det är så här det ska göras”-tänk, eller att bara i största allmänhet inte se var det fattas, var det behövs mer och vad som kan tas bort.

Jag vill inte säga att det är nödvändigt att resa bort för att nå viktig insikt. Men visst är det berikande, på ett helt annat sätt, att komma bort från det vanliga, hemvanda. Komma bort från sin hemmablindhet. 

 Vem hade trott att jag skulle ha fångat den här ljuvliga lantliga bilden från storstaden Stockholm?  

Vem hade trott att jag skulle ha fångat den här ljuvliga lantliga bilden från storstaden Stockholm?  

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En kärlek som jag kan omfatta

Närhelst det ska skrivas om kärlek blir det lätt klyschor.

Det känns svårt att komma ifrån de fluffiga beskrivningarna och överdrivna, eller åtminstone tillspetsade, kärleksförklaringarna.

Och jag kämpar med att försöka hitta ett språk för att tala om en kärlek som redan börjar vara mogen. Eller i varje fall på god väg. Kärleken som jag upplever den idag.

Och jag hittar inte de vackra och unika orden för att göra det här. Så istället:

Kärlek för mig är att säga: "Du — jag dukar undan" när den andra är genomtrött efter maten. Kärlek för mig är att på förhand klicka på tandkräm på tandborsten åt den andra.

Kärlek kan vara att diska undan stekpannan. Eller att köpa favorityoghurten. Att hämta det där glaset med vatten åt den andra, när båda redan har gått och lagt sig (och det är varmt och skönt under täcket, och kallt och dragigt på vägen till kranen). Att korrekturläsa texten, rätta till skjortan, putsa glasögonen.

På många sätt är kärlek för mig mycket mer... okomplicerad än jag förut trodde.

WhatsApp Image 2018-06-16 at 18.45.19.jpeg

Vår kärlek ligger oftast inte de där stora, dramatiska orden och handlingarna, utan snarare i de dagliga små valen. Att välja att göra gott; välja godhet och välvilja och således också välja kärlek.

Jag trodde att kärleken skulle växa och bli pompös. Att kärlek ständigt söker sig högre och högre. Som en ståtlig trädkrona som växer utåt och uppåt.

Istället har jag kommit att inse att kärleken blir alltmer ödmjuk och jordnära; den är stabil och växer neråt och djupare. Kärlek, som jag tidigare har tänkt på som trädkronan, kan snarare förstås som rötterna.

Och på alla sätt är det här mycket mer en kärlek som jag kan omfatta. Det är mycket lättare att omvandla en jordnära kärlek till praxis. Den är mer kravlös på alla sätt.

Tack för att du får mig att inse det här mer och mer för varje dag som går. Tack för att vår kärlek inte är guld och grön och skogar utan snarare morgongröt och smutstvätt.

Morgongröt och smutsvätt  med guldkant.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

I min favoritstad

Jag är i min favoritstad. Det är sommar och skolavslutning.

Det är underbart grönt och jag får umgås med underbara, intellektuella människor och ha givande och stimulerande samtal.

 Vi pratar om skrivande. Barn och ungdomars skrivande. Skrivande och identitet.

Och vi pratar om emancipation; skrivandet som frigör. Skrivandet som en politisk akt. Vem som får skriva, vem som skriver och vem som blir missunnade skrivandet.

När vi gör allt det här, här i min favoritstad, kan jag inte låta bli att tänka att det är precis det här jag vill göra. 

Och det är underbart att jag får göra det. 

IMG_3745.JPG

Ha en underskön helg, kära läsare!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Du undrar om jag läser?

Jo visst läser jag men inte alls lika mycket som jag önskar.

Det var en smärre chock för mig att från studietid till arbetsliv. Trots att jag har en god relation mellan arbete och fritid hinner jag inte göra så mycket extra under de lediga timmarna om eftermiddagarna.

Middagen ska förberedas, kockas, ätas och städas undan. En träning ska cyklas till, genomföras, cyklas hemifrån och slutligen duschas och stretchas bort. En lämplig kvällsbit efter träningspasset bör ju också förtäras.

Efter det här är klockan är 21:00 och den här kvinnan är redo för sängdags.

Men jo, jag läser fortfarande. Bland annat den här:

ettlitetliv-blogg

Den här boken tipsade min goda vän Maja mig om i vintras, och jag minns att jag frågade henne: "Vad handlar den om?".

Nu förstår jag hur sjukt svårt det var att besvara den frågan.

För vad handlar den om? Unga män, vänskap, karriär, vägval, söndrighet, hopp? Och allt däremellan.

Den är rejält lovordad och prisad och har blivit lite av en "snackis" i litteraturvärlden, och jag kan förstå varför, fastän jag överlag förhåller mig lite motigt till kritikerrosade böcker.

Det här är en hjärtskärande berättelse med ett rikt och excentriskt persongalleri. Boken har en rörande och på många sätt annorlunda story. Vid ett flertal tillfällen stannar jag upp i min läsning och fotograferar citat (som jag sedan skriver om i mitt citathäfte).

Det bör sägas att den är stilistiskt vacker.
Och den är helt sjukt lång.

Men om du orkar ta dig igenom långsam läsning. Och om du framför allt vill läsa om gripande människoöden och inte behöver en dramaturgi som går upp, ner och upp igen i rasande fart. Då ska du läsa den.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En vänlig påminnelse

Hej du
Ja, just du.
Visst vet du att sommaren är nu?

Sen då du frågar
i september
"vart tog sommaren vägen?"

Här
är den

Känner du?
Ser du?

Njuter du?
 

I dag har jag varit på utomhusträning i parken. Efteråt cyklade jag hem genom en frodig och lummig allé av träd, och insåg att det är just nu som sommaren är. 

Jag tror att jag är ouppmärksam på sommaren eftersom jag jobbar. Jag har ju förstås tidigare sommarjobbat, men då har själva arbetstiteln vittnat om den pågående årstiden. Nu är det bara... jobb (men det är inte så "bara" för jag stormtrivs!).

Så jag påminner mig själv, och jag kan samtidigt påminna just dig, om att sommaren är nu.

Sommaren är nu och inte först sen då jag får semester. Inte först sen då jag utan dåligt samvete kan ligga och lapa i mig sol och läsa en bra bok. Utan just precis nu.

Och det vill jag inte glömma.
Gör inte du det heller!

baseball-blogg.jpg
badbrudar-bloggbild.jpg

Två favoritbilder från sommaren 2017. En goalsdag med brunch, baseball, burgare, bastu och brudar. 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.