Vad böckerna gör

Fredagsrusning på stan.

Alla är ute efter samma sak: att snabbt uträtta sina ärenden för att få komma hem till fredagsmyset och jag kan inte säga nej tacohej. Jag vill inte, jag vill inte, men jag dras med. Det är klart jag gör.

Och så stiger jag in i den härliga affären och tiden
s t a n n a r . 

Att stiga in i den här affären är som att stiga in i en värld där tiden inte rusar lika snabbt. Där klockorna snarare är prydnader. Där det inte behöver skyndas. Det finns ingen brådska. Det finns ingen brådska. Det är snarare en viss atmosfär av... andakt.

Hyllorna är fyllda upp till taket med böcker; andra världar att sugas in i, slukas in i. Jag kan gå omkring i affären, stryka bokpärmar och låta mig inspireras i timmar. Fredagsrusningen är som bortblåst. Tankarna på allt som ska köpas, fixas och städas inför helgen minns jag inte längre.

För det är vad böckerna gör. Tar med mig på resor när jag måste stanna där jag är. Öppnar upp nya världar och ger nya perspektiv på min egen värld här och nu. 

Och jag tänker: finns det något bättre än att vara just här? Strosa bland böcker, nosa på nya världar. 

Nej. 
Jag tror faktiskt inte det.

 Jag och nya världar tidigare i våras.

Jag och nya världar tidigare i våras.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Att vara någons goals

Ljudet kunde jag identifiera på tiotals meters avstånd. Klick klock klick klock eller hur sjutton nu ljudet av klackskor stavas. När hon tog beställningen väntade jag lugnt men så fort hon återvände till köket vände jag mig snabbt om 180 grader i stolen. Såg på henne bakifrån. Såg på hennes klackskor. Såklart. True story. Mindy, 2 år.

Den där anekdoten har jag fått berättat för mig många gånger. Jag minns det inte själv, men jag vet att jag alltid har varit fascinerad av klackskor. Främst ljudet av dem. När jag var liten var vemhelst med klackskor #goals för mig. 

 Min bror Max och jag. Under en tid då klackskor var goals.

Min bror Max och jag. Under en tid då klackskor var goals.

Med tiden utvecklades mina kriterier för min lista på #goals. På den hamnade min kusin, som var som en storasyster för mig under min uppväxt. För hon var — är — äventyrlig och stabil på samma gång. På min lista hamnade också vemhelst som kunde sjunga, dansa eller skriva väl. Just nu på min goalslista är människor som är trygga, som står upp för sig själv och det de tror på och som vågar gå emot strömmen. Det är #goals för mig idag.

20 år efter anekdoten ovan. Jag är på en löptur i natursköna Kronoby och springer förbi en mamma som är ut och gå med sin cirka treåriga dotter. När jag springer om dem utbrister flickan: "Mamma! Då jag är stor vill jag också att mitt hår ska vara långt och guppa så där som hos den där flickan!".

HUR underbar kommentar?

Jag drabbades av ett akut töntflin.

Rollerna var ombytta och jag fick vara #goals för någon. 

examensfest12.jpg

Och de är orden bär jag alltid med mig. Och jag konstaterar: jag vill alltid kunna leva mitt liv på ett sådant sätt, att jag kan vara #goals för någon. Inte för mitt utseende eller för andra ytliga ting. Men för hur jag lever mitt liv.

Vad är #goals för dig? Vilken aspekt av ditt liv vill du att folk ska tycka är #goals?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Underskattad veckodag

Ända sedan jag i årskurs sju skulle fylla i en blankett där jag bland annat skulle markera min favorit veckodag (varför sjutton skulle jag göra det!?) har onsdag legat högst. Ja ja ja, det är klart att fredag och lördag är högt i rang också — jag är väl ändå en människa. Men onsdag är förvånansvärt nog snäppet bättre.

Varför? Jo, för onsdagen är på många sätt som våren: full av förväntan, inspiration, hopp. När klockan slår tolv på onsdag börjar veckan redan rulla nerför; inte som ett olycksbådande och otyglat jordskred, utan snarare som ett "hej jag har klarat av först halvan av veckan och det gick helt sjukt bra — det är klart jag kommer att klara resten av veckan också!".

På onsdag hägrar veckoslutets ljuva sken och det ger enorm kraft och inspiration till att jobba flitigt. Ja hörni: onsdag är en otroligt underskattad veckodag!

Så med dessa ord önskar jag er en fenomenal onsdag!

 Blommor på er! Ha en skön onsdag!

Blommor på er! Ha en skön onsdag!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Konsten att inte bry sig

Bänkade kring poolen ligger en mängd människor och fläker ut sig under solen. Jag också. Där ligger vi då, en mängd människor, och jag konstaterar: jag känner ingen här. Vilken skön känsla det är.

Under de åtta dagarna som jag hade förmånen att njuta Cyperns sköna sol hann jag bli väldigt mån om att inte bry mig om hur jag såg ut eller vad jag gjorde. Där låg kroppar i alla storlekar och former. Där pratades en mängd språk. Där gjorde folk märkliga grejer. Allt och alla var okej. Ingen brydde sig.

Den här obryddheten, om vi för enkelhetens skull kallar det så, var enormt skönt och följde med mig även tillbaka till Finland. Till exempel förra veckan märkte jag att jag gick och sjöng för mig själv i butiken. Inte ett blygsamt nynnande utan ordentlig sång — för vad annat är rimligt när Katy Perry spelas i högtalarna?

Och igår innan det ledda träningspasset började satt jag och läste en bok utanför gymsalen. Jag kunde inte bry mig mindre men folk såg på mig som om jag var förpestad med kolera.

För mig var Cypernresan alltså en läxa i "obryddhetens" sköna konst. 

Vi finländare är så pinsamma av oss. Vi tycker allt är pinsamt med oss. När vi faller av cykeln är det aldrig synd om oss, det är bara pinsamt. Redan innan vi har registrerat om alla kroppsdelar fortfarande hänger kvar har vi stigit upp. För det är ju pinsamt!

Nej hörni. Jag sällar mig till de obrydda. För livet är så mycket lättare när man inte bryr sig om sådant som verkligen inte betyder något.

 Poserar mitt på gatan - det är ju pinsamt! Hah! Inte alls! 

Poserar mitt på gatan - det är ju pinsamt! Hah! Inte alls! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Tre finlandssvenska böcker

Min läslista är lå-å-ång och sinar aldrig. Jag må vara lite sent ute med de här böckerna som inte är några färska nyheter längre, men får jag bara ge en kort recension över de tre senaste finlandssvenska böckerna som jag har läst:

FullSizeRender.jpg

Inlandet  av Elin Willows. En vackert vemodig skildring av en en småstad i Inlandet. Boken handlar om den unga kvinnan som packar sina få ägodelar och flyttar norrut på grund av kärlek, men som också lämnar kvar fastän förhållandet tar slut. Varför lämnar hon kvar? frågar sig alla, också jag.

Språket är underbart och det är en njutning att läsa. De korta meningarna och kapiten i icke-kronologisk ordning gör läsningen stundvis ryckig och fragmentarisk, men det stör mig inte alls utan bidrar till känslan av att allting är ett enda nu, det finns ingen framtid. Jag hade önskat lite mera djupdykning i huvudpersonens tankar, känslor och motiv för att ge den fem stjärnor men oavsett är det en strålande bok!

FullSizeRender.jpg

Onda boken av Kaj Korkea-aho. Huu vilken rysare! Häftig och annorlunda story helt i den Korkea-ahoanska andan. Om en livsfarlig bok som aldrig borde ha skrivits eller lästs, för den delen. Om hur det förflutna kommer ikapp en, om vanmakten i föräldraskapet och väldigt vasst om samhällets avigsidor.

Jag gillar hur skickligt vardagsrealism och övernaturliga inslag kombineras i boken, precis som i samtliga Korkea-ahos böcker (har du läst Gräset är mörkare på andra sidan så vet du vad jag pratar om). Att boken utspelar sig i min tidigare studiestad, till och med i samma korrioder och rum som jag har gått i (!) gör läsningen påtagligt nära och följaktligen kittlande kusligt. En spännande sträckläsningsroman!

FullSizeRender.jpg

Sommarön av Eva Frantz. Det här är en utmärkt bok för den som vill ha lite mordmysterium men inte för mycket blodsbad och mordbida inslag. Boken handlar om semestern, på den härligt avskilda ön, som blir ett ofrivilligt fängelse där märkliga saker börjar hända. Jag gillar miljöbeskrivningarna och de många karaktärerna, och jag njuter av att analysera naturens samverkan med händelseförloppet.

Jag saknar emellertid mer djup i karaktärerna, och hade gärna fått veta mer om varför det blev som det blev. Nu är det en helt bra ”deckare” i Maria Langisk-anda, men jag saknar det där lilla extra som skulle ge boken ett lyft. Men det är en bra bok som passar för läsaren som vill ha lättläst mordmysterium!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En ryggsäck full av drömmar

Skolstartsvecka.

Barnen bär ryggsäckar full med pennor och förväntningar när de för första gången stegar in i skolbyggnaden. 7 år och ett hjärta fullt av drömmar.

På frågan: "vad vill du bli när du blir stor?" tvekar de inte. Astronauter och delfinskötare. Skådespelare och fotbollsproffs. Oavsett, brinner en dröm som en oinskränkt låga i deras bröst. Inget enda moln av tvekan skymmer deras framtidsutsikter.

Barn är öppenhjärtiga med att berätta om vad de vill bli när de blir stora. Men i något skede tystnar de. De börjar tvivla på sina förmågor och ifrågasätta sin kompetens. De märker att de inte kanske har kapaciteten som behövs. De kanske vill, men vågar de? Lågan i deras bröst falnar. 

Ibland är det på grund av en sund självinsikt. Ibland är det för att andra, större drömmar tar vid. Men alldeles för ofta är det för att någon annan drar ner barnet på jorden. Någon som, med de allra bästa av intentioner, säger: "Så att fallet inte ska vara så högt," samtidigt som denna någon blåser ut lågan.

Det är skolstartsvecka och tusentals barn stegar in i skolan bärande på sina penaler och drömmar. Och vi vuxna då; vad gör vi?

Jag hoppas vi göra allt för att de här lågorna ska få fortsätta brinna.

 Inte alls sju år på den här bilden men det närmaste jag kom när jag sökte i arkivet.

Inte alls sju år på den här bilden men det närmaste jag kom när jag sökte i arkivet.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bokhöstens höjdpunkter

Hösten är en enda lång julafton i bokväg. Många förlag släpper en mängd härliga böcker under hösten, säkert för att många behöver julklappstips. Och säkert också för att deckare passar bättre att läsa när höstvindarna viner och det blir skrämmande mörkt om kvällarna (vem kan ta till sig deckarstämningen till fågelsång doften av äppelblom!?).

Jag har med spänning följt med mina favoritförfattare och också fått nys om nya bekantskap i litteraturväg. Så här ser min litteraturhöst ut:

 Bildkälla:  Printz Publishing

Bildkälla: Printz Publishing

Jojo Moyes En andra chans är den tredje och sista boken om Louisa Clark. Den ska jag alldeles snart uthämta från biblioteket och ta mig an. Jag blev nyfiken på Moyes böcker back in 2013 då jag fick veta att hon skrev om något så aktuellt som eutanasi. Efter att ha läst boken Livet efter dig har Moyes hängt kvar trots att jag inte är såld på hennes böcker. Men jag är envis vad gäller litteratur, och eftersom jag har påbörjat serien om Louisa Clark vill jag avsluta den.

Bildkälla: Piratförlaget och Förlaget

I avdelning humor har jag två böcker jag ser fram emot alldeles särskilt:

Jonas Jonasson Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket. De flesta känner till böckerna och filmen om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann samt uppföljaren till den. Jag föreställer mig att den här boken, precis som de övriga, kör med samma stuk med farsliknande och alldeles otroliga berättelser som får en att garva hejdlöst.

Kaj Korkea-aho & Ted Forsström Zoo! #Hjärtattack. Jag har sällan skrattat så mycket som åt den oslagbara duon Korke-ahos och Forsströms ungdomsroman Zoo! Virala genier. De lyckades så med att fånga tidens trender och dra dem till sin spets. Jag hoppas att duon i den här boken vågar gå lite djupare i de svåra frågorna i den första boken.

Bildkälla: Albert Bonniers Förlag och Förlaget

Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen har en baksidestext som å ena sidan är väldigt intetsägande, å andra sidan extremt intresseväckande. Har du inte läst något av Hassen Khemiri ska ni läsa Allt jag inte minns och om du är en språkmänniska med intresse för sociolekter ska du läsa Ett öga rött. 

Heidi Hakala Bara lite till. Det här är en ny bekantskap för mig och jag ser fram emot att läsa den här boken som, enligt baksidestexten, handlar om en ung kvinnas psykiska hälsa och duktighetssyndrom. Jag kom att tänka på Sara Jungersten när jag läste om boken och mina förhoppningar är således skyhöga för den här debuten!

Bildkälla: Forum och Albert Bonniers Förlag

Stefan Ahnhem Motiv X. Ahnhems debut golvade mig totalt och det är fortfarande den mest övertygande deckare jag har läst. Inom deckargenren tycker jag det är svårt att skapa och tänka nytt men det lyckas Ahnhem tycker jag, och därför ser jag med enorm spänning fram emot hans fjärde roman om Fabian Risk!

Lars Kepler Lazarus. Jag var väldigt sent med på Kepler-vågen och läste igenom serien först under 2017. Det här är den sjunde boken om polisen Joona Linna — en karaktär som jag finner alldeles särskild sympatisk på grund av hans finländska härkomst.

Vilka nykomlingar ser du fram emot att läsa under hösten?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det här vill jag vara

Det är en sanslös känsla.

Att få stå på en upplyst och stekhet scen och höra sin egen röst strömma ut genom enorma högtalare. Att se hur människorna tjuter glatt och förbereder sin dansprestation genom att kavla upp ärmar, sparka bort klackarna från fötterna eller bara ladda upp med energi när de hör introt till en låt de känner igen.

Här vill jag vara. Tänker jag då jag står på scen. Både här vill jag vara och det här vill jag vara.

Det finns många saker jag vill vara här i livet. Skribent, forskare, dansare. Och sångare. Och jag är så sjukt tacksam att jag har fantastiska musiker som den här sommaren vid ett flertal tillfällen har bidragit till att uppfylla min dröm om och om igen.

Ikväll är det dags igen. Ett lite mindre evenemang ikväll men absolut inte mindre energi, puls och go än normalt.

Hey! Jag har ett band! Vi har en setlist som passar båda ung och gammal och lika väl på bröllop som till femtioårsfesten. Vi är mästare på stämmor, att få folk att våga sig ut på dansgolvet och hålla energinivån på en hög nivå i timmar!

Kolla in vår anspråkslösa, nya instagramprofil mamaastromband och ta kontakt med mig om du är intresserad av att boka oss!

 Foto: Ebba Åström

Foto: Ebba Åström

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Hur klara av vardagen igen?

För många är den här fredagen den sista innan glada vi till skolan gå.

Många tycker det blir hejsan hoppsan med vardag, rutiner och husmanskost efter en loj och ostrukturerad sommar med glass till lunch (för det är helt okej på sommaren). Andra tycker att det blir mindre kul med tidiga morgnar och mindre fritid.

Men vi måste se sanningen i vitögat och konstatera att livet är mestadels vardag — och kanske vi av just den anledningen ska göra vardagen till en slags fest. Typ.

Så låt mig dela några tankar om hur vi kan göra återgången till vardag lite smidigare.

bujo2-blogg.jpg

GÖR EN ÖVERSIKT PÅ ÅRET
Vad händer under hösten, våren, hela året? Vilka speciella händelser är på kommande? Vilka bör du förbereda dig för så småningom? Börja med att skapa dig en översikt över året!

VAD HAR DU ATT SE FRAM EMOT?
Det här är SÅ viktigt! För att inte drunkna i måndagsmorgnar och kurser hit och dit måste vi ha något att se fram emot. Det kan vara en resa, ett teaterbesök, en bok som du har väntat på, långväga gäster eller vad helt som ger livet ett lyft!

NY UTRUSTNING
Det bästa lågstadiebarn vet är att få nya pennor, penaler och skolväskor (i alla fall jag gjorde det) men varför bör vi sluta med det bara för att vi är vuxna? Jag har nyligen utrustat mig med härliga brush pennor i pastellfärg som jag tänkte skriva med i min bujo. Tänk! En sån grej lyser upp min vardag!

 Mina nya brushpennor som jag har börjat öva med. Och min favoritpenna från Clas Ohlson! Världens bäst! Jag köpte tre på en gång!

Mina nya brushpennor som jag har börjat öva med. Och min favoritpenna från Clas Ohlson! Världens bäst! Jag köpte tre på en gång!

STÄLL UPP MÅL
Jag tror stenhårt på mål! Jag tror på att ställa upp delmål som till exempel kan gälla för dagen eller för veckan, men också på att ha konkreta långsiktiga mål för hösten eller hela året. Kom ihåg att mål ska vara SMART

RUTINER
Jag har ännu inte kommit in i rutinerna riktigt men jag märker att jag bör vara skonsam mot mig själv och väldigt principfast till en början. Att gå och lägga mig samma tid om kvällarna och vakna upp samma tid om morgnarna är det bästa jag kan göra för mig själv i det här stadiet av post-semestermode.

HUSHÅLLSSYSSLOR
Inför semestern hade jag en lista på hushållssysslor som jag vill ha gjort. Jag fick pricka av hela noll punkter på den listan eftersom vi var norröver hela semestern (och vem vill skura bastu i en lägenhet som är 35 grader varm!). Men ingen fara! Istället har jag skrivit ner en liten grej "extragrej" att göra varje vecka utöver veckostädningen. Den här veckan har jag städat skåpen under diskhon och rensat i städskrubben. No biggie — men det blir gjort!

 Minigolf är ett exempel på en perfekt syssla som kan förgylla vardagskvällar!

Minigolf är ett exempel på en perfekt syssla som kan förgylla vardagskvällar!

VAR POSITIV
Jag älskar mitt jobb men det var inte utan ett visst vemod jag sade farväl till semestern. Det snällaste jag kan göra för mig själv är att vara positiv. Tänka: "men fastän jag börjar jobba kan jag ändå hitta på saker om kvällarna!", "tänk vad gott med husmanskost igen! och "oj vad kul det ska bli att träffa mina kolleger". Ibland går det lättare, ibland sämre men med ansträngning ska det gå! He ska gaa! 

Jag vill önska dig en riktigt skön start på hösten oavsett om det är skola, jobb, studier eller hemmaliv som gäller för dig!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Då blogginläggen uppstår

Jag försökte verkligen. Jag gjorde mitt bästa för att blogga flitigt under min semestermånad i juli, men det märkte jag — och ni — ju att det inte riktigt gick vägen alla dagar.

Ni tänker säkert att jag hade så fullt upp att jag knappt han öppna min dator. Nja, det är inte riktigt hela sanningen. Men då tänker ni att jag var så mycket ute vid stugan eller på någon resa att jag inte ens hade ett internet som orkade publicera blogginlägg. Nej. Inte det heller.

Nu är jag tillbaka på jobb och igår kom jag på hela fem blogginlägg som jag vill skriva. Ja just det — fem blogginlägg! För det är rutin och vardag som frammanar blogginlägg tänker du kanske nu. Men sidu nej!

Nej, jag konstaterade igår: mina blogginlägg uppstår i interaktion, reflektion och kollision med nya impulser. Det är i mötet med andra människor och nya tankesätt som orden kommer till mig. Det är klart att mina livgivande relationer väcker idéer, men det är friktion som genererar blogginlägg.

Och jag är så lyckat lottad som har en sådan arbetsplats som utmanar och stimulerar mitt tänkande!

jobbalite-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.