Ditt du är inte ett hot mot mitt jag.
Kanske är det här det bästa mottot jag vet.
Detta är ett av de stora teman jag ständigt återkommer till i mitt liv. Gång på gång endast från nya vinklar, nya perspektiv. Alltid landar jag ändå i samma slutsats: andras framgång är inte bort från mig, det finns ingen anledning till missunnsamhet, ditt du är inte ett hot mot mitt jag.
I olika sammanhang har jag stött på andra människors missunnsamhet. Kanske särskilt inom musicerandet. Jag har flera gånger upplevt att människor har uppfattat mig som ett hot mot dem (och jag som är helt sjukt snäll!)
Ibland märker jag av detta i form av en förklädd komplimang (det låter som en komplimang men egentligen skryter personen på sig själv) andra gånger mer rättframma fnysningar och himlande med ögonen eller öppen kritik.
Jag blir förstås alltid olycklig över denna missunnsamhet. För min egen del men också för personen ifråga. För ett liv som levs med att ständigt, avundsjukt snegla på vad andra har, gör och är kan inte vara ett lätt liv att leva.
Hur mycket mer energikrävande är väl inte missunnsamhet i jämförelse med motsatsen (vad ska vi kalla det? unnsamhet? förmågan att unna andra människor goda saker i livet).
Visst är jag missunnsam ibland. Men jag övar mig i att tänka att andras välgång och framgång inte är bort från mig. Och jag har väldigt goda förebilder runt mig när det kommer till detta.
Bland annat min egen Samuel
