Jag hade inte sovit så jättebra dagarna innan helgen.
Nervositet inför jobbuppdrag i kombination med tidig väckning på grund av färjetid att passa leder sällan till att sömnen blir riktigt bra. Inte för min del i alla fall.
Så jag hade avtalat med mig själv att lägga mig tidigt båda kvällarna under helgen (särskilt eftersom jag just nu läser Sömngåtan och är helt begeistrad över sömn).
Men nu blev det ju inte riktigt så.
För när sällskapet är så saknat och älskat och när samtalen är så givande och stimulerande - då hamnar sängen och sömnen på en omutbar andra plats.
Och då kommer det här från en som älskar att sova. Minst åtta timmar, helst nio, för att orka se andra människor. För att över huvud taget vara jag.
Att jag har nedprioriterat sömnen den här helgen berättar kanske inte jättemycket för er.
Men det vittnar om precis hur rik jag är som har vänner av den kalibern att jag utan att tveka prutar på sömnen.
Utan tvekan.
Några fina som jag utan tvekan prutar sömn för.