Snöns nedkomst var ett välkommet inslag under den här snölöst mörka januarimånaden.
Jag är snabb att stämma in i tacksägelsekören och gläds enormt över det vita fluffiga och solens nåderika strålar.
Först när jag ser hur ljust det kan vara inser jag hur mörkt det faktiskt har varit.
Istället för att vända insikten till bitterhet över alla potentiellt ljusa dagar som har blivit utbytta mot en helt annan vinterverklighet, blir jag istället märkligt stolt över att vi står ut. Att vi stretar och knogar och mårar å påå fastän vi inte har sett varken sol, människor eller hoppfullt ljus under vad som känns som hela året.
Vi uthärdar.
Det kompakta januarimörkret är snart bortglömt; mycket blir förlåtet en vacker dag som denna.
Håll ut, vi klarar det, är det som att vinterlandskapet vill säga mig. Vi kommer att klara ännu en vinter, se ännu en vår.
Håll ut. Vi klarar det.
