Vad ska till för att en människa ska känna sig lycklig?
Böcker som jag har läst på sistone har mer eller mindre medvetet behandlat den här frågan, och nedan presenterar jag dem.
Jag har läst Karin Erlandssons självbiografiska essä/skrivdagbok Alla orden i mig, Mohsin Hamids hyllade bok Exit Väst samt en av Paulo Coelhos mest kända böcker Alkemisten.
Karin Erlandsson (2019) Alla orden i mig
Det här är en bok om att skriva.
Men egentligen är det en bok om att skriva om man är Karin Erlandsson. Hon är sannerligen en makalös kvinna som helt enkelt sätter upp att hon ska skriva säg 5000 ord på en dag och så ger hon sig inte innan hon är klar.
Jag tror att jag har ett lite mer romantiskt förhållande till skrivande, för jag hennes sätt att skriva kan jag inte alls identifiera mig i.
Det oaktat är det oerhört fascinerande, stundvis provocerande, läsning som jag särskilt tog till mig nu när jag själv är inne i en omfattande skrivprocess.
Så trots att boken sticker i ögonen på sina ställen är det en väldigt ärlig och icke-förskönande bild av författarskap och skrivande som målas upp. Det uppskattar jag.
Mohsin Hamid (2017) Exit Väst
En lågmäld och gripande samtidsskildring.
Den handlar om två människor som möts i en värld som rämnar. Den handlar om flykt och främlingskap, om förlust och familj.
Den handlar om dörrar som öppnas upp till det nya, och den handlar om att våga gå igenom dessa dörrar. Bokstavligen.
Jag storgillar den här boken. Den är samhällskritisk på ett subtilt sätt samtidigt som den har inslag av … magisk realism? scifi? dystopi? Jag har svårt att sätta fingret på vad men jag gillar det.
Språket är minimalistiskt och skört och innehållet påminner mig mycket om Alice Zeniters Konsten att förlora. Läsvärda båda två!
Paulo Coelho (1988/1995) Alkemisten
Nästan alla listor jag googlar mig fram till i jakt på boktips innehåller den här.
Helt ärligt vet jag inte riktigt varför.
Den inleddes starkt med sin sagolika, fabelaktiga berättelse om en pojke som söker efter sitt livsöde men någonstans efter de tio första sidorna är jag redan uttråkad.
Lyckligtvis var boken kort och koncis och inte mycket längre än den var, för i slutändan fick jag utslag av alla pinterestvänliga carpe diem-citat boken var överfylld av.
Om allt klysch hade skalats bort hade jag tyckt om den avsevärt mycket mer.
Men å andra sidan vet jag inte hur mycket av den redan tunna boken skulle vara kvar efter en sådan storstädning.