framtiden

Vad vill du blir när du är stor?

Jag får ibland frågan: har du alltid vetat att du ville bli modersmålslärare (svensklärare)? 

Vad svarar jag på det då?
Ja. I princip.
I alla fall sedan jag gick i årskurs 7.

Men jag har också vetat att det inte är det enda jag vill bli. 

Jag har också velat bli artist.
Dansare.
Motionsledare.
Egenföretagare.
Samhällsdebattör.
Journalist.
Författare.
Föreläsare.

Mitt val av utbildningslinje påverkade inte nämnvärt vilka kurser jag gick i gymnasiet. Det krävde inte av mig att jag skulle skriva vissa ämnen i studentproven (förutom det obligatoriska provet i modersmål, förstås).

De facto så tänkte jag inte särskilt mycket på vad jag skulle göra efter att den vita mössans avtryck på min panna hade försvunnit. Ganska skönt, egentligen. Att inte behöva fundera. (Och jag insåg att idag får jag ägna mig åt allt det där på listan i alla fall)

Rätta mig om jag har fel, men jag tycker mig uppfatta att villkoren för gymnasiestuderande är annorlunda idag. Strängare, tuffare. Eller åtminstone: att de utmaningar och svårigheter som fanns i gymnasiet då jag och mina jämnåriga gick där inte har försvunnit, snarare precis tvärtom.

Visst. Det fanns de som ville bli läkare, jurister eller bara ville ha goda vitsord och fina resultat i studentexamen. Men för oss "övriga": var det inte ganska chill?

Foto av min favoritfotograf  Sofia Ylimäki Photography

Foto av min favoritfotograf Sofia Ylimäki Photography

Idag då?

Gymnasiestuderande borde redan i det skedet de väljer gymnasium veta vad de vill "bli när de är stora" (vilken ångestladdad fråga!). Dessutom borde de välja sin kursbricka på ett vettigt, förutseende och proaktivt sätt. Och erhålla betyg och studentexamensresultat som uppvisar just det här. Och studentproven får en allt mer betydande roll i antagningen till universiteten.

Och jag som har tänkt på gymnasiet som en allmänbildande och bred utbildning där man kan köpa sig mer tid, i väntan på insikten om den stora framtidsplanen (uurk, ångesten!)

Vi ställer höga krav på våra unga idag.

Vi kräver att de ska känna sig själva och vara medvetna om sina drömmar och framtidsplaner när de är 16 år (!), och följaktligen studera ambitiöst och målmedvetet därefter. Och jag som känner trettiofemåringar som inte ännu har koll på vad de vill bli när de är stora!

Foto av min favoritfotograf  Sofia Ylimäki Photography

Foto av min favoritfotograf Sofia Ylimäki Photography

Så, medveten om villkoren för gymnasiestuderande idag vill jag därför säga ett extra varmt:

Grattis alla studenter! Ni klarade det!
Lycka till med vadhelst ni tar er an i framtiden! 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Det ser jag fram emot med 2018

En tillbakablick på året 2017 har jag gjort i min bujo, och en tillbakablick på litteraturåret 2017 gjorde jag i mitt tidigare inlägg. Nu blickar jag däremot framåt och ger er en lista på vad jag ser fram emot inför året 2018.

En utlandsresa
Jag har länge varit sugen på att resa utomlands. Vi har varit några vändor till Sverige på sistone, men jag suktar efter att uppleva storstad eller sandstrand. Senast jag reste var bröllopsresan till Kroatien 2015. Bilderna får mig att  s u k t a .

Att bli filosofiemagister
Om allt går vägen borde jag redan inom någon vecka ha min gradu inbunden och på granskning för att därefter ta ut mitt betyg från Åbo Akademi. Jag har gillat att skriva gradu (de här senaste månaderna. Verkligen inte i somras) men det ska ändå bli skönt att slippa tidspressen och veta att jag med gott samvete kan ta det lugnt om kvällarna.

Min Samuel blev ekonom i december 2017. Så stolt!!

Min Samuel blev ekonom i december 2017. Så stolt!!

Karin Wahlbergs bok Lätta ditt hjärta 
Den tredje romanen om lasarettet i Ekstad som utkommer någon gång under det här året ser jag fram emot. Om du gillar Grey's Anatomy, Call the Midwife eller andra serier om sjukhus och/eller historiska romaner kommer du att älska den här romanserien. Läsaren får följa med ett antal karaktärer som kretsar kring lasarettet under 1950-talet då polion härjar i Sverige och hela världen. 

BRON säsong 4
Jag älskar den här serien. Den är mörk och stundvis otäckt dystopisk men jag har helt och hållet fallit för SagaNorénLänskrimMalmö. Jag ser så fram emot den fjärde och sista säsongen av serien som har sitt första avsnitt redan ikväll! Slå på SVT eller Yle 1 klockan 22 (finsk tid)!

tv-blogg.jpg

Att läsa 100 böcker
Ifjol hade jag som mål att läsa en skönlitterär bok i veckan. Det visade sig att det var ett alldeles för lätt mål, och i år tänker jag utmana mig lite mer med att läsa 100 böcker under år 2018 (då räknas inte barnböcker som jag högläser åt småttingar, och inte heller vetenskapliga verk). Ett helt rimligt och överkomligt mål, som ändå kan bli lite utmanande i och med att jag har ett fulltidsarbete och lite kvällsjobb också. Men en utmaning är ingen utmaning såvida den inte utmanar (#deep).

Läsa mer varierande litteratur
Som jag skrev tidigare har jag under året 2017 läst mycket finlandssvenskt. I år vill jag utmana mig ännu mer med val av böcker, och jag är som bäst på jakt efter en god läsutmaning. Det lutar mot att det bli Helmets läsutmaning som bland annat kommer att innebära att jag ska läsa en bok av en baltisk författare, att jag ska vara lite rädd för att inleda läsningen av en bok och att orden i bokens namn är ordnade i alfabetisk ordning. Random och superkul! Häng med vetja!

Lära känna mera minimänniskor
Jag har så många spännande småttor som jag ska få lära känna under år 2018! Det är så härligt att se hur ett litet knyte växer upp och blir en självständig, tänkande och alldeles egen och unik varelse. Tänk att jag har den stora äran att få ta del av det!

Bild från fadderbarnet Sibels dop 2016. Så liten på bild men nu nästan 2 år och lika genomhärlig som alltid. Härliga  Lina  och Staffans dotter.

Bild från fadderbarnet Sibels dop 2016. Så liten på bild men nu nästan 2 år och lika genomhärlig som alltid. Härliga Lina och Staffans dotter.

Stefan Ahnhems fjärde bok
Enligt Ahnhems facebooksvar, på förfrågan av min Ahnhemtokiga mor, borde den fjärde boken om Fabian Risk dyka upp den 18 september i år (!). Jag snubblade över Ahnhem i samband med att jag skulle köpa julklappar år 2015. Jag hade aldrig hört om författaren förut men den hade fått utmärkta recensioner på adlibris med mera. Det var ett vilt kort men julklappsmottagarna gav grönt ljus och stjärnklistermärke. Jag kunde ju inte bara undgå att läsa den själv då. The rest is history.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.