Vet ni den där känslan då man plötsligt kommer att tänka på något som av någon anledning ger en lite tillfällig magvärk?
Ibland som en fjäderlätt spark i magen, ibland som en molande huvudvärk.
Innan semestern började jag jobba med en artikel och ett projekt. Jag sparade projektet i en mapp på datorn.
Väl tillbaka på jobbet märkte jag att jag drog mig för att öppna mappen, öppna projektet.
Jag undvek det, rentav.
Nå, i något skede blev jag lite förbajskad på mitt beteende och tänkte att det sist och slutligen ändå är en frikkin mapp och ett fjuttig artikelprojekt och att det inte kan vara så farligt.
Så jag öppnade mappen i ren ilska bara för att se var jag hade slutat.
Och när jag väl gjorde det blev jag förvånad.
Jag märkte jag att jag hade gjort ett riktigt bra jobb.
Jag var mycket längre på gång än vad jag hade trott och det där ena misstaget som jag under semestern trodde att jag hade gjort hade jag inte alls gjort i verkligheten.
Vad onödigt att jag hade gått omkring och haft ont i magen och undvikit något så länge. Verkligheten var inte alls farlig, inte ens dålig utan faktiskt riktigt bra.
Hjärnspöken, vet ni. Så onödiga egentligen.
