Tack, ändå.

Det finns ett uttryck som jag har hört som lyder "Tänk om du vaknade upp imorgon, och bara det du tackade för idag fanns kvar". 

Nå, jag känner lite sisådär för det här, och liknande, uttryck. Man kan ju få andnöd, blodtryck och tvångsmässigt beteende med mindre. Det är ett vågat och nästan extremt uttryck, men jag tror att idén bakom tanken ändå är god. Och jag vill ta fasta på det goda.

Uttrycket uppmuntrar (eller forcerar, om man vill se det så) till tacksamhet. Att vända fokus från söndagsångesten, måndagströttheten och veckans arbetsbörda till söndagsgemenskapen, måndagens återseenden och veckans utvecklingsmöjligheter.

 Bild från vårt vackra höstvasa. Tagen av min Samuel.

Bild från vårt vackra höstvasa. Tagen av min Samuel.

Ni får inte tro, kära läsare, att jag är så här alltigenom positiv. Oo nej. Min intention är inte att avspegla perfektion och renodlad optimism. Jag gnuggar mig länge om ögonen varje morgon, blänger ilsket på telefonklockan om jag vaknar 15 minuter före väckning och bannar väckarklockan då den väl understår sig att ringa.

Men om det nu är som det är. Om nu måndagen så oundvikligen är ett faktum, och om vi inte kan göra annat än gilla läget, så kanske vi borde göra just det. Gilla läget. Och hitta något att vara tacksam för, ändå.

För ingenting blir sämre av att vara tacksam. Jag tror inte vi har något att förlora på att försöka hitta något att känna tacksamhet för, också på den gråaste av höstdagar. Tvärtom tror jag envist på att ett liv i tacksamhet är ett mycket roligare liv att leva än ett bitterhetens och klagomålets liv. 

Imorgon då klockan ringer 06:30 ska jag försöka att minnas att vara tacksam. Fastän det svider. Fastän jag mycket hellre vill dröja kvar i sängens sötma. Fastän inspirationsnivån är lika hög som temperaturen där ute (oroväckande låga med tanke på att bilen ännu körs med sommardäck). 

Men jag ska försöka minnas att vara tacksam ändå. För att det är måndag, för att det är en ny vecka, för att jag har något meningsfullt att syssla med på dagarna. Och inte bara för det, utan också för allt annat jag så rikligen har och får. 

Så fastän det är måndagmorgon 06:30 ska jag försöka vara tacksam. Ändå.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.