Vi har släppt en ny singel med mitt syskonband The Haralds.
Låten heter faktiskt också Haralds, och det är inte för att vi har brist på fantasi och låtnamn, utan för att låten i sig är en hyllning till stället där vi växte upp (Haralds i Rödsö).
Jag har tillägnat låten mina syskon, och låten i sig handlar om hur det var att växa upp med dem in the yellow house way down the road.
Det är helt uppenbart att låten är sentimental och väldigt personlig; aldrig förr har vi släppt en låt som betyder så här mycket för oss och säger så mycket om oss.
Men ni, härliga ni, har tagit emot låten så fint. Jag har varit smått överväldigad av responsen från er.
Det är inte alls en sång som jag skulle kalla för sorglig och det finns inte alls någon bitterhet över den. Låten är i och för sig bitterljuv men jag hoppas den förmedlar tacksamhet och glädje, om än paketerat i ett vemodigt omslag.
