På Facebook finns funktionen som påminner om händelser som ägt rum för x-antal år sedan.
Det är blandade minnen som dyker upp i dessa påminnelser. Här tänkte jag göra nedslag i den jag var och det som hände för ett, tre, fem och tio år sedan.
För ett år sedan…
Var det april 2022. Jag hade precis börjat jobba igen efter nästan ett år av föräldraledighet. Jag hade en intensiv läs-period på jobbet och läste in mig på ny teori (filosofi/ontologi) som jag senare kom att använda mig av i min avhandling. Jag tränade på gym flera dagar i veckan och vet inte var jag fick min energi ifrån!? Jag sökte pengar för att spela in ett album med The Haralds och hade väldigt mycket vårkänslor.
För tre år sedan…
Var det april 2020. Coronapandemin hade knutit sina fasta nävar om Finland och världen, och distansjobb blev vardag. Jag kände mig väldigt isolerad och vilsen när det kom till mitt jobb: jag hade inte riktigt kommit igång med avhandlingen när allt plötsligt stängdes ner. Det var frustrerande att inte veta hur jag ska bygga upp mina arbetsdagar, om jag gör “rätt saker” och om jag faktiskt får kalla mig själv doktorand. På fritiden blev det en hel del promenader och länkar med Samuel. Vi umgick med våra vänner och i våra sammanhang, men alltid med en känsla av att “vi borde inte”. Stundvis hade vi breakdowns till följd av oro och tristess. Jag skadade mitt knä pga överansträngning vilket även saktade ner mitt träningstempo.
Mitt i coronapandemin. Med t-skjortan som alltid ger perspektiv.
För fem år sedan…
Var det april 2018. Jag var mitt uppe i en intensiv tid med heltidsjobb som forskningsassistent samtidigt som jag jobbade som danslärare 3 kvällar i veckan och skrev klart min magisteravhandling under all ledig tid som jag kunde uppbåda. Samuel var arbetssökande och det var en rätt tuff tid då vi inte visste när något skulle nappa. Jag älskade mitt jobb vid Åbo Akademi och planerade för min doktorsavhandling. Jag och Samuel bodde i vår tvåa i Sandviken och trivdes jättefint. Vi umgicks med våra vänner, gymmade tillsammans (perjantaipumppi med Max och Linn was a thing).
För tio år sedan…
Var det april 2013. Alla mina jämnåriga hade “läslov” och satsade för fullt på studentproven medan jag slutgjorde kurser i kemi, matematik, franska och övriga kurser som jag var tvungen att ta igen då jag hade varit borta nästan ett helt läsår. Samuel bodde i Åbo men vi pendlade till varandra nästan varje helg för att umgås (HUR orkade vi!?). Jag återhämtade mig efter en oerhört jobbig tid i mitt liv och började faktiskt se hur ljuset och livet återvände. Jag drömde om att börja studera svenska språket i Åbo och att faktiskt få bo själv efter alla år i en storfamilj.
Jag bloggade aktivt för tio år sedan och älskar i efterhand den lågtröskelverksamhet som bloggandet var. Foton bestod ofta av spontanfoton från webbkameran och inläggen kunde vara korta, korta uppdateringar och flera gånger om dagen!