Att säga farväl till ett husdjur är alltid svårt.
Hunden Nelson, som jag har bott med i många år och som jag nästan alltid tog ut på en promenad när jag besökte Rödsö, gick bort i helgen efter en långvarig sjukdom som sedan hastigt eskalerade över helgen.
Jag har skrivit om honom flera gånger här på bloggen. En snabb google sökning på “mindyjoy hund nelson” visar att jag faktiskt förvånansvärt ofta har skrivit om honom, tänkt på honom.
I allra högsta grad nu.
Bästa Nelson. <3
Jag är tacksam att jag under den här sista sommaren med honom tog mig tid att ta honom på promenad. Att leka med honom. Mata honom med blåbären han aldrig kunde få nog av. Ge honom hundgodis och lite yoghurt.
Han var en klok hund, en eftertänksam hund som lätt var skeptisk mot främlingar men så, så lojal mot de som han var trygg med.
Bästa Nelson.
Tack för att du alltid var glad när jag körde upp med bilen på gården. Tack för alla äventyr vi fick uppleva. Tack för att du var så lojal under alla år. Tack för alla gånger du vänligt buffade på oss. Tack för att du alltid var så snäll och försiktig med alla barn. Tack för allt du gjorde och tack för allt du var.
Nu springer du på gyllene ängar, utan smärta och sjukdom.
Och ost äter du förstås, massvis med ost.