Jag har försökt vara närvarande den här påskhelgen.
För våra vistelser i våra hemtrakter är få, korta och programfyllda. Och människorna vi vill träffa är många, härliga och värdefulla. Men det är en omöjlig ekvation att hinna, än mer orka, med allt.
Men jag har strävat efter att vara närvarande. Är det inte det vi alltid borde sträva efter? Att inte låta oss försjunka i telefonskrollande och sociala medier-flöden när vi omges av de människor som betyder mest, till och med tiofalt mer än våra halvbekanta some-vänner.
Utöver jakten efter medveten närvaro har jag varit en flitig kyrkobesökare, ätit alldeles för mycket godsaker, läst böcker, påskbastat och bara njutit av långledigheten och kravlösheten.
Det blev en lite annorlunda påsk i år.
Men en bra en, i alla fall.
