Hemmablindhet

Om de här stockholmsdagarna inte har lärt mig något annat, så har det i alla fall lärt mig att vi behöver varandra. 

Vi behöver varandra på så många plan.

Som forskare behöver vi varandra för att komma vidare i vår forskning. Som människor med olika bakgrund och etnicitet behöver vi varandra för att fördjupa vår förståelse om andra kulturer och således om oss själva och vår egen kultur. 

Vi behöver ständigt nya, fräscha ögon på det vi håller för självklart. Det är så lätt att falla för ”så här har jag alltid gjort, det är så här det ska göras”-tänk, eller att bara i största allmänhet inte se var det fattas, var det behövs mer och vad som kan tas bort.

Jag vill inte säga att det är nödvändigt att resa bort för att nå viktig insikt. Men visst är det berikande, på ett helt annat sätt, att komma bort från det vanliga, hemvanda. Komma bort från sin hemmablindhet. 

 Vem hade trott att jag skulle ha fångat den här ljuvliga lantliga bilden från storstaden Stockholm?  

Vem hade trott att jag skulle ha fångat den här ljuvliga lantliga bilden från storstaden Stockholm?  

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.