Känslorna har legat på ytan hos mig på sistone.
Och anledningen till det är egentligen löjligt enkel: jag har för många hängande punkter i luften.
Jag är en människa som lever för att skapa och bocka av punkter på att göra listan och under semestern har jag helt medvetet valt bort kalendern, bullet journalen och listorna.
Det har varit välbehövligt och nödvändigt. Att vara vikovill och vardagsvilsen hör väl semestern till.
Nu när jag emellertid är tillbaka i någon typ av vardag märker jag att min hjärna går på högvarv av alla punkter som jag borde göra, och eftersom jag inte har skrivit ner dem någonstans svävar de fritt omkring i min hjärnsubstans.
Och helt frankt stör de mig.
Mycket.
Jag reagerar med stress och så här tar det sig i uttryck: skakiga händer som tappar föremål, hög puls, irritation, jag påbörjar en massa saker men får aldrig ro att göra något klart.
Utöver detta har jag en bottenlös raslöshet och en orolighet i kroppen som gör att jag inte kan sitta ner och läsa en bok i allsköns ro.
Men lyckligtvis finns det ett botemedel mot detta och mitt botemedel är att skriva ner, prioritera och börja beta av.
Inte nödvändigtvis beta av allt massor på en gång utan jag är väldigt nöjd bara jag har skrivit ner mina punkter någonstans så att jag vet att de finns där. Tanken på att glömma bort något viktigt är oerhört jobbig för mig (sade ni kontrollbehov?).
Idag behövde jag ta mig till ett café för att i lugn och ro sitta ner och nysta ut de trådar som är mitt liv.
Någon timme senare och jag är som en ny människa.
Tacka vetja bullet journal – nu är jag på rätsida i mitt liv igen.
