För vår Molly är allt musik.
Tvättmaskinen som porlar när den tömmer vatten. Tetrapaken med äppelmos som kluckar när vi skakar den innan vi häller den över hennes gröt. När vi förälder busar och upprepar ett läte som “piki piki piki piki” eller liknande.
Allt är musik i hennes värld.
Och allt går att dansa till.
Nej: allt måste dansas till.
Det är oundvikligt, det bara rycker i henne.
Hon gör oss uppmärksam på ljuden omkring oss. De ljud dom vi dagligen omges av och som har blivit en livets ljudmatta som är där, där, där men som vi aldrig uppfattar för vi har slutat uppfatta det för vi har slutat lyssna.
Det är ljud som hör till men som lika gärna inte kunde göra det.
Diskmaskinens brummande. Fåglarnas kvitter. Bilarnas susande när de kör förbi. En hund som skäller avlägset.
Allt det fäster hon uppmärksamhet vid och berättar ivrigt och frågande åt oss om vad hon hör.
Och, förstås, så dansar hon till det.
Till allt förutom dammsugaren. Den har alldeles för mycket ljud i alldeles för små utrymmen för att vara njutbart, tycker hon. Den är sämst i hennes värld.
Hon lär oss så mycket, vår Molly. Och det är en rikedom och stor glädje att (åter)upptäcka världen med henne!
Upptäcker Vasa sommaren 2018