Jag skulle lika gärna ha kunnat studera journalistik. Det var faktiskt mitt andrahandsval. Jag skulle också ha kunnat valt att gå språk och ekonomi-linjen, det var inte alls otänkbart. Jag skulle lika gärna ha kunnat studera enbart svenska och litteratur, och göra det till ett självändamål. Men nu valde jag att studera till modersmålslärare, eller svensklärare, som det heter i Sverige. Och jag har funderat på varför valet föll på just lärarskap. Vad är det med det som fascinerar och förundrar mig?
För ett år sedan, under den intensivaste tiden under hela min studietid, utforskade jag lärarskapet på ett sätt som jag aldrig hade gjort förut. Och jag insåg precis varför jag fascineras av lärarskapet, och varför jag nu i mitt jobb nyfiket och hungrigt får lära mig ännu mer, ännu mer.
Jag fascineras över hur lärarskapet är stadd i utveckling. Hur jag som lärare har möjligheten att förändras och förbättras hela tiden. Om ett nytt upplägg inte alls fungerar, får jag fundera hur jag kan förverkliga det genom att göra det på ett annat sätt - kanske redan följande dag med en annan klass. Jag dras till det dynamiska, det föränderliga och den ständiga utvecklingen.
Det bästa av allt är att jag får kombinera lärarskapet med ett ämne som jag brinner för - språk och litteratur. Just nu jobbar jag inom forskning inom just det här området, och det är så fascinerande att se vad som är på gång inom fältet. Att jag dessutom får vara delaktig på ett litet hörn är ett sant privilegium. Woah.
