relationer

Vårkänslor

Våren kommer med pirr i magen och nykärskänslor.

För mer än ett halvt decennium sedan var den här majmånaden en alldeles oerhört pirrig och spännande månad. Jag låg ofta sömnlös om nätterna, eller vaknade de mest udda tiderna och var alldeles oförmögen att somna om. Men ändå var jag inte alls trött.

När jag väl sov drömde jag de märkligaste drömmarna. De var märkliga men sockersöta och ljuvliga; sådana där drömmar som man önskar att skulle fortsätta nästa natt.

Och jag var bortom glad.

Jag trodde att jag var skicklig på att dölja de känslor som jag hyste för en viss Samuel, men jag har sedermera förstått att mina vänner (och vemhelst i min närhet) genast kunde avläsa mig: Mindy är kär!

Och visst var jag det.

Upp över öronen kär i en Samuel med en grön Clio, med de blåaste ögonen och den bästa humorn. En Samuel som får vem som helst att skratta och slappna av. En Samuel med enorm rättvisepatos och lojalitet, men med en ständig glimt i ögonen. Javisst var ja kär!

Visst är jag det!

Bildregn från början till nu.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Om än aldrig så kort

Av allt som kunde gå vägen gick inte mycket det. Vi snackar skoskav, signalfel, trasiga pendeltåg och försenade flyg.  

Och när vi väl sågs hade vi endast en dryg timme på oss att gå igenom allt.  

Vilken människa vid sina sinnens fulla bruk tror att en timme räcker för att catch up samtidigt som man ska äta och berätta precis allt!? 

Det känns som att vi lämnade lite på hälft den här gången. Men som tur är, var vårt avsked endast ett ”på återseende” som väldigt snart förverkligas. Och fastän vår träff var aldrig så kort är jag så tacksam över att ha fått träffa den här härliga storstadsbönan.

 Bild från sommaren 2017.  

Bild från sommaren 2017.  

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

På bemärkelsedagen

Min storebror är född den 29 februari. Det innebär att han firar sin födelsedag - på den rätta dagen - vart fjärde år. Det har ju jag och mina småsyskon också sett som en ypperlig orsak till att reta honom och säga att han bara är fyra år då han fyllde sexton, eller fem då han fyllde tjugo. I år blir han alltså 6,5 år!

Mitt tidigaste minne av Max är att vi, då vi hade flyttat tillbaka till Finland, blev uppmuntrade av mamma att cykla över till grannen för att stifta bekantskap med grannbarnen. Jag minns att jag var blyg och nervös, men jag hade ju brorsan med, så det gick bra.

Max är en storebror av helt rätt kaliber. En lagom blandning broderlig omsorg och broderlig retsamhet. Han har hjärtat på rätt ställe, och jag minns speciellt då han som sexåring på rödsömarknaden hade köpt ett ett leksakshus med tillhörande familj, möbler - ja till och med bilstall och bil - och gav det till mig! Han hade till och med betalat det med egna pengar! Det är också Max som lärde mig offside regeln i fotboll, som tränade mig i att skjuta med vänsterfot, som lärde mig att kasta basaball på rätt sätt och klara av att räkna division med bråk.

Jag tänker ofta på alla de snölekar som vi lekte i snöhögarna. Alla utklädningsprocedurer vi hade och musikaler vi framförde. Alla fotbollsmatcher, handbollsmatcher, rinkbandymatcher och what not-matcher som vi har spelat. De totalt tusentals kilometer vi har cyklat från och till skolan, grannhuset eller bara runt i byn. Och Max som aldrig cyklade undan mig fastän hans cykel var mycket större och han egentligen kunde cykla mycket snabbare än jag.

Efter flera år på olika orter har jag nu förmånen att bo i samma stad som Max och hans fina fru Linn! Han är en nyutbildad och pinfärsk läkare, han är rasande intelligent, har sylvass humor och är otroligt musikalisk. Han är också en man av många oväntade talanger; en gång hade han komponerat ett körstycke till ett spex och inte sällan målar han modellbilar med kirurghänders precision. Ja, han är verkligen en multitalang och jag måste ju bara få uttrycka vilken stolt lillasyster jag är!

Världens bästa storebror, grattis på födelsedagen! Dagen till ära en walk down memory lane:

  ”My doll said something funny”. Supernaturliga flin since 1998.

 ”My doll said something funny”. Supernaturliga flin since 1998.

 Max som Batman och jag som hans sidekick Krullhår.

Max som Batman och jag som hans sidekick Krullhår.

 Bild från 1996. Jag minns att jag avskydde den där klänningen, men den är ju jättesöt! Jag storgillar Max flin! 

Bild från 1996. Jag minns att jag avskydde den där klänningen, men den är ju jättesöt! Jag storgillar Max flin! 

 Den där gången vi var uppstädade och skulle fotograferas. Trots, tårar och envishet men till sist var vi båda fina på bild!

Den där gången vi var uppstädade och skulle fotograferas. Trots, tårar och envishet men till sist var vi båda fina på bild!

 Mys eller stryk? Från 1996 kanske?

Mys eller stryk? Från 1996 kanske?

  ???

 ???

  🖤

 🖤

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Inte en dag

Det blir mest ett snabbt hej mellan första och andra jobbet. En riktigt kort pratstund vid köksbordet med en rykande kopp kaffe. På föredragslistan till stor del praktiska ärenden, som göromålen i hemmet eller vad som bör skrivas på inköpslistan. Men vi har också blivit bättre på att nå de djupa nivåerna i samtalet tidigt. Det är ett måste när tiden är en bristvara.

Och de här små stunderna är en sådan källa till ork och kraft. Att medvetet blunda för allt stök och sitta ner, om så bara för femton minuter, för att vara närvarande med och för varandra är så vardagsvackert.

Det går inte en dag utan att jag är tacksam för dig. Min bästa bei.

karlekk-blogg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

På samma lag

Det finns mycket som kan sägas om honom.

Som till exempel att han har ett rättvisepatos utan like. Att han kan få vem som helst att skratta. Att han har den förunderliga förmågan att bli bästa polare med i princip vem som helst. Och, det här bör nämnas nu när vi pratar om allt som kan sägas om honom, han gör världens godaste scrambled eggs (!). 

Det jag har kommit att uppskatta mycket, mera, mest - speciellt under de här senaste veckornas nyorientering med jobb och ett nytt skede i livet - är ändå hans laganda. Han har ett sådant spelöga för behoven och vem som rimligtvis kan åtgärda dem. Han ser inte till sitt bästa, utan ser till vårt bästa. Osjälviskt och tjänande.

Du och jag, på samma lag.

 Bild från mars 2017. 

Bild från mars 2017. 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Hur jag mötte dig

Du var som en trisslott i min turbulenta tillvaro. Plötsligt hände du. När jag minst anade det. Samtidigt kom du i grevens tid, för hade du inte dykt upp precis där, precis då, så hade jag sannolikt utvecklats till något jag verkligen inte ville bli. Det är märkligt det där, hur det sällan blir som man tänkt och planerat.   

student6.jpg

Vår berättelse är de många slumparnas berättelse. Men jag tror ju inte på slumpen. Vår berättelse är en glöggkö, ett hej, ett ”Har du sett Max?”, en clio, ett ”Har du sett den här filmen?”, en junikväll, en roddtur, en match i fotbolls-VM (fast vi inte minns vem som spelade) och ett beslut.

Senare, ett distansförhållande, tågresor, nya miljöer, viking line, en allsångskväll, ringar, en Minduel, ett till beslut, ett hem, en tillvaro, ett, en vardag och fest.

minbei.jpg

Nu, en tvåsamhet, ett delat ansvar, ett ”Hej bei, hur har din dag varit?”, ett drömmande, ett vardagslunk, en guldkant, ett ”Ska vi fa och spela badminton?”, en kaffe på säng och en lycka över att komma hem. Alltid.

Det är märkligt det där, hur det sällan blir som man tänkt och planerat. Hur det oftast blir bättre.

minduel71.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

När jag är med dig

Få ting är så karaktärsdanande som att leva i ett äktenskap. Eller inte ens nödvändigtvis ett äktenskap - vilken nära relation till vilken annan människa som helst är karaktärsdanande nog. 

Vore jag att leva ensam på en öde ö skulle jag knappast reflektera över sådant som envishet, trångsynthet och stolthet och andra mänskliga tillkortakommanden. Men nu gör jag inte det, och därför är jag ofta smärtsamt medveten om mina brister. Ja, jag är aldrig så medveten om mina fulaste sidor som när jag ser mig själv interagera med de människor, eller snarare människan, som betyder mest för mig. 

Det finns få ställen där jag kan visa upp innehållet i själens skamskrubb. Det där stället dit allt det där som "jag ska ta itu med senare" trycks in, ställs i osorterade högar, göms och glöms bakom en dörr som knappt går att stänga. Och det är på gott och ont, det där att det i äktenskapet går att visa upp innehållet i själens skamskrubb.

För å ena sidan är det befriande att ha ett forum, där det är okej att släppa på hämningarna och de sociala spärrarna för ett tag. Å andra sidan är det verkligen inte okej, att den som jag älskar allra mest är i min omedelbara närhet, och bör uthärda den storm som kan dra genom rummet när den där skamskrubbsdörren står på glänt.

Få ting är så karaktärsdanade som ett äktenskap eller en nära relation till en annan människa. Och få ting är så nådefullt, som att få glänta på själens skamskrubb och mötas av nåd, förståelse och förlåtelse. Det om någonting uppmuntrar till förändring. Det om någonting uppmuntrar till att ta itu med de där osorterade högarna.

Det om någonting är karaktärsdanande.

 Bild från sommaren 2017. En typisk bild på oss två; i all brådska sätter vi oss i bilen och medan vi kör säger jag "Samuel se hit snabbt". Jag knäpper en bildserie varav Samuel tuggar tuggummi på varenda en. Av just de här orsakerna gillar jag den här bilden. Den är okonstlad och ärlig, det här är Minduel i sitt naturliga habitat.

Bild från sommaren 2017. En typisk bild på oss två; i all brådska sätter vi oss i bilen och medan vi kör säger jag "Samuel se hit snabbt". Jag knäpper en bildserie varav Samuel tuggar tuggummi på varenda en. Av just de här orsakerna gillar jag den här bilden. Den är okonstlad och ärlig, det här är Minduel i sitt naturliga habitat.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Post it-kärlek

Det finns mycket jag och Samuel inte gör. Men skriver post it-lappar, det gör vi.

postit-blogg.jpg

Jag tycker det är en fin vana. Att skriva post it-lappar.

Det blir mest informativa sådana, som den på bilden ovan. Men också roliga sådana, lappar "skrivna" av kaffekokaren ("Jag är stark - späd ut mig") eller gymväskan ("Jag luktar illa, vädra mig!"). Lappar som vill pigga upp, göra glad eller överraska. Lappar som säger det var för att jag tänkte på dig som jag skrev det här

Idag när mycket sker virtuellt, och via pling på telefonen, känns det härligt analogt att plita ner ord till sin kära, med eftertänksamhet och omtanke, eller i all hast innan man rusar ut genom dörren. Ingen skillnad vilketsom.

Det om något är vardagsvackert och ljusglimtar i vardagen.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Små kärleksförklaringar

I ett tidigare inlägg skrev jag om Relationsekvationen, eller snarare avsaknaden av den. I princip skrev jag om att i sina relationer ta hand om de mest grundläggande sakerna som kommunikation, vänlighet, artighet och helt enkelt not being a jerk. Man kommer väldigt långt med det.

Min Samuel och jag är inte riktigt bra  på pampiga dejter med trerätters, fyrverkerier och limousinfärd. Däremot är vi riktigt bra på att göra små kärlekshandlingar i vardagen, och jag tror att det till och med är viktigare än de där pompösa men sällsynta kärleksförklaringarna. Så i andan av litet gör mycket vill jag dela med mig av några små, kravlösa kärlekshandlingar som vem som helst klarar av. Här kommer de:

Stoppa om. Riktigt så där som föräldrar gör åt sina barn när de ska sova. Det är så mysigt att få bli omhändertagen på det här sättet. Också vuxna behöver det!

Förbered kaffe- eller vattenkokaren och så fort du hör din kära komma hem sätter du igång den så att ni kan ta en gemensam kaffepaus.

kakå-blogg.jpg

Laga en god kvällsbit. Speciellt om din partner är på en kvällsträning brukar en färdig förberedd, rejäl och god kvällsbit sitta alldeles utmärkt.

Förbered tandborsten. Ja det här kan låta lite löjligt, men redan en så liten kärlekshandlingar som att sätta tandkräm på sin partners tandborste viskar ett "Jag tänker på dig, också när jag borstar tänderna".

Var förutseende. Vet du att din partner alltid brukar börja frysa om morgonen vid frukost - hämta sockorna och filten. Att dessutom göra det innan du blir ombedd eller tillfrågad gör det ännu starkare!

Lär dig din partners svagheter. Inte svagheter som i karaktärsmässiga eller fysiska svagheter, utan snarare vad som får fin partner att smälta. Vet du att din partner gillar Manhattan chips på Champions League tisdagar (inte alls ett exempel ur vårt förhållande, haha) - förbered dig genom att skaffa en påse och lite dipp. Eller vet du att din partner har en förkärlek för frukost på säng, gör det en helt vanlig vardag!

 En bild från 2014. Foto: Fotografebba

En bild från 2014. Foto: Fotografebba

Dela roliga memes/bilder. Jag och Samuel sportar mycket med det här. Vi brukar PM:a varandra om vi stöter på någon meme som samtidigt är en del av vår insiderhumor, eller är en stund av "I saw this and thought of you". Här bör man ändå vara försiktigt att humorn inte går överstyr och blir förolämpning. En stor nypa taktfullhet och sinne för vad din partner gillar vs. inte gillar är viktigt!

Ta vara på sådant som din partner skulle uppskatta. Jag brukar låna eller köpa böcker som jag tror Samuel skulle gilla, Samuel brukar säga åt mig om han sett en trailer till en film som jag skulle tycka om. Vi båda brukar spara och spela upp musik som vi tror att den andra skulle uppskatta. 

Skicka ett kärleksfullt meddelande. Det får inte vara informativt som "Kan du köpa mjölk?", utan snarare ett spontant meddelande som vittnar om hur mycket du uppskattar din kära.

nami-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Ord som föder liv

Jag tycker att något av det finaste man kan göra för sin partner är att tala gott om hen inför andra. Inte på det där skrytsamma "min partner är bättre än din partner"-sättet, men på ett högaktande och kärleksfullt sätt. Ett sätt som vittnar om en stolthet och en glädje över att få dela livet tillsammans.

För mig är glädjen dubbelt så stor när jag råkar höra min Samuel tala gott om mig inför någon annan. Eller ännu bättre - när en gemensam vän nämner att Samuel har sagt något fint om mig.

Jag tror det här inte endast gäller ett romantiskt förhållande. Jag tror det här, att tala gott om människor både när de hör och inte hör, på många sätt skulle skapa ett mildare och människovänligare klimat på arbetsplatsen, i skolan eller i fotbollslaget. 

Ord gör så mycket. River ner eller bygger upp i enlighet med vilka ord vi väljer att använda. Kan vi komma överens om att sträva efter det senare? Att ständigt låta våra ord bli till uppbyggelse och glädje åt oss själva och andra.

Vill ni för övrigt höra mer om vikten av att tala väl om sin partner - hur det till och med påverkar den mentala hälsan - lyssna på det här podcast avsnittet. Också det från min favorit relationspodcast The Marriage Podcast for Smart People. 

DSC_1175_Fotor.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.