Planera månaden med mig

Bild 1: Min modell för hur jag planerar månaden enligt område samt en början på fokusområde för månaden

April och våren är officiellt här!

Jag är alltid lika taggad på en ny månad för då får jag sitta ner och göra månadens bullet journal och planering.

Jag är ett stort fan av bullet journal-metoden som jag har hållit på med i snart sju år. En traditionell kalender fungerar inte för mig för jag är sällan bunden till klockslag (vilken är den klassiska layouten i en veckokalender) utan mitt liv är snarare projektbaserat där jag har vissa saker som måste göras men inte specifikt någon viss tid på dygnet.

Men man behöver inte vara hard core bullet journalare för att planera veckan på det sätt som jag tänkte visa er. Det viktigaste är alltid att hitta ett sätt som fungerar för en – för det är ju hela poängen med planering!

Jag tänkte här visa hur jag brukar göra för att planera min månad så häng med i en steg-för-steg guide!

Bild 2: Ifylld månadsplanering och fokusområden

1. Planera månaden enligt kategori

Det allra första jag gör när en ny månad står för dörren är att dela upp mitt liv i olika kategorier.

På bild 1 ser ni några förslag på centrala kategorier i mitt liv just nu – men dessa varierar enligt livsskede och enligt vad som är aktuellt. I mars hade jag en kategori som helt kallt hette “Stipendium” för det var aktuellt då. När jag har andra projekt på gång (jultablå, album) blir de separata kategorier.

Sen går jag igenom varje kategori var för sig och skriver ner viktiga datum i respektive kategori samt vad som borde göras. På det här sättet får jag en grov överblick över vad som är aktuellt i respektive område i livet. Många saker kommer jag ihåg på rak arm direkt, men denna översikt fylls på vartefter fler saker dyker upp.

2. Välj några fokusområden för månaden

Min viktigaste princip för att planera mitt liv är att jag inte kan göra ALLT under en och samma dag (eller vecka, eller ens månad) så därför måste jag välja något område och hänge mig helt och fullt åt det.

I april har jag valt att fokusera på läsning (som jag inte hann så mycket med i mars), att fixa upp här hemma (som jag bara har skjutit på hela året) samt att ha härlig familjetid (vår dotter fyller 3 år så det är extra festligt denna månad).

Dessa fokusområden tar jag även med i min veckoplanering och till och med i dagsplaneringen. Men mer om det sen.

Bild 3: Modell för veckovyn

3. Gör en veckovy

Veckovyn hör inte egetligen till bullet journal metoden, men jag älskar att ha en veckoplanering!

Layoutmässigt går det att vara hur kreativ som helst, men jag har några layouter som jag oftast kör på varav detta är en.

Jag brukar ha en rätt enkel och stilren layout för att få fram det viktigaste. På bild tre har jag gjort upp en modell för veckan och jag skapar ett likadant uppslag för varje vecka i månaden.

Sen skriver jag in varje veckodag och “kalla fakta” såsom möten, födelsedagar och “appointments” (som jag ofta hämtar från min och Samuels gemensamma online-kalender).

Utöver det har jag även ett fokusområde för varje vecka: dessa fokusområden hämtar jag från min månadsplanering (och månadsplaneringens fokusområden är ofta hämtade från min årsplanering. Ni hör ju: det slutar aldrig…)

Vid sidan om allt skriver jag även in veckans To Do.

Jag hämtar punkter från min månadsplanering (bild 2) och försöker klumpa ihop punkterna så att sådant som kräver att jag sitter vid datorn eller gör ärenden på stan sker under samma dag.

Därför försöker jag vara sträng med att vara fokuserad med det jag gör och veta att jag nog hinner göra allt det andra också, men bara inte just nu.

Om jag under dagen kommer på att jag denna vecka måste få gjort en punkt försöker jag också direkt skriva in under vilken dag det är vettigast att få in den punkten. På detta sätt slipper jag ligga sömnlös och fundera om det blir gjort, för jag vet att det blir gjort på en specifik dag.

Bild 4: Ifylld veckovy. Ni ser att tisdagen är ganska mycket sitta vid datorn/boka tider/skattedeklaration. Om jag blir klar snabbare än jag tänkt flyttar jag gärna över andra liknanden punkter (t.ex. onsdagens fakturering) till samma arbetspass – så får jag gjort så mycket som möjligt av liknande sysslor på samma gång. Hellre det än såsa på med ett och annat.

4. GÖr en dagsplanering

När månaden är planerad och veckan likaså är det dags för den dagliga planeringen. Jag påbörjar ofta dagsplaneringen kvällen innan och skriver in morgondagens datum och veckodag samt några punkter som jag vet att måste göras.

Just nu är min rytm att Måns sover rätt långa pass två gånger om dagen så då hinner jag ofta få undan en hel del. När han är vaken brukar jag ta med honom för att t.ex. tvätta kläder, sortera lådor eller annat som inte kräver att jag sitter vid en skärm. Och, för att nu ha det sagt, så leker och läser och sjunger jag ju med honom när han är vaken också – så ni inte tror att jag inte umgås med mitt barn bara för att jag inte skriver in det i min planering ;)

5. Börja beta av dina punkter

När jag har kommit så här långt är det *bara* att beta av mina punkter på dagens to do lista. Och när jag upprepar detta samma mönster varje dag så betar jag även på sikt av min veckoplanering och min månadsplanering.

Lätt som en plätt ju ;)

---

Disclaimer: Så händer ju livet ibland också! Jag får ofeelis och orkar inte göra annat än slappa på soffan med en bok, barn blir snoriga och är hemma istället för på dagis, eller jag struntar i planeringen och gör något annat roligt istället och då brukar all planering gå i stöpet men hej sånt är livet!

Hybris

Att jobba med musik och forskning lär mig mycket om hur mycket jag inte kan, hur mycket jag inte vet.

Men att jobba med att skriva bidragsansöknignar och olika “proposals” till olika sammanhang har lärt mig mycket om hur en ska nischa sig i text och hålla fram det goda i ens egna jobb.

Musik och forskning ger mig också skinn på näsan och väldigt mycket mod att våga ta reda på och röra mig utanför min bekvämlighetszon.

För att konkretisera:

Jag har i några veckor sträcklyssnat på Finlands enda radiokanal helt tillägna modern countrymusik. En helt LJUVLIG kanal vid namn Kantriradio.

Jag har lyssnat på den och tänkt “The Haralds musik skulle ju passa bra in här”.

Inte med så lite hybris och kaxighet kontaktade jag musikchefen på kanalen och tipsade om mitt band och vår musik.

Och idag svarade han att han lägger till vår musik på kanalen. FATTA!

Denna nyhet gjorde mig så lycklig och stolt!

Foto: Emilia Kavilo | Aria Portraits

Haralds

Vi har släppt en ny singel med mitt syskonband The Haralds.

Låten heter faktiskt också Haralds, och det är inte för att vi har brist på fantasi och låtnamn, utan för att låten i sig är en hyllning till stället där vi växte upp (Haralds i Rödsö).

Jag har tillägnat låten mina syskon, och låten i sig handlar om hur det var att växa upp med dem in the yellow house way down the road.

Det är helt uppenbart att låten är sentimental och väldigt personlig; aldrig förr har vi släppt en låt som betyder så här mycket för oss och säger så mycket om oss.

Men ni, härliga ni, har tagit emot låten så fint. Jag har varit smått överväldigad av responsen från er.

Det är inte alls en sång som jag skulle kalla för sorglig och det finns inte alls någon bitterhet över den. Låten är i och för sig bitterljuv men jag hoppas den förmedlar tacksamhet och glädje, om än paketerat i ett vemodigt omslag.

Tack för alla kommentarer, hjärtan, tummar och pepp. Det betyder jättemycket.

Om du ännu inte har lyssnat på låten kan du göra det via Spotify eller Youtube.

Och på måndag kommer en throwback-musikvideo till låten. Yikes.

Skördefest

Det är maj, hörni!

För de allra flesta är maj vilken vårmånad som helst – eventuellt kryddad med lite mer förväntan och pirriga vårkänslor än vanligt.

För alla som regelbundet söker stipendier för kultur, projekt och forskning är maj en extra spännande tid då det är den stora utdelningsmånaden!

The Haralds har suttit på nålar hela månaden men nu har vi fått besked.

Men först lite bakgrund.

I oktober, i samband med en konsert som The Harald deltog i fick jag idén att i smyg söka bidrag för att spela in 3 låtar i en studio och ge det i 30-årsgåva till min bror Max. Utöver att vi fick ett stipendiebidrag deltog vänner och familj i gåvan och resultatet har ni i vår senaste låt Dreaming (och två, ännu opublicerade låtar).

Med The Haralds har vi mängder av låtar men inte så mycket tid för inspelning.

Våra tre första låtar Autumn Mood, Fear och Break It är helt och hållet producerade i min brors hemmastudio men med barn och jobb och annat på gång är tiden knapp. Därför var det härligt att få spela in tre låtar under EN helg och ha proffs att sköta rubbet.

Men eftersom vi har fler låtar än tre så ville vi sätta ribban lite högre.

Så under vintern sökte vi medel för ett helt album.

Hela hösten och vintern har jag alltså knåpat med budgeter, filat på argument, skrivit projektplaner och varit i kontakt med olika samarbetsparter. Oj oj vad många bilagor jag har bifogat och vilka system jag har behövt upprätta för att ha koll på inloggningsuppgifter, ansökta belopp, ansökningskrav och deadlines.

Men nu hörni: nu är det skördefest.

Vi i The Haralds har fått många beviljade bidrag och det ser inte sämre ut än att vi kommer att få spela in ett helt album under året!

Jag menar: vi har till och med fått bidrag för att hålla en releasekonsert för vårt nya album, så album bara måste det bli!

Åh jag minns alla timmar då jag panikskrev ansökningar när Molly sov sina (på den tiden) korta, 45-minuters tupplurer. NU får jag och vi lön, rätt bokstavligen, för mödan och det är helt fantastiskt.

Så jag kan bara säga så här: håll ögonen och öronen öppna för mer musik av The Haralds inom kort.. ;)

Det bästa

I helgen fick jag stå på scen.

Inte bara för en inspelning som streamas utan en live scen med publik på plats, många, flera hundra!

Det var helt underbart och jag har saknat det så mycket under denna ökända pandemi.

Hösten 2019 fick vi, The Haralds, ett stipendium från en fond som Singsby Sångkör hade startat. Vi blev de första stipendiemottagarna och det var en stor ära.

En ännu större ära var det att få stå på scen under deras jubileumskonsert (nittiosex år firade de!) tillsammans med en drös andra enormt skickliga artister.

Åh vad jag älskar musiken, artisteriet, stå på scenandet! Det bästa jag vet!

Alltid lika spännande

Det är med skräckblandad förtjusning jag har sett mitt bands ansikte i tidningen/på webben och fått höra min röst i etern den här veckan.

I tisdags publicerade VBL och ÖT ett inlägg om oss och ikväll blev det officiellt att vi utmanar på Vegatoppen.

Att låtar som kan komma till mig när jag gör något så banalt som att stå i duschen (true story för Break It), och som senare produceras i min brors hemmastudio, kan lyssnas på och gillas av andra slutar aldrig fascinera mig.

Kreativitet och skapande gör ju så mycket – gör allt – för mig på individnivå. Men att ens någon annan uppskattar och gillar det som jag och vi tillsammans som band skapar, gör mig bra ödmjuk.

Det är alltid lika spännande att ge ut ny musik, för oavsett hur mycket jag än försöker distansera mig från det så är det alltid en liten, liten bit av mig själv på spel och är helt blottlagt för kritik.

Därför är jag så tacksam att ni har mött vår låt med värme och uppskattning.

Om ni vill får ni gärna rösta på vår låt i Vegatoppen. Det gör ni genom att vara inloggade på ett YLE-konto (gäller således bara personer bosatta i Finland) och genom att klicka dig fram på den här länken.

TACK <3

The Haralds efter en spelning på Faros förra sommaren. Foto: Anna Hult

På scen

Att stå på scen.

Bland det bästa jag vet.

I helgen hade jag en bröllopsspelning med mitt partyband och det var sjukt roligt. Jag gav mig hän åt inte bara musiken utan även scenen och uppträdandet.

Och bandet och musiken hamnade i synk med oss och det blev en positiv spiral av att vi blev bättre för att de trodde på oss. Det är publiken som gör oss bra.

Innan klockan var kvart över ett på natten visade min klocka att jag hade uppnått den dagens rörelsemål och jag svettades litervis, men det här keikkalivet skulle jag inte byta bort mot något.

Det är underbart att stå på scen.

Ännu bättre att göra det med fantastiska musiker och härliga människor!

Bild från ett gig med vårt ”lilla band” The Haralds

På scen

Efter en paus på flera månader var det fantastiskt att stå på scen med mitt partyband igen.

Vi har alltid otroligt roligt tillsammans både på och utanför scen.

Det är faktiskt mest utanför scen som vi umgås, för sådant är det, detta amatörmusikerjobbet: mycket övning, mycket väntan, mycket torrsim och någon enstaka timme då vi faktiskt uppträder. Därför är det så bra att det är så kul att umgås med dem - det blir helt enkelt mycket av den varan.

De är superbegåvade musiker som ständigt imponerar med sina solon, drum fills, basgångar och sin röstkontroll.

Jag är så glad över att få kicka igång partysäsongen igen! Som vi har väntat!

Jag och min bror Max som alltid har en quirky camera face!

Alltid med mig

Det fanns en tid i mitt liv då jag hellre uttryckte mig i dans än i ord.

Och det säger väldigt mycket om en som lever och andas litteratur, skrivande och språk.

Idag firas dansens dag runtom i världen. Säkert i mycket mer nedtonade och diskreta former än många hade planerat och önskat. Men i alla fall.

Jag firar dansens dag genom att dansa lite samtidigt som jag kockar i köket och småstädar. Vardagsdans, ni vet.

Vardagsdans blir det mycket av i det här hushållet. Jag gillar det, det ger en härlig krydda i en rätt långtråkig tillvaro.

Men visst saknar jag scendansen, tävlingsdansandet, performancedansen. Danslektionerna och dansgemenskapen.

Allt har sin tid, också dansen i mitt liv.

Men det vet jag: oavsett formen (både min och dansens) kommer dans alltid att följa med mig på något sätt.

För dansen är oundvikligt i mitt liv. Dansen är alltid med mig.

Bild från när jag dansade i världens bästa KDC.

Det kaos som är mitt

Vad vore jag utan mina listor?

Var skulle jag ens börja nysta om jag inte hade mina checkrutor att bocka av? Hur skulle jag över huvud taget våga ta mig an ett så maffigt projekt som att skriva en avhandling om jag inte kunde beta ner det i mindre, ja helst minimala beståndsdelar?

Det finns människor som klarar sig utan listor. Har jag hört.

Hur sjutton gör dessa människor? Finns de över huvud taget?

Jag vet bara att jag inte skulle mäkta med allt det som livet är om jag inte fick strukturera upp det, som i min bullet journal.

Min bullet journal är min viktigaste ägodel. Inte kanske finaste eller mest dyrbar sådär monetärt sett, men likväl viktigaste.

Här samlar jag allt jag behöver för att leva det liv jag lever, här reder jag ut det kaos som är mitt och hittar min väg bland den djungel av åtaganden, ansvar och uppdrag som min vardag präglas av.

Vad vore jag utan min bullet journal. Det är ju världens grej!