Min sommarläsning

Jag vet att en del människor är periodläsare.

Sådana som läser mest på långhelger eller semestrar.

Jag är också en slags periodare men snarare av kategorin “anti-semesterläsare”. Jag läser helt enkelt inte lika mycket på min ledighet som under vardagen.

Varför, måntro?

Läsning för mig är basföda. Det är min gröt, min fiskleverolja, min tandborstningsrutin. Läsning är en del av mitt vardagliga liv, min måndag till söndag.

När jag nu har semester märker jag att mitt intresse riktas mot mycket annat. Jag blir bland annat sugen på att se på filmer och serier (vilket jag annars inte brukar göra), städa i skåpen och hitta på evenemang.

Läsningen blir förvisso av i någon mån, men absolut inte i vanlig mån.

Inför varje semester har jag en föreställning om att jag bara ska läsa dagarna lång. Sommar efter sommar märker jag att jag inte gör det.

Jag är ingen semesterläsare.
And that is fine.

Men visst läser jag ändå. Med katt, helst.

Läst på sistone: sommarläsning

Hej på er!

Sommarvärmen har nått även detta nordliga land och nu om någonsin är det dags att fixa fram härlig sommarläsning! Därför kommer här tre bra böcker att läsa i sommar!

Moa Herngren (2020) Svärmodern

Precis som titeln förtäljer handlar den här romanen om gestalten svärmodern. Hon, som ofta förlöjligas och parodieras i vår samtid ställs i den här romanen i helt nytt dager.

I centrum för romanen står Åsa (svärmodern). Allt börjar när hennes son Andreas samt hans flickvän Josefine flyttar in hos Åsa eftersom deras lägenhet ska renoveras. Få av dem visste vad det draget skulle leda till.

Med en nästan thrillerliknande uppbyggnad visar den här romanen på de komplexa relationer som utvecklas och tärs när relationskonstellationer förändras. Den frammanar alla känslor på mitt känsloregister, allt från ilska till medkännande, och jag älskar när litteratur gör precis det.

Det här är lättläst, fängslande, gripande och med insiktsframkallande djup. Verkligen läsvärd!

Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing

Den här romanen fick jag av min goda vän D. Tack!

I centrum för romanen står Jojo och hans mamma Leonie. De ska, tillsammans med Jojos lillasyster Kayla, hämta hem sin far från fängelset. Flera narrativ från det förflutna vävs med denhär primärberättelsen på ett oerhört vackert och talande sätt.

Det här är en roman om hemmahörighet (heimat, ni minns), släktskap, ras och rasism. Det är en roman om hur vår historia oundvikligen påverkar oss och hur den kan binda osynliga trådar som kan hålla oss tillbaka, men som vi, förhoppningsvis, också kan bryta.

Rörande, vackert och på en tämligen lätt-begriplig engelska (även för den som mer sällan läser på engelska).

Kim Liggett (2020) Det sextonde året

WOW.

Jag som älskar både Hungerspelen och Tjänarinnans Berättelse (The Handmaid’s Tale) kan inget annat än storgilla den här.

Boken handlar om Garner County där flickor, vid det sextonde året, förskjuts från civilisationen för att frigöra sin magi i naturen, långt bort från samhälle och – framför allt – andra män.

Huvudpersonen Tierney funderar en hel del på detta “nådeår” och till skillnad från sina medkvinnor ställer hon sig väldigt kritiskt till nådeåret och sättet kvinnorna behandlas på i samhället.

Vasst, kusligt, stundvis romantiskt och hoppfullt trots en dyster premiss. En bladvändare av rang!

Helst flera

Jag är född bokslukare.

När jag var barn plöjde jag bland annat igenom Tvillingarna och Kitty-böckerna (ni som vet, ni vet).

Jag minns att jag ofta läste flera böcker samtidigt och hade en slags bokstafett med mig själv.

Den gick till på det sättet att jag kunde läsa ett kapitel ur Tvillingarna #78 Kak-katastrofen (legendarisk bok!) för att sedan läsa ett kapitel ur Kitty och ödeslottets hemlighet och därefter varva med ett kapitel ur boken Hopptävlingen (också Tvillingarna, denna bok nummer 41) och så tillbaka till Kak-katastrofen.

Upprepa.

Jag förstår verkligen inte hur jag kunde hänga med i handlingarna i böckerna men jag minns att jag älskade detta bokrally.

Än idag läser jag flera böcker samtidigt. Jag är alldeles för ivrig med att plöja igenom mina bokhögar för att hålla mig till en bok åt gången. Jag blir rastlös om jag (av någon obegriplig anledning) bara får läsa en bok i gången.

Då sneglar jag bara längtansfullt på alla andra böcker och det tar ändå inte länge innan jag vänstrar med någon ljudbok.

Varför jag helst läser flera böcker samtidigt vet jag faktiskt inte.

Det enda jag vet är att jag älskar böcker och älskar läsning och inte kan sluta läsa. Och tur är det att jag absolut inte behöver sluta.

Förhoppningsvis aldrig någonsin.

Hur är det med dig - läser du sn eller flera böcker samtidigt?

Långsamheten

Det enda jag gör den här lördagen är följande:

Ligger på soffan och rör mig endast för att vända sida på kropp eller bok.

Lyssnar på ljudet av snön som ömsom droppar tätt från taket ömsom rasar ned i ursinniga dån.

Bygger pussel och lyssnar på Lady Antebellum eller tidigare nämnda snöläten.

Väntar på att mannen ska komma hem från skidturen, kvällens invigning av pizzastenen och på att bastun långsamt ska värmas upp.

Jag har skadat mitt knä och min immobilitet har tvingat mig att avstå från allt som heter promenader, länkar och träning.

Det är jobbigt i detta vackra väder men jag försöker nöja mig med annat.

Med långsamheten, vilan.

Läser just nu. Med mera.

Kom igång med läsningen

I dessa tider är det utmärkt att hitta tillbaka till läsglädje och läslust.

Jag har tidigare delat med mig av tio tips för att öka läslusten men jag vill här utöka min lista.

Nedan alltså tre punkter du kan göra för att komma igång med läsningen i social distans-tider!

Ge ljudboken en chans

För ett år sedan tänkte jag “ljudbok — nej tack!”. Min erfarenhet av ljudböcker sträckte sig till att låna cd-skivor i biblioteket och somna på sängen när jag lyssnade till dem. (För att vakna upp XX minuter senare och vara helt borta i både det fysiska och narrativa rummet, så att säga).

När jag i år testade en gratismånad av en ljudbokstjänst kombinerade jag ljudboken med mina regelbundna promenader.

Och när jag kom hem från promenaden ville jag inte sluta lyssna. Jag lät ljudboken bli mitt sällskap medan jag drack mitt kaffe, kanske städade lite, tömde diskmaskinen.

Det finns tider då tystnad är viktigt att söka. Men det finns också mycket tystnad i vårt liv som vi kan (om vi vill) fylla med berättelser, ord och andra världar.

Ge ljudboken en chans!

Träna dig till läsning

I vår stimulifyllda värld är läsandets långsamhet inte alltid tilltalande.

Många föredrar att se på en tv-serie eller lyssna på en podcast istället. Vackert så. Men om du känner att du vill försöka ge boken en chans kan det vara bra att sätta tröskeln lågt till en början.

Ett konkret sätt att göra det på är pomodorotekniken. Det finns lite olika versioner men grundtanken är att jobba (= läsa) ett visst antal minuter, t.ex. 10, 15 eller 25 minuter och sedan pausa 5 eller 10 minuter.

Och grejen med dessa jobbminuterna är att de ska vara verkligt koncentrerade minuter. Inget telefonskrollande eller fjärrkontrollsblippande under lästiden. Börja kanske med några minuter och öka vartefter.

De gånger som jag har svårt att komma till läsning är det ofta för att jag är rastlös.

Det i sin tur beror ofta på att jag har vant mig vid att få allt levererat snabbt och utan anstränging (jag öppnar instagram-appen, startar en serie på netflix eller kollar på ett youtube-klipp).

Böckerna har ändå en charm som de ovanstående saknar, så träna dig till läsning!

Börja med en riktigt bra bok

Om du känner att din läslust är på botten kan det krävas en riktigt bra bok för att väcka den igen.

Det finns böcker som suger läs(livs?)lusten ur en (Röda rummet jag tänker på dig) och då behövs en liten första hjälp i form energiboost (energibook). (Många parenteser här).

Hur vet jag då vilken bok som är riktigt bra? tänker du förstås.

Det är en knepigare fråga.

Du kan till exempel utgå från en författare som du har gillat tidigare, läsa om en bok som du älskade när du var i din bokslukar-period, välja en bok som senare har blivit till en film som du tyckte om (spoiler: boken är alltid bättre) eller söka efter boktips på min blogg ;)

Några böcker som jag har gillat mycket:
Mariette Lindsteins Sekten på Dimön
Stefan Ahnhem Offer utan ansikte
Daphne du Maurier Rebecca
Håkan Nesser Levande och döda i Winsford
Fredrik Backman Björnstad
Carlos Ruiz Zafón Vindens skugga
Kaj Korkea-aho Gräset är mörkare på andra sidan
Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen
Suzanne Collins Hungerspelen
Hanya Yanagihara Ett litet liv

Hoppas du kommer igång med läsningen!

Läst på sistone: vem jag är

Läsåret 2020 har börjat helt okej.

Jag blir aldrig mätt på böcker, jag känner aldrig att jag har läst tillräckligt för mitt eget höga nöjes skull, men visst har jag kommit igång med läsningen också i år.

Bland annat har jag läst om böcker som på olika sätt har handlat om identitetsfrågor och kanske framför allt frågor om vem är jag i förhållande till min omgivning, mina relationer, min tid, mitt samhälle.

Nedan presenterar jag kort tre böcker om de här frågorna: Augustiprisvinnaren 2019 Osebol av Marit Kapla, den så omtalade Samtal med vänner av Sally Rooney och sist men inte minst Hungerspelen av Suzanne Collins.

Fortsätt läsa för recension och tips!

Marit Kapla (2019) Osebol

Osebol är en ort i Sverige som precis som många orter i Finland sakta men säkert tunnas ut i befolkningsväg.

Marit Kapla har intervjuat i princip alla vuxna människor som är kvar på orten och i den här märkliga, härliga hybridgenren får vi läsa om människornas liv i Osebol.

Till sitt omfång, till sin layout och till sitt tema påminner boken väldigt mycket om Ædnan av Linnea Axelsson och den jämförelsen är dessvärre till Osebols nackdel. Jag älskade Ædnan och hade därför svårt att ta till mig en väldigt liknande bok som inte levde upp till samma nivå.

Det oaktat är Osebol en bok som drabbade mig. Jag känner med och för personerna och grips av deras ofta dramatiska livsöden. Det är en bok om en döende stad som ändå är så fylld av hopp och liv.

En vacker, lågmäld men stark bok.

Sally Rooney (2017) Samtal med vänner

Den här boken har jag hört talas om en hel del, inte minst eftersom en podcast på HBL med samma namn har uppkommit efter den här boken. Jag var, precis som ofta när det gäller hypade böcker, skeptisk till en början.

Men min skepticism mjuknade och jag blev rätt och slätt imponerad. Rooney målar upp samtidskvinnans livsvillkor på ett nästan obehagligt precist sätt.

Huvudkaraktären Frances är en rasande intelligent studerande som tillsammans med sin vän Bobbi lär känna ett välkänt författar-skådespelarpar i Dublin. Boken kretsar kring the clash of samhällsklasser, komplicerade relationer, kampen om status och längtan efter integritet och distans.

Det är inte själva handlingen som fångar mig i den här utan det är detaljrikedomen. “Hur visste Rooney att man precis i sådana där situationer biter sig nervöst om läppen?” och “Det där är så välbeskrivet” var tankar som ofta dök upp när jag läste.

Fascinerande, alltså, i den bemärkelsen.

Suzanne Collins (2008) Hungerspelen #1

Jag är pinsamt sen med att läsa den här, men i alla fall.

När de här kom ut för lite mer än tio år sedan valde jag medvetet att inte läsa dem (och inte heller se filmerna).

Jag tyckte intrigen lät så fruktansvärd: att tjugofyra barn låses in på en arena där endast en av dem överlever. Eftersom jag själv led av en sådan weltschmerz vid den här tidpunkten kunde jag inte ta till mig en sådan ångest.

Jag var inte redo för de här böckerna då, men åh vad jag var redo nu.

Till skillnad från vad jag trodde frossar boken inte i brutaliteten. Nej, våldet är avskalat och egentligen en stor bisak i den större (magnifika) berättelsen.

Katniss Everdeen är en stjärna. Visst blir jag lite irriterad över att hon alltid är så sjukt rättvis och självuppoffrande, men å andra sidan är hon en karaktär som är mångbottnad och ständigt stadd i förändring.

Har du inte läst de här böckerna tidigare ska du absolut göra det.

Läsdejt

Jag och Samuel är inte så jättebra på att dejta varandra.

Det är ett av våra mål för året att bli bättre på att dejta medvetet och regelbundet men egentligen är den här problematiken en icke-problematik för vi är fantastiskt bra på att förgylla vardagen med små, enkla och billiga medel.

Som bland annat att ha läsdejter.

Det innebär, i all sin enkelhet, att vi har varsin bok som vi sitter och läser sida vid sida. Kanske kokar vi en kopp kaffe eller te, kanske har vi något att mumsa på. Eller kanske sitter vi bara där under filten och mysläser.

Att läsa varsin bok — inte ens högläsa en gemensam bok — kan ju tyckas vara oerhört isolerande och inte alls stärkande för relationen. Det kanske stämmer i allmänhet.

Men med våra läsdejter är en viktigt premiss att man när som helst får avbryta sitt och den andras läsande med att ställa en fråga, berätta om en roligt detalj i boken, beskriva en otippad händelseutveckling i sin bok.

Det finns så många fördelar med det här. Vi lugnar ner oss efter dagen, upplever nya världar, diskuterar saker vi annars inte skulle, sitter nära varandra och får nya intryck som vi sedan kan ta med oss in i vår relation: man har ju alltid så mycket att berätta när man har upplevt något nytt!

Och för en bokslukare som jag: ingenting är lika hett som när ens kärlek läser en bok.

Så, kära läsare, Mindys relationstips 101 — ha läsdejter!

Omgiven av böcker

Om du satte din fot i vårt hem på en dag då det inte var särskilt städat och prydligt skulle du utöver våra lättskötta dammråttor till husdjur också hitta en mängd böcker överallt.

Jag har en bokhylla som jag älskar att vila ögonen på och försjunka mig i men långt ifrån alla böcker står där. Jag lånar ständigt hem nya böcker, nya världar och de här står spridda lite här som där i det hem som är vårt.

För jag tror att man bli som man umgås och därför älskar jag att umgås med böcker och låta min omgivning vittna om det sällskap jag älskar att umgås med.

Givetvis vill jag ju inte bli ett 456 grammat, kompakt och blädderbart cellulosa-föremål men jag vill visa att här i det här huset bor läsande människor.

Jag vill att vårt hus ska säga välkommen in till oss

och välkommen bort till nya världar.

Hälsningar från golvet

Jag hade väntat på dagen med en hel del o-iver.

För vem, som endast är van med att jobba kontorstimmar måndag till fredag, ser genuint fram emot att jobba åtta timmar på en solig lördag?

Och då lovar jag att temat för dagen, läsning gör skillnad, ändå är ett tema som skriker Mindy både privat och professionellt.

Min o-iver inför dagen berodde förstås på att jag var nervös. Den del av min hjärna som styr över flyktinstinkter gick på högvarv eftersom jag aldrig förut har fortbildat lärare. Vem är jag att komma med ”expertis”? Vem tror jag att jag är? Jag var jantelagen personifierad - självklart var jag nervös.

Men det blev min bästa dag.

Så över förväntan, så mycket bättre än jag hade anat. Mitt eget bidrag i fortbildningsdagen gick bra. Jag hoppas, tror att det kunde ge lärarna något, om ens litelite.

Jag älskar när verkligheten golvar ens förväntningar. Det hände mig igår.

Så hälsningar från golvet.

Den fantastiska inledningen på dagen ”Efter Nio”-morgonshow med Merete Mazzarella, Sören Lillkung, Rafael Donner och Fredrik Furu.

Två lärdomar om läsning

Läsning lär mig mycket.

Då syftar jag inte enbart på de lärdomar jag får av innehållet i de böcker jag läser, nej, redan aktiviteten i sig själv har mycket att lära mig.

Jag tänkte här dela med mig av två lärdomar som min egen läsning har gett mig:

Skärmar och böcker

I vår tid av informationstäta flöden och snabba svajpanden kan läsningen kännas som en oerhört låååångsam aktivitet. Det är den också ibland.

Visst kan det kännas skönt att hänga hjärnan på hatthyllan och skrolla flöden eller slötitta på Netflix ibland; det känns ofta som en mycket mer lågtröskelaktivitet för en överfull hjärna.

Ändå tror jag vi gör vår hjärna en björntjänst om vi gång på gång väljer skärmen framför boken för att det känns mindre kravfyllt.

Jag tror att vi mer eller mindre aktivt måste välja bort skärmen — och varför inte då välja den analoga boken eller ljudboken istället?

Ta dig över läströskeln

Med total avsaknad av empirisk bevisning vill jag påstå att det vanligtvis tar tio minuter att komma in i en bok.

Då menar jag tio minuter totalt ostörd och sammanhängande läsning.

För vanligtvis brukar mina första minuter av en lässession präglas av att jag kommer på att jag måste hänga upp tvätt, att jag fryser om fötterna och är enormt törstig. Och alla de här tankarna leder till handling vilket gör att min läsning inte alls är ostörd och enhetligt.

Men när jag kommer till det skedet att jag har fått läsa tio minuter utan att ha tankarna (eller kroppen) på annat håll — då börjar det minsann gå undan! Då kan jag läsa hur länge som helst!

För en ovan eller mindre rutinerad läsare kanske den här tröskeln till en början är högre. Det kanske krävs upp till trettio minuter enhetlig läsning innan kropp och knopp kommer till ro och kan njuta av det.

Men ack! känslan av läsflyt. Det är värt alla minuter.