Läst på sistone: möten med något nytt

Jag har på sistone haft litterära möten människor som har kommit med nya perspektiv på det som kallas livet.

Jag har bekantat mig med en vietnamesisk båtflykting, nya karaktärer i fantasyvärlden Westeros och den muslimska Amal som gör ett avgörande beslut för sin tro.

Fortsätt läsa för att få lite nya boktips!

Ru.jpg

Kim Thuy (2009/2011) Ru

Att läsa den här är som att följa med på en resa i människans hjärna; att flyta bland fragmentariska minnesfrekvenser.

Det är en berättelse om en ett barn som tillsammans med sin familj emigrerar med en båt från Vietnam till Kanada. Det är också en berättelse om en kvinna som växer upp med fötterna i två världar. En berättelse om kultur, assimilation, integrering, saknad och hopp.

Det här är en bok som jag ville läsa långsamt och låta innebörden, språket sjunka och smälta i lugn och ro. Det är en vacker, rolig och skärpt berättelse om ett livsöde som inte kan undgå att röra läsaren.

Kråkornas dans.jpg

George R. R. Martin (2005) Kråkornas fest

Sakteliga framskrider mitt Game of Thrones-projekt.

Det här är den fjärde boken i serien och jag måste säga att det var den mest tungrodda hittills. Jag tror att det till stor del beror på att den här endast handlade om karaktärer som jag inte finner så väldigt intressanta (såsom Brienne, Jamie samt andra mindre “centrala” personer). Jag saknade förstås min Daenarys, Jon Snow och Tyrion!

Men visst är det en central bok, och visst för den den övergripande berättelsen framåt. Men ändå, meh, inte riktigt min favorit. Nu har jag emellertid bara två böcker kvar!

Ser mitt huvud tjockt ut i den här.jpg

Randa Abdel-Faitah (2005/2006) Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

Den här boken, som har drygt femton år på nacken kändes redan lite ålderdomlig. Och det, kära vänner, är ett enormt bra tecken.

Huvudpersonen i boken Amal beslutar sig för att börja bära slöja i high school, men det visar sig inte vara helt oproblematiskt. Hon möter både yttre motstånd i form av skolans formella klädkod och oförstående lärare, men det som jag främst finner intressant är Amals inre motstånd — hennes inre dialog, kanske till och med kamp.

Att den här boken kändes ålderdomlig innebär förstås att vår värld har blivit mycket mer tolerant och förstående, och det ser jag som en seger. Men dess “ålderdomlighet” är ingen ursäkt för att inte läsa den här. Den är viktigt, väldigt!

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Mindy vs. Manchester United

När Samuel och jag gifte oss fick vi två skräddarsydda dynor med text av min mamma.

På den ena stod det “Forever” på den andra stod det “United”. Det kan man tycka är lite lagom klyschigt och det är det absolut, men till saken hör att min man är ett enormt Manchester United-fan så hela dyngrejen var en ordvits som vi hade väldigt roligt åt.

Dynorna, mannen och hans fotbollslag hänger med än idag och präglar vår vardag på ett inte helt obetydligt sätt.

Innan vi gifte oss fick jag höra att det är klokt att välja sina strider, och tidigt konstaterade jag att striden mot Manchester United är en strid jag väldigt ogärna tar. Helst inte alls.

Men egentligen är det inte så mycket till strid över huvud taget, för jag har tidigare skrivit om hur fotbollen har varit en del av min barndom och hur glad jag är över att min Samuel också har det här intresset.

Men visst påverkar det vår vardag.

Matchtiderna påverkar vår schemaläggning och matchresultat vår sinnesstämning.

Lyckligtvis går det väldigt bra för det röda Manchesterlaget nu.

Samuel är nöjd.
Jag är nöjd.

Min Sam, minsann!. År 2013.

Min Sam, minsann!. År 2013.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Skapa nytt

Då jag var liten var en av mina många drömmar att en gång spela in egen musik. 

Jag fick smak för det redan i tidig ålder. 

Med hjälp av vår radio spelade jag in låtar som jag hade gjort, bestående av texter jag hade skrivit till de färdiga melodierna på vår keyboard. Alla de här godbitarna samlades på en C-kassett och hade, den inte alls klyschiga, titeln ”Tillsammans”. 

C-kassetten, har jag lyckligtvis i säkert förvar än idag (vilken guldgruva!). Och jag kan berätta att den innehåller hitlåtarna ”Vad har du för gemensamt här” samt ”Lysande strå”.

Idag är de tekniska förutsättningarna helt annorlunda än för tjugo år sedan, och dagen idag har jag spelat in sång och skapat nytt tillsammans med min bror i hans hemmastudio.

Det må låta ålderdomligt för alla millenialkids därute (inklusive mig själv) men woah vad mycket bra grejer man kan göra med teknik bara i sitt eget hem!

Det har alltså varit en kreativt skapande dag idag, en utmärkt sådan.

Så håll utkik efter ny musik nära dig inom obestämd framtid!

kp15738web.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Extremt skrämmande och otroligt avväpnande

Under den senaste tiden har jag haft så många vackra människomöten.

Jag har haft förmånen att möta andra människor där de är just nu, oavsett befintligt skick. Jag har fått ta del av deras smärta, deras nattsvarta sorg och deras möten med livets avigsidor. Och likt Maria har jag bevarat alla de här möten i mitt hjärta.

För det är bland det vackraste som finns. Paradoxalt nog.

Ju mer jag ser och förstår vad det innebär att leva ett liv i sårbarhet, desto mer övertygad är jag om att det är precis det här vi människor behöver: mer transparens, mer öppenhet. Tillika mindre hemlighetsmakeri, mindre smussel och definitivt mindre skam.

Men visst är det svårt. Ja, visst är det bland det mest utmanande som finns — att glänta på dörren till själens skamskrubb.

Men visst är det belönande, i trygga miljöer och med trygga människor, att väl göra det.

Det är samtidigt extremt skrämmande och otroligt avväpnande. Men alla gånger värt det.

keikkamindy-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Talande tystnad

Det hade varit en lång vecka.

Ovanligt händelsrik, förvånansvärt tröttsam.

När söndagkväll kom låg tröttheten tung över oss på samma sätt som den tjockaste av våra yllefiltar. Vi båda kämpade mot sömnen men vi ville ändå ha en liten, gemensam stund tillsammans.

Men ingen av oss hade några ord kvar längre.

Nu måste du, kära läsare, förstå att orden är mitt liv. Det är orden jag förundras över, leker med och älskar att försjunka mig i. Det är i sårbara och djupa konversationer där orden är genomtänkta och utsökt formulerade som min själ blomstrar, frodas.

Det var så mycket jag ville säga åt honom. Ord av innerlig tacksamhet och djupaste tillit. Ord större än livet.

Men där och då, på en nersutten soffa en söndagkväll hade orden, om inte svikit mig, i alla fall gått och lagt sig för veckan.

Det enda som fyllde rummet var ljudet av en mättad tystnad.

Men jag visste, att han också visste. Att han kände precis detsamma som jag. Att orden som inte uttrycktes ändå var självklara för oss, där och då.

Och innan sömnen hann ikapp mig kom en relativt välformulerad tanke till mitt sinne: “när orden väl har tagit slut får tystnaden tala”

Vilken behaglig tanke, tänkte jag.
Sedan somnade jag.

Han och jag år 2014.

Han och jag år 2014.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Ett stort åtagande

Projekt läsa alla Game of Thrones innan sista TV-säsongen börjar (i mitten av april) framskrider segt och med fördröjning. 

Men ändå framskrider det någotsånär.

Huh, det känns verkligen som ett stort åtagande att ta sig an de här massiva tegelstenarna till böcker. 

Men visst får jag konstatera att få böcker lämnar mig med en lika stor känsla av tomhet när jag väl har läst klart. 

FullSizeRender.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Medhårs, mothårs

Allt har sin tid. 

Att våga pusha och utmana sig själv har sin tid. Att vara mild och varsam mot sig själv har sin tid.  

Ibland är det ganska lätt att veta när just vad har sin tid.

Under cirkelträningen vågade jag stryka mothårs och köra en spurt trots att mjölksyran brann i låren.

Och sen igen: den här vintern har jag strukit medhårs rejält och tillåtit mig själv att vila kropp och själ.

Alla gånger är det emellertid inte lika lätt att veta vilket är det bästa sättet att bemöta sig själv på. Det är långt ifrån svartvitt.

Nåd är att ha människor i ens närhet som märker när det är dags för en varm famn, och när det är tid för en uppmuntrande puff i ryggen.

Nåd är att också få pröva, kanske falla och ändå känna att det okej.

FullSizeRender.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Böcker att se fram emot 2019

Var vid gott mod, kära läsare!

Våren är i antågande och med våren kommer en massa härlig läsning.

Jag har gjort jobbet för er och tagit mig tid att undersöka vilka böcker som släpps under våren. I det här inlägget samlar jag de böcker som jag ser fram emot mest!

Varsågoda och låt er inspireras av bokvåren 2019!

Bildkällor: Albert Bonniers Förlag och Natur & Kultur

Laura Binet (2019) Språkets sjunde funktion

Litteraturforskaren Roland Barthes blir överkörd av en bil i Paris och dör av skadorna. Men omständigheterna kring Barthes död får en att undra om det alls var en olycka — tänk om Barthes egentligen bar på en stor hemlighet som fick någon att mörda honom?

Under mina studier i språk- och litteraturvetenskap var Barthes en ofta förekommande figur. Att få läsa om honom i kombination med mysterium och mord är bara för lockande. Det här ser jag fram emot!

Utgiven på Albert Bonniers förlag i februari 2019.

Michael Ondaatje (2019) Lyktsken

Boken handlar om två unga bröder i efterkrigstida London som, efter att föräldrarna överger dem, blir omskötta av en man kallad Nattfjärilen och andra vuxna tillsammans med honom.

Det visar sig emellertid snart att Nattfjärilen inte alls är en lämplig vårdnadshavare, snarare antar pojkarna att han ägnar sig åt kriminell och mystisk verksamhet. Det verkar som att Nattfjärilen och de vuxna vill skydda pojkarna mot något — men vad?

Den här romanen tilltalar mig eftersom den har kombinationen historisk roman (om än fiktionsbaserad) och thriller.

Kommer ut på Natur & Kultur i mars 2019.

Bildkällor: Ordfront Förlag och Albert Bonniers Förlag

Chigozie ObioMA (2019) Minoritetsorkestern

Chinonso råkar av en händelse rädda Ndali från att hoppa ner från ett bro och det blir startskottet för deras kärlek. Ndali kommer emellertid från en familj med högre socioekonomisk status vilket förhindrar Chinonso och Ndali från en gemensam framtid tillsammans.

Vem älskar inte en klassisk Julia och Romeo saga i ny tappning? Det här kan ju inte bli fel!

Kommer ut på Ordfront Förlag i mars 2019.

Tom Malmquist (2019) All den luft som omger oss

Boken handlar om huvudkaraktären Tom som stöter på en tidningsnotis om ett ouppklarat mord i hans hemstad Huddinge. Den mördade mannen, Mikael K, och omständigheterna kring hans mord väcker Toms nyfikenhet och slungar honom tillbaka till hans barndomsår, hemstad och till året 1991.

Jag har höga förväntningar på den här eftersom den samtidigt utlovar ett konkret mysterium men också en personlig inre resa som jag hoppas att har beröringspunkter.

Kommer ut på Albert Bonniers förlag i mars 2019.

Bildkällor: Rabén Sjögren och Forum Förlag

Per Nilsson (2019) Vill inte, vill

Vill inte, vill är en ungdomsroman som handlar om Nora. Nora är snäll, duktig och har goda betyg men hon vill hämnas sin goda vän som har råkat illa ut. Boken behandlar övergrepp, mobbning och svek och om jag får säga vad jag önskar så hoppas jag att den vågar gå dit det bränner.

Den här boken lockar mig främst för att jag uppskattar Nilsson som författare och eftersom boken bygger på verkliga händelser.

Utgiven på Rabén Sjögren i januari 2019.

Fredrik Backman (2019) Folk meD ångest

Sist men absolut inte minst: en av mina favoritförfattare kommer ut med en ny bok!

Den här romanen handlar om en lägenhetsvisning som utvecklas till ett gisslandrama. När polisen senare anländer till platsen är lägenheten tom och därefter får läsaren höra olika versioner av vad som verkligen hände.

Det här kan inte bli fel. You had me at lägenhetsvisning, liksom.

Jag har alltid älskat Backmans sätt att skriva humor med en stor näve allvar, och eftersom den här romanen utlovar lite pusselmysterium är alla mina läskriterier bemötta. Som jag ser fram emot denna!

Kommer ut på Forum förlag i april 2019.

Har ni tips på böcker som kommer ut under våren?
Vad ser ni fram emot att läsa?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Bakom varje människa, ett liv

Människa möter människa.
Jag möter dig.

Var du har varit och vart du är på väg vet jag inte. För du och jag, vårt möte, är ett nu. Alltid ett nu.

Ett ögonblick, en intervall av det som är ditt liv, ditt du. Oavsett om det då handlar om trettio sekunder vid kassan eller tio år av arbete sida vid sida. Det är alltid ett nu.

Trots att jag envist vill tro att varje människa är mer än summan av sitt förflutna måste jag inse att när jag möter dig ser jag endast en bråkdel av det liv som du har levt; det liv som har gjort dig, till det som är just du.

Jag ser inte vad du har varit mer om, jag känner inte till din livshistoria.

Din djupaste glädje, din mest nattsvarta smärta. Din tacksamhet, din förlust. Allt. För det är precis allt det här, och mycket därtill, som är livet.

Och bakom varje människa finns ett helt liv.

Foto: Ebba Åström

Foto: Ebba Åström

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Idag, måndag

Dagen idag andas vår men heter snösmörja, ser ut som solskensfönster och kallas säsongsinfluensa (för mannen, inte mig).

solsken-blogg.jpg

Spellistan för dagen är ambulanssirener utanför fönstret tillsammans med sportlovsbarn på väg till simhallen.

Jag älskade känslan av sportlov som barn. Sällan gjorde vi något extra, men möjligheterna fanns. Alla möjligheter.

Idag, och många dagar framöver, läser jag den fjärde boken i Game of Thrones, Kråkornas fest. Förrädare, riddare och troninkräktare är således mitt eminenta sällskap om dagarna. Vi har det bra tillsammans, trots att jag jämt och ständigt ifrågasätter deras moral. Men dömer gör jag inte.

Idag funderar jag på gränssättning, loppisbord (Ja! Vasabor hepp! kolla in vårt loppisbord nummer 64 på Comboliina) och vår annalkande flytt.

Dagen idag äter jag smoothie med banan, blåbär och havregryn (bästa!) och dricker mitt kaffe hett och starkt. För idag behöver jag just det.

Det är måndag och en ny vecka står för dörren.

Må den bli en bra en, för dig. För mig.

morgonmys3-blogg.jpg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.