Hjärtat överfyllt

Vad kallas det när ens hjärta är så överfyllt och ens hjärna är så matt av all tacksamhet? Ta det gånger två och där hittar du mig just nu.

Två fina examensfester senare är vi mer än nöjda med att spendera lugna dagar i solen med fin litteratur (lite rysk litteratur för tillfället), poddar och sommarprat. Vad mera kan man begära?

Tack alla fina vänner, hela fina släkten, bästa familjen för att ni kom, för att ni firade oss. Tack för alla fina gåvor, för alla fina ord! Tack alla ni som hjälpte på ett eller annat sätt! Vad vore vi utan er?

Fredagsdukningen. Kolla in svärmors makalösa smörgåstårtor!

Min dröm om en krans blev uppfylld!

Mina knasiga, knasiga syskon och vår knasiga förlängda familj. SOM jag tycker om er!

Jag och min mamma

Min allra förstaste

Det är en alldeles särskild känsla. Att stiga ut ur arbetsrummet och veta att när jag kommer tillbaka är jag förhoppningsvis och sannolikt utvilad, solbränd, fräknig och peppad med energi inför en ny termin, ett nytt arbetsår. 

Min allra förstaste semester.

Jag försökte motstå men jag kunde inte, så jag gjorde en lista. En semester to do-lista. Den är fylld med allt jag borde göra.

Eller, jag korrigerar: kan göra.

Tänk att ett så litet ord kan göra så stor skillnad, all skillnad. Istället för en semester med måsten vill jag ha en semester med möjligheter.

Alla böcker jag kan läsa.
Alla människor jag kan möta.
Alla rätter jag kan äta.
Alla sena nätter jag kan uppleva.
Alla utflykter jag kan gå på.

Allt det här som jag inte alls måste men kan och får.
Och vill, ja jag vill, jag vill!

Jag kommer uppdatera i vanlig ordning, också fast ni numera kan kalla mig semestermindy

Svärfamiljens fina villa. Foto: Samuel Svenlin 2017

Det som varit

Ja sommaren är kort
och så var det det där med vädret.

Men vad gör väl det när jag ändå är en innekatt av rang och älskar allt som har med böcker, sällskapsspel, film, dämpad belysning, levande ljus och regnsmatter att göra.

Jag är inne på min sista arbetsvecka innan semestern och planerar och förbereder för examensfest så det är mycket på gång. Därför låter jag bilderna nedan få tala för sig.

Familjechill i Rödsö på midsommarafton

Trivial Pursuit som jag inte vann i.

Morgonkaffe ur legendariskt skön kopp på terrassen.

Midsommarkväll med vänner och fantastiskt god pavlova av Amanda

Och att vakna upp på landet. Men inte alls så skönt som det ser ut på bild.

Drömmen om en krans

Regnet passar mig alldeles utmärkt. Jag klagar faktiskt inte alls.

Regnet är så sympatiskt på alla sätt. Precis som du, jag och många många fler, som har köttat på hela våren vet vi att vi behöver lugndagar. Stekhet vår och försommar kräver regndagar. Våra gräsmattor suktar efter vatten. Arbetaren behöver få vila. 

Att just de här regn- och vilodagarna inträffade under den enda sommarhögtiden (bortsett från Veneziaden i slutet på augusti) är ironiskt, tycker många. Jag tycker det passar mig helt perfekt.

Bok, jordgubbar och lite glass inomhus när regnet smattrat mot fönsterblecket — jag vet inte ens om jag kan föreställa mig en mer idyllisk sommarkväll.

Ja, fast med en blomkrans förstås. Nu råkar jag ha lika gröna fingrar som Bibbi i Babblarna och får därför hitta på kreativa lösningar. Men idag lyckades jag uppfylla den: drömmen om en krans

Jag önskar dig en helmysig midsommar!

Det som jag vill

De här senaste veckorna har mitt korttidsminne varit under all kritik. Jag glömmer bort viktiga saker och kläcker ur mig ogenomtänkta fraser. 

Det börjar med andra ord vara dags för den här kvinnan att ta semester. Fast inte riktigt än. 

Som tur är, är nästa veckas jobbvecka en kort en, och samtidigt en som inte kräver särskilt många hjärnceller. En enda hjänrcell, känns det som att jag har just nu. 

Men trots att jag är ganska trött i huvudet har jag ironiskt nog svårt att varva ner. Det känns ovant att slappna av. Det är nästan så att jag inte vågar, det känns fel på något sätt. Fel att göra det som jag vill, inte måste. 

Fastän det är svårt är det oerhört viktigt. Så det ska jag göra nu: det som jag vill.

Sommarstockholm 16.6.2018

I min favoritstad

Jag är i min favoritstad. Det är sommar och skolavslutning.

Det är underbart grönt och jag får umgås med underbara, intellektuella människor och ha givande och stimulerande samtal.

 Vi pratar om skrivande. Barn och ungdomars skrivande. Skrivande och identitet.

Och vi pratar om emancipation; skrivandet som frigör. Skrivandet som en politisk akt. Vem som får skriva, vem som skriver och vem som blir missunnade skrivandet.

När vi gör allt det här, här i min favoritstad, kan jag inte låta bli att tänka att det är precis det här jag vill göra. 

Och det är underbart att jag får göra det. 

Ha en underskön helg, kära läsare!

En vänlig påminnelse

Hej du
Ja, just du.
Visst vet du att sommaren är nu?

Sen då du frågar
i september
"vart tog sommaren vägen?"

Här
är den

Känner du?
Ser du?

Njuter du?
 

I dag har jag varit på utomhusträning i parken. Efteråt cyklade jag hem genom en frodig och lummig allé av träd, och insåg att det är just nu som sommaren är. 

Jag tror att jag är ouppmärksam på sommaren eftersom jag jobbar. Jag har ju förstås tidigare sommarjobbat, men då har själva arbetstiteln vittnat om den pågående årstiden. Nu är det bara... jobb (men det är inte så "bara" för jag stormtrivs!).

Så jag påminner mig själv, och jag kan samtidigt påminna just dig, om att sommaren är nu.

Sommaren är nu och inte först sen då jag får semester. Inte först sen då jag utan dåligt samvete kan ligga och lapa i mig sol och läsa en bra bok. Utan just precis nu.

Och det vill jag inte glömma.
Gör inte du det heller!

Två favoritbilder från sommaren 2017. En goalsdag med brunch, baseball, burgare, bastu och brudar. 

Tre snabba denna tisdag

Jag levererar tre snabba reflektioner!

I dag blev jag nästan attackerad av en måsmamma som beskyddade sin fågelunge som urgulligt vaggade längs vägen (som om jag skulle ta den!?). Stora måsen cirkulerade, störtdök och lyckades väl i sitt syfte att skrämma livet ur mig. Fy vad jag ogillar fåglar, de är så oberäkneliga och... fågliga!

Till gladare melodier:

Jag har märkt att jag är en sådan där person som pratar för mig själv. I dag när jag cyklade till tryckeriet småpratade jag med mig själv om bland annat väglaget, husfasader, vädret och faktumet att jag hade alldeles för lite kläder på mig. Jag vet inte hur jag förhåller mig till faktumet att jag är en självpratare. Men jag tror att jag mestadels tycker att det är roligt.

I dag har jag varit störtlycklig över att vara doktorand! Det är så stimulerande och tillfredsställande att lära sig mer, fördjupa sig i ett ämne och veta "allt" som går att veta inom ett område. Det gör min själ så lycklig!

Lycka är att vara nöjd med livet här och nu.

Ha en fortsatt skön vecka, bästa läsare!

Underskattad morgon

Dörren  ö p p n a d e s  inte.
Det var ingen skillnad hur många gånger jag backade, gick mot dörren, drog i handtaget, stirrade stint på kameran (som om det skulle hjälpa).

Nej. Inget hände.

Jag hörde det där knäppande ljudet från rörelsesensorn, den visste att jag är här, kameran såg att jag var här. Grejen var bara att ingendera kunde förmedla det här åt dörrackaren som envist förblev låst.

Så där stod jag.
06:01 en torsdagmorgon redo för mitt morgonpass.
Med  en dörr som inte öppnades.

Mycket förvånad och inte så lite snopen återvände jag hem.
Tänkte: det här blir nog ingen bra dag då den fick en så kass start.

Så fel jag hade. 

För att muntra upp mig tog min Samuel med mig på en löptur i den friska morgonluften (förlåt för klyschigt uttryck men det var verkligen krispig luft), och en snabb tur till utomhusgymmet nära oss. För ovanlighetens skull åt vi frukost tillsammans ackompanjerade av nattens NHL-match.

Och dagen tog en ny vändning.

Ha en skön torsdag bästa vänner!

Bild från natursköna Krombi 2017.

Ljuset om våren

Det är bara så mycket enklare att stiga upp om morgonen, nu när solen orkar närvara också under de tidigaste morgontimmarna. 

Den här vårvintern har varit bland de tuffaste för mig med alldeles för mycket program på schemat. I övrigt är jag en morgonmänniska, men den här vintern har det varit otroligt segt om morgnarna.

Men nu när våren närmar sig och jag har fått avklarat det mesta som skulle vara gjort (en avhandling, en magistersexamen och en doktorandplats är inte ett dåligt saldo för en vår) så känner jag att jag äntligen börjar vara mig själv igen. 

Och på tal om det. Jag är en morgonmänniska ja, och här kommer några av mina bästa morgontips!

Förbered fruktosten
Jag tycker det är kämpigt att ta fram pålägg, smör, bröd, mjölk, havreflingor, kaffe och nödvändigheter om morgonen. Därför laddar jag kaffekokaren kvällen innan och min Samuel brukar ofta göra kallgröt  som får stå sig över natten. På morgonen: ett knapptryck, en kylskåpsdörröppning och frukosten serverad.

Kallgröt
Världens grej! Kokad gröt i kombination med hett kaffe får mig att avge kroppsvätskor i onaturliga mängder, därför är kallgröt min räddare. Och så gott! Det här tipsade våra goda vänner oss om förra vintern och det är i princip det enda som duger till morgonmål numera. Recepten finns i många varianter men den vi kör med är:

En portion kallgröt
1 dl havregryn
1 dl mjölk
1/2 banan
lite lönnsirap eller honung
eventuellt granatäpplekärnor (supergott), chiafrön eller bär

Blanda allt i en skål som ställs i kylen över natten.
Är jag riktigt taggad strör jag över lite kokosflingor eller mysli innan jag äter. MUMS!

Tv4 Nyhetsmorgon
Världens bästa morgonmålssällskap. Finns på nätet för finländare utan Sverige tv-kort! Humor, nyheter och intressanta inslag om aktuella fenomen. Allmänbildande och roande!

Förbered kläder
Nu blir det kanske lite lågstadievarning men jag brukar ofta förbereda mina kläder kvällen innan. Vem kan tänka färgmatchning och temperaturanpassning halv sju på morgonen. Nej just det. Förbered kvällen innan och du sparar många minuter mera sömn och mycket mer hår på huvudet.

Vad gör du för att orka bättre om morgonen? Vilka är dina bästa morgontips?